En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om frihet

bosselagom

Det har blivit för mycket intrigitet då brottsligheten kan dölja sig genom lagen. Den som inte har något att dölja behöver inte dölja sig bakom lagen om integritet. Dock ska lagen skydda medborgaren mot kränkande av den enskildes intrigitet; en ekvation som samhället har att utveckla, ständigt.
Som jag kan se det är Australien ett föregångsland i behandling av intigritet, även om där också förekommer brott mot mänskliga rättigheter. Man kan stäva efter nollvision utan att för den skull nå den.
Invecklat fattiga och rika!
Att de rika blir rikare är en naturlig utveckling, och de rika klarar av att göra sig av med sina pengar själva. Att de fattiga blir medelklass vid samhällets konjekturuppgång är tacksamt, och de fattiga behöver samhällets stöd med utbildning för att undvika att pengarna hamnar hos de rika. Fattigdom kommer det alltid att finnas, men det är inte fel om de fattiga får det bättre i världen.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
bosselagom

Civilisationen har upptäckt fördelarna med kvinnligt ledarskap för ett fredligare samhälle. Kvinnan har förmågan att fokusera på något annat än strid då konflikt uppstår.
Det är fortfarande sällsynt med kvinnliga ”hövdingar”. Ett stort problem är, t.ex. för den kvinnliga partiledaren, att bemästra alla hårdföra hövdingar, i sitt ledarskap. Hövdingar, i form av företrädesvis föreningsordföranden och mellanchefer, skall känna sin gamla frihet att bestämma med fast hand. Samtidigt måste ledarskapet ha fullständig kontroll på ansvaret för politiken. Detta, då det enbart den ene lyssnar och den andre bestämmer………….
Födelse; liv och död är också födelse, förändring och liv. Girighet, Vrede och okunnighet är tre gifter i vårt liv.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
bosselagom

2015-02-28 08:32 - bosselagom
Livet krakelerar!

Det har sagts att ”ett liv” består av minst 7 generationer; tre före, ditt eget liv och tre generationer efter dig. Det var kanske så också, på den tiden i vår del av civilisationen. Man såg familjen som sin flock och behov för överlevnad. Samhället har förändrats, och hjälper till med överlevnaden. Nyordning har införts, och ”ett liv” har nog kortats ned några generationer; man bryr sig inte om vad som hände före våra föräldrar och planerar ogärna för vad som ska ske med våra barnbarn. Man litar helt enkelt till människans egoism. Vår ”EGO-värld” är viktigast, tror vi.
Orsaken, på gott och ont, är accelerationen av kunskap till alla (som bara gällde ett fåtal tidigare i historien), utveckling, omvärldsinformation och ”nulevnadstvånget”.

Kunskapsrevolution och Dumhetsrevolution, skilda världar i samma värld!

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
bosselagom

2015-02-05 08:07 - bosselagom
Dagordning 2015

Malalas skola följt av Muathas samhälle. Problem finns att debatteras. Positivt att dialog förs i media och bland människor!

Det hårda klimatet i vår omvärld har kommit upp på dagordningen i ett ständigt försök att lösa ondskans problem.
Sju miljoner söner och döttrar visar sitt deltagande, gemensamt i moskéer och kyrkor. Människan kan bevara den gemenskapen; alla föds som människor, men alla förblir inte detta. På dagordningen har vi också tiggeri, kontrollerad flyktingmottagning och missbruk av alla de slagen. Hoppas på att det är människorna som vinner debatten. Och att vi kan hjälpas åt att förbättra vårt samhälle, oavsett segregation.

Problemet är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad. En dåre säger vad han vet, en vis vet vad han säger.

(1 kommentar, 2015-02-05 09:40)

Nästa inlägg
bosselagom

2015-01-24 18:21 - bosselagom
Kontroll!


Samhällsvinst på vinsten, är grunderna i en ny uppdatering av ekonomin.

Ok, jag köper ”vinster i samhället” om konsekventa och träffsäkra kvalitetskontroller går före i kön. Vinsterna skall ovillkorligen gå till verksamhetens förbättring och utveckling. Marknadsmässiga löner skall naturligtvis utgå till investerarna och företagarna, liksom till alla som deltar i verksamheten. I marknaden ingår också frivilliga, ideella, utbildningar, handikappade m.fl. sysselsatta. Riskkapitalisterna måste också stå under en kvalitetskontroll så att ”raffel och båg” inte förekommer.

”Kontrollera Dig själv, så behöver Du inte bli kontrollerad av andra!”

Företagen, inkluderande samhällsföretag, måste få göra vinster om de kan minska kostnaderna eller överträffa kvalitetsförväntningarna. Det är här moralen, förtroende, värderingar och frihet under ansvar kommer in i bilden. Det räcker att ”ett” samhällsföretag missbrukar det. Det krävs nolltolerans för att lyckas! Det handlar också om uppmuntran och sporrar till förbättringar. Kontrollfunktionerna och myndighetsutövandet är de första som behöver detta! Det om detta……….bilder kommer……..bevis kommer……tålamoood!…… Men gör något nuuu!

filosofen John Stuart Mill´s antologi lyder:
”Jag gillar inte den sorts hjältedyrkan, som hyllar den starke, geniale mannen för att han med våld griper makten och tvingar världen att mot sin vilja lyda honom.
Allt han kan begära är frihet att visa vägen. Makten att tvinga andra att gå den, är bara oförenligt med alla de andras frihet och utveckling, utan också till fördärv för den starke själv”.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
bosselagom

Historia handlar, som bekant, om all mänsklig verksamhet i det förflutna som vi känner till i det närvarande.
Historia är berättelser, sägner och symboler som vi förmedlar genom vad som minnet och verkligheten säger oss just nu.
Historia skapar utveckling och konflikter på gott och ont.
Historia godkänner och rättfärdigar samtidigt som den reflekterar och utbildar.
Vad är skillnaden mot vad Vikingen och IS har gjort? IS gör det nu!

Och vi befinner oss i och utanför slagfältet.

Vad kan vi lära oss;
glorifiera, fördöma, omvandla, straffa ……………………

Vad kan reflektionen ge oss för en bättre global framtid?
Jo, medel för stävan mot balansen i de olika livsområdena.

Vi har alla sagt till oss själva och andra, inför kommande verksamhet; - det här går inte! – det här ser omöjligt ut, men det ska gå! – kör på!
Sagt av helt olika personlighetstyper, formar sig utvecklingen åt olika håll, är detta historiskt sett den bästa väg att gå.
Och vad vi alla säger just nu, har vi lärt oss av historien, ,,,, tyvärr, kanske bra, ,,,, eller.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
bosselagom

2015-01-18 11:21 - bosselagom
Frihet under ansvar.

Individuell frihet med socialt ansvar. Individuell utveckling men med ett kollektivt samvete...

Att vara auktoritär är ett latmansjobb; den som ständigt strikt följer regler till varje pris är lat!
Det kräver mycket liten prestation att sätta sig över andra. Nä, det riktiga jobbet ligger i att ständigt försöka ge sina medmänniskor frihet under ansvar.
Målet med medmänskligheten bör vara att ständigt göra individerna så självständiga som möjligt. Att de ska få så mycket frihet som dem klarar av under omständigheterna. Men inte för mycket så att det blir en börda. Och absolut inte för lite.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
bosselagom

Världen, som den håller på att formas i dag, är på väg att förändras. När ledarskapsbarriärer rivs och föreställda gemenskaper ifrågasätts gynnas den mänskliga friheten och den globala rättvisan. Visst förekommer stora problem. När handelshinder rivs, produktion flyttar utomlands och de egna inte längre automatiskt gynnas framför andra uppstår missnöje. När tidigare på många sätt homogena stater öppnar sina gränser uppstår kulturkrockar som kan leda till diskriminering, utanförskap och våld. När språkbarriärer finns försvåras deltagandet och integrationen för nyanlända. Vassa kanter nöts av, fördomar motbevisas och strikta normer luckras upp. Delaktig-heten ökar. Och nya okonventionella system uppträder. När det gamla ekonomiska systemet har nått sin vägs ände växer kanske även möjligheten för dagens oengagerade ungdomar att känna sig delaktiga. Nytt och gammalt möts. Främmande och välkänt blandas med gnissel och engagemang. När något går snabbt finns det samtidigt alltid de som blir rädda och vill stampa på bromsen. Det finns de som frågar: Vad ska hända med våra jobb, vår kultur, våra blonda hår, om vi inte längre skyddar dessa mot andra? Det här handlar inte om att världens länder skulle försvinna, utan snarare om att öppen¬heten länderna emellan ökar.
Världen snurrar snabbare och snabbare. Den ökade farten får människor över hela klotet att gravitera mot varandra. Internet har skapat nya kontakt¬ytor mellan människor från olika delar av världen. Resandet utanför det egna landet – och även utanför den egna världsdelen – ökar. Till följd av krig och förföljelse tvingas många människor lämna sina hem och fly till ett annat land. Allt det här leder till att nationalstaternas gränser blir suddigare och att indelningen i ”vi och dom” inte längre är lika självklar. Murarna plockas isär bit för bit och gemenskapen och utbytet växer på global nivå. Processen pågår just nu och ökar i kraft för varje minut. Vem bryr sig egentligen? Media har för vana att uppmärksamma och skriva om stenkastaren, vandalen och förövaren. Det är precis som i skolan. Den som slår, mobbar och förstör, den ”ledaren” blir föremål för allas intresse. Den som får sina cykeldäck sönderskurna, böcker nedpissade, blir utfryst och idiotförklarad får i bästa fall en klapp på axeln och veta att gärningsmannen egentligen inte mår bra. Men med kunskap och öppenhet håller den civiliserade världen på att förändra denna bild. På en del sjunkanade skepp står den gamla typen av formell ledare fortfarande och brottas med ökat missnöje i samhället, på företaget och i organisationen. Och krafter fortsätter att verka för ett förändrat ledaskap i samhället. Ifrån det toppstyrda till det i under-ifrån-styrda.
Vi är alla ledare. Har vi inte erhållit uppgiften att vara formell ledare, så är vi i alla fall en informell ledare. Över oss själva i första hand och, om våra medmänniskor finner vårt engagemang med informellt ledarskap intressant, även över varandra. Visst kan detta informella ledarskap missbrukas, oftast då enskilda och grupper styrda av informella ledare önskar erhålla en maktbalans för att nå fram till mål som kränker medmänniskan. Det är här en adaptiv organisation fungerar som bäst, och drar nytta av informella ledare som har ett brinnande engagemang. Med information, kunskap och öppenhet, med insikt om varje enskilds egenheter att leda sig själv behöver inte energi läggas på kontrollverksamhet. Informella ledare kan få större plats i samhället till förmån för en ökad meningsfull sysselsättning åt fler.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
Bergatorparen


