En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om Piratpartiet

Bergatorparen


NYHETSBREV
20 APRIL 2009

Tiotusentals nya kollegor

Otroligt välkomna ombord till Piratpartiet.
De orden säger jag till de tiotusentals nya kollegor som vi har fått sedan det förra nyhetsbrevet. För det är faktiskt tiotusentals. När vi passerar 34711 medlemmar, så passerar vi också vår tjugotusende medlem sedan domen publicerades i fredags. När jag skriver detta är vi inte speciellt långt därifrån.
Och vilken dom sedan. Människor som sparkar någon blodig och fortsätter sparka får inte så hårda straff. Etablissemanget tar i så de spricker för att statuera exempel, hota och skrämma till lydnad. Den här domen har ingen förankring i någon del av verkligheten som kan beskrivas med fysikaliska lagar.

Just därför är det så glädjande att så många har bestämt att inte låta sig skrämmas, utan i stället har bestämt sig göra skillnad och bygga om för en ny generation. En ny generation av medborgare, en ny generation av industrier, och en ny generation av samhällsdeltagande – ett deltagande där etablissemanget inte kan kontrollera medborgarnas diskussioner.
Till dem av oss som varit med ett tag, så vill jag tala om hur oerhört viktigt det är att vi alla hjälper våra nya kollegor in i organisationen. Bjud in. Visa. Vägled. Vi har bokstavligt talat tusentals händer som vill hjälpa till att bygga om – och både de och vi vill att vi alla ska jobba tillsammans.

Till alla våra nya kollegor, så vill jag peka på ett par olika sätt att komma i kontakt med organisationen. Forumet är det enklaste sättet, men det kan lätt upplevas som “lite rörigt”, på ungefär samma sätt som Titanic hade “en liten läcka”. Ett snabbare sätt att komma i direktkontakt med oss är att använda vår IRC-server, irc.piratpartiet.se. Om du inte vet vad det är, så klicka här och börja bara prata med oss.
Om du hellre tar direktkontakt, så ring våra funktionärer! Du hittar dem genom att gå till kartan här och klicka på området där du bor.
Hur vi arbetar

För våra nya kollegor, så arbetar vi inte riktigt som riksdagspartierna. Vi har ingen byråkrat som sitter och skriver en check på 60 miljoner till en PR-firma som sedan sätter upp affischer över hela stan medan byråkraten går och fikar. Vi vet att det är vi själva som förändrar, som bygger om. Vi är både påhittiga och orädda för skit under naglarna, på alla nivåer i organisationen. Vi arbetar tillsammans, vi förändrar tillsammans, och är stolta över det.
Påhittigheten visar sig till exempel i att vi har en “trepiratersregel”. Kortfattat: Om tre pirater är överens om att ett nytt och oprövat sätt att kampanja är bra, så innebär det automatiskt grönt ljus från högsta ort. Ingen med formellt ansvar behöver frågas om lov. “Kör, bara kör”, som vi säger. Den enda omedelbara haken är att det då inte får kosta några pengar, men inte ens den regeln är absolut -- just nu är inställningen “behåll kvittona, så betalar vi tillbaka så fort vi får råd efter valet, och var måttfull”. Som exempel, så är det inte måttfullt att köpa en projektor, men däremot att köpa trästavar, kartongbitar och lim för att göra skyltar.
Ofta blir det bra. Ibland blir det fantastiskt. Då delar vi med oss av erfarenheterna, så att fler kan kopiera det fantastiska. (Vi tror på det här med att kopiera varandras idéer.) Någon enstaka gång blir det fel. Då lär vi oss något som organisation. Vi pekar aldrig finger, utan vi vet att vi alla vet partiets bästa, och alltid agerar för att vi ska lyckas tillsammans. Vi litar på varandra. Det är något av en ledstjärna.
Ett exempel på ett sådant initiativ är att bloggen Lillebrorsan precis satte ihop en banner. Ett enkelt initiativ, men ett som får effekt. Logotypen finns på Presscentret, för den som behöver. Våra profilfärger finns på wikin.

