Senaste inläggen som handlar om barn

... och lyssna på Alex Jones - oavsett vad du tycker om honom. Det han säger här stämmer verkligen och mörkas ner i svenska medier som i stället kör den politiskt korrekta linjen. Vakna!

"JO JAG VÅGAR...Sverige har Hemlösa. Barn som går till sängs utan att äta. Äldre som går utan nödvändiga läkemedel. Psykiskt sjuka utan behandling. Familjer som går i ekonomisk konkurs. MEN VI DONERAR MILJONER TILL ANDRA LÄNDER UTAN ATT HJÄLPA VÅRA EGNA FÖRST!!! 99% av er kommer inte att ha modet att kopiera och återanvända denna text "

http://bloggis.se/Diana/117560

PK eliten förfasas över den presumtiva rasismen som enligt deras uppfattning drabbat somaliska barn och ungdomar i Forserum. Jag vill vända på steken och säga så här: Varför skulle Forserum vara annorlunda än till exempel Degmada Heliwaa i Somalia? Eller andra ställen i detta intoleranta land? Somalier har ju i alla år försökt utrota varandra, så vad säger det om deras karaktär? Min farsa brukade säga att man kan fly från det mesta, bara inte sig själv – och det är just det som jag tror är fallet här. Det är ju konstigt att de som råkar illa ut HÄR är nästan utan undantag från länder där folk slåss så skjortan står rakt ut av skäl som inte går att utröna. Många har försökt skapa fred i Somalia – både utlänningar och somaliska islamiska domstolar – dessa blev sin tur schasade bort av amerikanarna som ansåg att deras badass attityder var bättre än islam. Men i rättvisans namn så är det inte amerikanarna som psykat folk i strupen på varandra i Somalia. Det har varit bråk i detta land mycket länge – fastän militärpresidenten Barre med hårda medel höll landet ihop fram tills han avled för drygt 20 år sedan. Men här är anledningen till att somalier är så svårhanterliga: De är ett folk som är delat i klaner och vill du se hur sådana beter sig, så betrakta ett hundspann: Om det inte finns en stark ledare som visar tänder och framfötter så slåss de som svansen står rakt ut. Människor har mycket samma mentalitet som hundar. Så i fråga om rasism, så vill jag säga såhär: Somalierna beter sig på samma sätt här som hemma i Somalia – och då trycker de på alla de fel knapparna hos folk. Klanstänkande och feodalism går inte direkt hem bland 21:a århundradets svenskar – och ingen andra västerlänningar hellre. Men PK eliten använder alla medel för att underblåsa konflikter genom att ta ställning för de som skapar bråk, mot de som försvarar sig – och det är ett garanterat recept för att skapa ont blod.

Rasism är ett uttjatat begrepp som inte går hem hos folk längre eftersom PK maffian har sprungit omkring och gormat rasism sedan 1970 talet, och på så sätt sällat sig till det bakgrundsbuller som finns i alla samhällen. Folk reagerar endast när något de inte är vana vid att höra hörs. Det är det som är idén bakom larmsystem: Skapa ett ljud som inte absorberas av vardagsljuden, men påkallar uppmärksamhet. Norden och större delen av västvärlden har tyvärr sedan 1970 talet härjats av en tokvänster vars irrläror tagit sig in överallt – även där de inte hör hemma: I de borgerliga partierna. Men någon måste ha gett dem idéerna när de växte upp – eller hur? Och när man börjar granska bakgrunden, så hittar man trådar som går långt tillbaka i tid, och innebefattar de som levererade idégrundlaget till dagens partier, och de delar upp sig i en sekulär, socialistisk gren och en kristen gren. Båda är överens om att vita mannen är skit och bara gjort ont i världen. De är rakt ut sagt Quislingar som sticker sina egna i ryggen och får det att framstå som respektabel politik. Är du vit skall du känna skuld och skam över det alla vita gjort i generationer innan du ens var en glimt i din faders öga. Är inte det rasism, så vet jag inte vad rasism är. De svartingar som kommer hit är även de rasister eftersom de ser oss som en mindrevärdig ras. De tolkar vår generositet som svaghet därför att det är vad de är vana vid i sina egna kulturer. Är jag rasist? Ja, jag är rasist såtillvida att jag vill jag kämpa för vita rasens jämlikhet med övriga raser. Är det rasism att kalla någon svarting? Nja, det beror på syftet. Är syftet deskriptivt, så är det okej, är syftet att kränka är det inte okej. Alla har rätt till respekt all den tid de själva är villiga att ge respekt tillbaka. I Sverige är det många svartingar som smälter in samhället och som respekteras som personer i den grad att ingen ser att de är annorlunda, men det är en liten grupp som gör sådant väsen av sig att ingen kan undvika att se och höra dem och bilda sig en uppfattning – en uppfattning som skulle varit den samma om de varit vita. För de som glömt det: Etniska svenska från de olika landskapen tillskrivs olika egenskaper, men det är svårt att attackera eftersom det sker inom ramen av egna rasen – annat vore det om det varit olika raser och/eller etniciteter. Så skulle det kommit ta sig hus i själva Helvetet.

Vi och dem tänk är antingen vi gillar det eller inte en del av människans kynne. Det är så människan skapar sin egen identitet. Man har sin ställning i familjen, familjen har sin ställning i lokalsamhället, som har sin ställning inom kommunen, som har sin ställning inom länet, som har sin ställning inom regionen som i sin tur har sin ställning inom landet, som har sin ställning inom världsdelen. I vart och ett av dessa leden förekommer vi och dem tänkande som positioneringshjälpreda. Tar du bort dessa hjälpredor, kommer folk utveckla identitetskris – och DET är den värsta sorts kris som finns. Jag vet för jag var genom en allvarlig sådan på 1980 talet, och det är något jag hoppas jag ALDRIG kommer uppleva igen någonsin. Folk måste få ha sin identitet kvar och markörer för att kunna bestämma var de befinner sig. DET är INTE rasism att vilja vara den man är. Rasism blir det först när man börjar tänka i narcissistiska banor som innebär att man anser vara del av en superras som äger krav på särskilda privilegier och särskild vördnad. DET är felet jag tror somalierna gör, både hemma och här: De anser att just deras klan är bättre både moralisk och etniskt än andra klaner. Ingen gillar bli nervärderat – minst av allt i sitt eget land. Människors tolerans minskar proportionalt med minskande avstånd till hemmaplanen. Alla begär mer respekt hemma än ute. Det är naturligt, och det går igen i naturen med – och vi ÄR en del av naturen antingen vi vill eller inte.

Rasism finns i alla färger och många olika valörer från mild till handgripligt stark. Vita har inte och har aldrig haft monopol på rasism. Där människor anser sig vara bättre och mer moraliskt fullgångna än andra, blir det bråk och hat. Det är lätt att hata en som anser sig bättre än dig, för då menar han ju att du är sämre. Det är så grundläggande att inte PK idioterna undkommer det. De känner sig kränkta över att kallas PK – men förstår inte att andra folk kan känna sig kränkta över att bli nervärderade av svartingar som kommer från inbördeskrig där bröder slåss mot bröder, fäder slåss mot söner i allt religionens (o)helga namn. I slutändan anser alltså den ena fraktionen att den är mer moraliskt högvärdig än den andra – och därmed är slagsmålet i gång.

