?PROJEKT?
Anteckningar gjorda för en information eller instruktion, om hundens förhållande till människans flock den lever i. Tänker du skaffa hund, valp eller vuxen? Önskar du uppdatera dina kunskaper om hunden? Önskar du texten på flera språk?
I svensk kultur säger vi att hunden är människans bästa vän, och till och med en bättre vän än människan (till skillnad från de kulturer där man accepterar vilda hundra, enbart använder dem till att arbeta eller där man har dem som föda.
Tycker du att detta är något att satsa på, har synpunkter på utformningen av presentationen eller något att tillägga, så tar vi tacksamt emot kommentarer, vi är fortfarande i utvecklingsfasen
En flockledarens anteckningar:
Familjehunden, som beskrivs i dessa anteckningar, är en social, glad, snäll individ samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Han är en intelligent, tillgiven och följsam vän. Han är starkt byggd, kompakt och mycket rörlig, med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och starkt ländparti och starka bakben. Mankhöjd är 57 cm och vikten kring 35 kg. Pälsen är kort och tät utan vågor och känns hård vid beröring, underhullet är vattenavvisande. Svansen är mycket tjock vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen. Färgen är gult gräddfärgat i en mörkare melerad nyans.
Hunden är en labrador retriever, född 2011. I och med kastrering har den medfödda naturliga stressymptomen (se kommentar i avsnittet efter lydnadsträning) försvunnit och uppträder med upphetsning endast initialt vid kontakten med andra hundar (och naturligtvis vid utfordring, matvrak som han är). Han har blivit något av en hen? Han är en familjehund med historska rötter som gör sig påmind i vardagen. Han vill gärna bära på något mjukt och viftar oftast på sin stora svans.
Labradoren kommer troligen från Kanada, där fiskare använde den för att simma iland med förtöjningsrep till båtar. Rasen kom till England i början av 1800-talet. Där korsades den bland annat med andra retrieverraser och blev populär som apportör vid småviltsjakt. Den fick sitt namn, godkändes som ras av den engelska kennelklubben 1903.
Lukt, hörsel, syn, smak och känsel används efter stundens behov. Förmågan att anpassar sig till det ledaren gör, och att förutse vad denne tänker göra, varierar. Det beror på hur medveten ledaren är. Näst efter den medvetne ledaren är det mat som gäller. Lek och jakt är också spännande om ledaren finns i närheten.
Ledarskap, lydnad och hundträning
Hunden är ett flockdjur, och med ett flockdjurs behov av en stark ledare. Ett fungerande förbudskommando är ett av det viktigaste målet för en fungerande uppfostran.
Kontakt och förvandling; en lycklig hund och en lycklig ledare är individer som aldrig blir fullärda. Och visst; det är svårt att lära gamla hundar sitta men det blir aldrig försent, bara svårare. Man märker att ju mer man jobbar med hunden desto mer kontaktbenägen blir den, det är både praktiskt och trevligt med hunden som ofta söker ögonkontakt. Alltså, låt hunden fråga om lov med ögonen; då den skall ut på sök, då den skall äta, ut eller in i bilen etc. En målsättning är att hunden skall lyda direkt (åtminstone nästan) i alla tänkbara, och otänkbara situationer. Den är inte blockerad eller döv om den inte agerar på ditt kommando, den är olydig! Och har du inte den lydnaden på hunden, som du önskar, äger du problemet. Övning, övning och åter övning med stort tålamod och mycket beröm. Ska hunden tävla, och bli bedömd av andra än dig själv, ja då ska ni ha professionell hjälp.
Ett NEJ-kommando ska omedelbart avbryta en förbjuden handling. I jämförelse med hundflocken, där heraki och den hårda vägen gäller, är hundarna inte rädda för varandra. Dem söker varandras sällskap, sover ihop och leker ihop. Vår uppfostran ska leda till samma situation, dock går det inte lika snabbt. Inlärningsprincipen är i stort sett lika för alla hundar, även om de är olika både som individ och som ras. Straff, som leder till rädsla, är helt fel! undergivenhet är inte rädsla i djurens värld!