Frivilliga donationer

Som ni alla såg vid medlemsregistreringen, så är själva medlemskapet gratis, men vi uppmuntrar frivilliga donationer från dem som anser sig ha råd. Vi är helt och fullständigt beroende av sådana donationer för att ha råd med det nödvändiga – framför allt trycksaker. Valsedlarnas tryck och distribution kostar tvåhundra tusen. Vi har ytterligare en halv miljon på foldrar, flygblad, et cetera. Men vi har ett kärt problem: vi har så många kollegor, och det är så starkt intresse, att allt material tar slut långt, långt snabbare än vi hade kunnat hoppas på.

Därför tänkte jag upprepa en fråga jag skrev i mitt förra nyhetsbrev: om du är en ny kollega, och känner att du vill bidra ekonomiskt, så är det vanligaste sättet att göra det att bli Guldpirat – alltså att sätta in en liten överbliven slant varje månad. Vi föreslår hundra kronor som en jämn summa, men det viktigaste är att det är varje månad, inte vad beloppet är. Läs mer om Guldpirat.

Men just nu skulle vi uppskatta en startinjektion, om du vill bli guldpirat. Det är nu vi behöver pengar till mer, mer, mer valmaterial. Foldrar, affischer, flygblad, skyltar. Om du känner att du har råd och vill och kan – och ingen kommer att anse dig vara en sämre pirat för att du låter bli, vi bidrar alla på de sätt vi vill och kan – så lägg gärna upp en stående överföring i Guldpirat, och börja med en lite större injektion i kampanjkassan, till exempel 250 kronor.

Om du vill. Den delen är viktig. Om du vill.
En annan sak jag måste nämna i det sammanhanget är att alla donationer till partiet är anonyma. Vi bekräftar eller förnekar aldrig att någon är donator.

Veckans argumentationsövning

Ofta skickar jag ut argumentationsövningar. För att göra en lång historia kort, så är det bra svar på vanliga frågor, som är praktiska att ha i bakfickan. För det är vi alla som sprider idéerna – som jag sade tidigare, så betalar vi inga miljoner till någon PR-konsult, utan vi sprider idéerna själva i våra egna sociala nätverk. Till våra kollegor. Kurskamrater. Klasskamrater. Släkt. Vänner. Det är enda sättet vi kan växa på, och det är enda sättet vi har växt på.

Just nu angriper etablissemanget vår trovärdighet. Jag hör framför allt två invändningar: “Men ni är ju ett enfrågeparti!”, eller varianter, och “Men det är ju gratis att bli medlem hos er.”

Vi tar dem en i taget. Vi börjar med klagomål på att vi skulle vara ett enfrågeparti. Här är några saker du kan svara – anpassa till ditt eget språk, och säg dem gärna högt för dig själv en gång, för då kommer de bättre när du behöver dem:
“Vi är inte ett enfrågeparti. Då kan du lika gärna kalla moderaterna för ett enfrågeparti för marknadsekonomi, eller sossarna för ett enfrågeparti för arbetarrätt. Planfria Korsningspartiet, det var ett enfrågeparti. De hade en fråga – att bygga en planfri korsning. Vi tar upp tusentals nya frågor, både kring medborgarrätt och kring ett helt nytt politiskt område – makten över kultur och kunskap – som politikerna helt enkelt inte förstått är viktig.”
“Det är ingen skillnad värd namnet på riksdagspartierna idag. Åtminstone inte mellan blocken. Är det bättre att vara som dem, att vara nollfrågepartier?”
“Om vi hade velat höja momsen på dill också, hade vi haft två frågor då? Hade vi varit dubbelt så trovärdiga då, jämfört med nu? Eller kan vissa frågor vara viktigare än andra – som grundläggande medborgarrätt och rätten till ett privatliv? Det kanske är viktigare än att justera decimaler i välfärdssystemen?”

