En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om boende

Bergatorparen

2010-07-10 02:41 - Bergatorparen
Bolånetaket

Finansinspektionen har beslutat att införa ett tak på 85 % belåningsgrad baserat på marknadsvärde. I och för sig är detta inget vare sig nytt eller revolutionerande. Enligt Aftonbladet och dess proffstyckare kommer det att drabba unga förstagångsköpare. Men hallå där: Det fordrar 15 % egenkapital, vilket i och för sig väl måste sägas vara rimligt. Skall du låna hos till exempel BlueStep, begär de 20 – 25 % egeninsats beroende på vilken handläggare du talar med. Anledningen till att man begär att du skall ha egenkapital är att det drastiskt reducerar risken med att låna ut pengar till dig. Sagt på ett annat sätt: Du ÄGER redan i utgångspunkten 25 % i fastigheten, vilket gör att du ”har råd med” att fastighetsvärdet sjunker så mycket utan att hamna ut i insolvens. Skulle fastighetspriserna rasa med 25 % kom många tänder att skallra och många skjortor stå rakt ut inom Finansdepartementet, hos banker, fastighetsmäklare och samhällstoppar i allmänhet, ty vi då talar om en crack på bostadsmarknaden. Trenden har ju varit en jämnt stigande tendens under de senare åren, och många har pratat sig varma över att det kanske är en bostadsbubbla vi ser, och som kan komma att spricka vilken dag som helst. Skulle det ske, skulle konsekvenserna vara förödande för miljoner människor i detta land ty det skulle innebära insolvens – alltså att de skulle kunna sälja var ända liten spik de ägde och ändå inte komma i närheten av att kunna betala sina skulder, vilket skulle göra att bolåneinstituten finge skriva ner värderingarna på sina fordringar – vilket skulle ge de sänkt kreditbetyg, kort sagt: Finanskris!

Så Mathias och Emma i Aftonbladet kan gnälla om att om de inte hittar sitt drömhus i Lidköping inom de ramar lånelöftet från banken ger innan de nya reglerna börjar gälla, så är det kört. Det är INTE kört. De säger de sparat i åratal, och om så är fallet så borde de redan ha en bra grundplåt. Problemet är bara att i Lidköping ligger villapriserna typiskt kring 1,5 – 2,5 miljoner. När man skall köpa sitt första hus kan man inte bara helt sonika gå ut och basera sig på att köpa ett hus i den prisklassen. Man bör satsa på ett hus med en enklare standard. Om man får åka en bit för att komma till jobb och service, så är det ändå mödan värd. Man skall givetvis undvika sådana där ”Arga Snickaren – kom – och – hjälp” hus, men det är här företag som Anticimex kommer in. Spendera på de kronorna det kostar ty det kan spara sig in flera gånger om. Kom ihåg att renovering är ett projekt som tar i anspråk mycket tid och mycket pengar, så lägg listen LÄGRE än du tycker verkar rimligt. Mathias och Emma verkar ha kalkylerat med en driftskostnad om ca 18 000 kronor per MÅNAD! Det är sjukt. Ett normalt Svenssonhus brukar ha en driftskostnad om 25 – 30 000 kronor per ÅR! Finanskostnaderna bör inte överstiga 2 500 – 3 000 kronor per månad, annars går det åt skogen så skjortan står rakt ut. Får man pengar över, är det en bra idé att spara dem så att när man längre framåt kan köpa något som ligger närmare drömmen – och HA RÅD MED DET.