Mångkultur är ett fallerat projekt. Det är svårt nog att få folk att samsas i en unikultur, så då ger svaret sig själv när det gäller mångkultur. Det är lika oansvarigt som att blanda kemikalier på måfå i ett slutet kärl och hoppas att det skall gå bra. Som regel åker kärlet i väg till Andromeda, medan ”kemikern” hamnar på krematoriet – det lilla som finns kvar av honom. Det bästa vore att se till att endast de som vill åka till andra länder för att lära sig saker och dela med sig av sin kunskap fick uppehållstillstånd. Det att acceptera att folk kallar sig flyktingar för att komma sig under radarn, är oansvarigt och oschysst mot alla som tvingas leva kvar i landet som alstrar flyktingproblem. Det är sak samma som att legitimera despotier och despoter. Men nu är ju så att det är bara en handfull länder i världen som har beslutsmyndighet här, och de hyllar friheten i ord, men stödjer despotier i handling så då är saken i förehand avgjort. Despoterna får sitta kvar så länge de kliar dessa länders näringsliv och myndigheter på ryggen. Despoter avlägsnas endast när de inte längre är till nytta för de länder som har beslutsmyndighet i världen. Det har vi sett i alla år. Så länge detta fortgår, kommer vi ha sammandrabbningar mellan såkallade flyktingar och invånarna i de länder dessa flyktingar kommer till.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rasismen-avfardas-alldeles-for-lattvindigt_7446010.svd
http://bloggis.se/Diana/117191
http://en.wikipedia.org/wiki/Somali_Civil_War

… har alltid varit ett hett tema, och leksaksforskare har kommit och gått, och deras konklusioner har varierat. Krigsleksaker tros av många ha aggressionsbefrämjande egenskaper, eller bidrar att inympa militära värderingar och tankebanor i de små. JAG är vare sig psykolog eller leksaksforskare, men en behörighet har jag: Jag hade turen/oturen att födas som barn. Om mina leksaker skulle gett ett hum om vart jag var på väg, så skulle jag varit lokförare, järnvägstekniker, bilmekaniker eller maskiningenjör – jag blev ingetdera. Jag hade även leksaksvapen, men de gjorde mig inte aggressiv därför att vi lekte utifrån att den som var lugn och tänkte var den som kom att vinna – medan den aggressiva omedvetet bar ammunition till motståndaren. Låt en sak vara klar: Barns lek återspeglar det samhälle som omger dem, och är ett sätt att förbereda sig mentalt och fysiskt för vuxenlivet. Så är det hos djur och så är det hos människor. Det som skrämmer folk är att de tror att när barn leker krig, att det kommer leda till krig när dessa barn växer upp. Jag kan försäkra att det KAN ha det diametralt MOTSATTA effekt: Att dessa barn som vuxna kommer att se krig som omoget, rentav barnsligt och pinsamt. Det som avgör graden av aggression hos barn är känslan eller bristen på känsla av samhörighet. Den som alltid hålls utanför bara därför att han/hon är den han/hon är, kommer att bli arg, hatfull och känna sig kränkt och diskriminerat. Been there, done that!

Barn är inte så formbara som många tror: Varje barn föds med en uppsättning egenskaper, och vilka av dessa som kommer aktiveras, beror på miljön och övriga omständigheter. En rad störningar, är dock medfödda: Psykopati, narcissism, autism, ADHD och en del andra saker som alltså INTE har med vare sig föräldrars beteende eller uppväxtmiljön att beställa – de är neuropsykiatriska åkommor/störningar som har sina säten i hjärnan/hjärnans struktur/arkitektur. Dessa åkommor är obotbara. De manifesterar sig tidigt och för de som vet vad de skall se efter, kan de fastställas mycket tidigt. Normala barn måste man pressa mycket, mycket hårt innan de dödar någon, en psykopat behöver bara ett svepskäl. Barns aggressionsnivå varierar genom uppväxten i takt med att deras självbild och personlighet utvecklas – och barn utvecklas olika snabbt så barn är svåra att forska på.

Barns lek återspeglar som regel deras medfödda skaparinstinkt. Tyvärr har samhällets krav på ordning och reda utrotat alla ställen där barns skaparlust kunde komma till sin rätt, så nu kvarstår bara cyberspace – och även där hovrar patologiskt påpassliga föräldrar, myndigheter och andra. Jag tror att snarare än att allt skall vara så himla snyggt och prydligt i princip överallt, så behövs livsutrymmen där barn kan få vara barn och kunna bygga saker och utveckla sina färdigheter utan att föräldrar/poliser/socialtanter/forskare hovrar över. Vad gör det om man får en blå tum? Skär sig? Det innebär plåster på och en lärdom att lägga sig på minnet. Det som dock talar emot sådana utrymmen är alla sexuella knäppisar som använder dem som ”jaktmarker”. Jag kan inte minnes att det var så många pedofila knäppisar i min barndom på 1960 talet. Det verkar som om problemet förvärrats – eller också är det så att när alla barnhem, reformskolor och dylika institutioner började läggas ner utöver 1980 och 90 talen som dessa mänskliga spillror förlorade sitt habitat och likt de råttor de är började översvämma lekparker och andra områden där barn vistas. I grund och botten var det så att när institutionerna lades ner, så fick en liten grupp barn sin frihet, medan majoriteten av barn fick sin skarpt beskuren när alla sjuka individer som tidigare tillfredsställt sina milt sagt avvikande lustar på dessa olyckliga barn plötsligt inte längre hade sin dagliga ”fix”.

Men vi skulle prata om leksaker, och då är det oundvikligt att man kommer in på uppväxtvillkoren. Att barn idag har betydligt mindre frihet att röra sig i samhället just på grund utav en ökat hotbild, gör att dagens föräldrar har en mycket mer intim insikt i sina barns lek och leksakspreferenser än tidigare generationer av föräldrar, och tidsandan vad beträffar hur man skall bedöma barn och deras förmågor, har ändrats i den milda grad att forskning som gjordes på 1950 talet inte kan direkt jämföras med forskning gjort idag. Folks syn på barn har även den ändrats, och det påverkar hur barn upplever sin vardag. Barn som behandlas positivt, blir mindre aggressiva, så redan där har man en parameter. Barn som nekas vistas i sitt eget närområde med skyltar som ”Trå EJ På Gräsmattan”, och som möts med misstänksamhet från de vuxna vart än de kommer, blir mer aggressiva och får en negativ syn på samhället. Detta har alltså enligt min egen erfarenhet som före detta barn STÖRRE betydelse än vad för leksaker som finns på barnrummet. En annan sak är att barn som lever i ett samhälle som präglas av utveckling, nog kommer vilja leka byggare än krigare. Det är den totala bilden som barn konfronteras med som inspirerar deras lek, deras utveckling – inte tvärtom.

