Senaste inläggen som handlar om intressant

Onsdag, första dygnet

Efter allt jag hade hört om Ryan Air var jag osäker på om jag skulle kunna få med min Asus på planet. Men hela handbagaget gick igenom, med två kilo till godo. Om jag skulle ha behövt betala 600 kr extra för transport så skulle min "billiga Londonresa" plötsligt ha blivit ett ganska smärtsamt företagande.

Jag trodde aldrig att jag skulle finna någon glädje i att vrida fram klockan 1 timma, men det innebar att kvällslivet kom en timma tidigare igår. Efter en kort tupplur var jag redo att besöka två av de uteställen jag blivit rekommenderad.

Jag började med Museum Tavern, ett ställe nära British Museum känt för att ha serverat många teoretiker genom tiderna (bl a Karl Marx). Därefter tog jag en taxi till Bulls head, en jazz/blues-klubb som översteg alla mina förväntningar (lite hög ljudnivå kanske)

Min kväll slutade omkring 23:40. Jag satt kvar efter stängningstid med några lokala festprissar och diskuterade OS. (Engelsmännen är lite kaxiga nu när de har fått guld i rodel).

Första intrycket

Det är livligt. Gatorna myllrar av människor som alla verkar vara på väg någonstans. (Det ser ut som om de verkligen har någonting att göra, de låtsas inte vara upptagna som vi svenskar brukar göra). Vid varannat gatuhörn finns antingen en restaurang eller en pub. De pubbar jag gick förbi på vägen till hotellet öppnar redan på förmiddagarna - underbart!

Arkitekturen är så osvensk som jag förväntade mig att den skulle vara. Husen ser faktist bra ut här. Engelsmännen har också bevarat otroligt många byggnader från 1800-talet, och jag funderar på att köpa mig en plats på en sightseeing-buss om ett par dagar.

Idag och imorgon

Idag kommer jag att ta det lugnt. Efter bloggandet så ska jag gå över till British Museum, som olyckligtvis var stängt igår, och kolla in Rosettastenen och medeltidsutställningen. Jag räknar med att detta kommer att kräva ungefär 5 timmar. Resten av dagen ska jag spendera på Old Cheshire cheese, en av de äldsta pubbarna i London.

Fredagen kommer att vara i skarp kontrast med dagens stressfrihet. Mitt preliminära schema är:
1. S:t Paulskatedralen.
2. Towern Bridge.
3. HMS Belfast.
4. Imperial War muséet (Tack för tipset Diana!)
5. London Eye.
6. Westminster och allt i närheten.
7. Science Museum
8. En s.k Firkin Pub (en pub där de brygger ölen direkt i skänkningsrummet).
9. Någonting jag känner för då.

Jag kommer förmodligen att gå mellan de 6 första resmålen. Sedan får vi se...

Imorgon hinner jag inte skriva någonting, men jag hoppas att jag har tid för lite bloggande under resten av resan.

// Rick - som redan har en "I Love London"-mugg.

Om sju dagar är det dags att i reality-turismens anda besöka den engelska huvudstaden. Jag har varit lite 'osvensk' och beslutat mig för att improvisera en stor del av min resa. I stora drag kommer min veckolånga upptäcksfärd att börja i turist-klyschorna och sedan blomma ut i de mindre omtalade aktiviteterna.

Krigsmuséerna är såväl som biljardklubbarna självklara val. Jag ska även ta en tur med London Eye och besöka ett par kända pubbar. Jag måste också kunna beställa åtminstone en Fish n' chips utan att få typisk-stämpeln.

Den tredje dagen antar jag att jag kommer att följa Saras råd och besöka Soho-kvarteren. Enligt det jag har hört ska den här delen av London ge uttryck för det som de konservativa tedrickarna avskyr. Nyckelorden tycks vara äventyrlig, udda och bohemisk... Det ska bli spännande.

Förhoppningsvis blir det en livlig resa, full av stunder som man till en viss del ångrar.

När jag har kommit tillbaka så ska jag att verkligen "sätta igång" den här bloggen igen. Jag har varit lite slarvig med inläggen på sistone.

// Rick - som för övrigt kommer att göra sitt bästa för att inte köpa en Big Ben-souvenir.

På måndag 19.00 har In Treatment premiär på SVT.

I denna prisbelönta dramaserie ligger terapin i fokus. Den Emmy-nominerade Gabriel Byrne har huvudrollen som psykologen Paul Weston, som varje avsnitt leder en terapisession med en av fyra häpnadsväckande patienter.

Varje del är ungefär 20 minuter lång och utspelar sig till den största delen på Westons kontor, där denne utövar sin terapi. Det som gör serien så unik är den banbrytande prioriteringen av konversationer. Vanligtvis består ett avsnitt av en enda, intensiv konversation - en otroligt sinnrik och djup dialog mellan Weston och hans patient.

Dramaserien har blivit hyllad på båda sidor av Atlanten, och har vid flera tillfällen beskrivits som ”en av de bästa dramaserierna någonsin.” SVT:s programläggare är också positiva inför den svenska premiären imorgon kväll.

Trailern finns här:
http://svt.se/2.109939/in_treatment

Det är också värt att uppmärksamma att SVT äntligen sänder en serie som inte har ett sömnpillers funktion. Andra Avenyn gör oss fortfarande illamående.

In Treatment klockan 19.00 imorgon alltså.

//Rick - som har popcornskålen redo vid sju imorgon kväll.

Efter att ha placerat muggen prydligt vid tallriken, såg jag skymten av någonting i kanten av mitt synfält. När jag höjde blicken fångade någonting på andra sidan fönstret mina blick. Kaféet där jag åt min lunch var litet, och knappast en plats för mirakel, men där stod hon i alla fall; ett ivrigt gäckande faktum inför min teori om att ingenting intressant kan hända vid lunchtid.