Om någon frågar mig om det skälig med striktare krav på egenkapital, så vill jag säga att det är det verkligen. Norska sjukan har dragit sig över gränsen och har skapat förväntningar på boendekomfort och standard som är alldeles Hollywood. Det är på tiden att man återbekantar sig med den gamla devisen om att man måste lära sig att gå innan man kan springa. De som vuxit upp under de senaste 4 decennierna har vant sig vid att bli skyddade mot allt jobbigt under uppväxten, så att när vuxentillvaron står där i full mundering, blir det jävligt jobbigt. Livet är jobbigt, och det skall det vara annars lär vi oss ingenting. Så Mathias, Emma och Aftonbladet: Ledsen för att skrota denna snyfthistoria, men det finns möjligheter för unga – även idag. Det har ALDRIG NÅGONSIN varit vare sig billigt eller enkelt att skapa sitt första egna hem – inte ens på Folkhemmets glanstid. Folk har arbetat, slitit och försakat för det i alla tider. Att man nu ställer lite strängare krav, är inte världens undergång, men kanske snarare en välsignelse i förklädnad. (Att jag håller på 25 % i denna artikel beror på att jag baserar det hela på BlueSteps krav – som alltså är strängare än Finansinspektionens).

Aftonbladet
Svenska Dagbladet
Expressen

(3 kommentarer, senast 2010-07-11 15:18)

Nästa inlägg
Bergatorparen

2010-03-29 02:28 - Bergatorparen
Exit Bergatorp

Under de senaste 9 åren har jag bodd i en gammal villa här i Gunnarskog – och tvärt om av vad jag inbillade mig när jag flyttade hit runt den tid då bin Ladin Airlines arrangerade guidad visning av WTC, blev det en mycket kostsam affär. Bristen på erfarenhet gjorde att de ”glömde” ställa flygplanen utanför. Hur det gick vet vi – gör vi inte? Bush Jr. Fick vatten på sin kvarn och resten är historia – så att säga.

Min bristande erfarenhet på renoveringsfronten fick mig att underskatta den utmaning som huset på Bergatorp ställde mig inför. Det har dessutom ständigt påmind mig om att det fanns ett mycket verkligt skäl till att jag blev sjukpensionär – och det skälet kallas depressiv neuros. När det tornar sig upp svårigheter, är det som om livsmusten bara rinner ur mig och trången att sova blir överväldigande. Tyvärr har inte de förbättringar jag gjort på huset räckt hela vägen. Jag har förvandlat det från ett ekonomiskt Niagara till ett mer beskedligt forsfall. Är du pensionär, ser inte bankerna någon potential i dig, så lån kan du glömma från den kanten. Banken är som den där släktingen du enbart ser när du bjuder på gratis mat, eller andra förmåner. Bankens ända syfte är att ta del av andra människors rikedom. Därför lockar de människor med en ekonomi som gör att de strängt taget inte behöver lån, att faktiskt låna pengar – medan alla som faktiskt behöver lån faller i händerna på sådana som BlueStep och Marginalen. Vi har några riktigt fina ord på de som livnär sig på andras avskräden – har vi inte. De skall vi emellertid inte komma in på, för då blir ingen hejd på min ”kreativitet”. Som ett resultat, har jag hela tiden varit tvungen att använda egna resurser – som i sin tur och ordning ledd till att jag fått välja lösningar som varit bättre än de befintliga, men avsevärt sämre än om jag antingen fått lån – eller haft en fetare plånbok själv.

Jag har varit medveten på att något inte står riktigt rätt till med mitt boende, men som bekant gör kärlek blind – och jag har faktiskt älskat att bo här på Bergatorp och gör det fortfarande. Skulle jag betraktat det hela på ett riktigt cyniskt sätt, skulle jag kastad in handduken för 6 å sedan. Förvisso skulle jag inte fått lika mycket för huset då, som jag nog kommer att få nu, men det har inte varit värd all den förnedrelse jag har upplevd i mötet med banken och alla turer ner i ”Deep Depression Valley” jag haft under de senaste 6 åren. Enbart den nya pannan och pelletsbrännaren kostade mig 65 000 kronor. Att jag under åren 2004 – 2007 eldade för 110 000 kronor MER än fallet skulle blivit om jag haft råd med en vedpanna. Kombinationen av en genstretig bank, en rörmokare som var så mätt och belåten att han inte iddes anstränga sig för att skaffa den bästa lösningen, parad med min egen brist på erfarenhet gjorde att jag tvingades välja en lösning som förvisso mer än halverade värmekostnaderna. Problemet var bara att det rörde sig om olja. Ingen verkade vara intresserade av att hjälpa mig överkomma de tekniska problemen med att ta fram ackumulatorer som passade in i mitt pannrum där takhöjden ligger runt 160 cm. Jag tror vi kan kalla det Arvikasyndromet: Man är så mätt och belåten att man inte bryr sig om vad kunderna tycker. Resultaten blir i förlängningen att folk tröttnar, och sedan är det bara att spika igen dörren och gå hem. Flera har tvingats göra det i centrum – där öppettiderna var lika med vad de var på 1950 – 1970 talen. Tiden väntar inte på någon, så för alla som inte anpassat sig, har nerläggning blivit oundviklig. Förlorarna har i första och sista hand varit oss kunder.

