”Ja, någon får fan köpa smågodis till mig för något ägg lär jag ju inte få. Alla hatar mig. (Sa jag till maken, som kollade konstigt på mig och undrade om det är möjligt att ha PMS jämt. Men jag vet att jag har rätt, för om alla inte hade hatat mig så hade jag väl fått påskägg eller?)”, gnäller Diana (http://bloggis.se/Diana/91171) och nörd som jag är började jag omedelbart söka efter påskäggens historiska ursprung. Jag är dessutom ateist, så jag tror inte på något religiöst svammel. Det visade sig snart att jag hade rätt. Glöm allt svamlande om skäggisen som enligt myten kolade vippen på korset för så där ett par millennier sedan. Det handlar inte om död och (eventuell) uppståndelse.
Det är mer jordnära än så: Tänk dig året som en cirkel: Pricka in vinter och sommarsolståndet och dra en linje mellan dessa punkter. Pricka så in höst och vårdagjämning. Dra så en linje mellan dessa. Där har du korset. Religionen tar utgångspunkt i detta kors. Alla dessa fyra punkter har alltid haft betydelse i folktron och även i det praktiska livet eftersom de invarslar årstiderna och fungerar som riktmärken för när saker skall göras respektive vara gjorda. Påsken är tiden då naturen på norra halvklotet återuppstår och ansluter sig till de levande igen. Där har du uppståndelsen. Hela tillvaron hänger på korset som utgörs av de fyra riktmärkena. Snacket om de tre vise männen får vi ta till jul. Poängen är att vårdagjämningen och påsk markerar början på det nya livet. Ägget står i alla kulturer som symbolen för liv och fruktsamhet. Man ansåg i antiken att allt hade sitt ursprung i ägget, ja rentav Universum skulle ha kommit från ett ägg.
Hur kom det sig så att vi började dekorera ägg? http://www.theholidayspot.com/easter/history/icons/easter_egg.htm
I Europa på medeltiden var det under fastlag förbjudet att äta mejeriprodukter – och ägg räknades som mejeriprodukt eftersom definitionen på mejeriprodukt var matvara som kunde tas från ett djur utan att spilla djurets blod. Så man förbrukade behållningen av ägg inför fastlag. Äggen som lades under fastetiden kokades eller konserverades på annat sätt. Det ligger i sakens natur att när förbudet lyfts på något som både då och nu är en eftertraktat och viktig basmatvara, så firas det. Man firade samtidigt att våren kommit. För oss som lever i en tid då avståndet mellan stad och bygd, efter 1970 talets gröna våg sedan länge klingat av, åter ökat betyder kanske detta att i synnerhet barn kan lära att det mesta av vår mat produceras av djur och andra levande organismer. Ägget kan i våra dagar tjäna som en påminnelse om att livet och miljön hänger olösligt ihop. Dekor och firande hör ihop, och när ägg även blev skänkt bort som festgåvor, var det naturligt att man dekorerade dem. Människans bästa sida är hennes behov av att skapa. Rövarhistorien i Bibeln om korsfästelsen är en beskrivning av en sida som är mindre god. Inom den ortodoxa traditionen förekommer en myt om att Maria Magdalena på Jesu uppståndelsedag framför för romerske kejsaren att Kristus är uppstånden. Kejsaren skall då föraktligt snäst: ”Kristus är inte mer uppstånden än det ägget är rött”. Med samma han yttrat detta blev ägget blodrött, och då började enligt myten Maria Magdalena predika kristendom för honom. Hur det gick, säger inte mina källor så mycket om, men om kejsaren vore det minsta lik mig hade det blivit psalmsång – fast inte från någon känd eller erkänd psalmbok – och Maria Magdalena hade blivit världens första kvinnliga maratonlöpare. Oavsett så firas denna påstådda händelse fortfarande med rödfärgade ägg till påsk hos de ortodoxa.
Var kommer så påskharen in i bilden? http://www.theholidayspot.com/easter/history/icons/bunny.htm
Det är en känd sak att haren är en symbol för fruktsamhet, och att det är haren och inte kaninen (som ju slår haren så öronen fladdrar) kan bero på att harar föds med ögonen öppna, medan kaniner föds blinda. Harar blinkar dessutom inte (säger myten, i alla fall) Det som gjort påskharen populär är att barnen från de germanska områden, när de kom till USA, startat en egen tradition med att bygga bo för påskharen som fylldes med dekorerade ägg, och som var så fina att även barn av icke-germanskt ursprung begärde att få sådana med. Efterhand har påskharen, påskäggen och alla spel, lekar och traditioner som olika folkslag världen över utvecklat blivit blandade ihop till en global tradition – som många envisas med är till ära för skäggapan som enligt myten alltså spikades upp på en kors för två tusen år sedan – men som enligt historien är en rad sekulära och några religiösa traditioner som vävts ihop under årens gång. Religionen ”lånar” från folkloren och tvärtom. Det fanns inget IPRED, IFPI, Antipiratbyrån eller andra ”rättighetskramare” den gång – så ingen vet vem som ”äger” de olika traditionerna – och ärligt talat: Spelar det någon roll? Det viktiga är att dessa traditioner lever sina liv som just public domain. De ger, liksom alla festligheter, klirr i kassan hos handeln. Alla dessa traditioner tillhör alla och ingen: Alla äger dem, men ingen kan göra anspråk på rätten att äga dem.
Så antingen vi firar att en skäggapa korsfästades, kolade vippen och påstått uppstod från de döda på tredje dag, eller att våren äntligen är här och att den ljusa årstiden ligger framför oss, så kan vi göra det i övertygelsen att högtiden är vår – världsarv. Ingen produkt som man måste betala licens för att nyttja. Så även om det finns mycket att berätta om påskägg, påskharar, påskfjäll och påskfulla norrmän i Strömstad, anser jag att det kvarstår bara en sak: Att önska Glad Påsk!
