Senaste inläggen som handlar om och

Jag har återuppstått från askan. I`m still right here.

Det finns alltid tid och plats för dysterkvistar. Och dysterkvistarnas strider.

Men jag är sliten. Så jag ber om att få återkomma någon annan stillsam natt.

Var mitt förflutna värt att rädda ?

På återseende.

/Dysterstrid

Fick just två bekräftelser på anmälningar till lopp, än så länge blir det , Springtime 8/5 10km och Lidingöloppet 25/9 (15 dagar efter jag blivit 50!!) 30 km. Jag är så förväntansfull och laddad så jag kan spricka. Det ska så lite till för att göra mig glad. Mat på bordet och lite trevligt, räcker.
Nu, mot intervallträningen :-) , med följande sällskap; Foo Fighters, Mew och Muse.
Köttklistret sitter, vulkanaskan är sniffad och svininfluensan är influerad... hey hey ho let's go...

...jag läser på smhi.se att vi kan vänta oss snö i slutet av veckan. Ja det är bara att bita i det sura vinteräpplet och reaktivera långkalsongerna.
M o jag såg en fantastisk dokumentär om Ralph Erskin igår , på Kunskapskanalen. Vi blev inspirerade till en sverigetur med arkitekturspaning. Det får väl bli utan pågarna då, när de är på sina träningscamper. Dokumentären går i repris, kolla tablån.

Wihoo! Nu kommer ni få en massa smaskiga tips och idéer från oss samt en massa bilder på våra nageldesigner.

Ni hänger väl med?! ;)

Imorse lämnade jag studiernas byråkrati en stund för att hjälpa Sara med renoveringen av hennes lägenhet. Efter att ha medverkat i en kaskad av spackel och slipdamm trotsade vi våra dieter med kaffe och chokladbollar.

Den idealistiska förmiddagen avbröts senare, vid elva-tiden, då hennes karismatiske farmor kom på besök. När S. och jag bodde tillsammans brukade denna energiska kvinna alltid göra en entré när någonting skulle flyttas eller målas om. Hon tycker om att skapa ett före-efter-perspektiv (som i Äntligen hemma) vid såna tillfällen, och tar ofta med sig sin polaroid-kamera för att förstärka effekten.

Medan detta kan tolkas som lite udda, bleknar farmoderns projekt i jämförelse med de av hennes man. Saras platsfarfar är en av de mest bokstavstroende religiösa människor jag någonsin har träffat. Han motiverar alla sina handlingar med bibliska skrifter och andra idiotiska anföranden.

Han är en dåre. Inte bara på grund av sina trosbekännelser (även om jag avskyr allt vad fundamentalism innebär) utan också på grund av sin hänsynslöshet och sin egocentriska attityd. Han är tveklöst en av de värsta personerna jag någonsin har träffat.

Han ser sig själv som en av "de utvalda". En av de som ska "sprida ordet och dess välsignelse" osv. Denna idioti skulle vara accepterad om han höll den för sig själv, men det gör han inte. Han försöker konvertera Sara varje gång de träffas. Som om detta inte var nog, försöker han också tillämpa sina galenskaper på mig! Tvi!

Idag förlorade jag, för första gången, mitt tålamod. Droppen som fick grytan att rinna över var hans övertygelse att EU:s Lissabonfördrag skulle leda till skapandet av Anti-krist... (Hur låg IQ måste man ha för att tro någonting sånt?)

Jag slog näven i det nylackade bordet och attackerade varje punkt i hans monolog. Jag började med att förklara att bibeln förespråkar våld, fördomar och kvinnoförtryck. Därefter attackerade jag hans pseudoteorier och misstolkningar. Jag avslutade sedan med att anmärka på hans bekräftelse-mani och existentiella ångest, samt att han bör söka hjälp.

Förhoppningsvis var det sista gången jag såg den religiösa dåren.

----------

För övrigt gick renoveringen mycket bra, och jag hoppas att S. blir nöjd med sin italienska look.

På återseende!

