Här ser vi ett praktexempel på det undersköna väder vi haft på Bergatorp ett bra tag nu.
Ifjol sommar började jag på väggen mot nordost. Det var inte enbart panel, utan förra ägaren hade spikad dit en låda längst ner på väggen som, eftersom jag kunde se, hade byggt i flera sektioner. Säkert var att han hade gått från normala 4 tums spik till 10 tum på de senaste sektionerna. Inuti var fanskapet fylld med frigolit och på de senaste sektionerna även med vindpapp. Det var ett hästajobb att få ner skiten. Panelen i övrigt satt med nära 80 år gamla rostiga spik som gnällde, spjärnade emot eller plötsligt tappade huvudet helt och hållet när jag attackerade med kofoten. Jag skall inte komma närmare in på val av psalmer - vackra var de inte, men väl menade - och de stod som spön i backen.
Efterhand kom jag igång och plocka ut stockarna som dels hade ruttnat, dels hade käkats upp av ohyra av olika slag och dels attackerats av musefanten. Den lilla lymmeln hade gjort mycket stor åverkan.

Inte att undras att vattenrören till diskbänken frös vintertid eftersom dishon ligger precis innanför väggen där dessa bilder är tagna
Inte nog med ruttna stockar som det i stort sett bara var mjöl kvar av, så fanns även en redig skåra i murkronan. Ingångsportalen till Mouse Alley. Jag sparade inte vare sig på psalmverser eller murbruk.
Här satt en gång ett fönster. Det förbländades då det säkerligen var kallt på vintrarna. Problemet var bara att den som gjorde förbländningen hade tummen alla andra ställen än där den borde vara - vilket är mitt i handen, så att lådan arbetade ut och in eftersom vädret ändrade sig - med det resultat att innerväggen rämnade just där. Trevligt!
Här är missfostret ute och jag har sågat till hålet lite eftersom det när det begav sig varit först ett stort fönster som sedan byttes mot ett mindre, men bredare.
Nya förbländningen snickrades i carporten med hjälp av min Workmate.
Och här är den på plats.
Här är den isolerat och halvvägs panelat
Skummat och klar.
Så var vindpappen på, men nu var tiden slut, pengarna var slut och kroppen kändes stel och trött efter veckor av hårt arbete. Det ser inte så farligt ut på bild, men jag nötte ut en tigersåg på detta jobbet och en hel del blader.
Nu i år har jag lektad klart och på nästa bild ser vi musebandet som skall hålla musfanten ute.
Här om dagen fick jag ett stort vitt paket med svarta snören som kostade 4518 kronor - till skillnad från Sven Ingars som bara kunde bjussa på ett litet rött paket med vita snören till 1,75. En försumbar liten skillnad. När vädret blir så att man kan arbeta ute, så blir det snickrade följt av oljande och målande. Är det konstigt att ekonomin tar stryk? Men i all rättvisans namn: Förra vintern gick det under 6 pallar pellets - och även om vi kompenserar för att den var mildare än vanligt, så ligger jag 1 - 2 pallar under normalförbrukningen - så viss skillnad tycker jag mig kunde ana.