Stämmer det så att krigsleksaker påverkar barn? Nej, det är inte leksaken som sådan som påverkar barnet – det är VERKLIGHETEN. Leker barn krig, finns det skäl att se över vilka signaler vi som samhälle skickar ut. Barn som tittar mycket på Discovery, History Channel och National Geographics Channel kommer sannolikt tro att kriget är lika om husknuten – så dessa kanaler är sannolikt mer skadliga än krigsspel och krigsleksaker av ett skäl: Barn KAN särskilja mellan dikt och verklighet, så DOKUMENTÄRKANALER tas mer allvarligt av dem än ett spel som de vet bara är ett spel och inget annat. Barn är inga idioter – det är en egenskap som förvärvas med ålder – ungefär i den ögonblick då kon glömmer att hon varit kalv. Barn påverkas bara i liten grad av fantasi, men allvarligt av VERKLIGHETEN. Barn har en underbar inlevelseförmåga och kan leva med i en saga, men det är inte samma sak som att de tror att sagan är verklig. De VET att sagan är dikt, men LEKER att den är verklig – för en stund, bara för att se hur det skulle kännas OM den var verklig. Barn är inte rädda för sina känslor, och de är inte rädda för att utforska dem under trygga omständigheter. Det där med att frukta sina känslor och känna aversion för en del av sitt känslospektrum kommer med åldern.

Finns det bra och dåliga leksaker? Jag vet verkligen inte. Min erfarenhet är att barn ofta föredrar de leksaker som vi vuxna minst förväntar, medan de kanske visar ointresse för de vi verklighen skulle tro att de skulle vilja ha. Är det så en könsstereotyp att flickor vill ha dockor? Nej! Flickor är medvetna på att de kommer växa upp att bli kvinnor och att kvinnor oftast blir mammor. Flickornas rollmodeller är kvinnorna, och antingen dessa kvinnor er svetsare eller sjuksköterskor, piloter eller lärare, så är de kvinnor – och de får barn. Jag tror det största brottet vore att neka flickor att leka med dockor och pådyvla dem maskinpistoler och handgranater i stället – för att sätta det på sin spets. Men man kan utöka förekomsten av neutrala leksaker, och som hobbymusiker ser jag helst att musikinstrument ingår i detta utökande. Att lära uttrycka sig musikaliskt berikar en och får en att upptäcka sidor vid sig själv man var omedveten på. Om flickor har en osalig röra av dockor, instrument, svetsapparat och leksaksbilar i sin leksakssamling är det inte negativt. Det är inte hellre negativt om pojkar lär sig känna sin omsorgsfulla sida hellre eftersom de gör dem mer kompetenta som människor och utökar deras förmågor både i vardagen och i kritiska situationer. Glöm ”hen”. Lär pojkar och flickor respektera varandra ömsesidigt från dag ett – lämpligen genom att gå före med ett gott exempel, så är det inte behov för mental könsstympning av typ ”hen”. Jag har haft och har både manliga och kvinnliga förebilder. Ett gott exempel förminskas inte av könet hos den som sätter det!

Några av mina tidiga förebilder

Kort sagt: Låt oss börja med att se efter beundransvärda egenskaper hos varandra, och sluta med att se efter saker att slå ner på därför att barnen ser det och lär av det därför att det är VERKLIGHETEN. Vi måste vara de människor som vi vill våra barn skall bli, och som samhälle måste vi PRAKTISERA de värderingar vi vill att det uppväxande släkte skall anamma. Detta är den bistra sanningen och det finns inga genvägar. All den tid samhället är som det är, och all den tid folk sitter hackar loss på varandra över fikabordet, så kommer inte hellre nästa generation komma sig vidare än dit där vi är – och då KVITTAR leksakerna.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-leker-med-iden-om-att-do-eller-doda_7256679.svd

Sixten, (lilla) helikopter, Sigge, Tarzan, Gluff-gluff, Fontänpojken, Brunte, Huggo, Propeller, Krabat, Parvel är väl de vanligast förekommande

... det finns visst ingen gräns för hur dumma australiensiska myndigheter tror att deras medborgare är. Jag tycker denna reklamen faktiskt är lite charmig och mitt humör mår gott av den - och det är det inte många reklamer som gör:

... och här är en önskan från alla barn med föräldrar som inte kan motstå flaskans lockelse: Låt oss få det som Dave Hartley spelar här: Silent Night! Inget bråk, inga skador, inga besök på akuten eller besök av Farbror Konstapeln. Tack!

Jag älskar barns ärlighet, men barns ärlighet kan också såra väldigt mycket. Och vuxnas förvrängda ord som bokstavligt tolkas av barn kan ge ganska pinsamma resultat.

Att som en okänd person kliva in i två små barns liv är definitivt inte det enklaste. Speciellt inte om du har speciella känslor för en viktig person i deras liv. Jag hade dessutom blivit varnad om den äldsta dotterns skepsis mot nya människor.

Så då jag träffade dem för ett tag sedan så blev jag verkligen studerad från topp till tå. De hade ju fått höra saker om mig redan innan. Hade funderat redan innan ifall mutor skulle hjälpa, men kommit fram till att jag inte vill vara farbrorn som kommer med mutor. De fick tycka om mig om de ville.

Redan första kvällen så satt jag med båda dem i soffan, varav den yngre av dem hade benen i mitt knä. Numera så är de ganska kläniga och enligt uppgift är det något helt annat än vad de brukar vara. Vi pratar mycket, håller hand då vi är ute och går samt lekte kurragömma vi tre i lägenheten utan att någon annan var hemma. Mysigt och härligt säger jag.

Idag kom kanske det ultimata beviset. Då det varit lite ledsamheter i helgen så var vi väl inte så speciellt muntra på söndagseftermiddagen. Den äldsta dottern ville dock uppmuntra oss och ritade denna. Så underbart glada vi blev!

Hela huset fullt med teens... Jennifer med pojkvän, Carro och Jessica, mkt stim och stök i mitt kök men kul när de är här... fast igårkväll var det lungt, då tältade de uppe vid betet och red först en kvällsritt i solnedgången och sedan en långritt idag på förmiddagen.

Filippa busade på som vanligt och Cittra var som vanligt ett litet ljus, hon är så snäll den hästen... och duktig. Satt på henne lite i skritt och trav häromdagen och hon bara går på tyglen direkt man tar i henne och trampar under sej och allt. Vilken dressyrponny hon är... Skulle egentligen startat båda hästarna i helgen men missade anmälan och det kändes lite dyrt med dubbel anmälningsavgift :( Får bli Susedalen istället... den 22 eller något sådant... nu går de och gottar sej på betet istället, Filippa är tjock som en tunna, Cittra lagom och Tussan tar sej inte nu heller i vikt trots att hon går på betet på heltid nu (vi var vant henne sakta och känt mkt på hovarna). Vet inte vad vi ska göra... har fått massor av råd av vet. men inga hjälper...