//Rick'

Bra förslag, att införa en statlig och obligatorisk ”a-kassa”. Men låt den få ett rättvisare namn, ersättningskassan till exempel. Här finns mycket att lära sig av F kassans misstag av ekonomimissbruk och girighet (både av bolag och kunder). Den stora frågan är ju bara vad man skall ha presterat och vad man tjänstgöra (jobb, arbete, sysselsättning, tjänst) med för att få bidrag.
Signalen till latmasken måste vara klar och tydlig.
Och det måste vara meningsfullt!

Lite ord och meningsblandning.
Sannolikhetsteorier med praktiska tillämpningar är att utmana allt man inte bör och får. Det ligger också i den mänskliga naturen att prova på det okända (särskilt då allt tycks gå bra). Men att må dåligt brukar också vara en bra början på att må bra. Så hur man än vänder och vrider på sitt välbefinnande så handlar det om Ditt eget ansvar (ett ständigt malande som för de flesta är obemärkt).
Om det nu är något du stoppar i dig eller något du sysselsätter dig med så är det vid gränsstationen till beroende som friheten börjar få de verkliga begränsningarna.

Det får räcka med att prova på utan att fortsätta (vilket även är motsägande i andra sammanhang).

Logik

Behåll och utveckla EU till vad meningen en gång var; FRED!

Bekämpa giriga makthavare! Grunden till alla mänskliga sammanslagningar är i grunden (även om mikroskopiskt liten ibland) god, men utvecklas tyvärr alltför ofta till något maktgirigt nätverk som utvecklar terroristiska verksamheter. Detta ligger ju i den mänskliga naturen, och varför skall vi, i en civiliserad värld, inte kunna förstå och utveckla denna till något positivt.

Sunt förnuft och logiskt tänkande är några ingredienser.

Jag trivs bäst i öppna landskap, där själen kan få ro. Jag trivs också bra i skogslandskap, där träden ger mig tak.
När det klara och det enkla får råda som det vill, när ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still.
Lycklig och varm snart du drömmer, flyr mig i drömmen som våg flyr vind.
Slumra min vän natten skrider, kärleken vaktar dig ömt och tyst

Vad är alternativet till EU? Att sitta i ett rådslag medan ett EU-land begår inbördeskrig? EU är kvar för att stanna och utvecklas, till den union som klarar av att behålla fred i Europa. Unionen är långt ifrån färdig, och behöver all hjälp vi kan få från demokratin. Det är med konstruktiv kritik invånarna kan forma ett hållbart samhälle. Tyvärr måste det tas i med ”hårdhandskarna” och skaka om vissa vilseledda människor (både de som leder och de som blir ledda). Den där kolossen i Bryssel behöver skakas om ordentligt, men tänk om alla dessa ”pratare” hade släppts ut och stamfejderna hade börjat på nytt. Det är nog bra att ha dom på en plats.

Ändra ”slopa” till ”utveckla”

Vi har investerat i naturen och när rikedomen kom till landet behandlades barn bättre. Det är pengar och inte vishet som styr världen, och återigen ser vi vad pengar gör med människor. ”Nu får vi skicka faster Aina till Ukraina”.

Ett axplock ur "Dagens gnäll", som hamnade på golvet, då blaskan revs sönder.

frågan är bara, hur vi skall kunna se ljuset, när vi ständigt vandrar omkring med dessa skygglappar....................

I dag har vi en högre levnadsstandard och större puls, men häftigare temperament och ser mindre till helheten

Vi spenderar mer, men njuter mindre.
Vi har större hus, men mindre familjer.
Vi har större kunskaper, men mindre omdöme.
Vi har mer mediciner, men sämre hälsa.

Vi har mångfaldigat våra egendomar, men minskat vårt värde.
Vi pratar mycket, vi älskar bara lite, och vi hatar alldeles för mycket.

Vi reser till månen tur och retur, men vi tycker att det är besvärligt att gå över gatan och träffa grannen.
Vi har erövrat den yttre rymden, men inte vårt inre rum.

Detta är tider med större frihet, men mindre glädje....