I utgångspunkten var människan självförsörjande, men utsatt. Denna erkännelse ledde så småningom till att vi började leva i samhällen. I den ögonblick vi bildade samhällen, startade specialiseringen eftersom alla inte kan allt lika bra. Sedan började vi utveckla socialekonomi som då skulle täcka in kostnaderna vid gemensam ”hushållning” – som ett samhälle på något sätt ju är. Tanken på skatt var född, och sedan fick vi en grupp människor som vi idag kallar narcissister, som inte bara vara var bländade av sin egen förträfflighet, men som övertygade alla andra om att de var bra på att leda och få saker gjorda. En narcissist har många av dragen från en psykopat, men till skillnad från psykopaten som ofta föraktar sig själv lika mycket som sina offer, så anser sig narcissisten var omistbar, ädel, duktig och förtjänande av all beundran och alla gåvor i världen. Dessa blev kungar, och under dessa blev människan en slav – både mentalt och fysiskt.

Idag har dessa avarter förfinat sitt smutsiga hantverk, och idag ingår de i alla de sammanhang där makt kan utövas. De är medvetna om en sak: Om deras bluff synas, kommer de att tvingas börja arbeta för att försörja sig – och DET ids de inte. Det vore dessutom under deras självpåtagna värdighet. De samlas flera gånger om året i djupt hemliga forum runt om i världen och samordnar sina aktiviteter så att alla vet vilken sida att slå upp på. Vad deras agenda är? Den är mycket enklare än allt hemlighetsmakeri skulle indikera: Att se till att ingenting får blir gratis – minst av allt energi. Om folks beroende av inkomster i pengar skulle försvagas, så skulle människorna börja bli oberoende igen. Det är fullt möjligt att leva på ett mycket billigare sätt än det som är vanligt idag, men regler som varit vedertagna i decennier, så finns det begränsningar på vad som är tillåtet eller inte. Att ha flatfylla och pådyvla grannskapet sin infantila musiksmak varje helg, är tydligen okej, men att ha husdjur som ger mat är det inte. Att ha saker som reducerar ens ekonomiska beroende är underlagt strikta regleringar – av estetiska hänsyn eller av hänsyn till ”folkhälsan”. Visst, ja! Ingen bryr sig om att bullret från vägar som onödigt byggs alldeles uppe på folks trappa bevisbart reducerar deras livsförväntan med nära nog ett decennium och på köpet ger ökat sjuklighet under denna livstid. Ingen bryr sig hellre om folkhälsohänsyn när de tillåter producenter av mat att använda sig av råvaror som bevisligen bidrar till fetma pandemin som just nu härjar världen. I Sverige är det tabu att ens nämna detta eftersom det undergräver alla nonsens uttalanden från myndigheterna om fett och socker. Men ser du ingrediensen fructosesirap eller glukosfruktossirap eller modifierad majsstärkelse på en vara, så inte köp den. Det är vetenskapligt bevisat att just denna ingrediens förorsakar fetma i och med sättet den bryts ner i kroppen på, och dels att den används i sådana mängder att den ger onödigt högt kaloriinnehåll. Detta därför att den ersätter delar av sockret och eftersom den är avsevärt mindre söt än socker, måste man ha i mer. Den ökar risken för diabetes både genom sina kemiska egenskaper och genom att förorsaka fetma. Fetma är en källa till diabetes, har jag fått lära på det hårda sättet.


Om det någonsin funnits en konspiration, så är det den att hålla människorna beroende av samhället och hålla både samhället och dess invånare beroende av industrin och penningekonomin. Genom avskaffandet av kontanta medel tvingas alla ha kortläsare och betala varandra för tjänster och privata köp via banken – som är redovisningsskyldig inför myndigheterna. Ser du tentaklerna? Det är inte för inte att det sker så många rån och så många överfall – och att de som utför det antingen inte fångas in eller i den mån de lagförs, får obetydliga straff i förhållande till den skada de förorsakat. Någon betalar för detta. Man vill ha slut på att folks inofficiella ekonomi där saker byter ägare utan att dokumentation utfärdas. Illuminati motarbetade detta och ville sätta oss alla fria. Vi vet hur DET gick: De förbjöds och för ca 160 år sedan försvann organisationen helt och hållet. Det man kallar Illuminati idag, har ingenting med originalet att göra. Det är bara en arbetstitel som sådana som Alex Jones och hans frimurarvänner satt på båten. Det de kallar för Illuminati är just den skit som fick Illuminati att försvinna. Linjerna grå långt tillbaka i tiden och alla som haft ett annat system än det vedertagna har fått betala dyrt för det. Fråga bara egyptierna och alla i Latinamerika som för en del sekler sedan hade långt framskridna civilisationer som det finns skäl att tro att byggde på andra mer generösa principer än dagens ”Betal-för-allt” samhälle. Alla vet det, och alla känner sig maktlösa inför det. Någon väljer att tro att det är rätt att det är så det skall vara, någon opponerar sig, men det flesta rycker bara uppgivet på axlarna.

Vanföreställningarna som håller igång ekonomin är i första hand att man skulle vara hjälplös om den krackelerade och försvann, att det bara finns ett ända sätt att organisera samhället, att allt måste betalas och att allt skall och måste mätas i pengar. Det har funnits andra ekonomier, men dessa gav för mycket kontroll åt folk och för lite möjlighet för de arbetsskygga att föra kontroll och ”ta ut” sina påhittade kostnader. Det skulle i princip kunna vara möjligt att ändra samhället så att alla som ville ha mer svängrum, skulle kunna få det. Men då måste vi se till att de som skapar bättre saker inte dödas av de som idag har monopol på just sakerna i fråga, och då tänker jag på energi. Tallösa människor har dödats därför att de haft idéer som skulle kunnat ändra på saker och ting under de senaste seklerna. Det är inte för inte att vissa varor är undantagna från konkurrensreglerna, medan andra inte är det och där kontrollen är stenhård. Så sluta fnissa och kalla mig konspirationsteoretiker – för jag vet: Jag ÄR konspirationsteoretiker och det bevisar att jag gör något jävlig osvenskt: Jag TÄNKER – hur farlig och hälsovådligt den än måste vara.

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
Bergatorparen

… står det att läsa i SvD. Visst! Jag försökte med att berätta för dem att grunden för en fri press är att tolerera att det finns fler åsikter än just deras och att en fri press inte talar NER till sin publik, men ser sin publik i ögonen från en jämlik nivå. DET blev för mycket för censuren på SvD och inlägget ströks bums. Jag skrev en reaktion på detta som du ser här nedan – och försvinner den med, så vet jag att det inte är populärt att heta Bergatorparen och skylta med att man är höger på SvD – eller någon annan svensk tidning. Det jag upplever som provocerande är att detta gäng megafoner för övre medelklassen skriker sig hesa varje gång någon från deras yrkesgrupp åker i fängelse, och kritiserar land som inte är PK enligt Washington och London, men samtidigt idkar samma sorts åsiktsförtryck och censur som de kritiserar bland andra Kina för. Det är så man får en unken smak i munnen av det.

En gång var media viktigt i samhällsbygget, men efter ett tag så dog det fria ordet och ja-sägarna tog över och gjorde som eliten befallde. Så den fria pressen är borta sedan över 70 år. Ingen människa i dagens Sverige har någonsin hållit en dagsfärsk oberoende tillika kritisk tidning i sina händer av ett ända skäl: De finns inte, och FÅR inte finnas eftersom journalistkåren vill att det skall vara så som det är: Vänster, mer vänster och ännu mer vänster. Folk skrattar åt oss i Europa – och svenskt media förhånas som låtsas media á la Pravda på sovjettiden. Pravda betyder ”Sanning” – och det fick folk över hela Västvärlden att skratta och skaka på huvudet: Kalla ett hopkok av politiskt korrekta lögner, förtigelser och propaganda för sannhet är lika löjeväckande som om förmannen i nykteristföreningen skulle åka dit för fylla och rattonykterhet. Det är kontraintuitivt så det ryker om det. Och ändå är det ju så det blivit här: Ren sanning får inte talas därför att somliga skulle kunna känna sig kränkta. Busar pixlas så att de inte skall kunna kännas igen och så att de kan fortsätta sina illgärningar. Detta sker med justitieministerns goda minne. Det sker med elitens goda minne eftersom man importerar busar och slänger ut barn och åldringar som behöver medicinsk vård – allt medan man ”vårdar” den värsta drägg som någonsin besudlat jordytan med sin blotta närvaro på svenska fängelser – ursäkta: ”Kriminalvårdsinstitutioner” där de minsann inte lider någon pin. Samtidigt läser vi om åldringar som förhånas och förnedras på åldringsvården – de skulle haft det bättre i fängelse – eh – ”Kriminalvården”, men eftersom de haft 90 – 100 år bakom sig som skötsamma människor så har de inte samma värde som balkanmaffia medlemmar som kommer hit och omedelbart sätter igång med sina ”konster”. Kulturberikare – kallas båten visst. Jo, man tackar och bugar! Jag frågar bara: NÄR skall vi ta tillbaka Sverige från dessa quislingar som gjort det till ett rent helvete för skötsamma människor och ett himmelrike för delinkventer av alla raser och etniciteter? Och innan du kallar mig rasist: Även skötsamma icke-svenskar brinner i det samma Helvete som skötsamma svenskar – bara så det är sagt.

