petralundins bloggis
Ett öga rött 233- 252 v.8
Halim skämdes fortfarande över att han inte lyckats genomföra det han hade planerat mot Mikael Persbrant och kände till viss del att han hade svikit Nourdine.
Men när han några dagar senare läste rubrikerna på dagens löpsedel tappade han hakan över vad som där stod.
En okänd man hade överfallit en Dramatenstjärna utanför en bar i centrala Stockholm, och stjärnan som de valde att inte nämna vid namn skulle efter överfallet ha svårt att genomföra de föreställningar han hade.
Halim såg detta som ett tecken från Gudarna skyndade hem för att berätta för Nourdine att han skulle fixa iordning ett C.V. med bild och allt, för nu hade han sin chans!!
Senare samma kväll begav sig Halim till den stora Dramatenbyggnaden med brevet direkt hänvisat till Ingmar Bergman.
Men dörrarna till Dramaten var stängda, och istället för att Halim själv skulle få överlämna sitt brev så kom en vakt fram till honom och erbjöd sig att göra det i hans ställe.
Halim som till en viss del kände sig lurad, kunde inte göra annat än att ge brevet till vakten och le artigt.
Det var nu sista dagen på höstterminen och Halim började denna dag med att tänka tillbaka på allt som hänt under terminens gång.
Han var väldigt stolt över sig själv och menade att han inte ångrade något av det han gjort.
Istället var han väldigt stolt över sig själv, framförallt över det att han från att vara en ligist istället blivit en "grym förhandlare" och Tankesultan som hjälper skolor att bli mer mångkulturella.
Avslutningen i skolan tog bara någon timme, och sedan var Halim fri att gå med ett nytt betyg i fickan. Alla var väldigt stolta över att han lyckats få godkänt i alla ämnen förutom biologi, och hans pappa bjöd senare på kvällen med honom och Nourdine på
Jerusalems Kebab på Hornsgatan för att fira.
Men innan de skulle gå hade Nourdine och Halims pappa en överraskning till honom i lägenheten.
När Halim gick ut på balkongen såg han att parabollen äntligen var uppmonterad, och nu kunde de se alla möjliga kanaler från hela arabvärlden.
Middagen på restaurangen var enligt Halim helt underbar, och de åt stora mängder mat.
Innan de gick upptäckte hans pappa något som gjorde honom väldigt stolt.
På servetterna stod det "Jerusalems Kebab, Orientaliska specialiteter", och under det en liten text på arabiska som Halim själv aldrig skulle lagt märke till.
Hans pappa läste högt och där stod att "Vi kommer att återvända".
Bara genom ett sådant litet tecken visste Halim att hans pappa också var en Tankesultan, en mycket grymmare sådan än vad han själv var, och han var stolt över att ha en sån till pappa.
Och så till de kvarstående frågorna.
Jag tror att det skulle vara en stor skillnad på bokens innehåll om den var skriven på håll (tredje person.)
Eftersom om boken skulle vara skriven av någon som inte finns skulle man få ett större perspektiv på de olika situationerna i boken, och situationerna kommer då också, framförallt i Halims självgoda sätt, att speglas på annorlunda vis.
Som t.ex. alla de disskutioner som Halim varit med om under bokens lopp, där han alltid stolt skriver ner att han ägt dem allihop, och att bara hans blick gjorde dem tysta.
Detta är något jag tvivlar på har skett, man märkte ju bara under disskutionen med Alex, att Halim rätt snabbt kom i underläge även fast han fortsatte att tjat om sin vinst.
Jag tror också att man i boken skulle få läsa om vissa saker som mer kritiska än vad Halim själv lagt fram dem. Halim är ju trots allt en person som alltid tycker att han har rätt, och alla de gånger han klottrat tycker han själv att han gjort det för en god sak.
Men om man som utomstående läser det, och också skriver om det så ser man ju på det på ett helt annat sätt och då är det inte lika bra längre.
Se bara till de bloggar man gjort om boken, där man berättat om vad som hänt med Halim i tredje person, och då också speglat allt som inträffat runt omkring i ett lite bredare perspektiv än vad han själv gjort.
Det som jag framförallt tycker gör boken personlig som en dagbok, och också mer levande är det sätt den är skriven på.
Om författaren istället hade skrivit samma handling, men istället med korrekt svenska skulle det hela inte kännas lika realistiskt och man skulle heller inte komma in så mycket i den roll som Halim idag har i boken.
Eftersom Halim är en kämpe som vägrar att släppa det gamla och gå in i det nya svenska, skulle det bara kännas löjligt om han kunde prata korrekt svenska och lät bli att använda alla de ord som är typiskt klassade som "invandrarsvenska".
Så om denna bok skulle varit skriven i en annan form än vad den är idag tvivlar jag på att Halim skulle framställas som någon tuff Tankesultan, utan istället som en ligist som har tunnelseende och är väldigt egoistisk.
En genertionsroman är en bok som handlar om en genration i samhället.
Varför denna bok har blivit kallad att vara en sådan tror jag handlar mycket om att den speglar vardagen för många unga invandrare i dagens Sverige, och att det faktiskt är ett aktuellt ämne.
Jag tvivlar inte det minsta på att det finns flera av invandrarungdomar där ute som känner sig bortglömda och förvirrade. De känner sig svikna av det svenska samhället, eftersom det finns så mycket folk som har rasistiska fördomar och vägrar att släppa in dem i samhället, och också det att många av ungdomarna inte riktigt vet vilket ben de ska stå på.
Ska de hålla kvar vid det gamla traditionerna och levnadsättet som de kanske levt i innan de kom hit till Sverige, eller ska de våga ta steget in i det nya?
Jag håller med om att detta är en slags generationsroman, och jag tycker också att det är viktigt att författaren tog upp detta, eftersom boken faktiskt är realistisk till dagens
ungdomsliv.
Detta var den sista bloggen för just denna bok, och jag måste säga att jag inte ångrar det minsta att jag läst boken, för jag tycker den varit rolig och bra!!
/Petra Lundin.
Skrivet av petralundin, 2006-02-25 15:17
Durch, für, gegen, ohne, um
ich will klettern auf ein Turm.
Skrivet av Returpapper, 2006-02-26 21:10