Detta är tider med finare hus, men fler splittrade familjer.

Därför föreslår jag att från och med i dag;
Vänta inte med någonting till ett speciellt tillfälle, för varje dag du lever är ett speciellt tillfälle.
Sök efter kunskap, läs mer, sitt på din veranda och beundra utsikten utan krav på den.
Tillbringa mer tid med familjen, ät din favoritmat, besök de platser du tycker om.
Livet har många tillfällen att njuta av; det är inte bara en fråga om överlevnad.
Använd dina kristallglas. Spara inte på den bästa parfymen, och använd det varje gång du känner för det.
Låt oss tala om för vår familj och våra vänner hur mycket vi älskar dem.
Skjut därför inte upp något som kan vara glatt och trevligt i ditt liv.
Varje dag, timme, och minut är speciell....
Och Du kommer aldrig att få veta om det är din sista...

I dag finns tre generationsgrupperingar (i alla fall där detta språk talas);

En (vilande) generation som levt för jobbet och sin frihet att sköta sig självt medan samhället tar hand om övriga familjemedlemmar.
(I många andra länder finns det generationer som jobbat för att leva)

En (aktiv) generation som blivit uppfostrad av samhället och avlönade av sina föräldrar.

En (ny) generation som jobbar ibland (får en slant av samhället ibland) och lever för sig själva, oftast i grupper av likasinnade (en grupp som känner sig för).

Vad det blir av detta, står skrivet i stjärnorna. Men på något sätt måste vi kunna förstå de två andra generationernas tankar. Kanske vi gör det om vi lyckas med att förstå den egna tanken.

Något parti påstår sig vara demokratiskt utan egentlig kunskap om vad demokrati står för. Kanske borde ändra namnet till motsvarande ”Taliban” eftersom den medmänskliga vilsenheten skiner igenom målsättningen.
Talibaner kan man ju förstå, eftersom de fortfarande lever och tänker som grottmänniskan gjorde (påverkad av civilisationens maktgirighet), men att människor i en civiliserad kultur kan ge uttryck för nazistiska påstående, det är en tillbakagång.

Men det är ju klart, saknar man vardagsmakten får man ju ta åt sig andras "sjuka" makt i stället.

Lev väl!

Efter 50 mils funderande kom Bolvan idag fram till denna funderingsblogg;
Är det vi själva som har plockat bort det definitiva slutet? I vår vetenskap och tro finns inget slut, allt fortsätter ju på något underligt sätt. Och så skall det kanske vara för att kunna lyfta fram det mänskliga; - frågor som vi har, frågor som både skrämmer och lockar och som ger innehåll i livet.

Du behöver inte slutföra något, för Du gör det ju ändå inte.

Fortsätt kör!
Det är kört!
Kör på!

Innan kullen blev skogsklädd kunde man klättra upp på den höga stenen och skåda sju kyrkor, hade det sagts.
Hur skall man då kunna komma upp och ta foton? Klättra upp i ett träd, funderade Bolvan, men det blev aldrig av. Stormen ”Gudrun” kom och skövlade för nya utsiktsplatser. Fotointresset avtog. Men så byggde man en vindprovmast i närheten. Och nu så skulle det gå att komma ovanför trädtopparna igen. Sagt och gjort, Bolvan tog kameran med sig och började sin klättring 100 meter rakt upp i skynÂ…Â…Â…Â… pust, pust, vad skall detta vara bra för. Fegheten tog över och visionen fick stanna vid en helikopter.

Visioner föser framtiden före sig

Håll av

Håll om

Håll ut

En vision för 20 år sedan såg ut så här; Ett företag där produktionsresultatet ständigt följs av alla medarbetare via webben och en storbildsskärm. Informationen visar vad var och en gör i vinst/lön för sin insats (där olika faktorer har medverkat till en personlig koefficientsiffra). Företaget drivs som ett team (teamkänsla istället för lagkänsla ersätter vinna-vinna med personligt ansvar). Insatsen (jobbet, tjänsten) görs också som en amortering.
Har sett tankegångarna i vissa företag, men uppfostran har ständigt lett till lagarbete (där den ”starkaste” vinner). Kanske media skall börja leta efter scoop ibland teamverksamheter för en positiv påverkan.