Sedan går vi vidare till “Det är ju gratis att bli medlem.” Här är lite svarsförslag på det:
“Det stämmer att vi inte har någon obligatorisk medlemsavgift. Vi tycker inte att det ska kosta pengar att ta ställning politiskt. Däremot uppmuntrar vi frivilliga donationer, och får in ungefär 80 kronor per medlem och år i genomsnitt – vilket ligger ungefär i par med riksdagspartierna.”

“Ja, det är gratis. Och? Jag vet ingen som väljer politiska åsikter efter var det finns röda prislappar. EXTRA, EXTRA, REA PÅ ATT BLI CENTERPARTIST! BARA NU PÅ TORSDAG! Nä. Så funkar det inte riktigt.”
“Ja, det är lätt att bli medlem i Piratpartiet. Det är lite av hela poängen -- frågan är fel ställd. Frågan är i stället varför riksdagspartierna anstränger sig för att göra det svårt att bli medlem hos dem? Vill de inte ha medlemmar?”

(2 kommentarer, senast 2009-04-21 12:39)

Nästa inlägg
Bergatorparen

I det offentliga rum, som numera håller på att bli globalt, förs en lång rad diskussioner om mångt och mycket. Är det en sak makthavare – demokratiska (vad nu det betyder) eller inte – bävar inför, så är det just samtalet som människor för sinsemellan. Tydligare än i Australien blir det knappt: 11 000 australiska dollar kostar det enligt http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/australien-boter-om-du-lankar-till.html i böter att länka till en av myndigheterna svartlistad sajt såsom http://www.liveleak.com/ Inte kan jag med min bästa – eller värsta – vilja förstå varför man skulle gå hän och svartlista Liveleak. Tala om hjärnsläpp – men vad annat kan man förvänta av en nation jag har intryck av är starkt avvikande i flera hänseenden (Jag överlåter till läsarens fantasi att klura ut vad dessa avvikelser består i. Själv har jag mina uppfattningar – som jag tills vidare håller kvar under min blågula keps)

Men nu är inte Australien ensam om att utföra en motorsågsmassaker på yttrandefriheten – en fri och rättighet som måste vara på plats för att det skall kunna föras ett meningsfullt samtal i det offentliga rummet – antingen detta är lokalt som i ett grannskap, en region, ett land, en kontinent eller globalt. En del bloggping- tjänster anser sig vara censurbehöriga – såsom http://www.nyligen.se

Såsom jag ser det skall ju debatten i det offentliga rummet kunna kritisera religion, namngivna personer som har offentliga befattningar eller befattningar inom näringslivet, man skall kunna häckla politiska partier och bedriva mothets mot religiösa rörelser som uppvisar intolerans mot de som inte delar deras åsikter – utan att riskera att avstängas. Givetvis finns det sådana som enbart är ute efter att skapa bråk, och behöver få veta vad som är rätt och fel, men övertrampen måste vara så flagranta att det gränsar till det brottsliga. Vi måste acceptera att om vi skall ha yttrandefrihet och meningsfrihet så måste vi tolerera att det finns uppfattningar som vi kommer att tycka är motbjudande – men så är människan – mångfacetterad. Skall vi acceptera rasism och könsförakt? Jag tycker vi skall det därför att de som känner så inte äger mindre rätt att hävda sina åsikter än alla andra – men märk väl: Detta gäller ÅSIKTER – inte praktik. Ingen människa skall behöva uppleva diskriminering av skäl som hon inte är herre över såsom ras, kön, sexuell läggning eller etnicitet. Skall debatten vi för i det offentliga rummet vara meningsfull så får vi inte ge somliga munkavel bara därför att vi inte tycker om deras åsikter. Gör vi det är vi med på att stympa demokratin (eller vad som kvarstår av den) samt yttrandefriheten.