När media går runt och vevar med armarna, rullar med ögonen och gormar om att de är ”fria och oberoende” allt medan de förtrycker det fria ordet, den fria åsikten och inte accepterar att bli kritiserade, då vet du att saker är på tok fel. Om vi bara kunde få knytnävarna upp ur fickan, så skulle vi inte behöva vänta tills 2014 med att byta regering. Vi behöver inte en S regering, eller en V regering eller något från den kanten alls. Det vi behöver är en regering bestående av hederliga bra människor som kommer från ALLA samhällsklasser och som inte är rädda för att göra och säga det rätta sakerna – även om de inte anses som salongsrena åsikter överallt. Det måste bli en slut på att en ända av samhällets klasser får sitta med maktmonopol och ett åsiktsmonopol. Låter vi de hålla på, så kanske även bloggar, som denna och många andra, kommer bli föremål för censur – och därefter brev, mejl, telefoner och SMS. Var är vi då? Vill vi ha det så?

Jag säger inte att vi skall ta till vapen, men på laglig väg BEGÄRA att få tillbaka makten från de storskojare som tillskansat sig den på ett mindre än ärligt sätt. Det vi har idag, är inte demokrati – det är en diktatur förklädd till demokrati. Det finns bara två ”realistiska” alternativ får vi berättat för oss av skitviktiga åsiktsadministratörer på TV rutan och i radio. Är det hugget i sten att vi ANTINGEN måste rösta fram rödgröna sörjan eller alliansen? Det FINNS många andra partier, och det är inget förbud mot att driva fram alternativa lösningar. Det fordrar dock att vi slutar lyssna på det dravel ”de fria oberoende” slår i oss varje gång de får en chans. Tänk på en sak: HUR kommer det sig att vissa partier stämplas som ”främlingsfientliga”, ”populistiska” eller ”anti – demokratiska” medan andra trots deras förflutna anses salongsrena? Jag tycker det öppnar för en skrämmande möjlighet: OM ett parti huvudsakligen består av övre medelklass och frimurare, så är det salongsrent, medan partier som består av knegare, egna näringsidkare och saknar frimurare hux flux får epitet som är menade att spela dem utöver sidlinjen som oseriösa och inget att bry sig om. Det är bara en misstanke baserat på det jag sett under ett antal år.

Politiker skulle aldrig tillåtits utveckla sig till ett yrke – vare sig här eller någon annanstans. Politiker skulle ha dagjobb och bara mötas 4 gånger om året för att besluta om lagar som skall gälla. Övrig tid borde professionella ledare som betalas efter förtjänst leda landet. Då skulle vi kunna säkerställa att politikerna var ”in sync” med folket eftersom de var AV folket – och inte en egen klass som de facto är ett underbruk av övre medelklassen. Jag förväntar mig inte att en sådan omläggning skall kunna ske i ett svep, men genomföras över tid eftersom alla komponenterna kommer på plats. Såsom det är, står största delen av folket utan egna representanter beroende på att de ända som finns att välja kommer från 1 – 3 samhällsklasser över dem själva. För att sätta det på sin spets: Det är som om arbetare skulle tvingas rösta på godsägare och bonusdirektörer att företräda dem. Ser ni likheterna med verkliga livet?

OM vi haft fri press, så skulle inte jag behöva skriva om dessa saker, eftersom de som har betalt för det skulle göra det. Men faktum är att där det finns makt, finns konspirationer och konspirationerna har alltid ett syfte: Att samla makten på så få händer som möjligt, och de RÄTTA händerna – händerna till de som håller i den mest framgångsrika konspirationen. Varför jag hackar på frimurarna? Ponera detta: De är hemliga ordenssällskap, och deras medlemmar är starkt överrepresenterade inom maktens organ. Behöver jag ge något starkare skäl att ifrågasätta dem? Det är alltid misstänkt när någon organisation blir överrepresenterad – antingen det är i maktens korridorer eller i styrelserna i företag som innehar stora tunga uppdrag åt militär och polis. Man måste ifrågasätta motiv titt som tätt när det rör sig om makt eftersom det är något som många vill åt och som påverkar ALLA – oavsett. Med en fri oberoende press skulle inte vi vanliga människor behöva ställa dessa frågor – det skulle pressen göra. Men pressen är inte vare sig fri eller oberoende. Det ”dynastificerande” som sparkat ut gemene man och kvinna från politiken, har även sparkat ut riktiga journalister från medierna och ersatt dem med något som inte hör hemma där: Censurerare. En journalist skall skriva om det som är viktigt ur demokratisk synvinkel att kommer till publikens kännedom. Han/hon skall gå dit samvetet bjuder honom/henne att gå, och gräva tills sanningen kommer för en dag. Det är ALDRIG till förmån för något samhälle att hemlighetsmakeri, förtigelser och nedmörkande blir en integrerad del av statsskicket och ”rikets säkerhet”. ALLA har hemligheter, men när det blir hemligheter bara av gammal vana, då blir det patologiskt – det blir sjukligt! I en demokrati bör hemligheterna vara få, och bara saker som bevisligen påverkar rikets säkerhet bör hållas hemliga – fast inte som i USA där vissa saker är så hemliga att även presidenten får dåligt tillslöjade hot om han frågar om dem – av typ hälsovarning. Om man inte har omedelbart behov av att veta åt ämbetets vägnar, skall man inte fråga – annars kan en komma i svårigheter. Ungefär så kommer man svara om Obama skulle fråga om Område 51. USA är ett skräckexempel på hur det går när man låter demokratin förfalla, och Storbritannien som var först ute med parlamentarismen och medborgerliga rättigheter, är idag allt det som man då det begav sig ville UNDVIKA att det skulle bli: En polisstat där du blir arresterad för att svära så polisen hör det – det är faktiskt sant! Om du höjer rösten på Heathrow så åker du i finkan så skjortan står rakt ut. Allt detta är exempel på hur långt man är villiga att gå för att kuva enskilda människor så att de inte skall börja inbilla sig att FOLKET har makten. Det vore ju befängt. Storbritannien har, liksom Sverige, medier som är kritiska – UTANFÖR brittiska gränsen, men som på hemmaplan är elitens megafoner.

Det anmärkningsvärda är att situationen verkar vara likartad i de flesta länder i Västen. Och om man går tillbaka till Spanien före Franco, så var situationen den att frimurare besatt de viktigaste posterna inom politiken och inom militären. Det vore naivt att tro att de inte påverkar. De är inte ensamma om att vilja göra världen till sin privata trädgård: Även sionisterna har likartade ambitioner. Man går inte med i en organisation som frimurarna eller sionisterna utan skäl. Man går in därför att man tror på de värderingar de står för, och för att utnyttja den plattform de utgör för att komma upp och fram. Om syftet bara vore ”att komma ut och träffa andra”, skulle man ju kunna skapa en förening som bara hade som syfte att vara en plats att mötas – och sådana finns ju. Man behöver inte ”omerta” – tystnad till döden – för att ha en mötesplats där man kan diskutera saker informellt. Behövs omerta, så kan du vara så säker på att ljusskygga saker finns med i ekvationen. I och för sig är tanken med att förändra saker gradvist, nästan omärkbart utan revolution genialiskt, men åt andra sidan så bryter det med allt vad demokratiska principer heter och även ur etisk synvinkel är det tvivelaktigt. När man sedan i en sådan organisation samlar eliten från politik, industri, vetenskap, ekonomi, finans, justitieväsen, militär och polis börjar det bli farligt. De är ju edsvurna att vara lojala mot logen och varandra – hur blir det då med den lojalitet de borde ha till land, folk, regering och lagen? Blir de inte då ett eget samhälle inuti samhälle – en stat i staten? Och som sagt: Är det rena tillfälligheter att alla länder där frimureriet är tillåtet, uppvisar samma symptom? Och är det tillfälligt att länder som förbjuder frimureri är de ända som utsätts för USA aggression och för stigmatisering i politiskt korrekta medier i hela Västvärlden? Detta är frågor som plågar mig.

