En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om medier

Bergatorparen

… som flumskolan är en exponent för, har föga förvånande sina rötter i USA. En rapport som utgavs av en som varit med om detta under flera decennier finns ute på nätet i PDF format. Nu då skolan går mot sommarlov, är det inte fritt för annat än att man tänker på de som fortfarande måste gå i skolan och vilken framtid som de eventuellt kommer få.

Varför vill man fördumma större delen av befolkningen? Sanningen är den att det är nödvändig utifrån rena ekonomiska hänsyn: Om man skapade en skola som fick VARÄNDA elev att leva upp till sin fulla potential, skulle det komma att skapa problem med att INGEN skulle acceptera att gå lediga, de skulle BEGÄRA att få jobb, och de skulle kunna föra fram argument som skulle få politikerna att famla efter orden. Genom att göra allt mellan 1/5 och ¼ till de facto förlorare, så har man säkerställt att man har en grupp som man kan peka på som dåliga förebilder: Knarkande brottslingar som har stamkundskort i fängelset – eh - ”kriminalvården”. Samtidigt har man en nästan lika stor del som man kan schasa runt och slå med piskan som det står ”Arbetslinjen” på samtidigt som de får det tvivelaktiga ”nöjet” att vara barlast på arbetsmarknaden. De resterande är de som klarat sig hjälpligt trots skolans brist på rim och reson. Det är dessa som klarat av att skapa sin egen inriktning och som i varierande grad hittar i samhället. Av dessa kommer ca 10 % att hamna i eliten.

Men ponera att vi gjorde alla till vinnare på sitt eget sätt och utifrån deras förutsättningar, hur skulle detta påverka samhället? Det skulle inte finnas någon barlast att gå arbetslösa. Detta skulle leda till lönepress utifrån att det kom att vara arbetstagarnas marknad. Lönepressen skulle i sin tur och ordning leda till galopperande inflation – som skulle späda på löneskruven ytterligare. Fråga bara en äldre norrman så får du höra hur det var. Det jag just beskrev kallas stagflation och det drabbade vårt grannland i väster hårt på 1970 talet. Här i Sverige drabbades vi av det redan INNAN oljekrisen 1973: Vårt välstånd nådde sin kulmen 1969, och sedan dess har trenden varit neråtgående. Orsaken till detta var att utbildningsnivån genomgående blev så hög att det blev brist på knegare. På 1950 och 60 talen var Sverige Nordens USA med en högt utvecklad teknikindustri, film och musikindustri samt stora mediehus som levererade material även till övriga Norden. ”Medicinen” mot ”överutbildandet” blev flumskolan efter amerikansk modell. Gradvist, nästan omärkbart, försämrades skolan under svepskälet ekonomi: Man behövde spara för att få budgeten gå ihop. Läraryrket tappade status, och idag ser folk på lärare som vore de konstiga djur från en annan dimension. Lärarna har berövats så gott som all sin auktoritet som arbetsledare, allt medan bråkstakarna – de kommande kåkfararna - får hålla på utan påföljd. Somliga elever väljer att hellre sitta ute i skogen och elda snarare än att sitta inne i värmen och ta del av den undervisning som trots allt pågår. Det värsta är att detta är en planerat och VELAT politik. Vart fjärde år åker en zigenarcirkus av politiker land och rike kring och vevar med armarna och vrålar och sjunger den gamla slagdängan om ”Jobb, Skola, Vård Och Äldre! Yiah, Yiah, Oooohh!”

Men fördumningen slutar inte här: Samtliga mainstream medier är med på kalaset och hamrar in samma budskap oavsett vad de kallar sig politiskt. De samma lögnarna, de samma förtigelserna, de samma omskrivningarna och den samma censur av alla intelligenta resonemang. Tittar man på radio och TV så är bilden überdeutlich: Innehållslöst blask bestående av debattprogram som börjar upprepa sig själv efter 1/3 av programtiden och det kanske inte är så konstigt när bara EN sorts uppfattning och EN uppsättning värderingar är tillåtna. Sedan har man alla relationskomedier från USA som är så intelligensbefriade att man blir arg och full i Fan snarare än i skratt. Den bild vi ser som har vänt mainstream media ryggen är skrämmande lik den som framträder när man läser Orwell – och DET är ingen vacker bild. Allt detta har en fördummande effekt eftersom det tar upp utrymme i folks hjärnor som annars skulle kunnat användas för att lagra riktiga kunskaper. Men samtidigt är detta ett sätt att hålla sakerna vid status quo. I gamla tider anordnade eliten blodiga spektakel för att ”underhålla massorna”. Tänk lite på ordet ”underhållning”: När vi lyssnar på musik, läser en bok, tittar på film eller TV (*rys*) så sägs det att vi blir underhållna. Åt andra sidan så har ordet betydelsen att hålla saker vid lag. Norrmän och danskar talar om ”vedlikehold” som betyder att hålla vid lag. Så när de romerska kejsarna anordnade sina blodiga skådespel med gladiatorkamper och offentliga avrättningar, så var syftet att dels visa upp den makt man förfogade över, samtidigt som man underhöll på ett makabert sätt. Man såg till att underhålla synen om att kejsaren var oövervinnlig och att Roms makt var absolut samtidigt som folk genom våldet blev av med de frustrationer och den ängslan de kände i vardagen. Det känns alltid bättre att vara den som ger stryk än den som får stryk. Samtidigt var detta ett sätt att fördumma folk – om än rätt så rudimentärt. Idag är det ”folksporterna” såsom fotboll och tennis som får staden att brinna.

