Jaha,
sen sist har jag hunnit med att;
1. bli sjukskriven
2. slutat vara sjukskriven
3. börjat skolan
4. blivit sjukskriven igen
5. blivit inlagd på akutpsyk
6. blivit utsatt på alla mediciner
7. blivit utredd p g a misstänkt bipolär sjukdom
8. misstanken bekräftad
9. Insatt på Lamictal
10. utskriven
11. fick utslag i ansiktet av Lamictal
12. ut med Lamictal in med Litium
13. tar återfall
14. fortsatt deprimerad
15. in med en svag SSRI: Fluoxetin
16. drogfri sedan 4:e december 2010 (skulle firat 2 år drogfri den 19:e..vilket jag är lite bitter för...)
I dagsläget mår jag hyfsat men långt ifrån bra. Bra kommer jag kanske aldrig att må men jag har hoppet kvar och viljan att kämpa vidare. På måndag går min sjukskrivning ut och jag ska återvända till skolan. Ska börja på halvtid, det känner jag mig redo för men jag är väldigt nervös för att komma tillbaka. Är rädd för konstiga fördomar och så klart att bli dömd. "Psyksjuk Knarkare" är ju inte en titel som gör någon succe'.
Jag vet att jag inte borde skämmas eftersom jag inte kan rå för att jag råkar har två obotliga sjukdomar, det är ju knappast som att det är något man väljer frivilligt.
Jag gör vad jag kan för att må så bra som möjligt, ha rutiner, gå på NA möten, har börjat träna osv. Visst går det inte alltid bra men jag slutar iaf inte att försöka och så länge jag håller mig drogfri har jag nog hyfsade förutsättningar. Inte lika som de flesta men inte heller urusla.
Idag är jag tacksam att jag lever!