Det som slår mig är följande: Det verkar som om tumregeln för eldningsteknologi är: ”Ju dyrare teknologi, ju billigare energi och vice versa”. Man kan få för sig att industrin roffar åt sig av din förväntade ekonomiska besparing. Om du väljer el som uppvärmningskälla, slipper du billigt undan med installationen, men får plikta dyrt för energin. Dock verkar det som om många väljer el just därför att de inte får lån, och elpannor är överkomliga prismässigt. När jag gått genom de hus som prismässigt ligger innanför räckvidd för mig, kan jag se hur folk har försökt överleva genom att ersätta havererade oljepannor med elpannor, och de som är ännu sämre ställda med en osalig kombination av luft/luft värmepump och oljefyllda radiatorer. Man blir faktiskt lite ledsen när man ser det eftersom det rör sig om människor som gjort det allra bästa de kan, men inte nådd hela vägen fram – och som idag kanske sitter i en trång och dyr lägenhet. Jag slänger in handduken innan det sker.

Jag har varit i Diana-Ville (Göteborg) och hyrt magasineringsutrymme för mina möbler, så att jag kan fräscha upp huset, och samtidigt vara beredd att flytta ut på kortaste möjliga varsel när försäljningen är ett faktum. På grund av läget, nära norska gränsen, räknar jag med att det skall gå snabbt att sälja. Det har i varje fall varit fallet med de andra bostäder som sålts i området – och priserna har varit förhållandevis goda. Jag har flera alternativa bostäder i syftet, så att det inte skall vara en fråga om huruvida jag får ny bostad, men mera om NÄR. Jag har försökt få handpenningslån för att slippa denna penibla sits, men utan framgång. Åter igen måste man ta det man har och försöka göra det optimala utav det. Jag skall dock villigt erkänna att det kliar något förskräckligt i högerfoten efter att dela ut flygplanslösa himlafärder. Ändå är jag bättre förspänt än många andra som tvingas sälja sina hus därför att korselden mellan ”klimatanpassade energiskatter”, elbolagens girighet och bankernas parasitiska affärsmetoder har överväldigat deras ekonomi. När jag får sålt min bostad, kommer jag att kunna betala mina skulder, och köpa ett annat hus – utan att stifta ny skuld. Det är det ända goda som kommit ut ur mina ansträngningar här på torpet – och det är kanske inte så dåligt när allt kommer omkring. Förvisso kommer jag inte att kunna köpa ett hus i toppskick, men om det har låga driftskostnader, så vet jag att jag kan fixa allt det andra. Här jag nu bor var det mängden återstående arbete, kostnaderna förknippad med det, tiden det skulle ta i anspråk och de skulder jag samlat på mig som sammantaget fått mig att ta beslutet om att begränsa mina förluster och sälja.

