Härlig dag vi hade igår... eller inte...
Morgonen började med att vi skulle köra upp hästarna till betet, kl nio skulle vi vara där. Cittra gick in med lite övertalning men Tussan, hon skulle inte med. Vi tänkte ju inte på att det var nästan ett år sedan hon åkte sist, hon är ju lite speciell att lasta men förr när hon åkte 2-3 gånger i veckan så tränades det bort men kom alltså tillbaka igår. men till slut var hon inne och vi iväg.
Hade när fått vägbeskrivning dit från oss när vi skulle titta på betet men körde sedan ett annat håll eftersom vi skulle shoppa lite först. Jag kollade även kartan, superlätt att hitta. När vi nästan är där så kommer vi till bron... och märker att bron är gjord för bilar, smala sådana, inte bilar med brett hästsläp. Inte en chans att vi skulle komma igenom där, vi måste alltså vända hela ekipaget, men brant ner till lagan på ena hållet och för övrigt inte mkt plats alls att vända en stor minibuss och ett brett hästsläp. Jessica fick springa av och peka och visa och till slut kom vi faktiskt runt! Stolt över mej själv för det var verkligen inget lätt ställe att vända på!!!
Väl där fick vi satt extrastaket till Tussan och släppt ut två lyckliga hästar, trodde aldrig Tussan skulle sluta rulla sej!
Sedan åkte vi hem och käkade och tog det lugn hela dagen (eller tja, Jessica la sej att sova ett par timmar och jag städade och tvättade). Så på seneftermiddagen tänkte vi köra upp igen, Hannah ville rida Tussan en lång runda och Jessica Cittra. Försökte få tag på Tom så han kunde passa Bina (valpen) men han svaradse inte i telefonen, ringde med jämna mellanrum i ett par timmar och till slut var kl 8 och vi fick sticka iväg iaf med valp...
Uppe på betet så sadlade Jessica Cittra, vi skulle göra vid Tussan och komma efter sedan. Tänkte gå med Bina i koppel och Tussit i grimskaft med Hannah på ryggen. Allt gick bra, Bina busade rundor och vi gjorde i ordning Cittra, Hannah tog på väst och hjälm. Så skulle jag bara kolla Tussans vattenkar och ser inte att Bina följer med mej, hinner precis se henne sticka in huvudet för att dricka men hinner inte ta henne. Hon får en rejäl stöt av strömmen och skriker till, tydligen tror hon jag gjort något för hon bara springer iväg och gömmer sej under min bil. Vi gör klart Cittra och Jessica rider iväg. Jag försöker locka ut Bina men när jag kommer för nära så springer hon i full panik iväg... rakt ut på en väg. Jag vet att man aldrig ska springa ifatt valpar utan gå på andra hållet men har inget val, får springa ikapp och fånga in henne. Hela tiden har hon svansen mellan benen, när jag får upp henne i famnen så slickar hon inte mej i ansiktet som hon brukar utan är bara ledsen och rädd... den här lilla tuffa valpen som inte är rädd för dammsugare, stora hundar, åka bil eller nästan något annat (lite för att gå över bäckar i början).
Jag inser ju genast att jag inte kan gå iväg med henne och Tussan efter det och säger till Hannah att hon får vänta med att rida tills Jessica är tillbaka. Följden blir att hon börjar gråta, har väntat hela dagen på att få rida. Jag övertalar Hannah att vi ska gå en runda i skogen medan vi väntar.
Sagt och gjort trodde jag men Bina vägrar följa med mej i koppel, bara sätter sej på rumpan och ser helt olycklig ut. Bär henne en bit och försöker igen med massor av godis men det knepet fungerar inte idag... Hannah säger att hon kan gå med Bina i koppel och jag tror inte det heller ska fungera men det gör det! Bina följer glatt med henne... fast glatt är fel ord. Hon följer med men med svansen mellan benen.
Väl ute i skogen så vågar jag släppa Bina igen och då glömmer hon bort att hon är rädd för mej. Tvärtom blir hon extra tillgiven, så fort jag sätter mej ner så kommer hon springande och ska gosa. vi går en bit till och då måste Hannah kissa. Jättekissignödig är hon. Men är dels en bit före mej och har dels hjälm och väst på eftersom hon ska rida och inte vill ta av sakerna då. Innan jag lyckas trixa av henne ridbyxor och väst så har hon kissat på sej. Hon blir helt ifrån sej, det är ju jättepinsamt, hon är ju faktiskt 3½ år.
När jag lyckats lugna ner henne igen så kommer hon på att hon ska rida och ridbyxorna är blöta. Jag har ju alltid extrakläder med, utom just idag. Hela bilen är ju full med alla hästsaker som ska upp till betet. Hannah gråter hjärtskärande men jag tycker att hon kan ju rida ändå, en liten runda iaf. "Men Tussan vill inte bli blöt på ryggen" gråter Hannah. Vi kommer fram till att vi ska lägga en tröja under och så är nästan Hannah glad igen men då nällan hon sej jättemkt och börja gråta igen. Då sätter jag mej ner mitt i skogen på en stig med en ledsen hundvalp och en ännu ledsnare tjej i famnen, så bara sitter vi där, länge, jättelänge. Gråten ebbar till snart ut och Hannah lånar min kamera och tar lite kort på mej och Bina som somnat i min famn. Så är alla glada igen och vi går ner och sätter oss vid lagan och tittar på vattnet och solnedgången.
Där finns även en linbasta (typ som en stor jordkällare) som är jättespännande att titta på tycker Hannah.
Hannah: mamma, finns det spindlar och spöken här?"
Mamma, Ja alldeles säkert spindlar men inga spöken.
Hannah: men mamma, spöken tycker ju om mörker.
Sedan går vi tillbaka och Jessica kommer med Cittra. Vi får sadlat Tussan med tröja på sadlen och Hannah får rida. Och Jessica rider iväg en runda sedan med Tussan medan jag, Hannah och Bina leker kurragömma. Jättekul men så skönt när vi kan åka hem igen...