En minst sagt egendomlig syn. Hon ägde ett härdat ansikte som hade upplevt åtminstone 70 vintrar, ett rosafärgat hår och tre ringar som satt med jämna mellanrum längs näsan. Hennes högklackade skor matchade utan tvivel hennes hår, om man bortsåg från de oljefläckar som samlats längs deras latexliknande material. Hennes blick gick snabbt mellan två punkter: handtaget och pedalen på den EU-moped hon försökte trampa igång.

Jag var ordlös av förvåning. Mina ögon måste ha varit stora som tekoppar när jag förstummad kryssade över en punkt på min interna upplevelselista. När jag hade sagt att jag någon gång ville se en gammal tant i med rosa hår starta en moped så kunde jag knappast ha varit allvarlig. Eiffeltornet och de egyptiska pyramiderna hade jag faktist räknat med att se någon gång, men detta...

Efter att ha fått igång mopeden och gett mig en misstänksam blick for den egendomliga kvinnan iväg. Jag blinkade ett par gånger i ett försök att sluta stirra. Efter ytterligare ett par blinkningar och en självproducerad örfil, återgick jag till att dricka upp mitt nu svala kaffe.

Det verkade onekligen som om en viss programledare haft rätt: Ingenting är omöjligt.

http://rickchi.blogspot.com/

En vän från universitetet ringde igår för att be mig hjälpa henne med ett experiment. Jag hann knappt tacka ja innan hon ivrigt berättade vad det handlade om:

Hon skulle placera två olika skyltar på ett par skilda platser i Stockholm Centrum. Skyltarna skulle göra reklam för samma sak (en påhittad amerikansk film) men skiljas åt av en egenskap. Den ena skylten skulle tydligt säga att filmen var barnförbjuden. Enligt hennes hypotes skulle fler människor läsa filmdetaljerna om det framgick att de inte borde se den.

Eftersom experimentet skulle ske på två platser, och hon inte hade tillstånd för kameror, ville hon att jag skulle registrera resultaten vid en av platserna.

Själva testet pågick i 120 minuter. När det var klart hade jag registrerat mängden personer som såg på skylten, och hur stor del av dessa som läste detaljtexten. Eftersom jag hade observerat skylten utan "Barnförbjudet" kunde jag inte dra några slutsatser förrän jag jämförde mitt resultat med min väns. (Vi var tvungna att sätta upp båda skyltarna samtidigt, på olika platser, för att utesluta den effekt som tid och datum kan ha.) Men jag hade stora förhoppningar.

När vi ställde upp siffrorna mot varandra bekräftades också vår hypotes. De som såg skylten med "Barnförbjudet" i rubriken hade en större tendens att läsa detaljerna än de som såg skylten utan denna uppmaning. Men det var inte bara det som vi kom fram till. Det var i allmänhet fler som såg på den uppmanande skylten. Efter 80 minuter var publikskillnaden 38,5%.

Vad beror detta på? Även om det finns en hel del matematik i resultatpresentationen kan den största anledningen namnges med endast ett uttryck: Nyfikenhet. Människor är genetiskt programmerade att se efter orsaker - och efter att ha sett "Barnförbjudet" i rubriken vill vi självklart ta reda på orsaken till uppmaningen. (Det finns givetvis andra anledningar också, som t.ex adolescent trotsbeteende, men jag tar upp detta vid ett senare tillfälle.)

Det som fick publikskillanden att bli så stor var dock inte bara rubriken i sig, utan ett fenomen som vi inom psykologin kallar för "socialt bevis". Vi människor har en tendens att avgöra vad som är rätt genom att se på hur andra beter sig. När de förbigående i experimentet såg att flera personer tittade på en särskild skylt, bestämde de sig för att göra detsamma. (Du kan själv bekräfta detta fenomen genom att samla ihop några vänner på en välbefolkad plats, och samtidigt titta upp. De som går förbi kommer att göra samma sak. De som inte stannar upp kommer ändå att kasta en snabb blick uppåt för att se vad ni tittar på.)

Det ovanstående är naturligtvis endast en bråkdel av den slutliga dokumentationen (och mindre än en bråkdel av de statistiska beräkningar vi använde) men jag hoppas att jag har gjort psykologisk forskning lite mer intressant. Om ni vill veta något mer om ämnet så är det bara att fråga i kommentarområdet.

Vill du veta mer om psykologi? Gå in på http://rickchi.blogspot.com och skicka in din fråga.

//Rick'

Idag såg jag ett exempel av ett mycket fascinerande fenomen:

En vän från universitetet ringde i morse för att be mig hjälpa henne med ett experiment. Jag hann knappt tacka ja innan hon ivrigt berättade vad det handlade om:

Hon skulle placera två olika skyltar på ett par skilda platser i Stockholm Centrum. Skyltarna skulle göra reklam för samma sak (en påhittad amerikansk film) men skiljas åt av en rubrik. Den ena skylten skulle tydligt säga att filmen var barnförbjuden. Enligt hennes hypotes skulle fler människor läsa filmdetaljerna om det framgick att de inte borde se den.

Eftersom projektet skulle ge på två platser, och hon inte hade fått tillstånd för kameror, behövde hon mig för att registrera resultaten vid en av platserna.

Vad hände tror ni? Kan sådana rekommendationer verkligen göra en film populärare? Vad tror du?

Berätta gärna hur du reagerade när du såg titeln för detta bloggmeddelande. Blev du nyfiken?

Jag presenterar resultatet av experimentet imorgon.

//Rick'