Så här du skälet till att det inte kommit så många jeremiader från mig på sistone. Djup depression i parlopp med bitterhet, gör att det man alstrar enbart blir eld och svavel. Jag vill ha ett mål, och en mening med mitt bloggande, nämligen att försöka påverka med lilla jag förmår. Jag vet att om jag kan på verka en människa, så vill hon påverka andra och sedan är dominoeffekten igång. Det är denna kunskap som gör att jag läser på och skriver långa jeremiader baserade på faktisk kunskap. Ingen bryr sig om vad jag tycker, men alla bryr sig om vad jag kan framföra av bevisade påståenden. Just av detta skäl kommer jag aldrig att sluta blogga – och oavsett var jag ställer min kosa, som det står i sången, kommer jag att fortsätta vara Bergatorparen. Ni är härmed varnade.

(1 kommentar, 2010-03-29 13:58)

Nästa inlägg
Bergatorparen

… som liknande den vi känner idag – men som ändå var så grundläggande annorlunda att man nästan skulle tro att det var i ett annat liv, på en annan planet. Men faktum är att under de senaste 50 åren har det skedd en revolution som få skulle trodd var möjlig. Det som satte mig på tanken var en gammal ”Husmoderfilm” som gick på SVT på julafton. Förvisso var den från innan min tid, men ändå rätt så likt såsom det var när jag var liten. Enbart tanken på att skulle göra en ”Husmoderfilm” idag skulle få förödande konsekvenser för den stackars utomjordning som skulle kunna komma på en sådan idé. Alla från JÄMO via Vänsterpartiet till rättspsyk kom att gå i taket, och få vederbörande mentalundersökt. Varför? Därför att anledning till att dessa filmer inte längre görs, är att de redan på 70 talet började framstå som lite diskriminerande. Vad var dessa filmer? I en tid då reklamfilm ansågs som en styggelse, tvingades man paketera reklamen som antingen dokumentär eller yrkesriktad informationsfilm. Jag vet inte säkert, men jag tror det rådde förbud mot reklamfilm under en tid på 1950 och 60 talen på biograferna. Oavsett gick folk kvinnor av huse för att se på husmoderfilmen – och inte minst få de varuprov som ofta delades ut i lobbyn efter filmen.

På denna tid, då trots allt många av de varumärkena vi idag har ett självklart förhållande till låg i startgropen, var det trots allt mindre reklam i samhället än vad som är fallet idag. Det fanns strikta regler för var man fick och inte fick plåstra upp reklam med. Numera har penninghungrande politiker lockats att tillåta reklam i princip över allt så länge det sker i organiserade former. Det är ingen tvekan om att denna tid präglades av en lugnare stadsbild. Om någon föreslagit att plåstra upp reklam på bussar, tåg och taxibilar den gång, skulle vederbörande fått ett stint på psyket. Många av de normer som gällde då, har sedan lösts upp och toleransen för det som då var intolerabelt, har medfört att det dimper flera tiotals kilo reklam ner i folks brevlådor årligen, förutom att offentliga fortskaffningsmedel ofta ser ut som om de kom raka vägen från Ankeborg. På TV och i de privata radiokanalerna är det reklam, reklam, reklam och ännu mer reklam. Man kan få intryck av att kanaler som till exempel Discovery ligger pyrt till ekonomiskt: Först har en massa reklam i avbrotten, sedan har man 3 – 4 sponsorer knutna till 4 – 5 år gamla repriser. Det priset vi betalat för norm upplösningen på 1980 talet har varit enormt. Trots löftena om att TV vardagen skulle komma att bli mer innehållsrik om vi avskaffade monopolet, har motsatsen blivit fallet. På den gamla tiden kunde man sätta ihop en hel TV kväll med enbart två kanaler, och programmen var färska. Numera häver man ögonbrynen om man ser att program har copyright år lika med nuvarande år. Som om detta inte är illa nog, så har man numera börjat sälja program på nätet – och nätet i sin tur och ordning är ett ställe där reklamen spammar alla sajter. Jag vet: Mycket av det vi tar för givet, skulle inte kunnat existera utan denna inkomstkälla. Men: Moses visste det, och folk i alla år efter honom har vetat det: Ett betalsamhälle leder enbart till dekadens, och dekadens är början till slutet för samhället. Det värsta är att vi vet det, men är maktlösa att ändra det – precis som romerna, perserna och ottomanerna, bara för att nämna några få. Varför var det inte så för 50 år sedan? Sanningen är den att på denna tid pågick ett socialt experiment kallad Folkhemmet. Innan dess, var sakerna inte så himla annorlunda från idag. Man hade på 1920 talet reklamfinansierade radiokanaler, och neonreklam var en del av den moderna världen. Men folk, då som nu, tröttnade på det. Skillnaden var den att på denna tid kunde man förbjuda eländet. Idag ser internationella överenskommelser till att detta inte längre är någon möjlighet.