Imorgon ska Tom på dragrace och jag vill som vanligt ut i skogen, tror jag är lite nerröstad på grund av värmen men jag saknar skogen... alltså en riktig heldag med grillning och så... På kvällen vill Renee att jag ska följa med henne och festa i Hbg, får se hur jag gör. :) På söndag har Tom lovat farmor att låna Hannah. :( Vill inte alls låna ut min lilltjej, tycker om att ha henne med på allt jag gör och det fungerar alltid så bra... men huvusaken är ju att Hannah själv ville till farmor och gå på barnteater, Pettson och Findus var det visst så det blir nog bra iaf...

Måste ju även skriva om projektet stall... Tom har bytt sista gavlen på stallet nu och målat det röda och det vita på den sidan, samt gjort ny hölucka. På söndag så ska grannen hjälpa oss att schakta av runt stallet och sedan ska lite sly röjas... Sedan ska lite väggar inne i stallet målas och ett golv ska fyllas i lite... och så ska det såklart tvättas innan hästarna kommer hem igen...

Min lilla busvalp växer snabbt, väldigt snabbt. Fick rådet att sluta ge henne valpfoder nu så jag har börjat blanda litet... Jätteduktig är hon. Kan sitt namn, kom, sitt. ligg. stanna, varsegod, duktig på kontaktövningarna vi lärde oss på kursen med Tilda, alltid så himla glad och positiv. Var väldigt duktig med att kissa och bajsa ute men slarvar lite nu (eftersom Tom fastnade i staketet och det blev hål så får de kissa i koppel vilket både Tilda och Bina avskyr).

Blev antagen till valpkurs med start om några veckor, längtar även om det känns som bortkastade pengar... har gått så många valpkurser redan och känner att vi redan jobbar (läs leker) in sakerna rätt och enligt infon om kursen så kan redan Bina allt vi ska lära oss där... men kul att komma igång på riktigt och sedan kan vi direkt hoppa till grundkursen då den är från 6 mån (hon är 5 mån när valpkursen börjar). Ska även börja lägga lite spår i skogen snart... är bara inte så duktig på sådant eftersom jag aldrig innan haft en hund som tyckt om sådant men Bina spårar redan tex Hannah eller tillbaka där vi gått så jag tror hon tycker det är roligt... glömde ett kommando som hon kan förresten. Tunnel. Hannahs lektunnel älskar Bina att springa igenom, hon gör det själv förjämnan. Nu kallar Hannah: "Bina tunnel" så springer båda dit och så ser de vem som är först igenom tunnlen. Ser jätteroligt ut, men var inte så kul när Hannah hade kompis här häromdagen som kröpi Hannahs tunnel och då kom det en stor valp farande... :O

Binisen... men hon är mkt större nu :D

Jackie har hämtat sej bra efter operationen och ögonlocket är så fint. Flera veterinärer var och kollade på henne när vi tog stygnen och alla var positivt överraskade. De trodde ögonlocket skulle bli lite snett men det ser så fint ut... däremot så är det inte så kul att de sista dagarna så syns det mer och mer på Jackie att hon börjar bli gammal. Tar emot lite när hon ska resa eller lägga sej men annars så är hon som vanligt, lika pigg och glad som vanligt....

Nu har jag väl fått med det mesta... vad som hänt i veckan :)

Min treåring (eller tre och halvt åring om hon får säga det själv) är en riktig liten tänkare... har haft tre varför perioder, första som tvåring med varför till allting till nu väldigt avacerade frågor. Några av sista dagarnas frågor:

H: Mamma vad är näringskedja?

M: Ehhh ja hur ska jag förklara det...

H: Men mamma, är det inte när stora djur äter mellanstora djur och mellanstora djur äter små djur?

M: Ehhh ja precis så är det.

en annan dag:

H: Mamma måste alla dö?

M: Ja tyvärr är det så

H: Men tänk om alla dör samtidigt, vem ska då gräva ner alla?

DENNA BLOGG LÄGGS NU NER!
Eller, jag har tänkt att byta blogg!
gå hit för att se =)
http://www.lingling.bloggplatsen.se
ha det det bäst och favorit..isera mig... de lät konstigt.. aja byeee!!! / Anne

Mest lite bilder idag :)

Hannah på väg till hästarna

Kompisar som dricker ur samma vattenkar

Trött och blöt Bina efter bad

Hannah i skogen

Jessica på väg till Karsefors

På sommaren ska man ju vara ute, då har man ju inte tid att blogga? Det är precis vad jag varit i helgen så jag har inte haft tid att berätta om denna soliga och varma helg.

Min lillebror kom besök i torsdags och det var länge sedan vi sågs. Kul att ses här i Stockholm. På fredagen kom dessutom hans nya flickvän hit. De skulle vidare på lördagen till Öland, men vi hann iaf med en trevlig middag och en del snack och minnen. Jag tror hon fick godkänt, trots att hon är från Umeå.

Lördagen ägnade jag åt 30-årsfest med lite nya människor. Normalt inte människor jag umgås så mycket med, vilket gjorde det lite speciellt. Man lär sig mycket om personer på en sådan fest- En kollega berättade även att han uppfattat mig på ett annat sätt efter att ha läst mina bloggar, spännande.

Sedan kom ju det mest konstiga med helgen, nämligen hemfärden från 30-årsfesten. Eller själva färden till Skanstull gick som sig bör, sedan var det promenaden hem. Då jag kom till Blekingegatan så gick en oerhört full tjej på den. Då jag kom ikapp henne (jag gick 150 meter, hon 10 meter) så frågade jag hur det var med henne och om hon behövde hjälp. Tänkte att det är bättre att hon får hjälp av mig än av någon som vill henne mindre gott. Hon sa att hon knappt visste vart hon var, hade nyligen flyttat tillbaka till Stockholm efter några år i London och ville hem. Dessutom var hon förbannad på taxichauffören som vägrat att köra henne ända hem.

Så en halvtimme, några rökpauser och flertalet "må-dåligt"-pauser senare så var hon framme vid sin port 250 meter bort. Under tiden hade hon frågat efter mitt namn minst 4 gånger samt sagt att jag var så fin så hon ville skaffa barn med mig. Detta trots att hon en vecka tidigare bestämt sig för att bli lesbisk för att alla män var svin.

Söndagen ägnades åt att feja och planera tillsammans med Festgrevinnan. Det var trevligt att sitta ute och skratta. En bra helg helt enkelt och mitt lilla hyss blev tydligen en en lyckad tillställning. Så jag är nöjd med min helg och vad jag gjorde för andra. Det får mig att må bra.

Härlig dag vi hade igår... eller inte...

Morgonen började med att vi skulle köra upp hästarna till betet, kl nio skulle vi vara där. Cittra gick in med lite övertalning men Tussan, hon skulle inte med. Vi tänkte ju inte på att det var nästan ett år sedan hon åkte sist, hon är ju lite speciell att lasta men förr när hon åkte 2-3 gånger i veckan så tränades det bort men kom alltså tillbaka igår. men till slut var hon inne och vi iväg.