Folk vill ha det enkla och det raka, och avfärdar som regel rätt så bryskt sannfärdiga, men komplicerade förklaringar. Det är detta som gör det enkelt för våra politiska zigenare när de färdas med sin cirkus landet kring vart fjärde år för att förmå oss att rösta in dem för nya fyra år. Om de hållit sina löften hela tiden, skulle vi haft världens bästa samhälle utan arbetslöshet, utan vårdproblem, med en äldreomsorg i världsklass och med en skola som verkligen var värd namnet. Så är det dock inte – och det vet ju alla. Alla vet vad problemet är, men ingen vill ta besväret med att förändra på det utifrån att ”vi vet vad vi har, men inte vad vi får”. När jag började blogga för fyra år sedan, hade jag fortfarande tro på folk och på människan i allmänhet, men idag har erkännelsen av de faktiska förhållandena fått mig att ge upp folk eftersom jag inte är anhängare till tvång. Om folk vill ha det såsom det är, varför skulle jag då komma med en bättre lösning bara för att bli sparkat ner bakifrån och ända upp med att bli total misantrop? Jag har genom hela livet sett hur folk satt sina egoistiska behov först, och rentav använt sina barn som politisk ammunition för att få bort trafiken från just sin gata, medan de samma skiter i att de samma barnen får uthärda vidriga arbetsförhållanden på en skola som politikerna sparat livsskiten ur så att de inte ens hade råd med normalt löpande underhåll. De samma människorna körde själva i hög fart i andras bostadsgator i sina lyxåk på väg till sina lyxiga kontor. Man kan förlora tron på människan av mindre.

Så summa summarum: Skolan är programmerad att skapa viss andel förlorare, viss andel medelmåttor och en liten andel vinnarskallar. Samtidigt måste vi bara erkänna att de gamla ordspråken återigen bevisar sin validitet, såsom ”kon glömmer att hon varit kalv”. Folk tror att det är så mycket annorlunda att vara ung idag, men det tror inte jag därför att jag vet att det ALDRIG varit annorlunda. Det nedslående är att min egen generation glömt hur de förhöll sig till sina egna föräldrar istället för att erkänna att de, de facto möter sig själv i dörren med sina egna barn och barnbarn när dessa fattar humör. En sak är jag säkrare på än någonsin: OM vi var villiga att avskaffa den felaktiga ekonomin vi dras med, och ersätta den med något med modernt och tidsenligt, så skulle vi kunnat låta alla få leva upp till sin fulla potential. Vi skulle kunnat slippa 90 % av brottsligheten, det mesta av knarkandet och tallösa sociala tragedier. Tyvärr är vi inte som art så smarta – även om en del på individnivå är det. Den dag när vi slutar låta oss fördumma, och den dag när vi tänker utöver vårt eget liv, så kommer vi skapa en skola där alla får hjälp att leva upp till sin fulla potential, och en ekonomi där rofferier inte medges och där alla vet sin plats. Det är tyvärr långt kvar innan vi kommer till denna punkt som art. Som individer kan vi vara hur smarta som helst, men som art är vi dummare än kossor (ursäkta alla riktiga fyrbenta kossor – det är bara ett ordspråk). Vi kan nå Xanadu – nyckeln ligger framför oss på backen, men vi är för dumma i huvudet att plocka upp den och öppna stadsporten. Bedrövligt!