Undvik att lära in förbudskommando i stressituationer, t.ex. då den har stressat upp sig för en kattjakt. Egentligen behövs ingen speciell situation. Det väsentliga är att lära hunden att det är en stor skillnad på hur du är, när du är arg och när du är belåten. Helst ska förbudskommandot komma precis då hunden börjar den förbjudna handlingen, alltså i samma ögonblick den luktar eller ser katten. Du behöver inte skrika, hundar hör mycket bättre än människan. Spara skrikandet som en extra förstärkning tills det verkligen behövs. Ge kommandot med låg men ändå bestämd röst. Händer ingenting så upprepa inte kommandot. Avbryt handlingen omedelbart, med exempelvis ett grepp över nacken eller en mjuk liten smäll över nosen på hunden. Fortsätter hunden med vad du förbjudit upprepar du kommandot direkt följt av en nu betydligt mer bestämd korrigering; alltså en förstärkning av din status och auktoritet som flockledare. Hjälper inte detta hellre, är det din brist på konsekvens som är orsaken. Fortsätt, ännu mer bestämt, tills du ser en undergivenhet hos hunden.
En övning, för mys och avslappning, kan vara; Sätt dig på golvet. Lägg hunden på rygg mellan dina ben. Hunden ska ligga avslappnad och lugn utan att du behöver hålla fast den. Beröm den med smek och mjukt prat när den ligger avslappnad. Ett bestämt nej om den försöker sno runt eller komma upp. Det är du som bestämmer. Plocka lite på klor och trampdynor. Går detta bra finns förutsättningar för egen fortsatt dressyr.
Behåll lugnet, sänd ut en bestämd energi, och ge akt på de signaler hunden ger dig. Då hunden avbryter den förbjudna handlingen ska den snabbt få reda på att den gjort rätt genom att få beröm. Hur du ska ge berömmet är lite beroende på vilken typ av individ du har. Ibland fungerar det bäst med måttligt, kanske lite barskt avvaktande beröm. Vissa hundar svarar bäst på ett livligt, med kroppsspråket, visst beröm.
Koppel
Koppel behövs, även om hunden är intill ledaren. Det finns platser där det råder koppeltvång. Och i stadsmiljö kan mycket hända, hur nära hunden än vill vara dig. I övrigt är det bäst att ha som mål att kunna gå utan koppel. Finns det dock inte 100 % lydnad på hunden utan koppel, med dig som flockledare, råder koppeltvång! Hunden behöver alltid en flockledare i närheten, för sin egen (och omgivningens) trygghet!
I början av träningen är det viktigt att halsband och koppel förknippas med trygghet. Från och med det kunde man bestämt sig för att det inte är tillåtet att dra i kopplet. Att dra i kopplet ska vara besvärande. Det skall dock kunna sträckas utan vi drar i kopplet. Beroende på ras och lynne känns det olika, huvudsaken är att vi är konsekventa från dag till dag. Kommandot är Nej, snärtigt och bestämt. Kommandot ska komma precis då hunden börjar streta mot någon intressant doft, eller lyktstolpe. Fungerar kommandot slutar hunden att dra och tittar till på oss. Omedelbart kommer då berömmet ja bra, inte dra Blir det ingen reaktion på nej, måste vi förstärka kommandot, med t.ex. endast ett ryck i kopplet. Flera ryck ger ingen inlärning. Blir det ingen reaktion gör rycket kraftigare, upprepa det dock inte och ha tålamod. Det kan ta någon vecka, om du gör rätt, slösar med berömmet och är konsekvent.
Ett annat alternativ för dig som inte vill rycka i kopplet, kan vara att när hunden drar så stannar du helt enkelt. Och så fort dragandet i kopplet slutar ger du beröm. Fortsätt promenaden och upprepa stoppet tills hunden inte drar. Här blir det dock då inte någon övning på nej kommandot.
Frihet; Hopp och lek är ett vedertaget kommando, som betyder att nu är du fri att göra vad du vill. Det är inget krav på att hunden ska kopplas loss, om man nu tränar med kopplad hund. Här är det meningen att hunden får lämna din sida, avbryta föregående kommando, och just bara släppa föregående kommando. Det betyder inte att du ska börja leka med hunden, eller att han ska rusa iväg till andra hundar. Till det behövs inget kommando om du nu tillåter det. Låt frihetskommandot vara en återhämtning, mellan övningspassen på några minuter, och försök avsluta varje övning med ett lyckat resultat.