Man tröttnar på alla lögner, alla omskrivningar och allt nytal. Man saknar det raka och ärliga. Man saknar det att kalla en spade för en spade utan risk för att någon läser mer in i det än det som finns där. Man tröttnar på alla floskler från alla kanter. Man vill ha rena raka svar för pengarna. Men det VET jag är att hoppas på för mycket.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fri-press-viktigare-an-nagonsin_7163929.svd
http://en.wikipedia.org/wiki/Suppression_of_Freemasonry

(2 kommentarer, senast 2012-06-01 00:07)

Nästa inlägg
Bergatorparen

… eller ”normalcy bias” som det heter på ”nysvenska”. Vad är det? Enkelt sagt är det den mekanism som gör att vi inte är benägna att tro att det värsta kan ske. Om man tittar på Maslows behovshierarki, så ser vi att behovet av trygghet är ett av de mest grundläggande – och ett av de behov som kan trigga igång de mest primitiva reaktioner vi är i besittning av. Vi kan vara hur toleranta som helst ända tills tryggheten hotas. Det är endast behovet av föda och vatten som upptar en större area inom hierarkin. Frihet har en betydligt lägre prioritet inom hierarkin. Vetskapen om detta gör att alla som konspirerar att tillskansa sig mer makt, mer pengar och högre status. Men detta vill vi inte tro: Vi är uppfostrade att tro att saker är som de presenterar sig: Att domstolarna säkerställer rättvisa, att polisväsendet säkerställer lag och ordning, att försvaret är mot yttre fiender. Vi ser på nyheterna att så inte alltid är fallet – men det är ju i utlandet, inte i Svea Rike. HÄR kan ALDRIG sådant ske – eller kan det? Då och då tvivlar vi, men så kickar normalitets fördomen in: ”Nej, det KAN ju inte ske. Här råder LAG OCH ORDNING – och det finns folk som ser till att allt går rätt till”. Folk kan intala sig att saker är honky dory även när de inte är det. I länder som har vulkaner så kan folk komma på att bygga nästan lika upp till kratern och gång på gång tas de på sängen när besten plötsligt vaknar med ett brak och pyroklastiska flöden som håller gott och väl kremationstemperatur rullar ner för sluttningen med hastigheter som kan uppgå till mellan 160 och 200 km/h. Genom människans existens här på Jorden har miljontals människor dött just därför att de känt falsk trygghet: Berget har ju inte haft utbrott sedan artonhundrabörtibörti.” Så gång på gång låter vi oss luras. Folk TROR inte att staten är förmögen att döda egna medborgare, trots att de ser det på TV, folk TROR inte att den byråkrati vi trots allt litar på att göra det rätta, kan bli ett ställe där liv och död avgörs.

Om man konspirerar att förvandla demokratin till en demokratur och demokraturen till en diktatur, så är just folks trygghet det man börjar hugga loss på. Om folk känner sig hotade accepterar de reducerat frihet till förmån för ökat trygghet. Ingen vill tro det men under kalla kriget utförde NATO terrorattacker mot egna befolkningarna, och lade skulden på kommunisterna. I Moskva vevade man med armarna och protesterade eftersom de inte hade aning om vad som försiggick. De hade förvisso styrkor som skulle kunna slå ut de västliga samhällenas infrastruktur i det fall att det kom till krig – men attackerna som genomfördes av många terrororganisationer var kontraproduktiva eftersom de enbart ledde till ökat stöd för NATO och egna militären. I eftertid är det inte svårt att se hur det hängde ihop eftersom efterklokskapen inte är närsynt. Men vi VILL ju INTE tro att våra egna skattepengar används att finansiera tilltag som äventyrar vår säkerhet. Normalitets fördomen åter en gång.

Men sanningen är den att när det gäller de metoder som ingår i styret av ett samhälle består av två delar: Den öppna delen som innehåller det som folk i allmänhet är bekanta med, och den hemliga delen som endast speciellt invigda får ta del av och som innehåller de mer chockerande metoderna som inte på något sätt kan sägas vara demokratiska eller humana. I denna verktygslåda ingår rutiner som skall säkerställa att de som tar besluten är säkerställda att slippa lagföras i efterhand. Det är verkligen en otäck samling verktyg man samlat här – som innebär att man kan döda delar av egna befolkningen av ”hänsyn till rikets säkerhet”. Det som skiljer de som har befattningar som innebär att de kan aktivera sådana tilltag och oss andra, är att de har förmågan att leva utan normalitets fördom. De kan se saker som de är, och de hyser inga illusioner om att saker är på det sätt det står på asken att de skall vara.

”Bröd och cirkus åt folket” är känd teknik: Vi hålls upptagna med strunt såsom kändisar, mode, såpopera och realitetssåpor. Det är vår trygga ”substitut verklighet” som vi kan styra med fjärrkontrollen. Vi tittar på politiska debatter – som i verkligheten är regisserade på förhand med lite granna av allt: Avslöjanden, känslor, patos och folk som springer ut därifrån med plommonfärgade huvuden som det nära nog ryker av. Nästa dag kommer aftontidningar med ”avslöjanden” av vad vi inte fick se på TV. Bara cirkus – rök och speglar. Den verkliga politiken skulle det inte gå att sända i TV – den är för grotesk och för ful. Det skulle komma att bli uppror. Folk vill inte veta sådana saker. Det är lite som med den gamla Eddie Arnold dängan: ”Jag undras, men jag vill verkligen inte veta” (min översättning). All den tid folk får sitt dagliga bröd är de flesta nöjda. Föga förvånande är det just på denna nivå de flesta såkallade välfärdsinsatser ligger. Man kan komma att bo i första bästa sopcontainer, men man får pengar till mat – men inget annat. Folk som är mätta är mindre benägna att bli krigiska än de hungriga. Hunger är den tändsticka som fjuttar eld på allt.

Konspirationen är sannolikt det mest potenta verkmedel i vår sociala verktygslåda: Den som konspirerar kommer längre än den som är ensam. Barn konspirerar mot sina föräldrar och föräldrarna konspirerar tillbaka. Vi får den in med modersmjölken. Vi vägrar bara tro att vuxna människor som fått folkets förtroende skulle konspirera, men sanningen är den att de ser sig som samhällsföräldrar. Och olika intressen konspirerar för att få sin vilja genom. Gränssnittet mellan konspirationen och makten kallas för lobby. Det är ett finare ord för salongs ren korruption. Man ”köper” politiker för att få sin vilja genom, men på ett sätt som inte strider mot lagar eller förordningar. Alla är vi förmögna att konspirera och det skrämmer oss, för kan vi så finns det säkerligen de som är ännu bättre på det – och vad sker då? Återigen känner vi ångesten där i halsgropen och normalitets fördomen slår in och vi förnekar att det pågår något oegentligt. Vi vågar inte tänka tanken. Detta triggar några fula reaktioner: Vi förlöjligar och idiotförklarar alla som försöker slå hål på den illusion vi omger oss med för att stå ut med det ekorrhjul samhälle vi lever i. Demokratin är ett sätt att göra oss delaktiga i det brott som dagligen begås mot människor världen över. Demokratin är ett sätt att tysta de som ser genom röken och speglarna och ser sanningen: ”Du har del i det du med, så knip käft” är det besked de får. Det är faktiskt på sitt groteska sätt sant: Vi har ju vår röst vart fjärde år, så vi legitimerar eländet. När vi lägger röstsedeln i urnan så avsäger vi oss samtidigt rätten att opponera oss ty vi genom denna handling delegerar vår makt till någon annan. Samtidigt är det fullt befogat att kalla detta för demokratur. Och demokratur är bara ett halvt steg från diktatur. En sak de flesta inte vill veta, är att vi lever på en spelbreda där vi är brickor i ett spel vi inte förstår. Saker är inte som det ger sig ut för att vara, och det skrämmer oss, så vi flyr åter in i förnekelsen och söker tröst i innehållslösa amerikanska komedier (varför de kallas komedi är bortanför min begripelse, för de är INTE roliga. JAG skrattar INTE).


Det finns getter som stelnar om de skräms, och det är ju kontraintuitivt eftersom det vare sig är flykt eller kamp. Människornas motsvarande reaktion är att förneka hotet för att orka med att gå vidare med livet – så länge det varar. Om människan skall kämpa, fly eller förneka beror på i vilken grad hon känner av att hon har kontroll: Full kontroll: Kamp! Delvis kontroll: Flykt! Ingen kontroll: Förnekelse! Det senare är även en produkt av att flyktvägar kanske inte finns. Vi människor är ju duktiga på att låta oss binda ner. De verkligen fria själarna är sällsynta. Åt andra sidan är det att hela tiden vara i rörelse en form av beroende som gör dessa ”fria själar” mindre fria än de vill ha oss att tro. Just därför vill de flesta ha strukturer som håller tillvaron uppe och ihop. Vi människor är revirdjur. Om vi inte kan pinka oss ett revir som är vårt, känner vi oss otrygga. Och här ligger ytterligare en hållhake som används mot oss för allt vad den är värd. Merkel i Tyskland har fått genom en lag som säger att från och med 2020 får inte annat än sovsalsliknande boningar byggas med egen värmekälla. Det innebär att endast passivhus kommer att vara lagliga som en familjs boningar efter 2020. Då inkräktar man seriöst på folks revir, och då är det att foliehattifnatterna skriker om nya världsordningen och den kommande globala diktaturen – och det är verkligen inte hjälpsamt när det gäller saker som är närmare än så: Rätten att kunna ha egen bostad och där leva i den komfort som man måste ha rätt att förvänta i 21 århundradet. Jag misstänker dock att detta har sammanhang med det förhastade beslut om att avveckla kärnkraften efter Fukujima för ett år sedan. Detta på sin sida var en kärkraftsolycka som tonades kraftigt ner i västliga medier – och NILU som gjorde en spridningsanalys förnekade att det var annat än en övning de analyser som kom allmänheten i händerna och hamnade på YouTube. Jag insåg omedelbart vad det var, men jag vågade ärligt talat inte gå ut och säga det eftersom det kunde få mig att framstå som en foliehatt. NILU är Norsk Institutt for Luftforskning och har sitt högkvarter på Kjeller 2,5 mil öster om Oslo, Norge. De tog snabbt bort alla dessa ”övnings simuleringar”, men tack och lov hade folk där ute sparat dem och lagt dem ut på servrar som det officiella Norge inte kom åt. Men nu är vi som orkar med sanningen en liten minoritet och vi kämpar verkligen en strid från ett underläge eftersom vi står inför två mäktiga motståndare: Normalitets fördomen och de som vill tysta ner besvärande nyheter/informationer.