(1 kommentar, 2012-06-02 13:01)

Nästa inlägg
Bergatorparen

... från

NYHETSBREV
23 MARS 2009

Vad vi slåss för
Det är mycket nu. Det är lätt att misströsta när censuren breder ut sig. När korporativismen, i ett mindre akadamiskt ord kallad fascismen, breder ut sig. Det är lätt att misströsta när upphovsrättshejaklacken pekar på Kina som ett samhällsföredöme. Det är lätt att misströsta när människor förbjuds att skapa.
Och man vill upp på barrikaderna ännu mer. Man vill slåss. Man vill kämpa för det vi tror på. För de friheter vi hade, och vill slå vakt om för att de är viktiga.
I stället tänkte jag göra tvärtom. Jag tänker inte ägna det här brevet åt vad vi slåss mot. Det har fått alldeles för mycket uppmärksamhet. I stället tänker jag ägna lite allvarlig tid åt att prata om vad vi slåss för.
För vi slåss inte för samhället som det såg ut för tio år sedan, 1999, när vi fortfarande hade medborgarrätter. Ingen kan vrida tillbaka klockan. Inte vi heller. Tekniken har ändrat världen, för alltid. Vi slåss för ett annat samhälle, som kan vara här 2019. Eller ännu tidigare.
När jag pratar med människor som förstår hur Internet förändrar saker i grunden, så kan man generellt dela upp dem i två grupper, alltefter hur viktig de anser att den här milstolpen i civilisationen är.
Den första gruppen anser att Internets intåg är lika stort som när tryckpressen kom 1453. Det finns många historiska paralleller att dra. Tidigare hade alla varit beroende av att byprästen hade läst och tolkat Bibeln på latin för byborna. Plötsligt kunde de läsa Bibeln själva, på sitt eget språk, och var inte beroende av kyrkans tolkning. Katolska kyrkan tappade otroligt mycket inflytande och försökte få tryckpressen förbjuden, och lyckades bl.a. i Frankrike (1535). I Storbritannien skapades istället en ohelig monopolallians så att kyrkan, genom dåvarande drottningen, fick censurera alla protestantiska skrifter mot att ett visst boktryckarsällskap fick monopol på tryckpressen (1577). (Konstruktionen kallades copyright och finns kvar.)
Att alla kunde ta del av tankar, ofiltrerat, okontrollerat, ändrade världen för evigt. Att möjligheten att publicera tankar och idéer expanderade från prästerskapets elit till att gälla ända ner till övre medelklassen, som nu kunde gå till tryckare och få sina idéer, noveller och tankar spridda, gjorde att den gamla makten över kunskapen och kulturen förintades på bara några tiotal år -- ungefär en generation.
Än mer så när världen industrialiserades, och koncepten "fritid" och "disponibel inkomst" gjorde entré. Plötsligt valde några att spendera sin inkomst på att sprida idéer, noveller och kultur. Biblioteken gjorde att alla kunde ta del av den kunskap och kultur, som ett relativt fåtal valt att producera. Alla. Det som tidigare hade tolkats av byprästen, och förmedlats på nåder, var plötsligt tillgängligt för alla, utan att någon mer än originalskribentens tolkning lade sig i. Men de kunde fortfarande bara diskutera det i en relativt sluten vänkrets -- det gick inte att kommentera Bibeln mitt i själva Bibeln, till exempel.
Den andra gruppen anser att Internet är större än tryckpressen, och anser att nätet har lika stor effekt på samhället som när skriftspråket kom för femtusen år sedan.
Där tryckpressen gjorde att alla fick tillgång till något att läsa, så har nätet gjort att alla också kan skriva i det som alla kan läsa, och kommentera och bygga vidare på det till en global läsekrets. Det går inte att överdriva effekten av det.
Från att ha varit passiva mottagare av kunskap och kultur, där ett fåtal kunde producera och resten skulle vara konsumenter, så blir alla plötsligt deltagare. Det finns inte längre någon indelning i "producenter" och "lyssnare".
Om man ska prata i bilder, så går kulturen och kunskapen just nu från att ha varit organiserad som ett kabel-TV-nät, där ett fåtal fick prata och resten skulle vara tysta och öppna plånboken, till att vara organiserad som en global lägereld, där alla sjunger, pratar, berättar och diskuterar på lika villkor.
Den som har varit med om ett grupparbete på nätet -- varit med i en svärm -- vet vilken otrolig dynamik det är. Folk kommer och går, men svärmen tar snabbt på sitt eget medvetande och driver mot målet. Massor av idéer kastas in och bollas runt, några förkastas och andra byggs vidare på, i ett rasande tempo, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. I svärmen spelar det ingen roll om du är svarthårig, grönögd, handikappad eller chimpans. Det enda som betyder något är dina idéer, din kultur och kunskap, ditt deltagande. Du är en del av svärmen, du är en del av idéflödet, du är en del av kulturen -- och det går inte att säga var dina idéer slutar och någon annans börjar.
