Vanan trogen så följer varandra de nordiska brödrafolken som skuggar. Norge har, efter svensk modell, antagit en sexköpslag som började gälla från 2009-01-01. Fråga: Kan en lag stävja något som är gammalt som människan själv? Jag tror inte det. Tvärtom tycker jag att man bygger sina resonemang på fullkomlig felaktiga grunder: Behovet av könslig interaktion är en kraft så stark att den kan få de flesta, oavsett vilka moraliska standarder de än förfäktar, på fall. Det hela är lite sådär 30 – tals amerikanska slapstick: Kaffepannan kokar, men ingen vet vilken kran som stänger av gasen så man sätter propp i tuten i stället – behöver jag fortsätta?
Feministerna postulerar att prostitution är förnedrande för kvinnan – fråga: Vad är det för mannen? För många män är förmågan att ”fånga” kvinnor deras stolthet – det betyder att de är något. De som måste gå till prostituerade må ha hur fina titlar som helst, men de känner sig ändå inte som riktiga män. Inte om den nakna sanningen skall på bordet (köksbänken, sängen, golvet framför öppna spisen etc.) De ända som egentligen får lida pin av dessa lagar är de prostituerade själv. De går från självbärgande till socialfall. Man kan invända att de utsätter sig för alla sorters risk – men det gör ju alla andra yrkesgrupper med. Alla yrken har sina fasta följeslagare bland sjukdomarna: Dammlunga, hjärta/ kärlproblem, lösningsmedelskador, olika former av gikt, förslitningsskador och listan kan göras hur lång som helst. De flesta som har sina jobb ute i samhället riskerar överfall, att bli påkörda, mobbade och hindrade i arbetet. Så på vilket sätt är prostitution annorlunda? Det rör vid könet. Det rör vid den son som kyrkor och andra trossamhällen identifierad som syndens epicentrum genom åtminstone de senaste två millennierna. Vi uppfostras att se sexualitet som något som inte får synas, som något lugubert och fult som man i den anglikanska värld blir ”bleepad” om man ens nämner vid namn på radio eller tv och som får kyrkofäder att harmdirrande fördöma som synd. Sex säljer, men synd och skam säljer mer, så slår man ihop de båda är succén säkrad.
Jag är övertygat om att den värsta av alla synder är att man betraktar vuxna människor som oförmögna att fatta egna beslut – att det hela tiden måste finnas påbud, förbud och förordningar där ihop med en myndighet för att inte allt skall braka ihop och bli kaos. Jag vill säga så här: De prostituerade har valt sitt yrke, och sin livsstil utifrån sina förutsättningar. Deras kunder väljer själv att svälja stoltheten genom att anlita deras tjänster. Det ögonblick vi börjar mixtra med detta, så gör vi människorna en otjänst. Får man inte lov att ta sina val som vuxen, vad är då poängen med att växa upp? Får man inte ta ansvar för annat än det som går fel, så skiljer sig inte vuxentillvaron från uppväxten. Vi ändar upp med en barnsliggjord befolkning som vare sig kan, eller vill ta ansvar. Men vem skall vara förmyndarnas förmyndare? Utomjordingar? Eller någon diffus, mytisk varelse i allmänhet kallad Gud? Jag skulle inte tro det. Skall vi fortsätta som vi gör, kommer vi att stå där en dag med en befolkning som inte bryr sig, inte engagerar sig och inte tar ansvar för något. Det är kanske detta som politikerna vill? Men är inte detta som att skjuta sig i foten och därefter försöka springa 400 meter häck? Oavsett så tror jag att allt du bannlyser från ytan, kommer att gå under jord, och därstädes utveckla sig till ett riktigt monster. Prostitutionen här i Sverige har flyttat inomhus. Det kommer den även att göra i Norge. I gamla dagar drevs en del ”massageinstitut” där massaget var av den mera exotiska typen, om du hajar? I våra dagar ser jag väl för mig att man ”arbetar hemifrån” som ”konsult”. Frågan är ju hur säkert det är. Och vad händer med de prostituerades barn när verksamheten försiggår rakt för näsan på grannarna snarare än nere på stan? Visst är det ett ansvar som påvilar den prostituerade som förälder, men hur ofta ser vi inte ätt även andra yrkesgrupper sätter arbetet framför barnen, så varför skulle prostituerade vara annorlunda? Den kriminalitet som brukligt omhuldar prostitution, lär nog inte försvinna. Vill vi verkligen ha ett samhälle som är rent och prydligt på ytan, men ruttet och maskätet under ytan? Människan är som hon är. Det kan vi inte inom etikens ramar förändra på. Av denna anledning tycker jag att vi skall börja acceptera att människan som art har en del svagheter som det inte går att överkomma. Att vi kan skapa ett samhälle med lägre tolerans för våldsbrott är fullt möjligt eftersom det rör sig om något som binder vid kulturen snarare än individen. Att vi kan skapa ett samhälle där det är coolt att vara nykter är även det möjligt. Men när vi kommer in på naturgivna saker som sexualitet och fysiologiska behov, då har vi nådd gränsen för det möjliga. Vi skyller oss själva att vara ärliga nog att se denna obehagliga sanning i ögat. Sverige har inte fått mindre prostitution. Norge kommer inte hellre att få mindre prostitution.
http://www.vg.no/nyheter/innenriks/sexmarkedet/artikkel.php?artid=549871
http://www.adressa.no/nyheter/innenriks/article849984.ece
