Den fulla sysselsättningens och den eviga tillväxtens tid är förbi: de aktuella skulderna kommer aldrig att kunna betalas av, och jorden skulle ändå inte tåla den tillväxt som skulle krävas.
Motståndare till dagens ekonomiska system är alla skuldsatta men det är även vanliga samhällsnyfikna på uppmärksamhetsjakt. Vidare är alla domedagsrädda och alla med rösträtt som tycker sig sakna verkningsfulla möjligheter till politisk handling. Och därför blir det oförändrat tills ekonomigurun har ändrat attityd, fått med sig vetenskapen för en radikal uppdatering och avfärdat stadsförnuftet till förmån för sunt förnuft. Guru, då i formen av den som skingrar mörkret, någon form av politikandlig lärare.
Föreställningen om de representerade, alla med rösträtt, är kanske den mest radikala, eftersom den inbegriper ett avfärdande av den rådande formen av representativ demokrati. ”Verklig demokrati måste innebära en fullständig förstörelse av statsförnuftet”.
Har då demokratin urartat eftersom vi är i starkt behov av representativ demokrati?
Jo, dagens demokrati tycks ha blivit en institutionaliserad gemensamhet med etablerad lobbyism, partier som tycker samma sak och opinionsmätningshysteri. Demokratien tycks ha nått sitt mål och är på väg att få motsatt effekt av vad processen har att ge. Och Gurun får rätt?
”Till exempel bör naturtillgångar som vatten varken skötas av staten eller av näringslivet, utan av medborgarna själva. Jag tror att den visionen bör bemötas så konkret som möjligt: hur många skulle vilja samlas i morgon och diskutera vattenförsörjningen där ni bor? När ni ändå är där kan ni även ta sophämtning, reningsverk, vägunderhåll, snöröjning, kraftnät, miljöskydd, äldreomsorg, skola Â…
En messias siar om hur krisen kommer att leda till att välståndsbegreppet måste omdefinieras, varpå alltmer av det ekonomiska tänkandet kommer att handla om sparsamhet. När det inte längre finns någon fungerande arbetsmarknad kommer det att uppstå ”utomekonomiska överlevnadsnätverk” som bygger på delande i stället för konkurrens. Â….”
Om det ska undvikas bör det offentliga försvaras och utvecklas. Något att ta fram i valdebatten, om någon vågar. Och det lär komma fler områden som behöver uppdateras från föregående valrörelse.
Djingis Khan var religiöst tolerant. Han ansåg sig vara utvald av Gud. I allt dödande och våldtagande och plundrande behandlade han alla religioner med stor respekt. Han var en stor härskare.
Cesar den stores hämndbegär var ödmjukt. Han skar halsen av piraterna, som haft honom fången, innan han korsfäste dem.
Sverigedemokraterna, som tror sig vara Sveriges nya härskare, försöker få medlidande. ”demokraterna” har den inställningen att 12,9 procents väljarstöd ger dem rätt till inflytande. SD sitter i riksdagen, yttrar sig i talarstolen och i utskotten – och får svar. Hela tiden, faktiskt. Inte i en enda parti¬ledardebatt har Jimmie Åkessons inlägg mötts med kompakt tystnad. I veckans budgetdebatt fick Oskar Sjöstedt (SD) svar på tal hur många gånger som helst.
Någon rätt att delta i andra samtal finns inte. Inte för något enda riksdagsparti.