Det är helt möjligt att när fan läser ”Das Kapital” eller ”The Audacity of hope” (och inte nog med det – han läser världens religiösa skrifter och kör det i assistenten) får fram samma resultat. Biologisk och social evolution, liksom metilering, uppträder sakta och omärkligt slumpmässigt. Den sistnämnda tyvärr manipuleringsbart men ändå omöjlig att förhindra. Revolution och religion är bra alternativ om det används med sunt förnuft (vilket fan inte äger). Ta åt sig den som kan.
Snusförnuftigt

Det är viktigt att kunna göra uppehåll i värderingar, men då det sker bör man tänka på empatistyrkan före och efter; - Ha ett periferiseende vid värdering och försök se idén, eller utvecklingsförslaget, från grunden. Gå igenom problemet och se det genom medmänniskors, även motståndares, ögon. Ställ krav på vad Du och dina ledare lägger sin tid, energi och pengar, och handla Nu. Men, till syende och sist, se livet som ett levande dokument och använd sunt förnuft (Jaha, vad blir det av det då?).
Bolvan

Vad skall man göra med den vattensjuka ängen, vinterparkeringsplatsen och marknadsplatsen (ett och samma område på 10.000 kvm). Jo, man kunde bygga ett tak över det, och använda det till fortsatt parkerings- och marknadsplats. Men även till el-go-kart-bana, upplageplats för jordbruksprodukter (säsongsbetonat) m.m. Kan kanske vara värt att satsa på då solfångare för elproduktion kan bära sig. Får se om visionen är verklighet 2050?

Allt går som på räls, och så plötsligt reagerar man. Den ena missen efter den andra; motorvärmarsladden ; osänkt boggilyft ; det första på inköpslistan etcÂ…eller för att inte tala om alla tankemissar man gör – tankar som kreativ hjärna bearbetar, och om de släpptes ut till handling, under bearbetning, kan orsaka katastrof (ja, en del syns ibland i bloggtexten, men de är analyserade och är bara ofarligt trams). Fram med jantelagen (olagen) för bättre skärpning!
(Hur gick det ?)
Började i sångkör, efter två års uppehåll, visserligen ett tidsbegränsat projekt, i ett försök att få balans i något av livsområden (det andliga).Repetitionen av Personligt Ledarskap var väl inte helt fel. Men framförallt tror jag det här bloggandet har hjälpt mig att få av mig lite blandade tankar (så att det blir något normalare av det som är kvar), självhjälp.

Giriga ekonomi och Â…..-ism –reportrar är en av de bästa mediciner i en demokrati. Att gräva efter ”blunder”-lik, levande som döda, är att få fram oförfalskade sanningar. Men Du behövs även här som granskare, för ”o”-et kan vara vinklat. Du Svensson, med självinsikt, går inte på vad som helst, Du tar in ”medicinernas” utsago in i Din empati och kärlek till livet, innan Du tillgodoser omvärlden med Dina åsikter (positiv återvinkling).
- för övrigt anser Bolvan att det är dags för ekonomigiriga personer att återbetala sin skuld, vilket kan vara ett steg i rätt riktning att dämpa övrig girighet (och skuldkänslor etc.).

Kontrollera dig själv, så behöver Du inte bli kontrollerad av andra!

Det ovanliga är aldrig något lagom. I ett lagom liv samförstår man med egenmakt, handlingar och livsföring utan några invecklade problem. Det är först när den annorlunda och ovanliga samexistensen inträder empowerments inte räcker till. Den kan då vara ett bra komplement till att förstå andra personers tankebanor. ”Aspbergers syndrom”- tänkande medmänniskor är ett sådant exempel där det oftast saknas empati och kärlek vid mötet. Dessa personer kan dock vara en stor resurs för samhället, liksom dess motsats är. För dom är det ovanliga helt vanligt och kan öppna Jehovas fönster på många områden.

Det finns medmänniskor som arbetar inom det andliga livsområdet, vi kan kalla dem bygde-eller stadsdels-kuratorer. Och som utövare av relationsyrke har många av dom flesta brottats med frågeställningar som gett dom stora yrkeserfarenheter. Den religiösa förmedlingen sker genom sagor och sägner som oftast missförstås (dvs om den som tar emot budskapet har lyssnat). Men den medmänskliga förmedlingen som de moderna prästerna och diakonerna (oftast kvinnor) förmedlar får en direkt social, mental och psykisk hjälp som kompletterar det andliga livsområdet.

Serviceeffektivering med fler tjänster, ökad omvårdnad och lägre kostnader kommer ur ekvationen ”Anställda upphöjt till tre minus kostnader upphöjt till två är lika med välfärd”.

??? Kan Denne inte ens räkna?

Ta av kulturens budget för att kunna behålla välfärden är en akutlösning av ekonomiproblemet. Men ok, det får tvinga fram ett nytt tänkande, för kulturen är lika viktig för samhällets helhet som omvårdnaden (det bör råda en balans inom alla livsområden).

Kan DEN vara mer aktuell nu (efter femton år), visionen? Vad bidrar alla tjänsteföra (arbetsföra) bidragsberättigade, olika typer av pensionärer och folk som arbetar mindre än 40 timmar i veckan till servicesamhället? Samhället (vi) bör organisera en serviceorganisation som bibehåller och ökar välfärden för rörelsehindrade och andra behövande, ett komplement till olika serviceyrken. Väntjänstorganisationer som finns i dag genomförs med gratis frivillig arbetskraft som inte behöver ta ansvar. Jo, naturligtvis tar de sitt eget ansvar men utan krav, och dom gör en fantastisk insats i dag (men räcker tyvärr inte till). Den här nya organisationens servicetjänste-kontrakterade personer, jobbar visserligen som ideella, men med ett arvode som täcker deras utgifter för att jobba. De är utbildade och godkända för sina uppdrag, de gör ett arbete som behövs och de får en slant över för sin insats. Och framförallt, är det människor som lärt sig att i första hand värdesätta annat än pengar. Det optimala vore ju om en MM engagerar någon hjälpbehövande i något annat samhällsprojekt.
Vän av ordningen säger ju då, men var kommer arvoden ifrån? Ja det är en nöt att knäcka, då fler och fler går utan arbete (effektiveringen och rationaliseringen ersätter jobb), meningslösa beredskapsarbeten utvecklas, riskkapital samlas på kistbotten eller försvinner i cybern, etc.
MM kan vara den frivilliga vårdcentralen som arbetar med preventiva insatser hos sina medmänniskor.
(Hade i alla fall en planering, om än så naiv (vilken den fortfarande är), som presenterades, i en mapp med 20-30 sidor ihopsamlade och nerklottrade ideér, för medmänniskor då på den tiden)

Den som är olat, kan ha olaten att stödja andra utan kompensation. Sådana personer är berättigade till någon form av samhällsarvode (Till skillnad från många karriärpolitiker). Något sådant måste väl växa fram då övervägande delen av samhällstjänster inte ger några intäkter och skatteinkomsterna är otillräckliga. Och nu är det ju så att även den svårast handikappade kan uträtta mer än den late medborgaren. Samhällsstrukturen uppmuntrar tyvärr till lättja. Och engagemang för ökad välfärd, utan tärande, bör uppmuntras. En lat person saknar självinsikt, skiter i andra och sköter sig själv (och dessa tär på samhället), så medborgare med egenmakt, självkänsla och frihet bör premieras i framtidens samhälle.
Bolvan

Vissa händelser här i livet går helt enkelt inte bara att få tröst för. Konsten att försona sig med en del olyckliga händelser i livet finns hos personer med självinsikt. Det sägs att man lär sig av misstagen – ja men misstagen som är oförutsägbara och oberättigade har alltid sista utvägen i ett eget försonande. Och finns det en god balans i det andliga livsområdet kan det hjälpa.

bara funderingar