Då var det måndag igen.
Jag har precis satt mig i skolbänken, åter igen. Det känns både spännande och roligt.
När jag gick ut ur gymnasiet mötte jag världen med öppna armar i stort sett. Medan mina vänner redan visste vad de ville göra, och med pressen från familjen att välja ngt vettigt för min framtid, stod jag där som ett frågetecken utan någon som helst koll. Vad ska man prioritera?
Jag ville bli psykolog, veterinär, allmänläkare, microbiolog. Jag ville fortsätta med drama och konst.Kanske lärare som majoriteten av medlemmarna i min släkt.Men jag visste verkligen inte.Det tog mig flera år att hitta mig själv. Så en vacker dag- efter att ha smakat på vård och omsorgskakan och insett att yrket inte var för mig- slog insikten mig rakt i ansiktet. En idé som föddes långt innan jag ens kunde stava till "gymnasium"- jag ville bli en serietecknare.
Men eftersom serieteckning "inte är ett riktigt jobb"- som min familj brukade säga, blev det inte så.Och jag riktade in mig på formgivning och grafisk design.
Och nu sitter jag här.
Livet blir inte riktigt som man har tänkt.Inte alltid iallafall, när man ska ge sig ut i den vida världen.