En annan sak som var annorlunda den gången för så länge sedan, var det konstanta hotet om kärnvapenattacker. Detta var medan kalla kriget var på sitt allra kallaste. USA framstod Jesus och Sovjetunionen som självaste Fan. Europa var delad av Järnridån och det att åka från Sverige till exempelvis Italien, var lite av ett projekt eftersom man ännu inte infört passfriheten. Men det var ändå på denna tid som massturismen till utlandet startade, och Spanien var ett eftertraktat resmål – trots Franco. På denna tid var Spanien, Portugal och Grekland fascistdiktaturer. Det var inte förrän på 1970 talet att dessa diktaturer började krackelera. Folk i dessa länder såg till att diktaturerna föll, och i Grekland avrättades samtliga av de som suttit i juntan – efter rättegångar. I Spanien såg Kung Juan Carlos till att det inte blev blodbad, men en ordnad övergång till demokrati. I Portugal kunde inte diktaturen stå emot när de övriga diktaturerna föll. Folk ville ha bort eländet, och på den vägen blev det.

På denna tid var Sverige en industriell makt att räkna med. Som ända land i Norden hade vi produktion av både bilar, flygplan och järnvägsteknologi samt instrument för vetenskap, industri och handel. Vi har givetvis kvar mycket av detta, men: Värdet av det har reducerats kraftigt eftersom vi inte haft musklar att köpa upp konkurrenter på samma sätt som andra kunnat göra. I Sverige har vi under flera decennier haft en skatteregim som fått kapitalet att fly landet. Det är Folkhemmets baksida – en sida man inte gärna talar om, men som fortfarande finns där trots att Folkhemmet i övrigt rasat ihop under vikten av utvecklingen. Sverige framstod på denna tid som ett land som hyste lyckliga människor som körde sina lysluggade ungar ut på landet eller till kusten i sina Volvor och sina SAAB’ er för att njuta av en solig svensk sommar – Saltkringlanstyle. Men Miljonprogrammet skvallrade om att allt inte var Honky Dory hos Moder Svea. Miljonprogrammet syftade till att ge unga, svenska familjer eget boende. Det var lite Arga Snickaren på steroider – kan man säga. Det lyckades så där. Miljonprogramområdena har numera blivit områden som präglas av högre brottslighet än genomsnittet och det som PK’ ena kallar utanförskap. I Storbritannien rivs numera deras motsvarigheter till Miljonprogrammet – vilket uppmärksammas av dokumentärkanalerna. Det finns de som tyckt att vi borde haft en modern tappning av Miljonprogrammet – men till skillnad från den tid då detta begav sig, beror dagens bostadsbrist på att det inte finns utbyggbara tomter inom de områden där bostäder efterfrågas mest.

Lärdomen vi kan, och bör dra, är att inget är statiskt. Förändringarna har varit så subtila för det mesta, att det inte är förrän man blickar tillbaka som man ser hur mycket samhället har förändrats. Man är upptagen med att leva sitt liv, och har så det räcker med att anpassa sig till de förändringar som sker på hemmaplanet. Men när man emellanåt lyfter blicken, kan man få lite av en chock. Var samhället bättre då? Nej, det var i grund och botten sämre. Allt var dyrare, skatterna var högre och trots alla Miljonprogram, var det inte enkelt att vara ung då hellre. Världen har gått framåt. Det regnade och var kallt på 1960 talet med, men på glansbilderna från denna tid, skiner solen och Volvon glänser medan Hepstars spelar och sjunger i radion. Det är så det är här i världen: De som skriver historien, vill att samtiden skall framstå i så goda dagrar som möjligt när denna blir historia. Så har den politiska samhällseliten gjort i alla år sedan faraonernas tid. Så länge det finns människor som levde när det begav sig, kommer det att finnas sådana som kan bestrida de gamla lögnarna – för en lögn blir inte sannare för om den får några år på sig.

Det finns ett skäl till att saker är som de är idag: Om vi skulle producera allt inom Sverige, skulle enbart de välbeställda ha råd med varorna. Därför låter vi producera varor i lågkostnadsland. De höga skatter som präglade Folkhemmet kvävde nyskapandet och protektionismen kvävde möjligheterna att skapa en levande ekonomi. Många kan nog tycka att det var bättre förr, men det är så att när vi en kall vinterdag kommer in i värmen, och får värmd frusna fingrar, tår och kinder framför brasan, så glömmer vi hur vi frös.

Men det är med människan, som Mythbusters brukar säga: ”Allt som är värd att göra, är värd att överdriva.” Idag har vi en situation där rationaliseringarna de senaste60 – 70 åren gjort det så lätt att producera saker, att vi har fått en överproduktion av i princip allt. Människan är en apa, låt oss inte glömma det. Man ser andra tjänar en rejäl hacka, och hux flux skall man vara med på partajet. Ta bilproduktion, till exempel: Idag överstiger produktionskapaciteten vida marknadskapaciteten. Resultaten blir att många arbetare blir arbetslösa, vilket gör att de inte längre klarar sina ekonomiska åtaganden, och hej presto: Finanskris. Och här kommer dominoeffekten in, så att det sprider sig över hela världen. Nu är det många som pekar på det förflutna och säger: ”Det var bättre förr, för då kunde vi skydda svenska arbeten.” Men anledningen till att sakerna är som de är, är att det inte fungerade förr hellre. Oavsett hur vi än vrider och vänder, så är rumpan där bak. Vi måste bara lära av det som sker, och gå vidare. Det tjänar inget till att försöka återskapa det som varit. Det mesta är bättre idag än vad det var förr. Om några år, kommer det att finnas människor som pekar på det som är vår samtid, deras förflutna och säga att allt var bättre år 2009/10. Man vill enbart se de glansbilder som vår tids etablissemang lämnar åt eftertiden att betrakta – inte alla tragedier, alla svårigheter och alla imperfektioner. Men, så är vi. Att folk kanske tycker saker var bättre förr, beror väl på att det flesta saknar sin förlorade ungdom. Ju äldre man blir, ju mer förstår man och ju mer man förstår, ju flera illusioner försvinner. Man blir desillusionerat och tappar tron på själva livet i slutändan. Sedan vill bakåtsträvarna använda alla hjälpredor som ”bevis” på att det var bättre förr. ”Folk gick inte runt och knaprade lyckopiller förr”, säger man. Visst! De fanns ju inte. På den gamla tiden var det Valium eller lobotomi som gällde. Min farsa och flera av hans kollegor knaprade Vival så de gick runt som zombies på dagarna. En kollega i synnerhet, åt svineriet så han rullade som en annan tomtunna ner för trappan från ovanvåningen hemma, och kom på jobbet med en röd och en blå strumpa, och en svart och en brun sko. Visst var det bättre förr? Jag tror inte vi skall lura oss själva. Människan är sig lik – antingen årtalet är 1969 eller 2009 och antingen vad sätter BC eller AD efter det.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-har-blivit-mastare-pa-familjehyckleri-1.502414
http://www.landskronadirekt.com/hildingtxt/1950bild.htm

(3 kommentarer, senast 2010-01-05 12:36)

Nästa inlägg