För oss är det konstigt att folk inte vill veta sanningen och kunna ta förhålls regler. Förvisso finns det mycket alarmism i våra dagar, och den alarmism som sponsras av myndigheter slår genom trots att den kanske saknar substans därför att när den som brukligt tystar ner saker slår på larmtrumman, så lyssnar folk. Det är klart att alla avslöjanden som verkar verklighetsfjärmande ofta är just det, och att de som ligger bakom ofta har en egen agenda – såsom Nibiru – eller malört som den kallas i Bibeln. Jag tror inte att Johannes ljuger, men jag tror däremot inte på att en himlakropp på den storlek som alarmisterna påstår Nibiru är skulle kunna besöka oss vart 3600 år utan att göra röra av hela solsystemet. Men det finns de som tror det och bygger upp stora matförråd och vapengömmor och underjordiska bunkrar. Men det mest genialiska är de som säljer den såkallade Kolbrin bibeln med översatta gamla egyptiska texter som handlar om just det som Johannes skriver om i Uppenbarelseboken. Men kommer det att ske? Vi är nu inne i 2012 och det är i år det skall ske – i den mån det kommer att ske. Sannolikt har vi, enligt vissa astronomer, en tvillingstjärna som även den har ett eget solsystem och som ingår med vårt i ett binärsystem. Denna har dock en omloppstid på kring 24 000 år och detta kallas i gamla texter för det Stora Året, och ironiskt nog så sker saker med ungefär den frekvensen. Nyligen upptäcktes en stad under Indiska Oceanen vid indiska kusten som man lyckades datera: Den var ÖVER 32 000 år gammal, och hade gått under för mellan 24 och 26 000 år sedan. Det visade sig vara Hare Krishnas stad. Man har sedan upptäckt sjunkna städer kring Stilla Havet och de är minst lika gamla. Det har upptäckts begravda pyramider i Europa och texter har dykt upp som berättar om en forntida guldålder då människan var lång framme men som slutade i ett alltförödande kärnvapenkrig – och detta har även stöd hos Hare Krishna. Jag skrev i inledningen om hemliga delar av styret av samhället, och här är en utav dem: Vissa historiska fakta mörkas ner – och det kärnvapenkrig som avslutade den förra guldåldern, är ett sådant. Det har upptäckts skelett som har smält ihop med grunden, och som fortfarande efter tusentals år fortfarande är bland de mest radioaktiva saker som hittats på planeten. Titta på videon, och låt dig inte avskräckas av den indiska musiken. Det finns skäl att tro att detta är sant.

Hur konstigt det än det kan verka, så ser det ut som det gamla ordspråket ”allt går igen” har djupare rötter än man skulle kunna tro. Djupt i vår arts minne finns minnen om en forntida civilisation där vi var längre framme än vi är nu, men något fick det hela att gå omkull. Det som kännetecknar människan är tyvärr avundsjuka och småsinthet som gör att man snarare än att jobba till gemensamt bästa använder tekniska framsteg till militära syften snarare än att brygga över motsättningar. Människornas trötthet av krig, svält och elände spelar rakt i händerna på krafter som vill ha en global regering och en global valuta – den senare är redan under utveckling och skall enligt det upplysta kallas ”bancor”. Skälet sägs vara dollarns bedrövliga ställning där USA tack vara Goldman Sachs och andra från eliternas elit har låtit tryckpressarna spya ut dollars så snabbt att man idag har en statsskuld i triljon klassen. Det är sådana summor att man knappt kan föreställa sig det. En triljon dollar tar i anspråk flera fullastade långtradare och USA skyller bort många tiotals triljoner dollar. Detta är ett sätt att bereda arenan för den nya globala valutan. Kina och Ryssland har stora högar med näst intill värdelösa dollars som de helst vill få växlat in i något mer hållbart. Normalitets fördomen håller just nu på att tappa mark i USA: Folk rasar mot Wall Street. Samtidigt har Kongressen antagit nya lagar som legaliserar fängslande av dissidenter på obestämd tid utan att domstol konsulterats och FEMA har inrättat koncentrationsläger över hela USA med plats för 30 miljoner människor – ca 10 % av befolkningen och dessa kommer då på toppen av de 6 miljoner som redan sitter bak lås och bom antingen för normal kriminalitet eller politisk/religiösa brott på Guantanamo (även kallat Gitmo). Samtliga amerikanska radio och TV stationer har en digitalbox som gör att federala myndigheter när som helst kan avbryta sändningarna och sända egna meddelanden/program. Man sniker in sådana förändringar bit för bit så att det blir normalt och lär folk att leva med det tills den dag det är för sent och man inser att man bär kedjor och har fått sitt namn ersatt med ett nummer – ett fångnummer. Kan det ske i Sverige? I Sverige är risken faktiskt större än i USA därför att vi är så vana med att stå under förmyndarskap. Sverige är faktiskt långt på väg ett feodalsamhälle centrerat kring ett kungahus som är så förfallet och dekadent att det är motbjudande och med en elit som inte har adelstitlar, men som ändå har adelns tidigare förmåner och rättigheter – fast inofficiellt. Här som i USA har man tummat på folks fri och rättigheter, men normaliteten sänker sig över otyget och ingen ser nyttan av att opponera sig. Fråga dig: Vad är det för demokrati om ingen anser att det nyttar opponera sig, och all opposition de facto skubbas åt sidan? Vi står inför de värsta prövningar på över 100 år, och nu vill det visa sig om vi kan axla uppgiften. Hur mycket är vår frihet värd? Herman Lindqvist må tjäna en rejäl hacka på att skriva band efter band om kungahuset – en riktig monarkins apparatchik, men även han kommer nog att inse att den lojala ofta höstar förakt än heder.

http://en.wikipedia.org/wiki/Normalcy_bias
http://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%B6d_och_sk%C3%A5despel
http://en.wikipedia.org/wiki/Patriot_Act
http://www.infowars.com/bombshell-fema-camps-confirmed-nightly-news/
http://www.bibliotecapleyades.net/sociopolitica/esp_sociopol_FEMA02.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Federal_Emergency_Management_Agency
http://ymlp.com/z18eGP


(1 kommentar, 2012-02-29 18:08)

Nästa inlägg
Bergatorparen

... denna gång om en rättegång som media tiger ihjäl:



(2 kommentarer, senast 2011-04-06 08:20)

Nästa inlägg
Bergatorparen

2010-07-24 01:37 - Bergatorparen
Frihet

Vad betyder frihet? Det betyder något som i vårt universum, vår realitet, är en omöjlighet – om man skall tolka det till sin yttersta konsekvens: Obundenhet.

Allt och alla är på något sätt bundna: Maslows behovshierarki visar på ett otvetydigt sätt hur det hänger ihop. Vi kan ha alla sorters frihet, men om inte de grundläggande behoven tillfredsställas, går det oss illa. Här ligger en av huvudnycklarna till frihet. På denna grundläggande nivån kan man även läsa in rörlighet, hälsa och intakta kognitiva förmågor. Saknar du någon av dessa, äger du inte frihet såtillvida att du då kommer att vara beroende av andra för att uppehålla själva livet.

När man torterar någon, berövar man systematiskt den man torterar för de grundläggande sakerna: Sömn: Många av de neurologiska processerna är beroende av sömn för att inte komma av sig – och då i synnerhet de kognitiva. Berövar man folk sömn över längre tid, kan det uppstå varaktiga psykiska skador. Sedan berövar man de vatten, mat och man varierar temperaturen från en ytterlighet till en annan. Denna form av tortyr producerar snabbt resultat, och setter inte synbara ärr. En person som utsatts för sådan tortyr, kommer aldrig att kunna uppleva frihet ty han/hon kommer alltid att befara att det skall inträffa på nytt, samtidigt som det uppkommer upprepade mardrömmar och flashbacks från trauman som uppstod.

Frihet är, kanske föga förvånande, en begränsad resurs. Ju fler människor som vistas inom ett begränsat utrymme, ju mer bundna kommer var och en att vara. Här kommer en annan komponent in: Fred. Alla behöver fred ibland för att kunna ta tillvara fysiologiska behov. Om fred saknas, och stressfaktorn är hög, kommer människor att gå i ständig strids-/flyktberedskap något som har en mycket skadlig effekt på både kropp och själ. Fråga bara de som bor i ett grannskap där det aldrig råder lugn. Så här är den andra delen av friheten, nämligen begränsningen. Att ha omsorg för andra människors behov, kallas att visa hensyn. När man åker runt i gatorna nattetid med stereon på fullt, stjäl man andra människors frihet, och inkräktar på deras behov av sömn. Man går lös på själva grundpelaren i ett civiliserat samhälle: Det ömsesidiga hänsynstagandet som behövs för att människor skall må bra genom tillfredsställande av de grundläggande behoven. Frihet är inte något som finns obegränsat någonstans.

Den nästa nivån är trygghet/säkerhet. Även här ligger friheten inne som en komponent. Känner man sig otrygg, är man inte fri. Om det ända man kan vara säker på, är att allt man äger försvinner om man vänder blicken bort ett ända litet ögonblick – då är man bunden. Detta är en av de grundläggande nivåerna i Maslows pyramiden. Skall du verkligen straffa någon, så sett de i fängelse, och låt de tro att elektriska stolen kommer allt närmare, dessutom: Låt dem tro att det inte är någon självklarhet att den fungerar som den skall, utan kan komma att ge dem en långsam och plågofylld död. Tappar de inte förståndet då, gör de det aldrig. Trygghetsbehovet är ett av våra största. Så länge vi har de två lägsta nivåerna i pyramiden tillfredsställda, mår vi faktiskt rätt så bra. Men vi känner ändå inte riktig frihet. Man kan sitta i fängelse, och ha de två lägsta nivåerna tillfredsställda, men man behöver något mer: Man behöver kärlek och tillhörighet. Hur kan det sätta någon fri? Kärlek är en bekräftelse på att man är värd något – att man är en lyckat individ. Tillhörighet innebär att man har en förankring som gör att man vet var man är, och att det finns en hemmahamn att återvända till. ”Strunt!”, hör jag de politiskt korrekta internationalister snäser, men det finns flera sätt att lura sig själv – ett av dem är att tro att man inte behöver tillhörighet någonstans eller att man tillhör i ett sammanhang som är så stort och luddigt att det lika gärna kunde varit ett luftslott.