Hade när fått vägbeskrivning dit från oss när vi skulle titta på betet men körde sedan ett annat håll eftersom vi skulle shoppa lite först. Jag kollade även kartan, superlätt att hitta. När vi nästan är där så kommer vi till bron... och märker att bron är gjord för bilar, smala sådana, inte bilar med brett hästsläp. Inte en chans att vi skulle komma igenom där, vi måste alltså vända hela ekipaget, men brant ner till lagan på ena hållet och för övrigt inte mkt plats alls att vända en stor minibuss och ett brett hästsläp. Jessica fick springa av och peka och visa och till slut kom vi faktiskt runt! Stolt över mej själv för det var verkligen inget lätt ställe att vända på!!!

Väl där fick vi satt extrastaket till Tussan och släppt ut två lyckliga hästar, trodde aldrig Tussan skulle sluta rulla sej!

Sedan åkte vi hem och käkade och tog det lugn hela dagen (eller tja, Jessica la sej att sova ett par timmar och jag städade och tvättade). Så på seneftermiddagen tänkte vi köra upp igen, Hannah ville rida Tussan en lång runda och Jessica Cittra. Försökte få tag på Tom så han kunde passa Bina (valpen) men han svaradse inte i telefonen, ringde med jämna mellanrum i ett par timmar och till slut var kl 8 och vi fick sticka iväg iaf med valp...

Uppe på betet så sadlade Jessica Cittra, vi skulle göra vid Tussan och komma efter sedan. Tänkte gå med Bina i koppel och Tussit i grimskaft med Hannah på ryggen. Allt gick bra, Bina busade rundor och vi gjorde i ordning Cittra, Hannah tog på väst och hjälm. Så skulle jag bara kolla Tussans vattenkar och ser inte att Bina följer med mej, hinner precis se henne sticka in huvudet för att dricka men hinner inte ta henne. Hon får en rejäl stöt av strömmen och skriker till, tydligen tror hon jag gjort något för hon bara springer iväg och gömmer sej under min bil. Vi gör klart Cittra och Jessica rider iväg. Jag försöker locka ut Bina men när jag kommer för nära så springer hon i full panik iväg... rakt ut på en väg. Jag vet att man aldrig ska springa ifatt valpar utan gå på andra hållet men har inget val, får springa ikapp och fånga in henne. Hela tiden har hon svansen mellan benen, när jag får upp henne i famnen så slickar hon inte mej i ansiktet som hon brukar utan är bara ledsen och rädd... den här lilla tuffa valpen som inte är rädd för dammsugare, stora hundar, åka bil eller nästan något annat (lite för att gå över bäckar i början).

Jag inser ju genast att jag inte kan gå iväg med henne och Tussan efter det och säger till Hannah att hon får vänta med att rida tills Jessica är tillbaka. Följden blir att hon börjar gråta, har väntat hela dagen på att få rida. Jag övertalar Hannah att vi ska gå en runda i skogen medan vi väntar.

Sagt och gjort trodde jag men Bina vägrar följa med mej i koppel, bara sätter sej på rumpan och ser helt olycklig ut. Bär henne en bit och försöker igen med massor av godis men det knepet fungerar inte idag... Hannah säger att hon kan gå med Bina i koppel och jag tror inte det heller ska fungera men det gör det! Bina följer glatt med henne... fast glatt är fel ord. Hon följer med men med svansen mellan benen.

Väl ute i skogen så vågar jag släppa Bina igen och då glömmer hon bort att hon är rädd för mej. Tvärtom blir hon extra tillgiven, så fort jag sätter mej ner så kommer hon springande och ska gosa. vi går en bit till och då måste Hannah kissa. Jättekissignödig är hon. Men är dels en bit före mej och har dels hjälm och väst på eftersom hon ska rida och inte vill ta av sakerna då. Innan jag lyckas trixa av henne ridbyxor och väst så har hon kissat på sej. Hon blir helt ifrån sej, det är ju jättepinsamt, hon är ju faktiskt 3½ år.

När jag lyckats lugna ner henne igen så kommer hon på att hon ska rida och ridbyxorna är blöta. Jag har ju alltid extrakläder med, utom just idag. Hela bilen är ju full med alla hästsaker som ska upp till betet. Hannah gråter hjärtskärande men jag tycker att hon kan ju rida ändå, en liten runda iaf. "Men Tussan vill inte bli blöt på ryggen" gråter Hannah. Vi kommer fram till att vi ska lägga en tröja under och så är nästan Hannah glad igen men då nällan hon sej jättemkt och börja gråta igen. Då sätter jag mej ner mitt i skogen på en stig med en ledsen hundvalp och en ännu ledsnare tjej i famnen, så bara sitter vi där, länge, jättelänge. Gråten ebbar till snart ut och Hannah lånar min kamera och tar lite kort på mej och Bina som somnat i min famn. Så är alla glada igen och vi går ner och sätter oss vid lagan och tittar på vattnet och solnedgången.

Där finns även en linbasta (typ som en stor jordkällare) som är jättespännande att titta på tycker Hannah.
Hannah: mamma, finns det spindlar och spöken här?"
Mamma, Ja alldeles säkert spindlar men inga spöken.
Hannah: men mamma, spöken tycker ju om mörker.

Sedan går vi tillbaka och Jessica kommer med Cittra. Vi får sadlat Tussan med tröja på sadlen och Hannah får rida. Och Jessica rider iväg en runda sedan med Tussan medan jag, Hannah och Bina leker kurragömma. Jättekul men så skönt när vi kan åka hem igen...

Min Hannah (3 år) ikväll lekandes med påsksaker hon var och letade fram:

"Det var en gång en häxa som gav sej iväg för att förtrolla en prinsessa till en PADDA"

Sedan kommer jag inte ihåg exakt vad hon sa men storyn var iaf att prnsessan kunde själv trolla sej till en prinsessa igen och hon trollade häxan till en prins.

Sedan när jag skulle berätta om sagan så frågade jag Hannah vad sagan egentligen handlade om, då sa hon:

"Den var jätteotäck, en skräckhistoria"

Vår trollunge har fantasi utan dess like och har alltid haft, låtsaskompisar, låtsaspoliser, egengjorda sånger och sagor sedan hon var jätteliten. Det är väldigt kul att höra allt de här. :D

Hon klär även ut sej rätt så mkt, bland annat till prinsessa som alla tjejer gör, men den här prinsessan slåss med drakar och troll, hittar försvunna skatter eller som Hannah själv säger "då ger jag mej ut på äventyr"

Annars så har det varit en lugn hemmadag idag med ridlägerplanering på kvällen. Tyvärr så har flera hästar blivit sjuka (fång, halt häst osv) så vi fick några lediga plaster på lägret men det är ju en hel vecka kvar och det brukar ju fyllas på.

Vi skulle även flyttat upp hästarna på betet ikväll men klockan blev lite väl mycket så det för bli tidig morgon istället. Klockan nio ska vi vara uppe på betet med hästarna... Kanske dags att lägga sej då. :D

Midsommar i all ära, vi hade iaf väder den här dagen! Solen sken, det blåste, det regnade, det åskade vad mer kan man önska sej på en midsommar!? Jo kanske solsken och vackert väder som de hade i Norrland av alla ställen. men det kan man väl unna dem med den vintern de har... Sommaren 2005 då jag var rätt så höggravid, den midsommaren var något av de varmaste och finaste jag upplevt. Vi satt ute halva natten och bara njöt av underbar midsommar!

