En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

React

Får dig att tänka. Vänd, vrid på dina tankar.

I boken Sann tillit och tilltro säger författarna att det är de som du älskar som mest som också kommer att kunna trigga igång dina mörkaste monster och ger dig möjligheten att bearbeta dem. Jag gillar den synen.
Det är så lätt att tro att jag inte skulle känna som jag gjorde om jag var med nån annan, en annan person skulle inte trigga det här i mig. Ytliga vänner triggar inte igång svåra saker. Och så tror vi att livet skulle vara bättre om vi bara rensade i omvärlden. Byter pojkvän, byter vänner, undviker familjen.

Men in nästa relation så dyker samma känsla upp. Så vad gör du? Letar vidare efter den här illusionen om att det finns nån därute där allt kommer vara rätt, där du aldrig behöver möta dessa hemska hjärnspöken eller känslor av ofrid? Eller stannar och ser det som en möjlighet. Att just den du älskar triggat det här, betyder ju att du verkligen låter denna person komma dig så nära att du kan såras. Du bryr dig om personen.

Den här chansen att...

Skrivet av react, 2009-12-02

Visa hela (0 kommentarer)

Som yngre tänkte jag ofta: vad vet de äldre, det är ju helt andra tider, de hade ju inte mina problem, de fattar ju ingenting.
Jag är inte mycket äldre idag än jag var då. Men ändå finns det saker som jag idag önskar att jag hade vetat då. Några saker som jag önskar att andra tog till sig som jag vill dela med mig av är dessa:

  1. Självförtroendet är din viktigaste tillgång, vårda det, bygg det och låt det öppna dörrar för dig. Men låt det också fungera som en dörr, stäng ute sånt som inte är bra för just dig.

  1. Bli inte kär i kärleken, bli kär i personen bakom. Om han inte vill ha dig, lägg det aldrig på dig själv. Han var inte rätt för dig! Någon som inte vill ha din kärlek är inte värd att slösa den på. Låt ingen leka med dig, det är du som bestämmer reglerna. Visst kan ibland oförutsedda saker hända, men om du är stark i dig själv går det lätt över.

  1. Ta hand om dig själv. Det är nu du bygger upp dig själv, ta...

Skrivet av react, 2007-05-17

Visa hela (0 kommentarer)

När man sitter på tunnelbanan, bussen, tåget eller liknande så beter sig de flesta på ett visst sätt. Man sitter ner stilla om det finns plats, talar gör man om man känner någon bredvid, helst inte annars. Några tänjer på gränsen och lägger upp fötterna... ajabaja muttrar vi som inte vill sitta i smutsen. Någon börjar spela musik, och så gör man väl inte tänker en hel del av oss. Det stör ju. Vet de inte hur man beter sig under färden?
Om någon skulle börja sjunga för en vän... ja då måste de vara lite berusade. Pratar med mig och jag inte känner personen i fråga, hu vad läskigt och konstigt. Ännu konstigare om personen skulle dansa lite, om det inte är lördag efter 24 så klar. Då förstår man ju.
Jag är för alla sorters regler som gör att min och de flestas resa blir så bekväm som möjligt, missuppfatta mig inte. Jag vill inte sitta på ett kladdigt säte, eller ha någon som skriker i mitt öra. Men ibland så blir man nästa lite smått nedslagen av hur...

Skrivet av react, 2007-03-25

Visa hela (0 kommentarer)

I sverige gör vi många saker som egentligen är helt knas när man tvingas tänka efter.
Förklara för en spanjor varför du plockar ihop dina grejer på bussen, reser dig upp och argt tittar på den person som sitter bredvid, men utan att säga ett ord...
Varför du sedan stånkar och stönar när folk inte ser dig när du ska av utan måste tränga dig fram, fortfarande utan att säga ett ord....
Varför tycker vi att det är så bekvämt att inte prata med varandra?

Förklara för en amerikan varför vi håller oss till jantelagen, och nåde den som bryter den. Den personen tycker vi inte om. Nej skryta får man inte göra. Inte så det märks.

Varför tycker vi det är störande om någon hälsar på under middagstid?
När vi egentligen får en chans till att umgås och dela med oss.

Varför vill många inte säga vart de står politiskt fastän vi inte har något som helst hot mot oss om vi skulle?
Egentligen så måste vi ju veta vad vi står för och varför och det är väl inte...

Skrivet av react, 2006-05-04

Visa hela (0 kommentarer)

Ofta när man ser en person så försöker man skapa sig ett litet fack att placera denne i. Inte nu med varenda man ser, men de man lyssnar till, filosoferar om och möter mer ingående. Kanske är det en sorts struktur vi vill skapa. En person kan inte bara vara outforskad utan vi vill direkt ge denna attribut. Men egentligen är det ju ganka märkligt att vi behöver den här strukturen. Att personen måste tilldelas en påhittat personlighet och egenskaper. För i de flesta fall, när vi får möjlighet att lära känna den här personen bättre så var det ursprungliga facket ganska så fel. Ändå gör många av oss detta nästan varje dag.
Undra varför?
Är det kul...? När man tänker efter... kanske lite... stillar fantasin. Men är det nyttigt?
Blir vi inte fast i våra fördomar? Förutfattade meningar?

Skrivet av react, 2006-04-15

Visa hela (0 kommentarer)

Om man tittar sig omkring... ut genom spårvagnsfönstret, genom bilrutan eller genom bussrutan. Hur många fångar din blick? Hur många faller utanför det vanliga... det som man allmänt kallar normalt. De flesta passerar som grå skuggor, hur mycket solen än skiner.
De kan ha de senaste kläderna som är rätt enligt modesidorna i nån flashig tidning. Men de fångar inte min blick. Annorlunda, färglatt och okonventionellt inspirerar, 100 likadana D&G brillor och senaste jeansen från Acne säger mig ingenting. Varför vill så få vara annorlunda, att ha den senaste trenden placerar dig bara mitt i soppan. Är vi så fega. Eller är det bekvämt om nån annan tänker åt oss... ?

Skrivet av react, 2006-03-24

Visa hela (1 kommentar)

Det är inte så ofta jag måste fundera över mig själv... eller snarare ifrågasätta mig själv. Men nu har det kommit till den punkten där jag känner att jag inte kan växa om jag inte gör det. Inte i storlek utan i mig själv. Växa och bli den jag är, eller som jag tror jag är. Läste en artikel om att utveckla sig själv, där de menade på att det tar längre tid att gå från dålig till halvdan på något än att gå från halvdan till bra. Det slog mig att jag nog måste inventera mina styrkor och låta dem som är bra komma fram. Hittills har jag bara känt mig medioker i det mesta. Men kanske att jag har dolda talanger. Det är nog ganska viktigt att stanna upp ibland och fundera över varför saker är som de är i ens liv. Vad tråkigt att en dag upptäcka att de senaste 20 åren varit halvdana. Och att man kunnat göra nått åt det.
Ska inventera mig själv.
Men det är inte lätt.
Snarare nödvändigt.

Skrivet av react, 2006-03-23

Visa hela (0 kommentarer)