Har man tillfredsställd de lägsta nivåerna i pyramiden, upptäcker man att behöver självaktning, och just det är en lurig rackare eftersom självaktning inte är något som är lätt att uppnå. Nu är vi inne på det området som i hjärnan tillhör de nyaste ”stadsdelarna” där etik, moral och principer har sina ”kontor”. Och vad har detta med frihet att beställa? Frihet uppnår man inte om man inte har självaktning. I sådana fall känns friheten mer som tomhet. Har du självaktning, vet du att friheten är en sorts bekräftelse på att du duger. Självaktning är dock inget man vinner en gång för alla. Tappar du den, är den oerhört svår att återuppbygga. Så i Maslow pyramiden gäller samma principer och aktsamhetsregler som i den fysiska världen: Ju högre upp du kommer, ju längre är det ner, och eftersom det är en pyramid, har den sluttande sidor så att dimper du är det en sak som är odiskutabel: När du äntligen är nere, är du färs. Blir du inte hovmodig, så kan du på denna nivå uppleva en meningsfylld frihet.

Det nästa, och högsta steget på pyramiden finns det som alla drömmer om: Självrealisering, meningsfullhet, lekfullhet och autenticitet. Kort och gott: När du väl nådd den här nivån, har du så mycket och så stor frihet som detta livet medger. De som nådd denna nivå har allt de behöver för att leva sina liv fullt och helt – så länge de underhåller stegen under sig – annars kommer vi in på detta med att dimpa och bli färs.

Friheten är vare sig obegränsad eller något man vinner en gång för alla. Så därför suktar alla efter mer av den varan, vilket gör det till en ekonomisk storlek. Behoven i pyramiden måste hela tiden underhållas för att man skall kunna känna den frihet, och det oberoende man suktar efter, men det vill hela tiden vara någon där som är villiga att peta en ner för att komma förbi. Enda sedan människan insåg detta, har hon bildad alltmer finurliga sällskap för att säkerställa att hon kan beskatta andras frihet. Romaklubben har jag för mig att det är något som heter – och det skall enligt det upplysta vara här som idén till klimathysterin kläcktes kring 1977. Om man får alla att springa omkring som huvudlösa kycklingar, kommer de att vara så upptagna med det, att de inte ifrågasätter andra saker som händer och sker i samhället. Eliten har insett att av två som slåss, är det den tredje som vinner. Den tredje? Ja, den snabba lilla rackaren som i kampens hetta stjäl bytet som striden gäller. Bråkstakarna står lottlösa tillbaka – om man inte räknar alla sår och skråmar, vill säga. Eliten har insett att det handlar om att vara den snabba lilla rackaren, och för att kunna fylla den rollen, gäller det att yppa till strid. I vissa fall, är det inte måtta på vilka verkmedel de tar i bruk. Konspirationsteori? Nej, det är människans natur. Alla vill ha det bättre. Eliten har utvecklat något som syftar att lura folk att tro att om de bara förhåller sig på visst sätt, skall allt bli belönat i efterlivet. Detta något, är religion. Den dag då religionerna försvinner, är den dag vi kommer att se världseliten sätta sig i ett rymdskepp och fly planeten så skjortan står rakt ut därför att de vet att vid det laget slår räkenskapens timmes klockor. Men, ta bort en elit, och en ny växer fram – precis som det flerhövdade trollet. Sådan är människan till naturen. Jag vet inte hur det skall åtgärdas utan att förvandla människan till ett våp som inte kan överleva.

På samma sätt som alla människor har olik smärttröskel, så har vi alla olika trösklar för att känna vårt behov av frihet tillfredsställt och olika nivåer av självbedrag. De flesta av oss lever på en lögn, vilket i många stycken är en form för kompensation för bristen på tillfredsställelse av pyramidens övre nivå – och i något fall kanske det brister lite på alla nivåerna – och då fyller man hålen med låtsasmaterial, bättre känd som lögn, för att stå ut. Ju fler vi blir, ju svårare blir det för den enskilde att fylla upp pyramidens alla steg/våningar. Ju flera vi blir till bords, ju mindre blir det till varje enskild. Och här är det att kreditgivarna kommer in: Man erbjuder en möjlighet att skaffa fram det som fattas mot en fantasifull djungel av avgifter, arvoden, räntor och ersättningar. Som en skrev i en krönika här om dagen: ”Lånehajarna har flyttat in i styrelserummen”. Visst har de så: Överallt erbjuds kreditkort – såvida du inte har betalningsanmärkningar – för då är du paria. Vi parior blir allt fler. Man strippar oss för lite mer av den återstod av frihet som finns kvar, dels genom skuldsättning, dels genom att man har lagstiftarens öra, så man får lagar som ensidigt tillgodoser kreditorerna, medan debitorerna i det närmsta är jagat villebråd. Som sagt: Frihet är inget obegränsat, så att de som står över oss i social status, måste hela tiden ge och ta så att vi inte blir för kaxiga och för självständiga. Det är det jag var inne på i början av denna jeremiad. Man måste underhålla nivåerna under sig, för dimper man ändar man upp som färs.

Det finns många av oss som tröttnat så rejält på det förtryck som råder i våra västliga låtsasdemokratier, att vi arbetar för att skaffa oss en mer rättmätig bit av frihetstårtan. Vi anser att eliten gått för långt, och vi har tröttnad på allt narrspel, och allt lurendrejeri. Bara idioter tror att det skulle vara möjligt att rubba de grundläggande strukturer som byggdes redan i de tidiga samhällena, men att ändra lite på de etiska och moraliska principerna så att de tillgodoser alla – inte enbart de som äger så det både räcker och blir över. Jag vet: Det är på randen av omöjligheternas avgrund. Alla som försökt har antingen hängts ut i historieböckerna som psykfall eller avfärdats som utvecklare av omöjliga/orealistiska ideologier. Sådana ideologier har alla haft gemensamt att de bygger på ett utopiskt samhälle som har form som klockan på en trombon – en bred form som smalnar abrupt av till ett tunt rör. Tänk dig den formen förvandlat till en hierarkisk karta: En mycket bred allmänhet, och en motsvarande liten elit som ligger så högt över allmänheten att de i princip lever i sin egen värld – sin egen realitet. Det var detta Hitler försökte bygga. Han ville ha ett samhälle där ekonomin var eftertryckligt placerat i baksätet. Hans idé var att det som inte finns, får man framskaffa med de medel som står till buds. Hitlers samhälleliga modell var mycket enkel: Rätt och plikt till arbete. Rashygien. Genetisk hygien. Den modell Hitler utvecklade tillämpas idag i Norden i form av den såkallade arbetslinjen. Problemet är bara det, att här spelar ekonomin så stor och avgörande roll, att det blir lite si som så med genomföringen. I Hitlers Tyskland, var ingen brist på arbete. Den som ville arbeta, kunde välja och vraka, för de arbeten rikstyskarna vrakade, besattes helt sonika med slavarbetare från de ockuperade länderna. Om Hitler fått utvecklat färdigt sitt Tyskland, skulle det ha blivit en av historiens konstigaste konstruktioner. Friheten skulle begränsats till de lägre nivåerna av Maslows pyramid. De allra flesta skulle känt att de hade drägliga liv, men de som tyckte annorlunda, skulle fått se en sida av samhället som ingen skulle vilja se. Det skulle varit ett mycket brutalt samhälle. Den ända fördelen jag kan se med det, är att ekonomin inte skulle ha den modererande effekt som den har idag, men i allt övrigt skulle denna samhällsmodell hotat människans fortlevnad genom hämningslöst experimenterande för att hitta den perfekta människan. Som jag var inne på tidigare, så kan man inte förvandla människan till ett viljelöst våp, för då överlever hon inte.

Ironin i det hela att det är genom att skapa brist som man kan tillskansa sig mer av allt, både frihet och materiella förmåner. En filosof sade en gång att politik är konsten att hindra folk att lägga sig i det som angår dem. Paul Valery, het han, filosofen. Det finns de som har ett mer pragmatiskt sätt att se sakerna, och deras mantra är: Bröd och cirkus åt folket.
Alla vet att det är majoriteten som bär en förhållandevis liten elit uppe, men alla vet samtidigt att kastar man den ena eliten, så dyker en ny upp. Därför sticker de allra flesta huvudet i sanden. Varför? Därför att hela anledningen till att vi började etablera samhällen, var att vår fortlevnad hotades. Vi samlade till en början de två nedre steget i Maslows pyramid som en sorts samfällighet. Genom detta säkerställde vi mat, och trygghet. Och sedan dess har det rullat på. Den som sett möjligheten att skapa större svängrum kring sig, har gjort det – och efterhand som samhällena vuxit, har det bildats samhällen i samhällena – såsom frimurare och andra hemliga samfund.

Jag skulle mer än gärna vara med att bygga ett annorlunda samhälle om det bara inte blev en repetition på den historia vi redan har bakom oss. Visst kan vi förändra parametrar som gör livet bättre, och visst skall det vara möjligt att skapa mer frihet. Men det betingar att vi är medvetna på hur allting fungerar. Det innebär att vi tackar nej till krediter, att vi avstår från sådant som magkänslan säger åt oss att avstå och att vi helt enkelt genom passiva medel, får eliten att svettas och inse att det inte är själlösa våp den har med att beställa. Valet är vårt – även om det som regel verkar som om alla val redan gjorts åt oss. När allt kommer omkring, är det tre saker som bestämmer: För det första att man förstår hur själva människan fungerar socialt. För det andra att man har organisationstalent så att man kan knyta de rätta kontakterna och göra upp om en rollfördelning. För det tredje att man har den disciplin som fordras för att hålla ihop det sällskap som är med och formar samhället. Finns dessa förutsättningar, kan man styra en hyfsad del av kassaflödet i sin egen riktning. Så har det varit i alla tider, och sannolikheterna talar för att det kommer att fortsätta vara så. En grundförutsättning dock, är att man enbart införlivar människor som har ALLA våningarna i Maslows pyramiden gott och väl fyllda. Mätt och belåten ställer man inte till besvär. Hungrig och full i fan, går det åt pipsvängen så skjortan står rakt ut, är en erfarenhet de flesta väl gjort.