Vid en fortsatt koppelträning och linförighet används ett läderkoppel och ett kedjehalsband (dock ej för smalt). Använd kommandot fot och hunden sittande på vänster sida. Använd kommandot med låg röst, då du börjar gå. Uppmuntra med beröm och godis, använd nej för korrigeringar. Ögonkontakt med hunden är väsentligt för ett bra resultat. Det är också viktigt att bara ge beröm då det finns verklig kontakt med hunden. Då du stannar ska hunden så snabbt som möjligt sätta sig vid din sida. Använd fot sitt med målsättningen att det också ska ske utan kommando. Kommandot ska komma före aktiviteten! Vid tillrättning; först nejkommando och omedelbart därefter, korrigering med kopplet (snabbt snärtigt ryck). När du får ögonkontakt blir du vänligare på rösten, kommenderar fot och visar in hunden till sidan. Obs! korta träningspass!
Linförighet jobbar du lättast med om du håller kopplet i höger hand framför kroppen, strax över midjehöjd. Kopplet ska vara slakt och hänga i en båge, då kommer det att bli mycket enklare att gå med hunden i fritt följe, dvs. hunden går på samma sätt som i koppel men okopplad. Korrigera eventuell olydnad med ett grepp i nackskinnet.
SITT !; i inlärningsfasen håller du upp en godbit framför nosen och precis i samma ögonblick som hunden sätter sig. När hunden sätter sig relativt snabbt börjar du att kommendera sitt, just då hunden ska till och sätta sig. Godbiten bytes ut mot endast beröm succesivt. Till slut räcker kommandot sitt muntligt eller med tecken. Använd vänster sida och vänster hand.
Inkallning och stanna kvar
HIT Och du har inte den lydnaden på hunden, som du önskar, problemet äger du. Att kunna springa lös så ofta som möjligt, är ett måste om hunden ska ha ett bra liv!
Grunden till kommandot är då hunden titta åt ditt håll, ropa hit eller vissla en gång, samtidigt som man rör sig bort. Omedelbart då hunden börjar springa efter dig ska den nås av ett uppmuntrande beröm. Beröm någon gång med godis och öva några gånger varje dag. En metod passar sällan i alla situationer, men försök vara konsekvent i grunden. Då hunden vet vad vi vill och lydnaden ska bekräftas ökar vi svårighetsgraden efterhand. Om det inte fungerar, gå tillbaks i inlärningsstegen. Börja med att kalla in hunden då det är mer tveksamt om den kommer direkt, t.ex. en intressant luktfläck. Håll dig en fem, sex meter nära hunden vid inkallningen. Det är störningarna under momentet som succesivt ska ökas, inte avståndet till hunden, det gör vi senare. Var också helt klar på hur du uppträder om hunden inte kommer direkt då du kallar.
Att upprepa kommandot ger ingen inlärning. Möjligen kan det uppfattas som inbjudan till lek. Sekunden efter att du konstaterat att ditt hit inte framkallat någon reaktion ger du ett skarpt nej-kommando. Då hunden nu tittar på dig, växlar du snabbt tonfall och ett uppmuntrande hit ja bra så Använd denna metod på olika sätt, sitt kanske på huk i nivå med hunden då du tar emot den.
Riktig mycket uppmärksamhet, eller om det är lite si och så med förbudskommandot, förstärks hitkommandot med att kasta något i baken på hunden. Då hunden tittar på dig, växla snabbt tonfall och ge uppmuntrande hit ja bra så. Riktigt förstärkt ledarskap visar du genom avvakta tills hunden kommer tillbaks, ge inte beröm och kalla inte på hunden då du får syn på den. Tvärt om, med bister min ta den i nackskinnet och lägg ned den; visa att du är missbelåten utan att straffa hunden. Viftar han på svansen har du varit för snäll! Lägg på lite mer press på rösten. Gå försiktigt därifrån, hunden ska ligga kvar och se olycklig ut. Efter en liten stund kallar du in den igen, fortfarande med missbelåten röst det är du som flockledare som bestämmer. Låt hunden komma till dig och ge lagom beröm. Ge hunden frihet igen, och då den lämnat dig några meter kallar du in. Om hunden tittar till på dig och gör ansats att komma ska du omedelbart se till att ge rejält beröm! Upprepa gärna inkallningen på kort håll ett par gånger till. Om det finns flykttendenser i den här situationen så är du på fel väg och måste börja om igen med godbitar och träna mer på stannakommandot.
Fungerar inte träningen, gå tillbaks några steg i träningen. Kanske behövs ett hägn att träna i. Fungerar träningen så ökar man svårighetsgraden successivt. Och som mål må vara att hit-kommandot fungerar ihop med lekkompisar. Om man använder visselpipa använd samma signal hela tiden omedelbart följt av hit-kommandot. Obs! Vi måste alltid, före vi ger kommandot, veta hur vi ska göra om hunden inte lyder! För många kommandon utan åtgärd är det vanligaste felet vid inkallningsträning.
Skilj på situationer då det är lämpligt att träna ett moment och när det är lämpligt att tillämpa ett moment! Lagom lydnad existerar inte utan då ett kommando har getts hunden skall detta gälla konsekvent! Däremot kan man ifrågasätta hur lydnaden skall tillämpas.
Stanna och inkallning är det första en hund bör lära sig. Alternativet till stanna är ligg som praktiseras först då hunden är över ett år gammal. Kommandot övas och praktiseras med röst, tecken eller visselsignal. Grunden är att få hunden att sätta sig, med allt vad den träningen innebär. En utveckling kan vara att hunden skall stanna stående vid kommandot, men det kan vara problem med exaktheten men inte omöjligt.
Kastrering av hanhund
De vanligaste skälen till att hanhundar i Sverige kastreras är för att göra dem infertila, av medicinska skäl eller för att bli av med oönskade beteenden (har lyckats med oönskade beteende, om man jämför med andra hanhundar).
Det är inte ovanligt att den kastrerade hanen blir mobbad av andra hundar. Det förefaller som om de andra hundarna inte kan identifiera den kastrerade hundens kön vilket kan göra dem förvirrade. Han har blivit något av en hen. Vissa andra hundar kan bemöta dem med aggression, osäkerhet eller ridande (har inte funnits några tecken till detta).
De beteenden hos hanhunden som kan påverkas genom kastration är de som är sexuellt kopplade. Det finns några få studier om hur effektiv kastrering är (vilket tycks stämma, om man visste).
1. Aggression mellan hanhundar (konkurrens om tikar).
2. Roaming (ströva runt och lukta/söka efter tikar och konkurrerande hanar).
3. Rymma för att leta efter tikar.
4. Sexuellt ridande.
5. Stress på grund av sexuell drift har minskat hos denna kastrat.
Hundstress
Anteckningar om hur Levis blivet den trevlige kompis han är människans bästa vän. Har som mål att komma fram till att öka den mentala stimulansen, med t.ex. apportering och spårträning. Kanske det fastnar något under bearbetningen av dessa anteckningar?
I en kombination av sinnesstämningen och olika krav på Levis har vi med beröm, motivation och belöningar och ibland också ovillkorliga krav fått honom att acceptera sin plats i den mänskliga flocken. Det är också en ständigt pågående process eftersom vi människor har så svårt att leva i nuet. Men med mer umgänge med hunden kanske vi kan bli bättre på det, då vi behöver det. Att ständigt leva i nuet hör dock ej till en modern människa.
Att leva i nuet
Hunden är fokuserad på nuet med inbyggt minne på vad som har hänt tidigare i livet. Vad som hände dessförinnan, eller vad som ska hända, stör inte i nuet. Den har låg eller hög sinnesaktivitet beroende på situationen som är följsam, hungrig och tillgiven.
(Till skillnad från vänner som kan vara lata, giriga och elaka. Alla har ju grunden att älska och bli älskad men för vissa individer spårar det ur mer eller mindre. Förmågan att vara i nuet är få förunnat).
Hunden har en förmåga att leva fullt ut i vardagen, lever i nuet utan att se tillbaka och grubbla över det som varit, det sitter insatt i minnet. Den gör automatiskt eftertolkning av det som skett då det sker. I denna livsstil finns inte plats för några funderingar, det bara är som det är. Och vad som skall ske existerar inte.
Förtroende och tillit skapar framgång, brutalitet skapar rädsla och tillbakagång!
Kommentar till vad man kan se tendenser hos de flesta hundar, även lugne Levis
Stressreduceringslistan, om orsaken inte hänför sig till avel och fortplantning. (information för bevakning)
Stress är alltid ett symptom aldrig en orsak. Ta reda på varför din hund är stressad och ändra på det i första hand, sen kan du arbeta med symptomen stressen!
Ta bort orsaken till stressen, exempelvis smärta/sjukdom, koppelryck, för höga krav på lydnad, för många hundmöten, för mycket kamp och jaktlekar med mera.