Annars var midsommarafton trevlig, Renee, Magnus och Niklas, Hannes, Jessica och Sophia, Jocke och Rasmus var här. Vi åt traditonsenligt sill och potatis (bland annat) och jordgubbar till efterätt... Hade tänkt spela lite brännboll eller fotboll men eftersom vädret inte visade sej från sin bästa sida den kvällen så blev det mest att sitta inne... ja killarna hann ut till Toms jänkebil lite också förståss... och vi andra var ute med hundar och barn och bla tittade på hästarna. :)

Fick inga bra midsommarbilder med här kommer en på Hannah när hon leker med Sophia, lekrummet var välstädat innan men var en jordbävninge efteråt... men vad gör det, de hade så kul och det går att städa! :)

Men iaf så fick jag ju inte någon paket till min födelsedag av Tom... men väl dagen efter. Ja kanske inte ett paket men världens sötaste hundvalp!

Och en bild på vår gamla fina Jackie

Och två bilder från skogsturen till Trollehallar på midsommardagen

Vilken slö dag igår. :) Jag var uppe tidigt och släppte ut hästarna men somnade sedan igen framför WebbTVen, Hannah sov också länge, hon är en sjusovare den tösen, iaf på morgonen. På kvällen är hon så pigg oavsett när hon lagt sej. :D En som är tröttare är Jennifer, uppe kl nio och iväg och red och sedan gick hon och la sej igen när hon kom från hästarna och sov 4-5 timmar. Jessica är och hälsar på sin moster, moster Caroline som är lika gammal som henne. Hon skulle kommit hem igår men hade visst missat både morfar som skulle köra på detta hållet och bussen... hmmmm...

Men iaf igår så bara fixade jag ett par maskiner tvätt, gick igenom Hannahs garderob och plockade bort massor av för smått, fixade diskmaskiner och städade en del. Tränande lite med hundarna också, de var jätteduktiga både två fast Jackie knappt ser eller hör så försöker hon verkligen förstå vad jag vill iaf, hon har ett sjätte sinne och gör ofta sakerna innan jag ens sagt eller visat vad hon ska göra. :D

På seneftermiddagen så gick jag och Hannah en lång runda i skogen, ja alltså jag gick och Hannah red. Hon var så glad och tyckte det var jätteroligt så vi var ute i två timmar. Annars så har bara Hannah fått rida barbacka för balansens skull men Tussan har så spetsig manke... så det fungerar inte riktigt. Nu provade vi med sadel och det gick jättebra, fick vira stigläderna många varv bara då jag inte hittade någon håltång. Hannah travade många gånger igår och jag försökte lära henne att rida lätt och lite kunde hon men sitter hellre ner i traven. Vi red också över några småstockar så hon fick träna på hoppsitsen, vilket hon tycker är superkul! När vi kom hem efter två timmar i skogen så tyckte Hannah att vi kunde fortsätta att rida på ridbanan... hahaha, jag sa att Tussan var trött och att Hannah skulle få rida mer imorgon (idag alltså). Hannah tränar för ridlägret säger hon, hon ska ev vara med i nybörjar gruppen lite grann med Tussan. :)

En av årets höjdpunkter men också den jobbigaste veckan, man är helt slut efteråt! Men härligt att få tillbringa några dagar med härliga ungdomar (och de vuxna med för den delen)och härliga hästar, nytt för i år är även att vi ska ha en nybörjargrupp. Det ska bli riktigt kul det med! Vi ska ev även ha märkestagning och så ska ridlägret börja med en ny tävlingsform i Sverige som kallas Working Equitation fast vår är på mkt enkel nivå men ska bli jättekul att prova på!

Så blir det den sedvanliga lekkvällen med tävlingar utan häst, brännboll mot de vuxna och en hel massa annat kul!

Till hopptränare har vi vår trogne Nisse, han är så bra så honom ska vi inte byta bort. I dressyr har vi hittat en helt ny tjej från Ängelholm som är b-tränare i Dressyr, hon ska ha alla utom nybörjargruppen. Ska bli spännande med ny tränare.

Jag och Gunilla planerade i torsdag och så ska vi planera resten med US på onsdag. Och på torsdag fyller jag 35 år, puh... önskar mej en liten hundvalp, nu eller senare under sommaren men Tom är rätt så negativ och tycker att två hundar räcker gott. Det gör det egentligen gott och väl men Jackie är nu så gammal (14 år) och både halvblind och döv och trivs bäst hemma i trädgården, sov 1 ½ dygn efter vi hade henne med i skogen sist så jag har insett att hon är gammal nu även om hon är en riktigt piggelin hemma i trädgården och kan springa och skälla på hästarna länge.. och leker med både Tilda och även Naala någon gång när hon är på besök... Tilda har ju blivit riktigt trevlig nu men är inte så intresserad av något mer än bus och spring i skogen. Vill ha en större und... blir massiv övertalning nu... Tom har ju sin raggarbil och dessutom har han nu börjat spela golf. Jag vill börja träna lydnad och agility igen... älskade lilla Molly som var så duktig på det...

Igår började iaf dagen med hundskola, sista riktiga gången, nästa gång så är det avslutning. Förmodligen med alla familjerna uppe vid Hovdala och deras hundrunda med efterföljande grillning. Idag tränade vi både vanlig inkallning och dubbelinkallning och sedan fick hundarna använda nosarna på aktivitetsleksaker. Tilda var superduktig på den ena men den där man skulle lyfta upp pinnar med nosen, den fattade hon inte riktigt, fick vinkla pinnarna för att det skulle gå.

Sedan körde vi hem till Renee och fikade. Därefter möte vi Cina och gick en runda i skogen med hundarna. Skönt att komma ut i sogen igen, var flera dagar sedan sist, har ju bara regnat och blåst.

Efter skogen körde vi hem till oss och käkade middag... sedan tråkade jag ut Renee med valpbilder. ;)

Nu ska vi snart ut och rida en runda, Hannah har ju fått nya ridkläder av Felicia som mste provas. :) Vi ska bara få Jessica att släppa telefonluren....

Blir två bloggar idag! :)

Dagens kommentar:

Hannah: Mamma har du parfym?

Jag: Ja

Hannah: Men om du ska ha parfym så kunde du väl iaf köpa någon som luktar gott!?

Efter en stund...

Hannah: Mamma, du luktar gott men inte parfymen...

Är annars själv hemma med Hannah på kvällen... under dagen så är ju Jennifer hos hästarna hos D och Jessica i skolan och sedan rider hon men på kvällen är de så gott som alltid hemma och här är fullt ös! Nu är här så tyst, bara jag och Hannah som pratar. Jessica är som sagt på bal, Jennifer träffade några kompisar som hon stack tillbaka till och Tom är borta på jobb. Jessica ska hämtas kl 12 så jag och Hannah får hålla oss vakna tills dess... Varför är man som tröttas när man måste hålla sej vaken? Jag skulle lätt kunna gå och lägga mej och sova nu, hade jag bara lagt mej ner så hade jag slocknat... vilket däremot inte Hannah hade gjort. Hon är klarvaken och jätteglad.