Frihet är en eftertraktat vara, och de som väl har skaffat sig den, vårdar den ömt. Men för de flesta är inte frihet i betydelsen absolut frihet det de suktar efter, ty de flesta människor är vad jag kallar följeslagare som faktiskt vill att det skall finnas en överhet som bestämmer. De vill ha den del av friheten som är avsaknad av beslutsansvar. Så det finns många sorters frihet – eller snarare: Många schatteringar. Så där har vi det: Frihet i betydelsen obundenhet, är något som mycket få är förunnat att åtnjuta. Alla andra håller tillgodo med delvis frihet. Tyvärr är det ju så att de grundläggande friheter, såsom yttrandefriheten, åsiktsfriheten och den publicistiska friheten är under press. Eliten fruktar den dialog som just nu pågår i världssamhället och de fruktar den frihet som Internet har skänkt dess användare. Förr eller senare, kommer vi att få kämpa för att inte förlora de fri och rättigheter vi, eller snarare våra förfäder, kämpade genom.

(2 kommentarer, senast 2010-07-24 20:48)

Nästa inlägg
bosselagom

Allting har ett behov av förflyttning för dess överlevnads skull.
Då Baltiska issjön bildades var temperaturförändringen åtta grader under en-femtio-års-period vid ett tillfälle. Och då hade ju inte ens den Grekiska och Romerska kulturens snillen börjat med sin maktgirighet. Nu, då vi är så upplysta av filosofi och vetenskap, ojar vi oss över en grads förändring. Det är kanske en helt normal utveckling. Det kan man dock inte säga om människans – den är kreativ, på gott och ont. Och kreativitet är ett onormalt tillstånd. Och det tycks även vara kreativt att söka sig tillbaks till det naturliga tillståndet. Så vi befinner oss i en återvändsgränd, som kanske får oss att använda lite mer av den potentiellt stora förmåga som återstår i vår intelligens. Men det kanske måste bli än mer kaotiskt innan det sker.
Naturliga tillstånd ser vi hos lämeltåg, fågelflock och fiskstim, men det är just detta den kreativa människan hela tiden försöker utveckla.
Och, förövrigt anser jag, att klimatkonferenser kan vänta till efter 29:de isperioden. Det får räcka med historien i Ice Age 1,2 och 3 för att barn och ungdomar skall kunna leva med historien på ett njutbart sätt. Vi ”gamle” har väldigt lätt att oroa oss i onödan (och skärra upp barnen).

Repetition – kunskapens moder

(1 kommentar, 2009-12-20 09:53)

Nästa inlägg
bosselagom

2009-12-19 07:14 - bosselagom
Balkanhistoria

Det är historia redan nu. Serbien har tagit ett steg in i den EU, Grattis! Från och med den 19 december 2009 kan serber resa fritt till EU och slipper visumkrånglet som setts som en symbol för landets isolering i Europa. En positiv nyhet, på en undangömd plats i media - Men välkomna ut ur isoleringscellen i alla fall. Nu hoppas vi bara på en snabb behandling av ansökan till EU-medlemskap, helst innan årsskiftet till 10-talet. Spillrorna efter maffian gror fortfarande, men det gör den ju i alla andra länder också. Det är bara att hoppas på att dem snabbt gör sig ”rumsrena” och accepterar det civila samhället.
Det är Nu och i framtiden vi lever – historien får vi leva med!

(4 kommentarer, senast 2009-12-23 07:52)

Nästa inlägg
Bergatorparen

... från

NYHETSBREV
23 MARS 2009

Vad vi slåss för
Det är mycket nu. Det är lätt att misströsta när censuren breder ut sig. När korporativismen, i ett mindre akadamiskt ord kallad fascismen, breder ut sig. Det är lätt att misströsta när upphovsrättshejaklacken pekar på Kina som ett samhällsföredöme. Det är lätt att misströsta när människor förbjuds att skapa.
Och man vill upp på barrikaderna ännu mer. Man vill slåss. Man vill kämpa för det vi tror på. För de friheter vi hade, och vill slå vakt om för att de är viktiga.
I stället tänkte jag göra tvärtom. Jag tänker inte ägna det här brevet åt vad vi slåss mot. Det har fått alldeles för mycket uppmärksamhet. I stället tänker jag ägna lite allvarlig tid åt att prata om vad vi slåss för.
För vi slåss inte för samhället som det såg ut för tio år sedan, 1999, när vi fortfarande hade medborgarrätter. Ingen kan vrida tillbaka klockan. Inte vi heller. Tekniken har ändrat världen, för alltid. Vi slåss för ett annat samhälle, som kan vara här 2019. Eller ännu tidigare.
När jag pratar med människor som förstår hur Internet förändrar saker i grunden, så kan man generellt dela upp dem i två grupper, alltefter hur viktig de anser att den här milstolpen i civilisationen är.
Den första gruppen anser att Internets intåg är lika stort som när tryckpressen kom 1453. Det finns många historiska paralleller att dra. Tidigare hade alla varit beroende av att byprästen hade läst och tolkat Bibeln på latin för byborna. Plötsligt kunde de läsa Bibeln själva, på sitt eget språk, och var inte beroende av kyrkans tolkning. Katolska kyrkan tappade otroligt mycket inflytande och försökte få tryckpressen förbjuden, och lyckades bl.a. i Frankrike (1535). I Storbritannien skapades istället en ohelig monopolallians så att kyrkan, genom dåvarande drottningen, fick censurera alla protestantiska skrifter mot att ett visst boktryckarsällskap fick monopol på tryckpressen (1577). (Konstruktionen kallades copyright och finns kvar.)
Att alla kunde ta del av tankar, ofiltrerat, okontrollerat, ändrade världen för evigt. Att möjligheten att publicera tankar och idéer expanderade från prästerskapets elit till att gälla ända ner till övre medelklassen, som nu kunde gå till tryckare och få sina idéer, noveller och tankar spridda, gjorde att den gamla makten över kunskapen och kulturen förintades på bara några tiotal år -- ungefär en generation.
Än mer så när världen industrialiserades, och koncepten "fritid" och "disponibel inkomst" gjorde entré. Plötsligt valde några att spendera sin inkomst på att sprida idéer, noveller och kultur. Biblioteken gjorde att alla kunde ta del av den kunskap och kultur, som ett relativt fåtal valt att producera. Alla. Det som tidigare hade tolkats av byprästen, och förmedlats på nåder, var plötsligt tillgängligt för alla, utan att någon mer än originalskribentens tolkning lade sig i. Men de kunde fortfarande bara diskutera det i en relativt sluten vänkrets -- det gick inte att kommentera Bibeln mitt i själva Bibeln, till exempel.
Den andra gruppen anser att Internet är större än tryckpressen, och anser att nätet har lika stor effekt på samhället som när skriftspråket kom för femtusen år sedan.
Där tryckpressen gjorde att alla fick tillgång till något att läsa, så har nätet gjort att alla också kan skriva i det som alla kan läsa, och kommentera och bygga vidare på det till en global läsekrets. Det går inte att överdriva effekten av det.
Från att ha varit passiva mottagare av kunskap och kultur, där ett fåtal kunde producera och resten skulle vara konsumenter, så blir alla plötsligt deltagare. Det finns inte längre någon indelning i "producenter" och "lyssnare".
Om man ska prata i bilder, så går kulturen och kunskapen just nu från att ha varit organiserad som ett kabel-TV-nät, där ett fåtal fick prata och resten skulle vara tysta och öppna plånboken, till att vara organiserad som en global lägereld, där alla sjunger, pratar, berättar och diskuterar på lika villkor.
Den som har varit med om ett grupparbete på nätet -- varit med i en svärm -- vet vilken otrolig dynamik det är. Folk kommer och går, men svärmen tar snabbt på sitt eget medvetande och driver mot målet. Massor av idéer kastas in och bollas runt, några förkastas och andra byggs vidare på, i ett rasande tempo, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. I svärmen spelar det ingen roll om du är svarthårig, grönögd, handikappad eller chimpans. Det enda som betyder något är dina idéer, din kultur och kunskap, ditt deltagande. Du är en del av svärmen, du är en del av idéflödet, du är en del av kulturen -- och det går inte att säga var dina idéer slutar och någon annans börjar.
De här svärmarna går ihop i större saker som ibland går att sätta etiketter på -- Wikipedia, Linux -- och ibland inte. Och tillsammans bildar de något fantastiskt: hela mänskligheten har inte bara tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och kultur, dygnet runt och året runt, utan hela mänskligheten deltar i och bygger kontinuerligt vidare på vår gemensamma kunskap och kultur. Utan att någon förlagschef tar hänsyn till budget och inkomstprognos. Utan att juridiska monopolrättigheter spelar roll för vem som får prata.
Och i denna svärm, i detta globala medvetande, så har en femåring i Uganda som precis fått sin första dator precis lika mycket tyngd som du och jag i de rika I-länderna. Fantastiskt räcker inte för att beskriva det.
Det här händer mitt framför ögonen på oss. Just nu. Medan politikerna tjafsar om ifall arbetslöshetsersättningen ska vara 78 eller 80 procent.
Isobel Hadley-Kamptz formulerar det så här, och det är något som inte går att kommunicera, utan bara kan upplevas:
Jag överdriver inte när jag säger att jag på internet knappt vet var min egen hjärna slutar och andras börjar. ... På nätet är det som om hjärnans själva synapser flyttat utanför huvudet. Mina tankar blir dina som blir någon annans.
Och det är därför Piratpartiet finns. De etablerade partierna förstår inte det här. De tycker att Internet är ett kul sätt att se på TV. På sin höjd. Och så är det ju praktiskt att man kan boka resor på nätet. Att folk kan kommunicera direkt med varandra, och bilda svärmar, det är mest ett bekymmer som behöver bekämpas politiskt. Bloggen Att Dricka Liberalt skriver om Folkpartiet -- och Folkpartiet är inte direkt unikt i riksdagen i den här situationen:
Om Folkpartiet numer inte förstår sin egen tidigare analys av kommunikationsteknikens utveckling, och inte heller förstår vad tekniken skulle kunna betyda för det egna partiet i framtiden, hur ska det då förstå vilka utmaningar internet skapar för resten av samhället?
Och det sammanfattar hela situationen. Det är därför Piratpartiet finns. För att vi vet vad vi slåss för. För att vi vet vad det finns att slåss för.
Tekniken är redan här. Tillräckligt många människor, miljontals, har redan de nödvändiga verktygen. De sociala strukturerna är klara. Alla pusselbitar är på plats. Inget måste utvecklas, inget måste betalas. Det enda vi behöver göra är faktiskt att ta bort de politiska förbuden mot att använda det.
Under mina många föreläsningar har jag haft förmånen att prata med de främsta i hela världen om det här. Jag har pratat med Lawrence Lessig. Med Karl Fogel. Med Fred von Lohmann. Med Quinn Norton. Jag har pratat med folk på Google, på Stanford University, på O'Reillys OSCON. Samt naturligtvis med våra svenska världsberömdheter: Peter Sunde, Rasmus Fleischer, och alla andra. Richard Stallman deltar aktivt på koordinationslistan för internationella piratpartier.
Bilden som träder fram är tydlig: vi här i Sverige är kunskapssamhällets pionjärer. Det är vi, här och nu, som lägger grundstenarna för det samhälle som jag pratat om. Vi bygger. Vi bygger om. Det är vi, vi i det svenska Piratpartiet, som aktivt manövrerar ut det gamla globala prästerskapet för att låta Skriftspråket 2.0 få genomlysa samhället med sin byggande magi.
Det är lätt att, i ljuset av det gamla prästerskapets allt mer aggressiva ton, misströsta om vi verkligen kan göra det. Vi är ju bara människor. Ja, men det är de också. Människor kan förändra världen. Därför tänkte jag avsluta det här brevet med några ord från en person som vet av egen erfarenhet att man kan ändra på världen.
Flera av er känner till Lawrence Lessig. Det är mannen bakom Creative Commons. Han har förändrat världen, på riktigt, och vet att det går. Efter att jag hade presenterat våra planer för honom -- att bygga om Sverige, Europa, och världen, i den ordningen, så fick jag en kulspruteeld med motfrågor om hur det här påverkar global politik. WTO, handelssanktioner, lobbyorganisationer, bruttonationalprodukter, handelsbalanser. Vi och jag hade genomtänkta svar på allting. Efter ett batteri av frågor så blev han tyst, tänkte en stund, och sade;
– Ja, det låter som en genomförbar plan. Vad vill du ha till lunch?