Ha det avstånd hunden behöver till det som skapar stress (ex andra hundar)
Öka antalet måltider, dela upp mat mängden på flera tillfällen. Upp till fem gånger är helt ok!
Ge mycket att tugga på: ben, märgben och dylikt. Att tugga har en lugnande, avstressande effekt.
Koppelträning är superviktigt för en stressad hund, promenaderna ska vara trevliga för hund och ägare. Fokusera på detta i första hand, träna annat när den biten fungerar. Koppelpromenaderna blir annars en enda lång stressutveckling.
Ta bort all pinn- och boll-kastning. Ger fruktansvärt påslag i stresshormoner. Lek lugna lekar, ex hitta gömda leksaker eller godis.
Belöna lugnt. Ta bort bestraffningar så mycket det går, undvik de situationer du måste bestraffa hunden istället.
Ordentliga viloperioder mellan aktivitet. (Minst 4 timmar)
Ta bort tjat. Fokusera på ett par punkter som är viktiga och ta dem först. Träna inte hundra saker samtidigt och sen bestraffa för att hunden inte kan. Fokusera på koppelträning, passivitet. Lägg på övrig träning när hunden kan dessa bitar. Börja träna i lugn miljö hemma.
Nosövnigar! En hund kan inte använda nosen och stressa samtidigt. Lägg enkla korvspår, godissök i högt gräs. Ge maten utkastad över golvet eller gräsmattan så hunden får "jobba" för den.
Massage. Massera din hund lugnt och metodisk. Kroppen producerar då ett eget välbehagshormon kallat endorfiner och hunden mår bättre och har kommer ned i varv.
Tålamod! Kom ihåg all träning är utmattande för hunden, speciellt en stressad hund! Kör korta pass och sluta när det går som bäst! Begär inte mer och mer hela tiden, nöj dig med små framgångar varje dag!
Mentalbeskrivning
Levis reser ragg och ger några enstaka dova skall då något överraskande hände. Men sedan är det bara kul att hälsa på främmande människor och hundar. Han har alltså ganska stor dådkraft (mod och förmåga att övervinna rädsla).
Blir han vänligt bemött vill han gärna krambitas på handleden. Och blir det mer uppmuntran blir det gärna ett hopp och slick i ansiktet, hundvänner umgås på sitt sätt.
Kamplusten är alltid på lek och har aldrig övergått i aggressiv handling (så här långt kommen). Tillgängligheten att möta andra än flocken är stor, kamplusten avtar oftast omedelbart då åskådare saknas. Att jaga en katt eller ett rådjur räcker som mest med 100 meter, inget följer jagandet. Initialt är det dock som med andra hundar, då lusten faller på för mycket, stängs hörseln av. Så lite av jaktjagande finns kvar, dock finns inga tendenser till att vakta bytet eller maten, det vill säga att Levis sakna försvarslust (så långt kommen här i hundlivet).
Ganska så låg skärpa (reagera aggressivt i hotsituationer). Han tycks vara en ganska hård hund också (tvekar sällan efter en obehaglig händelse kanske; har inte varit med om många obehagliga händelser). En rejäl utskällning tycks däremot ha en kortsiktig verkan. Tål skott och nyårsraketer.
Matintresset tar bort en del av förmågan att koncentrera sig, men det ligger väl i rasens natur. Matlukten är ett irritationsmoment som bara omgivningen har problemet. I övrigt upplevs han som en mycket trevlig, vacker och stabil hund.
Behöver öva i tryggheten att stanna kvar. Han skall kunna stanna kvar okopplad för att han ska känner sig trygg då jag inte är vid hans sida; svårt, eftersom det är friheten att nosa omkring som drar. Men det är bara att konsekvent öva på plats. Tryggheten har han, men ledaren är av kreativ natur och har svårt att vara konsekvent alltid bättring behövs!
Något fel har gjorts i dressyren. Kanske något fel med tajmingen mellan beröm och korrigering. Otillräcklig press på honom och ovillkorligheten i olika moment har gjort en viss osäkerhet när det är rätt eller fel. Problem som kanske går att rätta till, men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Undvik att vara hård mot honom efter inkallning, då är det bättre att ta tid för träning med stannakommandot. Att gömma sig är ett bra sätt att behålla flockkänslan; på långt håll 10 sekunder, sedan ska man sökas
.. (men man får väl vänta tills äpplet är uppätit, måste öva mer på tillåtelse att äta!). Gå eller spring från hunden. Tålamod!