Vi har för bara ett litet tag sedan varit nere i stallet och nattat hästarna. "mamma, kan vi inte borsta och göra fin min häst" tyckte hon, fast jag trodde att Tussan mest ville sova nu (läs äta). Jättemysigt med en kvällsrunda och hästarna ville in idag, de brukar annars vilja vara ute även på natten just nu men har varit kallt och regningt idag...

Som varje dag kom lite prat om Hannahs älskade lilla ponny Cassie som dog i julas. Häromdagen lät det så här:
Hannah: Mamma, det finns många som heter Mattias.
Jag: Jo det finns det ju
Hannah: Jag tycker alla Mattias är snygga, iaf alla som är stora killar.
Hannah: Omd et finns en stor Mattias som är ett monster och jättestort så han når ända upp till himlen.
Jag: Ja?
Hannah: Då når han och kan putta ner Cassie från himlen igen, till jorden så hon kan börja leva igen!

Vad svarar man på det? Tänk om man bara kunde!

Kom nästan precis efter att ha lämnat Jessica på balen... kommer lite bilder här. Som vanligt många fler i min bdb...

Mina flickor!

Jessica och Julia (en kompis som går i åttan och bara skulle titta på)

Jessica, man ser lite av frissan här.

Hannah busfrö som skulle klättra

Imorgon är det skolbal och Jessica går ut nian!!! Helt skumt att hon blivit så stor nu så hon slutar nian, visserligen är hon ju året yngre än de andra niorna men slutar gör hon iaf... Högstadiet har varit en enda lång kamp, för att få dit henne, få henne att plugga och för att överhuvudtaget hon skulle bry sej om skolan. Sista halvåret har varit värst ur den synpunkten med att gå upp, jättetrött och seg och haft huvudvärk varje morgon men sedan gärna gått till skolan när hon väl kommit upp. JAg har tjatat om att vi ska gå till doktorn medans andra rektor, lärare osv sagt hon var lat mm

När jag äntligen får henne till doktorn så först får vi vänta fem veckor på att komma dit och sedan så är nästan terminen slut men så skönt, allt var ju bra utom järnvärdet som var katastrof! Nu ska hon få medicin och vi måste ha koll på henne så hon inte börjar tappa hår, naglarna spricker mkt osv Blir så arg på mej själv som inte tvingat henne till doktorn innan, på skolpersonal som utgår från att det är lathet att man inte orkar upp på morgonen och på henne själv som inte sagt att ja, klart vi åker till doktorn, jag mår inte bra men mest tycker jag synd om henne när doktorn verkligen förstår hur dålig hon varit och säger att hon måste vara så trött, har svårt att koncentrera sej och så mkt huvudvärk...

Men igår så var vi iaf och köpte skor till balen, inte ett helt lätt projekt då det mesta nu var slutsålt! Men till slut hittade vi ett par jättefina men med höga stilettklackar. Jessica trodde inte hon skulle kunna gå med dem men det gjorde hon galant, såg riktigt proffsigt ut! Jag hade däremot aldrig klarat det. :D Sedan beställde vi klipptid och så ska jag få göra håruppsättning på henne idag efter klippningen. Klockan fem börjar balen och såklart så ska jag vara på plats och ta massor av bilder!

På kvällen igår så lastade vi Cittra och körde till D där Jennifer rider. Jennifer hoppade lite med Shannon men bara några språng då hon gått innan på dagen. Jessica hoppade mer med Cittra, hinder på 90-100 cm och det fungerade kanon utom kombinationen. Cittra stannade, vek av inne i kombinationen mm Jessica är helt enkelt lite rädd och osäker i kombinationerna och hon som ska tävla LB i helgen. Allt annat gick bra och som D sa, hästen kan hoppa den höjden lätt men det sitter i Jessicas huvud. VI får fundera på om vi ska byta klasser till i helgen men ett svårt beslut. Jessica vill verkligen hoppa LBn, tror jag iaf...

Hannah var också med och fick rida fram Cittra och skritt av Shannon med Jennifer, jättekul tyckte hon fast hon var jättearg och ledsen när inte hon fick rida... börjar kännas som om det snart är dags att hitta en ny liten ponny till Hannah för Tussan är nog lite väl svår... !

Läste precis om min svägerska som gått till affären med sin lille son (Tobias), för att handla. Upptäcker sedan att hon glömt kortet hemma, ringer alla möjliga men ingen svarar och Tobias skriker. När hon till slut får tag på sin sambo (min lillebror) så har hon själv bilnycklarna... blev inget handlat den dagen, hon gick ut ur affären och gick hem...

Det påminner mycket om något jag själv var med om för ett litet tag sedan. Jennifer hade missat bussen hem från stället där hon rider. Jag lovade att hämta henne fast det blev sent. Tom var iväg någonstans med jobbet så även Hannah fick följa med... och Jessica men det var frivilligt. Vi hämtar Jennifer och ska köpa pizza men pizzerian stängde kl nio. Har ju lovat tjejerna utemat så vi kör en lång bit på andra hållet till Mc Donalds. Står i lång kö och äntligen får alla beställa mat och så ska jag betala men då fungerar inte mitt kort. Springer upp för att ta ut pengar på minuten så ligger på köpcentret men tjänsten ligger nere. Får hämta tjejerna som stannat kvar på Mc Donalds och lämna maten kvar. Hannah gråter hela vägen hem. :( Inte alls kul och mkt pinsamt!

När jag ändå skriver om pinsamma saker så måste jag skriva om vad som hände när vi var och handlade i våras... Hannah är ju mycket noga med vad som är rätt och fel samt att hon har låtsaskompisar som är poliser!!! Tror Kling och Klang som hon leker med mkt i sitt pippidockhus har inspirerat... Men iaf, vi är på HM och Hannah ska få välja något hon vill ha. Hon står i en evighet och väljer bland alla tottar, klämmor halsband och annat liknande som passar en liten prinsessa. Till slut så har hon äntligen bestämt sej för ett armband med prinsessor såklart och jag säger: "bra nu tar vi den" Då säger min lilla tjej: "mamma, poliserna har ju sagt att man inte får ta saker, man måste BETALA för dem". Butiksbiträdet som står intill och plockar kläder vänder direkt på huvudet och ger mej en genomträngande blick, jag vill sjunka ner genom golvet men försöker mej på något bra svar "det är klart vi ska betala, det gör vi ju alltid". Undrar om hon trodde oss.... Saken är den att jag aldrig ens snattat något som barn så tanken på mej som tjuv är verkligen absurt. :D

Ja jag hittade ju min kamera som tur var, hade varit förvirrad och stoppat den i Toms jacka...

Har ju även en bilddagbok där jag är väldigt aktiv... en av mina bdbvänner hade skrivit ett mess till mej idag: Hej hej! :-) Min tjej skulle bara veta hur mkt ni är ute i skogen, hon skulle bli sååå avis :)

Tänker aldrig på det på det sättet, men att det är bra och nyttigt att röra på sej mkt och i skogen rensar jag mina tankar. :) Försöker lägga in en bild från vår senaste tur i skogen, vi gick en lång runda vid Lärkesholmssjöarna.