Större delen av det offentliga samtalet nuförtiden föregår i olika forum på nätet mellan människor av olika nationaliteter, raser, kön och religiösa tillhörigheter. Detta samtal skrämmer livsskiten ur det etablissemang som under efterkrigstiden vuxit fram och som under många år kunna åtnjuta herravälde över medierna genom först monopol, senare oligopol, samt herravälde över politiken. Nu tappar de greppet genom den tekniska utveckling de själv varit med att tillskynda i syfte att tjäna pengar. Odjuret från Uppenbarningen har tydligen antagit digital form och kommit för att bita de händer som matat det – ödets ironi. Men vi får inte låta ”samhällsägarna” får chans att återta och återbefästa sin hegemoni genom att driva genom lagar och förordningar som de säger ”är till allas bästa”. Vi som levd några år har hört dessa skrönor förut varför vi nu går på barrikaderna.

Jag vet att en del av er som läser detta kanske hånflinar över alla jeremiader över yttrandefrihet, men en dag är det för sent – då hoppas jag ni kan hånflina av de straff ni får, men som ni inte trodde ni skulle få. Vi som skriver om friheten av yttra sig och om att obehindrat kunna debattera aktuella ämnen i det offentliga rummet utan att bli censurerade, trakasserade, satt i kvarstad eller livslånga skulder i form av böter som långt övergår våra ekonomiska förmågor bara därför att vi tyckte till, men tyckte ”fel”. Frågan är: Vad för samhälle skall vi överlåta till våra barn? Ett fängelse utan murar? En bootcamp där en massa sergeanter berättar vad vi skall göra och vad vi inte får göra och där det finns straff för allt som inte följer mittfåran. Är det sådan skit vi skall bygga och överlåta till våra barn?

Men vad så med pedofilnätverk, nätverk av terrorister, brottsnätverk och dylikt? Allt detta är brottsligt enligt brottsbalken i de flesta länder, och det beror på att det skadar oskyldiga människor och undergräver moralen i samhället. Detta är flagranta exempel på sådant vi inte behöver, men som skyddas av makteliten under hänvisning till PUL (PersonUppgiftsLagen) – som dock inte verkar ha giltighet för fildelare som för egen bekostnad skall åläggas att hänga sig ut offentligt. Samhället behöver vädras ut eftersom luften verkar vara rätt så ”instängd” – om ni hänger med? Nästa år är det val, och då tycker jag vi skall se över vilka vi vill skall representera oss (diktera oss) fram till 2014. Det tråkiga är att oavsett system, så kan vi inte ändra på en grundläggande förutsättning: Maktstrukturerna bygger på människans mest primitiva ”mjukvara”. Det finns två sorters individer: Ledarna och följeslagarna. Grovt sett kan vi säga att tillhörigheten till dessa två grupper är avgörande för var i samhället man hamnar. Behöver jag säga att följeslagarna utgör majoriteten? Ledarna – eller alfahanarna är de vi ser kämpar om hegemonin varje valrörelse. Mellan dessa och de rena följeslagarna finns det givetvis en bred gråskala. För att bli en accepterad ledare behöver man inte vara den mest intelligenta, men inneha de bästa sociala förmågorna. En duktlig ledare kan få folk att följa sig utan att hota med repressiva medel. Detta törs betyda att det nuvarande ledarskapet i allas vår Västvärld inte precis är socialt kompetenta. Bara den som inte har något att komma med försöker att lägga lock på samhället och förvandla det till tryckkokare. Vi vet ju hur det slutar. Då och då kommer det ledare som sätter en ny standard – det är bara så synd att dessa endast uppträder så sällan.

Under tiden måste vi försvara det vi har kärt: De medborgerliga fri och rättigheterna. Det är som med pengar: Lätt att tappa, men svårt att återfå. Glöm inte valet till EU parlamentet. Här är min rekommendation:

(1 kommentar, 2009-03-20 08:21)

Nästa inlägg
Bergatorparen

NYHETSBREV
18 MARS 2009

På era platser, …färdiga
Idag är det arton dagar till Piratpartiets valkampanj sparkar igång i full styrka. Den 4 april. (Det här är också första gången våra anonyma aktivister får nyhetsbrevet. Välkomna in att bygga kunskapssamhället.)

Det är nu det gäller. Det är det här vi har föreberett för sedan 2006. Nu står det eller faller. Vi vet att vi har alla chanser att fixa det här. Vi har sett på siffror och grafer att vi har en allt mer dominerande närvaro i vad folk pratar om. Nu måste vi spurta och ta det här hela vägen i mål. Om 63 dagar, den 20 maj, öppnar valurnorna. Valsedlar är beställda, och foldrar, broschyrer och affischer är upptryckta i massor och på väg ut i distrikt, valkretsar och kommuner.

Det är nu vi alla måste få Piratpartiet att bli något av kött och blod, och inte bara en kul idésmedja man läser om på bloggar. Piratpartiet, det är vi. Vi alla. Vi bär idéerna tillsammans och vi måste synas. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är nu att människor inte kan gå hemifrån utan att se något -- om än bara något litet -- med Piratpartiet. Det kan vara pins på rockslaget eller kragen, det kan vara etiketter på pärmar, laptops eller kontorsdörrar, det kan vara en T-shirt eller piké, det kan vara många saker -- men nu måste vi tillsammans ta det här ytterligare en nivå. Utöver att människor hör sina vänner och bekanta prata om Piratpartiet, så måste vi visa dem att Piratpartiet finns överallt, som mer än något som vänner och bekanta pratar om från bloggar. Vi är en massmedborgarrörelse. Nu måste vi leva upp till det. Det är nu det gäller.

Dina lokala ledare kommer att skicka ut mer information om när saker ordnas i form av t.ex. flygbladsutdelning, men vänta inte på dem -- agera på egen hand också. 2006 var det folk som producerade skyltar och satte upp lite varstans, kopplade in en projektor i en bil och åkte runt och projicerade PP-loggan, etc. Ha två saker: fantasi och kul.
Gammelpartierna börjar med sin valkampanj den 7 maj. Vi har en månad på oss innan dem att etablera en närvaro på gator, torg, kontor, skolor, etc. Sedan kommer vi att drunkna under deras kampanjmiljoner, som vi helt enkelt inte kan mäta oss med. Därför måste vi utnyttja de styrkor och de tidsfönster vi har.

Apropå pengar så har du väl inte glömt Guldpirat? Vi uppmuntrar alla som kan att ge en liten slant varje månad till partiet. Hur stor den är, det är inte så viktigt, det viktiga är att den är regelbunden. Nu när vi går in i valkampanjen så är extra tillskott mer välkomna än någonsin. Vi får ju inga skattemiljoner som gammelpartierna får, och har precis betalat 175000 till Valmyndigheten för att få valsedlar upptryckta. (Vi får fortfarande bära ut dem själva till vallokalerna.)

Statsvetare pratar om att Piratpartiet har en riktigt bra chans i EU-valet om vi lyckas knyta integritetsfrågorna till EU. Det är precis vad som händer nu. Vi har dels Privatpolislagen Ipred, som nyss röstades igenom och tar effekt den 1 april, om två veckor. Jag har pratat om den tidigare. Där har vi en EU-koppling. Vi har dessutom domen i Pirate-Bay-rättegången som faller den 17 april, hela tiden pågående fulspel med FRAs massavlyssning, och dessutom datalagringen som kommer som proposition i juni. Om den kommer som proposition i juni, så kommer regeringen att lägga ut den som kladd - en s.k. lagrådsremiss - väldigt snart. Precis före valet. Så sent som igår skrev SvD om datalagringen. Där har vi masso r av krokar för vår politiks koppling till EU.
Det är vi alla som måste prata om det här. Med vänner och bekanta. Kollegor. Klasskamrater. Släkt. Och synas, synas, synas.

Veckans argumentationsövning
Idag ska vi prata om datalagring. Det är regeringens nästa påhitt. Återigen, prata med vänner och bekanta om det här. De kommer inte att tro dig, men sedan när de läser om det i tidningarna runt mitten på maj så kommer de att förstå att du hade rätt. Så verklighetsfrämmande är det.