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
Bergatorparen

I det offentliga rum, som numera håller på att bli globalt, förs en lång rad diskussioner om mångt och mycket. Är det en sak makthavare – demokratiska (vad nu det betyder) eller inte – bävar inför, så är det just samtalet som människor för sinsemellan. Tydligare än i Australien blir det knappt: 11 000 australiska dollar kostar det enligt http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/australien-boter-om-du-lankar-till.html i böter att länka till en av myndigheterna svartlistad sajt såsom http://www.liveleak.com/ Inte kan jag med min bästa – eller värsta – vilja förstå varför man skulle gå hän och svartlista Liveleak. Tala om hjärnsläpp – men vad annat kan man förvänta av en nation jag har intryck av är starkt avvikande i flera hänseenden (Jag överlåter till läsarens fantasi att klura ut vad dessa avvikelser består i. Själv har jag mina uppfattningar – som jag tills vidare håller kvar under min blågula keps)

Men nu är inte Australien ensam om att utföra en motorsågsmassaker på yttrandefriheten – en fri och rättighet som måste vara på plats för att det skall kunna föras ett meningsfullt samtal i det offentliga rummet – antingen detta är lokalt som i ett grannskap, en region, ett land, en kontinent eller globalt. En del bloggping- tjänster anser sig vara censurbehöriga – såsom http://www.nyligen.se

Såsom jag ser det skall ju debatten i det offentliga rummet kunna kritisera religion, namngivna personer som har offentliga befattningar eller befattningar inom näringslivet, man skall kunna häckla politiska partier och bedriva mothets mot religiösa rörelser som uppvisar intolerans mot de som inte delar deras åsikter – utan att riskera att avstängas. Givetvis finns det sådana som enbart är ute efter att skapa bråk, och behöver få veta vad som är rätt och fel, men övertrampen måste vara så flagranta att det gränsar till det brottsliga. Vi måste acceptera att om vi skall ha yttrandefrihet och meningsfrihet så måste vi tolerera att det finns uppfattningar som vi kommer att tycka är motbjudande – men så är människan – mångfacetterad. Skall vi acceptera rasism och könsförakt? Jag tycker vi skall det därför att de som känner så inte äger mindre rätt att hävda sina åsikter än alla andra – men märk väl: Detta gäller ÅSIKTER – inte praktik. Ingen människa skall behöva uppleva diskriminering av skäl som hon inte är herre över såsom ras, kön, sexuell läggning eller etnicitet. Skall debatten vi för i det offentliga rummet vara meningsfull så får vi inte ge somliga munkavel bara därför att vi inte tycker om deras åsikter. Gör vi det är vi med på att stympa demokratin (eller vad som kvarstår av den) samt yttrandefriheten.

Större delen av det offentliga samtalet nuförtiden föregår i olika forum på nätet mellan människor av olika nationaliteter, raser, kön och religiösa tillhörigheter. Detta samtal skrämmer livsskiten ur det etablissemang som under efterkrigstiden vuxit fram och som under många år kunna åtnjuta herravälde över medierna genom först monopol, senare oligopol, samt herravälde över politiken. Nu tappar de greppet genom den tekniska utveckling de själv varit med att tillskynda i syfte att tjäna pengar. Odjuret från Uppenbarningen har tydligen antagit digital form och kommit för att bita de händer som matat det – ödets ironi. Men vi får inte låta ”samhällsägarna” får chans att återta och återbefästa sin hegemoni genom att driva genom lagar och förordningar som de säger ”är till allas bästa”. Vi som levd några år har hört dessa skrönor förut varför vi nu går på barrikaderna.

Jag vet att en del av er som läser detta kanske hånflinar över alla jeremiader över yttrandefrihet, men en dag är det för sent – då hoppas jag ni kan hånflina av de straff ni får, men som ni inte trodde ni skulle få. Vi som skriver om friheten av yttra sig och om att obehindrat kunna debattera aktuella ämnen i det offentliga rummet utan att bli censurerade, trakasserade, satt i kvarstad eller livslånga skulder i form av böter som långt övergår våra ekonomiska förmågor bara därför att vi tyckte till, men tyckte ”fel”. Frågan är: Vad för samhälle skall vi överlåta till våra barn? Ett fängelse utan murar? En bootcamp där en massa sergeanter berättar vad vi skall göra och vad vi inte får göra och där det finns straff för allt som inte följer mittfåran. Är det sådan skit vi skall bygga och överlåta till våra barn?

Men vad så med pedofilnätverk, nätverk av terrorister, brottsnätverk och dylikt? Allt detta är brottsligt enligt brottsbalken i de flesta länder, och det beror på att det skadar oskyldiga människor och undergräver moralen i samhället. Detta är flagranta exempel på sådant vi inte behöver, men som skyddas av makteliten under hänvisning till PUL (PersonUppgiftsLagen) – som dock inte verkar ha giltighet för fildelare som för egen bekostnad skall åläggas att hänga sig ut offentligt. Samhället behöver vädras ut eftersom luften verkar vara rätt så ”instängd” – om ni hänger med? Nästa år är det val, och då tycker jag vi skall se över vilka vi vill skall representera oss (diktera oss) fram till 2014. Det tråkiga är att oavsett system, så kan vi inte ändra på en grundläggande förutsättning: Maktstrukturerna bygger på människans mest primitiva ”mjukvara”. Det finns två sorters individer: Ledarna och följeslagarna. Grovt sett kan vi säga att tillhörigheten till dessa två grupper är avgörande för var i samhället man hamnar. Behöver jag säga att följeslagarna utgör majoriteten? Ledarna – eller alfahanarna är de vi ser kämpar om hegemonin varje valrörelse. Mellan dessa och de rena följeslagarna finns det givetvis en bred gråskala. För att bli en accepterad ledare behöver man inte vara den mest intelligenta, men inneha de bästa sociala förmågorna. En duktlig ledare kan få folk att följa sig utan att hota med repressiva medel. Detta törs betyda att det nuvarande ledarskapet i allas vår Västvärld inte precis är socialt kompetenta. Bara den som inte har något att komma med försöker att lägga lock på samhället och förvandla det till tryckkokare. Vi vet ju hur det slutar. Då och då kommer det ledare som sätter en ny standard – det är bara så synd att dessa endast uppträder så sällan.

Under tiden måste vi försvara det vi har kärt: De medborgerliga fri och rättigheterna. Det är som med pengar: Lätt att tappa, men svårt att återfå. Glöm inte valet till EU parlamentet. Här är min rekommendation:

(1 kommentar, 2009-03-20 08:21)

Nästa inlägg