Vem är jag?
Jag kan tänka mig att du vill veta mer om mig så därför tänkte jag berätta om det mesta i mitt liv. Vill du höra av dig till mig? Tveka inte, min e-mail adress står nedan. Varma hälsningar Magdalena.
Som du ju redan vet så heter jag Magdalena och jag bor i en stad i södra Sverige, Halmstad. Jag bor hos min mamma, men jag har dock en pappa också som jag brukar träffa varannan helg. Jag är fjorton år gammal och mitt stjärntecken är vädur. Jag känner mig inte alls som en vädur, jag är inte särskilt utåtriktad och ingen ledartyp. Tvärtom är jag ganska blyg och tillbakadragen. Men när jag väl har någon att snacka med kan jag babbla på ganska mycket jag med. Mitt främsta intresse är musik. Jag började att sjunga redan när jag var några månader gammal. På lågstadiet hade jag och min bästa kompis Frida föreställningar för klassen varje vecka på fredagarna. Vi sjöng alla möjliga låtar, särskilt tyckte jag om Electric Banana Band. Vi blev snabbt populära i klassen eftersom vi var lite som "mini popstars" på skolan. I tredje klass, eller var det andra så började jag i kör på Kulturskolan i Halmstad. Där gick jag i tre år tillsammans med Frida. Det var en gång i veckan och jag lärde mig mycket. Bl.a en gång minns jag särskilt, då hade kören en konsert på Halmstad teater. Det hela var mycket spännande eftersom vi skulle sjunga ABBA låtar. ABBA var helt klart mina idoler när jag var liten, jag avgudade dem. Vi fick sjunga med i två låtar, dock mest på refrängen. Jag var så sjuk så jag kunde bara komma på genrepet till konserten och när jag kom ut från teatern var jag nästan blå i ansiktet och spydde utanför Fridas mammas bil. Pinsamt men också fruktansvärt tråkigt eftersom jag inte fick vara med på själva konserten, något jag hade längtat efter länge.
Tänkte jag skulle skriva om ett mer allmänt ämne nu när jag har skrivit så mycket om ensamhet, ytlighet och sådant. Min stora passion är ju musik, jag älskar musik! Första gången jag såg Melodifestivalen var 1999 då Charlotte Nilsson vann. Jag kom ihåg att jag tyckte att hon var sjukt för mycket sminkad och stylad men jag var som fast framför tv-apparaten. Min granne hon älskade tävlingen över allt annat verkade det som. Och eftersom jag alltid sett upp till henne, mest för att hon var äldre så blev jag också lite måttligt intresserad. Året efter 2000, det var då Danmark vann med "Fly on the wings of love" då var jag ännu mer intresserad. Och idag 2005 lyssnar jag på schlager och Eurovision song contest låtar varje dag, nästan. Bäst med melodifestivalen tycker jag är låtarna, musiken. Jag älskar låtar med en riktigt bra refräng som gör att man får gåshud. Mina favoriter är bland andra Friends med "lyssna till ditt hjärta" jag älskar den. Men mest tycker jag om låtar...
Visa hela (0 kommentarer)
Ibland undrar jag vad som hänt med alla. Jag menar, ska man bli poulär då måste man ha en speciell klädstil nämligen märkeskläder och så ska man så klart vara snygg men vad hände med insidan? Innan så ville många vara min vän, jag gjorde så gott jag kunde för att vara en bra kompis men nu har jag svårt att få vänner. Jag duger inte längre. Jag är inte tillräckligt bra, inte tillräckligt snygg. Jag skulle göra vad som helst för att världen skulle bli mindre ytlig. Är så trött på att läsa alla tjejtidningar och modemagasin där det enda budskapet är förändra dig själv och bli lycklig. Men jag vill ju bara vara jag, men jag vet snart inte vem jag är längre. Jag känner mig så vilsen. Önskar att man kunde få vara den man är och bli accepterad ändå!
Visa hela (6 kommentarer)
Ett liv utan vänner vore som ett liv utan ingenting. Jag har bara några få vänner, några av de har varit riktigt taskiga. Andra har verkligen betytt mycket, men som sagt de är få. Jag vill bara berätta hur mycket du betyder för mig Linn, för utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Men problemet är att du har det jobbigt, kanske jobbigare än jag. Ibland vet jag inte hur jag ska trösta dig, ibland räcker jag inte till. Ibland förtjänar jag inte att vara din vän! Men jag önskar verkligen att vi kommer fortsätta att vara kompisar föralltid och förevigt. Men vad gör man när en kompis mår dåligt, berättar att allt är ett helvete och det känns som att vad man än säger och gör så blir det fel? Vad gör man när de man trodde man kunde lita på bara försvinner? Vad gör man när man står där ensam kvar och alla har glömt att vi var så bra kompisar innan? Tack alla fina som skrev komentarer till min först blogg för det betyder mycket. Tack! Jag känner mig så otroligt...
Visa hela (5 kommentarer)
Kära Bloggare!
Jag har inte ätit något på hela morgonen fast klockan är halv tolv snart. Min pappa kan inte laga mat, för övrigt ligger han bara i sovrummet och snarkar medans jag skriver på min första blogg. Jag gick och la mig vid halv tolv igår och gick upp redan halv nio, så jag är minst sagt trött. Jag ska försöka att lägga mig lite tidigare ikväll. Jag har någon slags hatkärlek till min pappa. Jag hatar honom för att det känns som att han aldrig brytt sig om mig och så dricker han för mycket. Men jag älskar honom för han är ju min pappa. Jag önskar verkligen att jag hade en riktig pappa, jag menar en sådan som de flesta har. En pappa som bryr sig, en pappa som hjälper en med läxorna, en riktig pappa helt enkelt. Ibland blir jag förbannad på mamma också för hon säger ofta när vi bråkar att jag är så lik min pappa. Men det är ju för helvete inte mitt fel att vi är lika, det är klart att vi är lika. Han är ju min pappa. Det är ju mamma som har valt honom,...
Visa hela (5 kommentarer)