Andra tävingsdagen gick också bra, vi fick massor av beeröm, jättefina priser, fin bana, bra arrangemang mm Många kom in och önskade ett längre meeting till nästa sommar. Vi får se men klart man blir sugen när alla är så positiva!

Däremot så är man helt slut idag, ont i huvudet och mår illa... och Hannah vill bara pyssla och leka med lera så det passar superbra! Även om vi nog snart ska ta oss ut och få lite luft, Hannah var lite sugen på att rida en runda.

Igår fyllde Jenifer år, jättesur var hon för att vi skulle ha tävlingar på hennes födelsedag... men hon kom hem från hästarna en halvtimme innan mej... sedan blev det kalas på kvällen som Tom hade fått arrangera, vilket han klarade jättebra även om han inte trodde det... han hotade med att köpa pizza till alla. :D

Men tänk att jennifer blir 17 år gammal, lika gammal som när jag blev gravid med henne... så stor hon är nu, nästan vuxen...

Usch, har full panik, min älskade kamera är borta, hittar bara inte den någonstans... Har inte tagit en enda bild på hela dagen, helt fruktansvärt för att vara mej. :) Men allvarligt talad så har jag varit så förvirrad nu inför vår tävling, massor som ringt, massa som ska fixas nere i Bj. och dessutom så hade Jessica en massa skolarbete som skulle bli klart innan i fredagen då betygen skulle sättas...

Men nu är allt klart och vår första tävlingsdag har fungerat bra, förutom lite datastrul på morgonen... eller ja så lite var det inte, klockan närmade sej nio och första start och servern ville inte alls som vi ville. Då kom Kenneth som en räddande ängel och helt plötsligt så bara fungerade allt av sej själv...

Sedan skulle Jessica göra sin första riktiga start det här året med Cittra, de har bara varit med i någon klubbhoppning innan i år. Första klassen var LD + 5 cm, Citttra var så fin på
framhoppningen på grus men väl inne på gräsbanan så bara kasade hon rundor och höll på att gå omkull på trean men fick ett stopp istället därför. Jag fattade inget alls, hon var ju broddad men det visade sej att Tom och Jessica hade broddat med isbrodd!!! De broddade snabbt om och i LCn så var hon superfin även inne på banan, pigg och glad med full fart, gjorde en kanon omhoppning men så började Jessica greja inför sista hindret och pang så kom ett stopp... och så ett till eftersom volten blev minimal... tredje gången så hoppade hon såklart för då var vägen bra och Jessica började rida igen. Hon var så sur på sej själv, hon blev för nervös när hon bara hade sista hindret kvar... men Cittra var så fin och Jessica red så bra förrutom det så vi är jättenöjda iaf!!!

Nu väntar vi bara på att få veta hur det gick för Filippa och Oscar idag, de skulle tävla i Frillesås istället.

Jennifer var iväg och red tre hästar och kom moppande hem ikväll. D som hon rider hos skulle fixa tårta till henne imorgon då hon fyller 17 år!!!! Helt sanslöst, 17 år! Jennifer tycker att vi är jätteelaka som ska vara funktionärer på tävlingen imorgon... men vad gör man, blir inte så lång dag iaf. :)

Hannah var hemma med Jennifer nästan halva dagen och sedan kom Hannahs krockodil Jocke och passade henne. På kvällen så busade de och Jocke krokodil skulle äta upp Hannah men då sa hon: "Jocke, i min kropp finns det blod och du har sagt att du inte tycker om blod, så du kan inte äta upp mej". :)

Hae jag bara hittat min kamera så hade det även blivit lite kort...

I lördags ägnade jag några timmar åt att vara barnvakt åt en väns son. Den här lille parveln på 8 månader tog jag hand om i 5 timmar på dagen.

Jag hade såklart träffat honom tidigare och visste att han är världens snällaste och gladaste kille, annars hade jag nog inte tordats ställa upp. Det ska dock sägas att vara barnvakt hör inte vill vanligheterna för mig. Byta blöja vet jag aldrig om jag gjort i modern tid tidigare, nu har jag iaf gjort det tre gånger och han är fortfarande vid liv. Han överlevde dessutom den fruktansvärt äckliga spagetti&köttfärssåsen för de äldre än 6 månader.

För att få lite moraliskt stöd så hade jag bjudit hem en tjejkompis (som har en massa syskonbarn och är expert jämfört med mig). Det gjorde att jag iaf kunde gå på toa och det var lite kul att leka "mamma- pappa-barn", det var nog 25 år sedan senast.

Sedan då Anton hade dragit (läs mer om honom i hans mammas blogg) så var jag bjuden på middag hos en kompis. Då jag satte mig på tuben så insåg jag hur slut jag egentligen var då jag höll på att somna innan jag var framme. Jag är nog inte redo att vara heltidsförälder än.

Lördagen var dock en av de bästa dagar på länge. Tack för samtalet, nu vet jag ju varför allt är som det är. Tyvärr kom baksmällan på söndagen trots att lördagen var nykter.

Torsdag och snart har en hel vecka till gått och min semestervecka närmar sig med stormsteg, jag var tvungen att gå hem från jobbet i går morse och vabbba resten av veckan. De två yngsta barnen har varit sjuka hela veckan men eftersom mannen är arbetslös har det gått bra men nu blev han också sjuk så det var bara att ge upp och gå hem.

Jag hade dessutom inte sovit mer än 3-4 h per natt tre nätter i rad och det gjorde ju inte saken bättre.

Kom hem kl halv nio och gick ut i hönshuset för att ge dem mat och vatten, då har en höna dött under natten, hon har sett rätt så anskrämlig ut på sistone men jag tänkte att hon skulle repa sig.. men men

Nu har vi ätit frukost och de stora barnen har åkt till skolan, mannen ligger i sängen och jag ska klä mig och börja tvätta en maskin med kläder, borde handla lite också men jag har ju hela dagen på mig.

Vi får middagsgäster i morgon ( ta det med en nypa sat, vi är ju lite sjuka), det är de större barnens mamma med familj som kommer och äter samt fikar för vår yngsta fyller år på tisdag så vi tänkte fira honom samtidigt som de stora barnen ska åka hem till mamma.

Nu väntar tvättmaskinen....

// Petra

Och visst har hon rätt:
http://www.dagbladet.no/2009/01/11/nyheter/krigen_i_gaza/utenriks/israel/gaza/4321981/

Här är Oslo och Blitz lokala krigsherre:

http://www.dagbladet.no/nyheter/2009/01/11/561434.html

jag hade glömt hur mycket det suger att vara sjuk. alltså med feber, ledvärk, äckelhosta, halsont, huvudvärk etc etc.
förhoppningsvis försvinner det ur kroppen nu, så jag slipper gå runt och vara typ konstant småsjuk.

dock är det lagom typisk att bli sjuk till jul. jag har en förmåga att göra det.