Datalagringen handlar om att staten ska föra en loggbok över alla du pratat med. Vem, när, hur länge, över vilken sorts kommunikation, och varifrån.
Det där är ganska svårt att ta in, så föreställ dig att du inte kunde skicka ett pappersbrev genom att lägga det på en postlåda, utan var tvungen att gå till Posten och legitimera dig för postmästaren, som sedan förde in brevet i en stor loggbok som Staten fick titta i.
Så blir det. Fast med telefon. Och SMS. Och e-mail. Ja, e-mail. Varje e-mail ska registreras.
Minnesgoda debattörer minns FRA-debatten, att det var precis det här vi varnade för när FRA fick tillgång till det. Då handlade det om att syftet var för att staten skulle spionera på utlandet. Med datalagring, så är det uttalade syftet att använda informationen mot dig, mot medborgarna.

Det är nu inte innehållet som registreras, utan "bara" data om kommunikationen som sådan -- men det är tillräckligt för att bygga sociogram, alltså kartlägga människors nätverk på ett otroligt integritetskränkande sätt.
Men det kommer mer. Noterade du den där lilla detaljen "varifrån" i listan ovan? Att staten tvingar mobiloperatörerna att lagra position för mobiltelefoner när samtal inleds och slutar? Insåg du vad konsekvensen av det blir?
Staten gör om våra mobiltelefoner till statliga spårsändare.
Läs den meningen igen. Staten kommer att lagra hur vi rör oss genom våra dagliga liv med hjälp av vår egen mobiltelefon. Visserligen är det mobiloperatörerna som formellt lagrar informationen, men det är staten som kräver det, och staten som vill ha informationen.
Det här kommer från ett EU-direktiv som Thomas Bodström (S) drev igenom i EU under Göran Perssons regering. Det skulle aldrig någonsin gått igenom svenska riksdagen, så Bodström kastade bumerangen runt om Bryssel, och nu säger politikerna här "vi måste, för EU har bestämt" och skrapar med foten i marken lite maktlöst.
I helvete heller att vi måste. Regeringen är fega ynkryggar som hellre är bästa eleven i EU-klassen än att stå upp för sina egna medborgares mest grundläggande rättigheter.
Det är bara att säga "nej" till EU i det här fallet. Fetvägra. Men det vill inte regeringen. I stället tänker man gå längre än direktivet kräver och lagra mer information. Då är det svårt att försöka hålla sken av att man tycker det är en dålig idé att kränka medborgarna så här. Det går inte heller att skylla på Alliansen i det här läget -- direktivet kom från den förra regeringen. Framlagt av de röda, genomförs av de blå.
Och om allt det här inte är illa nog, så föreslår jag att du tar in Thomas Bodströms avslutande ord i artikeln i SvD:
– Behöver vi förlänga det ytterligare [eller lagra mer] är det enkelt när lagen väl finns på plats, säger Bodström.
Som alltid: prata med dina vänner och bekanta om det här. Det är så totalt verklighetsfrämmande att det inte går att ta in. Peka dem på Wikipediaartikeln. På det här brevet. På Oscar Swartz' rapport Marschen mot Bodströmsamhället.

(1 kommentar, 2009-03-20 08:24)

Nästa inlägg
swede

2008-11-11 11:59 - swede
Upp till kamp.


Klicka på bilden för att komma till sidan.
Det är dags att kräva att kreatörerna bekänner färg i fildelningsfrågan!


Klicka på bilden för att komma till sidan.
Tagen från deras hemsida:
Den 18 juni 2008 införde Sveriges riksdag allmän avlyssning av svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) kommer att ges tillgång till all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inhemsk, passerar idag gränsen och kan därmed avlyssnas: e-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal.
Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Avlyssningen sägs skydda mot odefinierade ”yttre hot”. I själva verket är den nya lagen i sig ett allvarligt angrepp på det öppna och fria samhället, i och med att staten bereder sig tillträde till medborgarnas privata kommunikation.

stoppaFRAlagen.nu arbetar för att lagen ska rivas upp.

(1 kommentar, 2008-11-11 20:34)

Nästa inlägg