De här svärmarna går ihop i större saker som ibland går att sätta etiketter på -- Wikipedia, Linux -- och ibland inte. Och tillsammans bildar de något fantastiskt: hela mänskligheten har inte bara tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och kultur, dygnet runt och året runt, utan hela mänskligheten deltar i och bygger kontinuerligt vidare på vår gemensamma kunskap och kultur. Utan att någon förlagschef tar hänsyn till budget och inkomstprognos. Utan att juridiska monopolrättigheter spelar roll för vem som får prata.
Och i denna svärm, i detta globala medvetande, så har en femåring i Uganda som precis fått sin första dator precis lika mycket tyngd som du och jag i de rika I-länderna. Fantastiskt räcker inte för att beskriva det.
Det här händer mitt framför ögonen på oss. Just nu. Medan politikerna tjafsar om ifall arbetslöshetsersättningen ska vara 78 eller 80 procent.
Isobel Hadley-Kamptz formulerar det så här, och det är något som inte går att kommunicera, utan bara kan upplevas:
Jag överdriver inte när jag säger att jag på internet knappt vet var min egen hjärna slutar och andras börjar. ... På nätet är det som om hjärnans själva synapser flyttat utanför huvudet. Mina tankar blir dina som blir någon annans.
Och det är därför Piratpartiet finns. De etablerade partierna förstår inte det här. De tycker att Internet är ett kul sätt att se på TV. På sin höjd. Och så är det ju praktiskt att man kan boka resor på nätet. Att folk kan kommunicera direkt med varandra, och bilda svärmar, det är mest ett bekymmer som behöver bekämpas politiskt. Bloggen Att Dricka Liberalt skriver om Folkpartiet -- och Folkpartiet är inte direkt unikt i riksdagen i den här situationen:
Om Folkpartiet numer inte förstår sin egen tidigare analys av kommunikationsteknikens utveckling, och inte heller förstår vad tekniken skulle kunna betyda för det egna partiet i framtiden, hur ska det då förstå vilka utmaningar internet skapar för resten av samhället?
Och det sammanfattar hela situationen. Det är därför Piratpartiet finns. För att vi vet vad vi slåss för. För att vi vet vad det finns att slåss för.
Tekniken är redan här. Tillräckligt många människor, miljontals, har redan de nödvändiga verktygen. De sociala strukturerna är klara. Alla pusselbitar är på plats. Inget måste utvecklas, inget måste betalas. Det enda vi behöver göra är faktiskt att ta bort de politiska förbuden mot att använda det.
Under mina många föreläsningar har jag haft förmånen att prata med de främsta i hela världen om det här. Jag har pratat med Lawrence Lessig. Med Karl Fogel. Med Fred von Lohmann. Med Quinn Norton. Jag har pratat med folk på Google, på Stanford University, på O'Reillys OSCON. Samt naturligtvis med våra svenska världsberömdheter: Peter Sunde, Rasmus Fleischer, och alla andra. Richard Stallman deltar aktivt på koordinationslistan för internationella piratpartier.
Bilden som träder fram är tydlig: vi här i Sverige är kunskapssamhällets pionjärer. Det är vi, här och nu, som lägger grundstenarna för det samhälle som jag pratat om. Vi bygger. Vi bygger om. Det är vi, vi i det svenska Piratpartiet, som aktivt manövrerar ut det gamla globala prästerskapet för att låta Skriftspråket 2.0 få genomlysa samhället med sin byggande magi.
Det är lätt att, i ljuset av det gamla prästerskapets allt mer aggressiva ton, misströsta om vi verkligen kan göra det. Vi är ju bara människor. Ja, men det är de också. Människor kan förändra världen. Därför tänkte jag avsluta det här brevet med några ord från en person som vet av egen erfarenhet att man kan ändra på världen.
Flera av er känner till Lawrence Lessig. Det är mannen bakom Creative Commons. Han har förändrat världen, på riktigt, och vet att det går. Efter att jag hade presenterat våra planer för honom -- att bygga om Sverige, Europa, och världen, i den ordningen, så fick jag en kulspruteeld med motfrågor om hur det här påverkar global politik. WTO, handelssanktioner, lobbyorganisationer, bruttonationalprodukter, handelsbalanser. Vi och jag hade genomtänkta svar på allting. Efter ett batteri av frågor så blev han tyst, tänkte en stund, och sade;
– Ja, det låter som en genomförbar plan. Vad vill du ha till lunch?

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg