En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om personlighet

bosselagom

Livsområde

Vänner och bekanta, umgänge. Inom det här området ryms ofta väldigt många människor. Från dina närmaste vänner, till släktingar, grannar och bekanta från andra sammanhang. Du väljer själv vilka av dessa du vill fokusera på när du beskriver och tar ut en riktning för området. Det handlar både om hur du vill att dina relationer ska se ut och om hur du vill vara som vän. Fundera över området utifrån frågorna och fyll i dina svar.
Samhället. Vissa människor ser ett samhällsengagemang som en viktig del av sitt liv. De vill aktivt bidra till eller förändra samhället. Det kan röra sig om partipolitiskt engagemang, fackligt arbete eller aktivt medlemskap i någon organisation. Det kan handla om frivilligarbete, att arrangera möten/konferenser eller ägna sig åt välgörenhet. Fundera över området utifrån frågorna och fyll i dina svar.

Reflexioner

Är jag en vanlig person? Är jag socialt sinnad?
Anser jag att etikettsregler är viktiga?
Finns det några sociala tabun som jag såras av eller förkastar?
Är jag allmänt vänlig mot människor och är detta en inre känsla?
Kan andra acceptera mina personliga vanor? Kläder jag mig med lämplig stil och kvalitet?
Är jag omtänksam mot andra ? Håller jag alltid mina avtalade möten? Väljer jag avsiktligt mina vänner? Går jag medvetet in för att skaffa vänner? Har jag olika grupper av vänner? Har jag vänner som delar mina intressen?
Är jag i grunden samma person när jag är tillsammans med de olika vännerna ?Anpassar jag min personlighet för att passa in i gruppen?
Har jag en inre cirkel av nära vänner? Delar jag personliga och intima tankar och problem med dem? Delar de sina personliga tankar och problem med mig?

Anser jag att det är nödvändigt att ha vänner? Förväntar jag mig någonsin speciella tjänster från mina vänner? Törs jag be om en tjänst av mina vänner när jag behöver den? Händer det att mina vänner ber mig om en tjänst? Har jag något emot att göra en tjänst när de ber om det? Erbjuder jag mig att hjälpa, ge råd eller komma med förslag utan att någon bett mig om det?
Lär jag mig något av mina vänner? Har jag vanligtvis respekt för deras uppfattning? Lyssnar jag ofta till deras mening innan jag själv bildar mig en uppfattning? Anser jag att jag berikats genom mina vänner?

Är jag trygg och balanserad i nya och okända situationer? Utgör bristen på balans ofta ett hinder för mig att nå mina viktiga mål?
Kommer jag ihåg folks namn, när jag träffar dem? Ser jag dem i ögonen? Har jag en fast handslag? Ler jag naturligt?
Tycker jag att det är viktigt att tala med en främling? Tar jag någonsin initiativ till att presentera mig själv? Lägger jag vikt vid att känna igen varje person, som är närvarande, när jag kommer in i ett rum?

Är jag övertygande och full av tillförsikt inför en grupp? Har jag lätt att konversera? Kan jag hålla spontana tal? Har jag lätt för att småprata?
Är jag en god lyssnare ? Intresserar jag mig verkligen för det som är viktigt för andra? Är jag intellektuellt nyfiken på sådant som intresserar andra? Beror min grad av uppmärksamhet mot andra på deras sociala status?
Talar jag för mycket tillsammans med andra ? Talar jag för mycket om mig själv? Kritiserar jag personer som inte är nävarande (även vänner, arbetskamrater och chefer)? Talar jag för litet?
Försöker jag ibland leda gruppdiskussioner? Har jag lätt att påverka andra? Har jag lättare för att bli påverkad av än att påverka andra?

Bjuder jag andra oftare än jag går bort? Bjuder jag oftare ut vänner på teater eller middag än de bjuder ut mig Ser jag fram emot parties och bjudningar? Gläder jag mig lika mycket över bjudningar i mitt hem som hos andra Är jag en bra värd(inna)?
Har jag ett bra sinne för humor? Skämtar jag för det mesta om andra? Kan jag skratta lika lätt åt mig själv som åt andra? Kan min sociala konversation sägas vara mer allvarlig än lättsinnig?
Provocerar jag någonsin fram ett samtal om kontroversiella frågor i ett sällskap ? Diskuterar jag någonsin politik? Diskuterar jag någonsin religion? Höjer jag någon gång rösten? Argumenterar jag någonsin? Anser jag att jag är vidsynt?

Ägnar jag mig regelbundet åt sociala aktiviteter? Kommer jag ihåg speciella tillfällen i mina vänners liv (födelsedagar, jubileer och liknande)? Är jag genuint intresserad av hur det går för dem? När det gäller problem? Familjen? Deras barn?
Händer det att jag betraktar människor som medel för att nå mål? Beter jag mig ibland hycklande? Är jag inkonsekvent?

Accepterar jag andra som de är? Gör jag allt för att stå vid mitt ord? Är mina principer beroende av vad andra tycker om mig?
Har jag i allmänhet en optimistisk attityd gentemot det samhälle vi lever i? Är jag ibland cynisk? Är jag ofta likgiltig? Bryr jag mig om det etiska och moraliska läget i världen?
Skulle jag på något sätt kunna betraktas som en social streber? Går jag på för intensivt för att få uppskattning? Bekymrar jag mig för mycket om vilken social status mina barns vänner har?
Har jag förtroende för och litar på andra ? Är jag någon gång misstänksam mot dem? Litar jag på dem på en naivt sätt?
Berömmer jag ofta andra? Uppmuntrar jag dem? Är jag uppriktig när jag berömmer dem?
Händer det att jag avbryter någon som talar? Ställer jag frågor som gör att de fortsätter att tala?
Hittar jag ofta fel på andra? Har jag lätt för att överse med andras fel? Undviker jag ofta människor som jag hittat fel på?
Försöker jag medvetet att bidraga till andras liv? Tycker jag att vissa sociala situationer ger mig mer tillfredsställelse än andra?

Deltar jag i ideella yrkes- eller välgörenhetsorganisationer? Spelar jag en aktiv roll i någon sådan organisation? Ber människor mig att gå med i sådana organisationer?
Händer det att jag kommer med ursäkter när jag ombeds att ta mig an en mindre uppgift för att befrämja en förenings aktivitet? Skulle jag ha kommit med samma ursäkt om jag blivit ombedd att leda aktiviteten? Får jag verkligen ut något av de föreningar jag tillhör?
Finns det andra områden (som inte nämnts ovan) som jag betraktar som sociala aktiviteter? Ser jag mig själv som ledare inom något sådant område ? Skulle jag vilja vara det ?

(3 kommentarer, senast 2017-07-15 17:29)

Nästa inlägg
bosselagom

Till skillnad mot det nordiska ”hundlivet”, där människan får utlopp för sin ledarskapsförmåga som flockledare, lever fortfarande en del människor i föråldrade kulturer där klanledare styr sina medlemmar som en djurflock. Det är framförallt män som styr i dessa klaner, som vi (i västvärlden) ser det som att strida mot mänskliga rättigheter och oftast är kriminella handlingar (typ könsstympningar). Det är mödrarna som i grunden formar dessa män. Mödrarna är normalt endast utbildade i hederskulturens regler och därför strider också männen för att dessa inte ska få vetskap om andra kulturers levnadssätt, och att börja leva efter den. Det är ingen kamp mot Goliat. Det tar visserligen generationer att korrigera men det är fullt möjligt!
? Mödrar; ”Kvinnan bakom mannen” gäller även i hederskulturer. Kvinnor innehar sällan maktpositioner, sägs det. Men medan mannen handlar direkt och impulsivt, styr kvinnan nästa handling med list. Och visst är det mannen som styr?!

Oskrivna och nedskrivna regler om hur samhället ska fungera styr hur kulturen utvecklas. Till sina verktyg använder människan en mix av sina, under sitt liv, ärvda och skapade regler inom sina livsområden. Och med ett liv menas då minst tre generationers före, sitt eget och planer för minst tre kommande generationers liv. Och livsområden är det fysiska, sociala, mentala, ekonomiska, andliga samt familjen. Globalt sett har vi många olika kulturer som har utvecklats mycket olika som skapar stora konflikter då de möts eller tvingas att samarbeta.

Hederskulturens förekomst i Sverige innebär föreställningar och beteenden som strider mot vad som kan anses vara svensk norm i dagens samhälle. Den fanns starkt förankrad hos oss fram till 1800-talet då den enskilda människan fick möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om kulturen (läs och skrivkunnighet).

Synpunkter beträffande dagens integrationsproblem förenklas av olika media, där religion pekas ut som orsaken till hederskultur. Hederskulturen har vuxit fram ur klansamhällets strukturer. Reproduktion av klanens medlemmar avgör klanens makt och styrka. Därmed fyller kvinnors kyskhet en avgörande funktion i bedömandet av klanens status. (Genom att åberopa högre makter och använda sig av religiösa föreställningar har den patriarkala ordningen kunnat hålla klanen under herrens tukt och förmaning.) Utövning av religion anpassas således till klanens hederskultur. Inte tvärtom. Religionen är endast ett andligt verktyg till att forma familjen.

Hederskultur handlar således inte endast om religion, utan det är kopplat till traditionella system där kvinnans sexualitet och beteende kontrolleras för att skydda familjens heder. Och det är här det har urartat för att kunna passa in i mänskliga rättigheter.

En orsak till att hederskulturen har minskat i västvärlden är individualiseringen och utveckling av det personliga ledarskapet. Vi har då också skapat en personlig balans i de olika livsområden, och i och med detta har ledare inom klankulturen svårt att utöva sin makt. I en tid då Sverige blir allt mer pluralistiskt, den religiösa mångfalden allt mer iögonfallande och integrationen möter rader av utmaningar är det helt avgörande att förenklingar uteblir så långt det är möjligt.

Där hederskulturen försvagas utövas religion i enlighet med de nya normerna som globalt växer fram. Kvar finns militanta religiösa människor som uttrycker, i sin värld, sitt motstånd mot förlorat välstånd. (Normalt tafsar djupt troende människor inte på det motsatta könet under festivaler eller frotterar sig mot halvnakna kroppar i ett badhus. Det kan däremot de som vuxit upp i klanbaserade samhällen, präglade av föråldrad kvinnosyn, se som uppbygglig förströelse).

(1 kommentar, 2016-02-13 08:39)

Nästa inlägg

2009-04-21 16:52 - Angeli
första inlägget!!

Hej jag är sheflick (mitt OTROLIGT vackra smeknamn!!).Och jag bor i finland.Nu ska jag berätta lite om mitt liv....

Jag går i sjuan är passligt populär,(en medelmåtta).
Jag har grönbruna ögon och brunt hår.Jag är 160cm lång och har just börjat platsa i den så kallade 50 gruppen (att vikten har kommit upp i 50 kg).Jag har en stor kompis krets och har en hund.

Just nu är jag hopplöst kär i bögen.Alltså han är ju inte bög . Mina kompisar säger bara det för att små retas med mig.Han är så söt<3

Till utsidan sett verkar mitt liv perfekt men inom mig finns de där problemen.Ingen förstår och ingen bryr sig.

Här är några exempel av vad jag har gjort de senaste 3 månaderna mot mig själv:

#Jag har försökt göra självmord 2 ggr,(ingen vet om det inte ens min bästa vän...)
#Jag har skärt mig själv ca 20 ggr.
och
#Jag har spytt upp mat för att inte bli fet i ca 2 mån

Det är så svårt att le då jag vet att han finns där inne.Inom mig finns vargen. Vargen
som vet att han kan få mig att göra precis det han vill.

Vargens smygande steg kryper närmare.... Han har brytit sig loss och är starkare än någonsin

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg