Senaste inläggen som handlar om personligt

Idag har Nitton och Lillemannen varit här. Det var jättemysigt. Så himla kul att se hur snabbt han utvecklas, den lille parveln. Han går nästan hela tiden nu, istället för att krypa. Jag fick honom att säga flera ord idag, bland annat katt (Och bajs, vilket visar på min mognadsgrad.). Vilket är något han tycker är jättekul. Katter alltså. Dessa nästan han springer efter. Vi hann med en liten promenad. Eller ja, den lilla promenaden tog nästan två timmar, eftersom jag går långsammare idag än en åttioåring på stesolid.
En liten grej bara och detta har stört mig sedan inatt. Ett fakking jävla skitskov. Fick inte mycket sömn inatt. Fick gå upp vid femtiden för att ta mediciner. Var inte för pigg då klockan ringde vid åtta imorse. Gick upp och drack kaffe och läste lite nyheter. Lade dem jag vill skriva om i favoriter och ska beta av dem efterhand. Mer smärtstillande har jag fått ta efterhand. Har lite olika sorter, men inga hjälpte nämnvärt. De gör inte det ser ni, när det är som värst. Som nu.
Eftersom både Nitton och Lillemannen är känsliga så gick jag upp tidigare för att hinna dammsuga och damma innan de kom. Katthåren har en tendens att ligga överallt. Var hemskt tungt kan jag meddela. Fast med lite jävlaranamma så blev även toaletterna städade också.
De stannade till halvåtta och hann därför med att umgås lite med maken också och käka middag. Jag lagade kyckling i currysås, med ris och kokta morötter. Lillemannen åt en stor portion och verkade gilla det. Fast han gillar det mesta i matväg. Inga problem med varken det eller nattsovandet. Nitton lägger honom mellan sju och åtta och han sover mellan elva och tolv timmar. Min dotter har ordentliga rutiner på sin lille son och han mår alldeles utmärkt av det.
Efter att de åkt hem så sov jag en timme och nu har jag tagit ett glas vin. Får se om det kan hjälpa lite. Ja, det blir ju aningen roligare om inte annat.

Det gäller bara att inse det och göra sitt bästa efter de förutsättningar man har.
Jag kände mig lite håglös imorse. Det kanske märktes. Hur som helst så kände jag mig lite utanför. Ni vet alla har någonstans att vara och en funktion att fylla, utom jag. Plus det då att jag skulle ringa allergimottagningen för lite nya recept till Mini och kom på att jag tagit fel på telefontiden. Missade den precis. Sedan fick jag post från Kommunalpensionärerna, med deras höstprogram och det gjorde inte direkt saken bättre. Jag känner mig inte direkt som deras målgrupp.
Jag bestämde i alla fall att ta tag i mig själv. Ett stadigt grepp i kragen och lite positivt tänkande alltså. Har alltså fått lite bloggat idag. Ja, det är väl en bra grej eller hur? Har fått städat och tvättat. Har skött om mina djur och mina krukväxter. Har pysslat om ungarna och bjudit Grabbisflickvännen på middag. Plus att jag skickade med en av mina målningar till hennes mamma (Som jag aldrig träffat.). En stor en, i grönt, som en liten tröst eftersom hon precis förlorat sitt jobb.
När sedan maken kom hem, efter sin första arbetsdag och såg allmänt sleten ut, så serverade jag honom middag och kaffe. I kylen låg hans lunchmat färdig för imorgon och han kunde bara slå sig ner och lägga upp fötterna. Hans säng är bäddad och hans tvätt ren i skåpet.
Se där, jag har en funktion. En lite gammalmodig funktion kanske, men jag blev faktiskt glad när han sa att det var skönt att komma hem, när han märkte att jag städat och när han berömde maten. Man får helt enkelt ta vara på det man har och försöka att vara snäll. Nu mår jag bättre. Mentalt i alla fall. Ryggen ska vi inte prata om. Inte fötterna heller.

Idag är det upprop på de gymnasieskolor som mina ungar går på. De två yngsta.
Maken är tillbaka på jobbet efter semestern och jag är lite, hur ska jag uttrycka det, orolig.
Ni vet, jag gillar att vara ensam, men nu har jag inte varit det mer än några timmar här och där under hela sommaren. Nu får jag återgå till långa ensamma dagar. Särskilt som Nitton också ska tillbaka i skolbänken efter mammaledigheten och Lillemannen börjar på dagis. Alla andra jobbar och ingen har tid med mig. *Suck*
Får se hur jag lägger upp min tid. Får helt enkelt strukturera mig mentalt och kanske göra upp ett schema. Sätta klockan och vara superaktiv. Jupp, låter som en bra plan det. Synd bara att det håller jättebra...tills fibron bestämmer sig för att ändra alla förutsättningar.

Så den som sitter hemma framför datorn i ett mörkt rum med fördragna gardiner, alternativt kartongbitar för fönstrena. Så den som har fredagens pizzakartong strategiskt placerad under vardagsrumsbordet och lördagens tomma folkölsburkar i fåtöljen, för den rätta white trashlooken och som av gravt paranoida skäl har en ip-scrambler och konsekvent kommenterar anonymt, kan jag meddela att det nu är dags att dra vidare. För nu blir det mera nyhetskommenterande. Bara så ni vet.

Julian Assange kritiserar åklagaren. – Den första åklagaren bör kritiseras. Så även media som blint rapporterade om anklagelserna, säger han till AB och talar även om att han fortfarande befinner sig i Sverige.
Den föredetta överåklagaren, Sven-Erik Alhem, är också kritisk.
Jag håller fortfarande fast vid min, kanske dumdristiga och naiva, tro på hans oskuld. Jag kommer även att hålla fast vid den...tills jag blir övertygad om motsatsen.
Vidare är det en grej jag funderar lite på. Kan ha att göra med skriverierna som varit om rättspsykiatriska undersökningar hit och dit i kända mordfall. Ja, och det där om att en hel massa ungar fått felaktiga diagnoser. Bland annat adhd då. Psykologer/psykiatriker är ju Gud, kan man tro ibland. Vad jag då funderar över är vilken diagnos Julian Assange skulle få, om man släppte lös ett gäng hjärnskrynklare på honom?

Eller ja, den som inte gillar mina kommentarer till färska nyheter, med länkar, twinglypingande och allt. För den som tycker sådant är skittrist och hellre läser om hur jag vaknade, efter exakt åtta timmars sömn. Tränade en halvtimma och sedan intog en politiskt korrekt frukost, bestående av alla sädesslag, frukt, grönsaker och en skvätt av någon syrad mjölkprodukt. För den som hellre vill veta vad jag har på mig än vad jag tycker, så uppmuntrar jag till omedelbart vidare-surfande. Alla andra kan stanna och ta del av mina tankar.

Göteborg är en fakking krigszon, kan man få för sig då man läser om de senaste bränderna som härjat i skolor i Frölunda. Två förskolor och en gymnasieskola har brunnit. Det måste verkligen vara skolstart i antågande. Imorgon faktiskt. Känns otroligt jävla onödigt med alla dessa bränder. Har det alltid varit så att skolor sätts i brand ibland, eller är detta en ny grej? Jag har inget minne av en massa skolbränder, då jag var barn. Fast då läste man ju inte alltför många nyheter heller förstås. Aktuellt och Rapport var tråkiga vuxenprogram. Skönt det måste vara att inte bli informerad om allt hela tiden. Världen känns faktiskt hårdare ju mer man lär sig/får reda på.
Fast bränder är ju inte det enda som härjar. Även rån verkar vara en trevlig sysselsättning, som vissa element ägnar sig friskt åt. Gärna i grupp. Så kreativt av dem. Att kunna arbeta i grupp är ju viktigt på alla arbetsplatser och grupparbetande i skolan är ju kutym, så detta med att råna i grupp kan man ju nästan kalla arbetsträning.

Nu har Nitton åkt hem med en väldigt trött Lilleman, som garanterat kommer att sova sött. Mini och pojkvännen har åkt hem till honom, men kommer hit och sover imorgon. Grabbis har dragit iväg till en kompis och Maken sitter med hörlurar på sig i soffan. På bordet framför honom står laptopen och han sitter och skrattar för sig själv. Vilket låter rätt så kul. Han kollar på en show med Shan Atci misstänker jag.
Chilin gick hem i alla läger. Till och med Lillemannen åt en stor portion. Jag gjorde den lättsaltad och lättkryddad och ställde fram en flaska chilisås, så att var och en kan bestämma på tallriken. Jag har råmesiga smaklökar, som blir förnärmade av för mycket styrka. Maken vill svettas vid intagande av föda och Lillemannen ska besparas från överdrifter.
Kul med en eftermiddag av fullt hus, men man verkligen njuter av lugnet när alla har åkt.
Jag ska kolla TrueBlood och The Gates idag och nog nalla en bit av den mjuka pepparkakan Nitton hade med sig.
Imorgon har jag planerat att baka frallor med solrosfrön och yoghurt. Bara så ni vet alltså.

Tänkte bara komma in här och göra mig lite hörd. Var uppe tidigt och städade i morse. Dammade, dammsög, skurade toaletter. Grabbis och Make assisterade. Hur man gör detta med fibro, bara så där? Inga problem. Tramadol och paracetamol på tom mage funkar skitbra. Inget att rekommendera varje dag dock, men i akutfall så. Varför detta städande då? Jo, Nitton ringde igårkväll och ville spendera eftermiddagen här, med Lillemannen. Komma och bli lite ompysslad och matad. Med tanke på att Lillemannen stoppar allt i munnen så...ergo städning.
Mini och pojkvännen kommer också, så det blir ett gäng till middagen idag. Jag gör det lätt för mig och fixar chili con carne.
Just nu har jag en man på knä i köket. Inte min man, för han sitter i soffan, utan en i arbetskläder. Snickaren är här och byter ut en lådsats i köket. Inte en dag *host* (ett år) för tidigt.
Igårkväll hittade jag filmen En vampyrs bekännelser, har jag för mig att den heter den med Brad Pitt, Christian Slater, Kirsten Dunst, Antonio Banderas och Tom Cruise, på en sida jag blev tipsad om. Till den filmen gjorde jag färdigt en vykortsmålning till.

Det händer massa i mitt liv, men jag hinner aldrig blogga numera. Då jag sitter och har tid så tänker jag inte på det eller har ingen inspiration.

Då jag var singel fanns det mycket mer tid till att blogga, men nu finns inte den tiden längre. Dock skulle jag inte vilja byta.

Renoveringen i huset är klar. Nu ska vi bara få upp allt, gardiner, rullgardiner och framförallt möbler. Kommer bli en intensiv höst i år oxå.

Dock är jag besviken, besviken över att inte få möjlighet att blogga om det jag egentligen vill blogga, men jag har blivit ombedd att vara tyst. Tycker det är skött riktigt barnsligt de senaste 2 månaderna. Förhoppningsvis ges det möjlighet närmaste månaden att iaf göra någonting.

Nu har jag tömt hela mobilofonen på bilder och får ägna detta inlägg åt att skriva något istället.
Mini har varit hos Nitton idag och är nu hos pojkvännen...igen. Grabbis och Make har lämnat mig i sticket här, eftersom Make drabbades av ett akut anfall av måste-ha-ostbågar. Illa när det händer. Jag vill inte ha ostbågar. Föredrar nötter och har en påse med jordnötter, cashew, torkade blåbär och tranbär. Det är gottigt det, så ostbågarna kan han behålla.
Jag sms:ar med Nitton just nu och vi bestämde att jag åker dit en sväng imorgon. Måste pussa lite bebbe ju.
Tara lyckades bli inlåst i badrummet förut, men en bra kattkvinna reder sig själv. Hon öppnar helt enkelt dörren. Kaxig är hon.
På våran promenad idag så tog vi med lite gott hem till Ninen. Han blev alldeles till sig över den coola pinnen och maskrosbladen. Han har inga stora krav på livet han.

Det är bara Maken, Grabbis och Moì hemma nu. Tyst som sjutton. Maken kollar film på laptopen och Grabbis är på sitt rum. Till och med katterna är tysta. Även Tigern, som ändå gått runt och tjatat efter Mini hela förmiddagen. Han saknar sin Mini han. Jag med nu, men hon kommer hem imorgon. Idag firar hon pojkvännens födelsedag.
Jag tänkte fixa sjömansbiff till middag idag, med vitlökssmör, pommes och sallad. Ni hör vilka storartade planer va? Nu gäller det bara att röra sig mot köksregionen då. Orka.
Slappt värre idag. Fast inte så slappt att det inte har tvättats, dammsugits och sanerats ninbur förstås. Men ändå, slappt.

Idag har varit en ganska bra dag, fibromässigt, om man bekvämt bortser från det yttepyttiga lilla faktumet att min sömn föregående natt varit minst sagt torftig. Fem sovminuter följt av en kvarts vakenhet...Viva la hackebiffsömn. Kul nästan jämt.
Har ikväll försökt kolla lite serier på FastPass, men ordet hackebiff är relevant även här. Ladda...ladda...ladda... femminutare verkar vara melodin för idag. Hmmm, undrar om det även gäller...grabbis blunda nu. Moahahaha.
Mini har en ny pojkvän, som är några år äldre och därför är stolt innehavare av en egen lägenhet. Gissa vart damen häckar mesta tiden nu.
Igår var jag en sväng hos Nitton och Lillegosingen. Idag var Make förbi där. Hon blir aldrig av med sina föräldrar hon.
Make och Grabbis har jag rakat idag. Så kort att de med gott samvete kan ge sig ut och spontanheila i sommarnatten. Muahahaha, skoja bah. Hade ni känt dem så hade ni fattat skämtet.

Grannen har just nu besök av sonen och barnbarnen. Trots att det finns mycket att ta sig till här, och mot hennes uttryckliga förbud, släpade de med sig ett vanfoster av en motorcykel som bullrar som traktor typ större. Under de två dygnen de varit här tills nu, har denna jädrans cykeln varit uppe och nere med buller så inte ens hörlurar har hjälpt. En cylinders fyrtaktare i all ära, men de bullrar mer än de borde. Förra gången det begav sig, var folk här rosenrasande – och grannen fick den ena avhyvlingen efter den andra. Det som det hela kokar ner till är att ingen tagit sig besväret med att undervisa dessa barn i hänsyn till omgivningarna.

Jag gav just den ena av dessa tanketomma en redig avhyvling, som farmor kanske tyckte var lite för mycket – eftersom han ju inte körde på natten och det var på hennes väg. Att vägen är typ 2 meter från mitt hus och i den ändan där jag dels har mitt sovrum, och dels mitt kombinerade vardagsrum/arbetsrum vägde visst lätt. Och denna har jag hjälpt med ved i sommar? Jag kan inte ha mycket mellan skulderna själv hellre. Det verkar som om fanskap är den lön man får för att vara trevlig. Idag var jag dessutom tvungen att stoppa dem från att montera upp en gammal pump på min brunn. När jag får pengar funderar jag på att köpa material och smälla upp ett staket av max tillåten höjd. Jag förstår inte varför jag måste bullra för att få respekt – eller i det minsta få folk att frukta mig tillräckligt för att inte trå mig närmare än jag accepterar. Lyssna bara på det: Man måste få folk att frukta en för att få något som liknar respekt? Hur civiliserat är det?

Detta är givetvis inget nytt. När stadsbor kommer ut på landet, tror de att lagen är mildare än i staden. Men att köra på länsväg med oregistrerat motorcykel utan lyse vare sig fram eller bak och utan hjälm, skulle komma att få Farbror Konstapeln att se rött – och utställa ordningsföreläggande svart på vitt. Och besanna mina ord: Fortsätter dårskapen ringer jag polisen – jag svär. Jag kan vara en trevlig prick helt till folk får hornen att växa ut på mig – och just nu har jag två 3 dm långa sådana som det blixtrar mellan. Moder Universum ha nåd med den som försöker sig på mig nu. Jag har inte varit så här arg de senaste 10 åren – och det säger en hel del.

Har en stel och värkig dag idag, med både bränningar och stickningar. Inte för roligt alltså. Har haft en lugn dag i alla fall. Klarar inte av att göra speciellt mycket.
Har lagt in en flintastek i ugnen och tänkte fritera pommes till den. Blir bra.
Min mams skulle åka en sväng till Nitton förut och undrade om jag ville följa med. Klart jag vill! Bebbegos kan man ju inte få för mycket av. Men tyvärr så orkar jag inte. Har så ont att det känns lite dimmigt och som att gå i sumpmark ungefär. Tungt och jobbigt. Får bli en annan dag. Det är det som är så trist med fibro. Ibland är det som att man hela tiden står i vänteläge. Allting får man ta imorgon, för imorgon är det kanske bättre. Spyr på det här snart.
Tur att det finns internet och blogg. Skulle dö av uttråkning annars. Har lite svårt att skriva bara. Får lägga ner armarna efter typ varje mening. Blir som att man får mjölksyra liksom. Svårt att förklara, men det är som att hela kroppen är utmattad. Ändå är jag pigg. Har jävligt ont bara. Annars är det bra.
Smärtstillande? Jodå, en fin mix. Kört i kaffekvarnen och indraget med Mac Donaldssugrör. Moahaha, skoja bah. Har nog kollat för många Nurse Jackieavsnitt.

Idag fyller tolvåringen tretton och blir därmed den senaste snorisen/teenieboppern i la familia. Halleluja och tre händer fulla.
Kalas blir det förstås och alla ska dit ikväll.
Jag har ont i magen. Seriöst skitont. Fötterna krånglar lite också. Blir till att ge sig på medicinerna snart, det känner jag.
Annars? Jodå, det är lugnt. Inget nytt under solen.

Har varit iväg och hälsat på Nitton och Lillemannen idag. Hade en trevlig eftermiddag, med fika. Nitton hade bakat rödavinbärskaka. Vi var ute en sväng i regnet med en regnmunderad Lilleman, som inte ville något hellre än att dyka ner i alla vattenpölar och bara provsmaka lite. Grabbis kom också dit. Han och syrran ska ha en syskonkväll med pizza, film och öl. Lillemannen har åkt med sin pappa för att sova över hos sin farmor och faster. Mini är bra igen efter sin allergichock och ska åka och sova över hos en kompis.
Här har det regnat precis hela dagen. Skönt tycker jag, men inte mina fötter. De är i uppror...på något vis. Känns som att gå på glas, med knivar instuckna i vaderna. Men annars är det bra.

Våran jävla skitdator, har fått ett jävla skitvirus, som begränsar hela min tillvaro. Helt handikappande faktiskt. Därför sitter jag nu och knappar på Minis laptop, som råkar sakna en tangent. Ja, jag är irriterad och maken är inte hemma. Tack och lov så kommer han snart och vill han ha en glad, snäll och framförallt tyst fru, så lär han få fixa biffen...om man säger så. Det finns en viss risk för att jag annars kommer att tjata ett rejält jävla hål i huvudet på honom. Märker ni hur mycket jag svär idag?
Hur som helst så kommer jag att svara på kommentarerna jag fått senare, när jag har tillgång till min virusinfekterade skitdator igen. Märker ni att jag ändå har behållt min obotliga optimism?
Nu blir det lite nyhetsläsande. Snabbt nyhetsläsande, för jag känner stressen från Mini, även om hon bedyrar att nej, jag behöver inte stressa. Förmodligen menar hon det ärligt, men jag är som jag är.

Idag har den bestämt sig för att sända ut en stickande känsla. Särskilt händerna/fingrarna, höfter och vader är målet för detta. Men även överarmar och lår får sina beskärda delar av hugg. Det kommer stickande smärthugg med jämna mellanrum och detta gör att jag liksom stannar mitt i rörelser och får en slags nu-faller-jag-ihop-så-jävla-ont-gör-det känsla. Fötterna, hela fötterna, alltså även fotsulorna och upp på fotlederna är det som "ontzoner". Lite svårt att gå alltså. Jäkligt irriterande och aningen långsamt att skriva ett inlägg, eftersom fingrarna inte vill och jag rycker till och dubbelklickar på tangenterna av och till. Ett par timmar har det varit så här. Suck. Härligt att ha fibro. Verkligen kul. Lycko, lycko mig som är sjukskriven. Å, så roligt. Nej, jag är inte bitter...så värst.
Och detta var då dagens mest gnälliga bidrag till bloggosfären.

Fan, jag blir helt skadad av värmen. Det går ju knappt att tänka klart. Sitter just nu med en kall handduk runt halsen och lider alla kval som finns. Jag hatar värmen och tror helt uppriktigt att den är ett straff. Detta är skärselden.
Till råga på allt elände, så lyckades Tindra-bejb att pilla loss en bit av skyddsnätet på franska balkongen. Vilket fick till följd att jag inte kunde ha öppet. Grabbis fixade biffen genom att sticka och låna en sådan där nitapparat. Halleluja för det.
Mini har lyckats med konststycket att dra på sig en öron och hörselgångsinflammation...igen. Stackars unge.
Grabbis och Moì har varit iväg en sväng och handlat. Kan inte rekommendera någon att åka en göteborgsk stadsbuss just nu. Inte om man vill kunna andas. Finns ingen som helst luft på dessa och värmen är helt olidlig.
Ja jag vet, det här är mitt gnälligaste, men jag har fan värk konstant. Och bränningar. Och huvudvärk.
Ge mig snö. Jag skiter i vilken form. Snö bara. Mycket.

Var uppe och hoppade ohygieniskt tidigt imorse. Kvart i sex ringde klockan. Fruktansvärt om man är jag. Gick upp och väckte Mini och tog en dusch. Vid sju så tog vi bussen till hennes sommarjobb. Första dagen idag och som den hängivna moder *host* man nu ändå är (utger sig för att vara) så åkte jag med för att kolla läget och hjälpa henne att hitta rätt. Sedan åkte jag hem för att äta frukost och åka med Mams till svägerskan för att hämta 4-åring och 6-åring. Efter det åkte vi och hälsade på Nitton och Lillemannen. Han tyckte det var skitkul att umgås med sin mammas kusiner. Hos Nitton så fikade vi och snackade lite skit, sedan gick vi ut och testade lite olika lekplatser i hennes område. Vi var inte ute så länge, för ingen av pojkarna orkade direkt att leka i värmen.
Vid halv tre var jag hemma igen och då var det bara att sätta igång med tvätt, lunch till de arbetande till imorgon och middag till idag.
Grabbis hade inget särskilt för sig, så han åkte och mötte sin syrra efter jobbet.
Mini är ganska trött nu. Inte så konstigt, för det har varit en intensiv dag för henne. Fast jobbet verkar hon gilla och även de som jobbar där.

Det är riktigt äckligt varmt och kvavt. Just nu så regnar det lite i alla fall.
Maken sitter och väntar med spänning på finalmatchen i fotboll. Ölen står på kylning och jordnötterna är i skålen. Ja, ska det kollas fotboll så ska det göras ordentligt.
Minis laptop är fixad nu, efter ett par dagars blåskärm. Vilket resulterade i ett evigt tjatande om att jag ockuperar datorn. Nu kanske jag slipper det ett tag.
Imorgon börjar hon sommarjobba, så jag fixade lunchen till både henne och Make till imorgon.
De får mackor, köttfärsbiffar och sallad (En sådan med ärtor, gurka, sallad, paprika, ägg och dressing).
Grabbis, Nitton och Lillemannen har spenderat eftermiddagen hos Brorsan med familj.

Hade en härlig eftermiddag och kväll under parasollet, vid poolen. Löste, lite halvslött, korsord i gamla Hänt Extras och grillade middagen. Senare blev det lite Merlot och Alfapet.
Mini tog på-maten-kaffet i poolen.

Sedan fick hon fnatt och ställde sig på händerna. Eller ja ena handen då, för som hon sa:
-Man måste ju hålla för näsan ju.

Lite ritande hann hon med också.

Jag hade en penna till korsorden och denna penna störde mig djupt. Texten på pennan löd:
Äldreomsorg "Vi bygger broar" harryda.se
Texten störde mig inte, utan pennans utformning. Smal längst ner, där man ska hålla den. Inte direkt lämpligt om man nu ska vara äldreinriktad. Gamla, stela fingrar behöver en penna som är tjockare där man håller. Duh.

Vid halvelvatiden höll Mini och Grabbis fortfarande/igen på med badande. Med tanke på att det var 30 grader i poolen, så var det varmare där än på land.

Ikväll blir det lite tystare än vanligt här, för Grabbis och Flickvännen ska sova hos henne. Mini, Moì och Make ska ha en trevlig kväll med Brorsan. Fast nu vet man ju inte innan om det blir trevligt, men det förutsätter jag. Japp, nu har jag bestämt det. Värken har lugnat sig lite, så jag skippar medicinerna idag. Kan vara bra att låta njurarna och levern få vila lite. Tror inte att det är så nyttigt att poppa ajaj-piller i tid och otid, även om det ofta behövs.
Tonfisk. Det tänkte jag ha till middagen idag, med ägg och sallad. Bra med kall mat när det är varmt.
Nej, nu väntar disken på mig...om jag inte kan få Mini att ta den förstås. Försöka duger.

Och har absolut ingen lust att ligga och vrida mig. Ergo nattbloggande. Tog ju städningen idag, så imorgon har jag bara middagen att fixa innan gästerna kommer. Kan sova länge alltså. Som om jag inte gör det jämt då.

Prinsessan Madeleine är back in business. Skönt att se henne le. Har nog inte varit så lätt för henne den sista tiden. Men nu ska hon i alla fall vara med på firandet av Victorias födelsedag.

Haha vilken lustig bläckfisk. Verkar väldigt synsk. Kanske kunde de ge honom ett eget program på teve? Ja vadådå, kan Anna Anka få ett så varför inte en bläckfisk liksom?

20-åringen som blev knivskuren i Linné inatt har flyttats från Sahlgrenska, trots att hans tillstånd uppges vara allvarligt. Undrar varför. Det kanske finns en hotbild mot honom?

Ja så kan man ju också göra. Vilka snubbar va? Seriöst. Som tagna ur en halvlustig amerikansk high (hehe) schoolfilm.

Jag känner mig skumt stressad på något vis. Egentligen behöver jag ju inte vara det...men ändå...stressad. Imorgon fyller jag år och har bestämt att bjuda på middag. Ingen tårta dock, utan rulltårta och kakor. Det blir bra.
Behöver dammsuga, men tar det lite senare. Det är så himla varmt. Damma behövs också och skura toaletterna. Ninburen är sanerad redan och blommorna behöver en omgång vatten. De ser mer än lovligt ledsna ut.
Fattar inte varför jag är så stressad. Det är ju lugnt ju. Jaja, det ger sig väl.

Idag har jag verkligen lyckats få dåligt samvete. Det började redan igårkväll och har bara blivit värre idag. Har dåligt samvete för jobbet för jag inte gör tillräckligt och dåligt samvete för att jag inte ställer upp hemma och gör tillräckligt. Ingen rolig sits tycker jag, och det slutade idag med att jag halvgör båda sakerna, så att ingen blir nöjd.

Är nog bättre att göra den ena nöjd iaf, hade ju bestämt mig idag, men samvetet sa nej till att göra som jag bestämt mig för.

Förlåt. Nya tag imorgon, det blir bättre då!

Jag har en irriterande skallebank. Det är för varmt för mig. Dricker en massa vatten och har tagit mediciner. Hjälper inte. Har värk precis över allt. Borde inte fibron bli bättre av sommaren? Finns det inte en regel som säger det?
Mini har åkt till Nitton. Kanske ska hon sova över. Systrar är bra att ha...tydligen. Vad vet jag. Har en bror. Fast han är bra. Make och Grabbis har gått ner till Mams för lite poolhäng. Skönt det, för jag är inte så social när jag har värk och skallebanken gör ju inte saken bättre precis. Skönt när det är tyst här. Bara lite tangentknatter förstås och suset från takfläkten.
Katterna är tysta och slöa just nu. Ninens bur är inom fläkthåll och han verkar uppskatta det.
Jag kanske borde ta och käka något.

Godmorgon folks. Här lyser solen och det börjar bli ohygieniskt varmt. Det blåser lite i alla fall, både ute och härinne från takfläkten. Jag har precis avslutat en smörgås med skinka och två stekta ägg. En yoghurtshot har jag också fått i mig. Valios laktosfria, som smakar smultron. Inte så dum; och inte så dumt med lite tarmbakterier till morgonkaffet. Har hunnit prata med en förkyld och febrig Nitton också.
Jag sitter egentligen och väntar på att Grabbis ska bli färdig i badrummet. Måste ju duscha snart, för vi ska iväg till svärmor idag. Make försöker skaka liv i Mini och jag får nog gå och sätta fart på Grabbis...om jag ska hinna duscha idag vill säga.
Ha det så bra alla. Vi lär nog synas senare.

Här firar vi en lugn Make-födelsedag, med ett glas vin och lite bra teve. Make kollar en film och jag sitter nästan bredvid och kollar serier. Nu kollar jag den nya Rookie Blue, som verkar lovande. Ibland pausar vi, skålar och pratar lite. Väldigt självständigt och faktiskt mysigt. Vi har erkänt för varandra och oss själva nämligen, att vi inte har samma smak på teveprogram...alls.
Till middagen invigde vi fritösen och jag gissar på att det mesta kommer att friteras framöver, om jag känner mig själv rätt. Här ska experimenteras.
Grabbis är ute och träffar ett par kompisar och Mini ligger inne i vårat sovrum och kollar teve med katterna. Alla tre.
Lugn råder och imorgon åker vi fyra till Makes mamma och sambo.
Jag har haft lite problem, tack vare kubb, frisbeekastande och badminton. Mina fötter och ben är svullna på vissa ställen. Det blir så om jag trampat bara lite snett, eller har studsat runt på aningen ojämn mark. Fan för fakking fibro, men jag lider med värdighet för jag vill också vara med och leka ibland ju. Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis är det bättre då, för idag har jag mest suttit med spirorna högt.

... Hin Håle blivit ens inneboende. Trevlig kille, det - urk! Jag menar: Så mycket fanskap som skedd i år, så kan man bli aldrig så pyttelite övertroisk:

Det har varit en lång natt här. En unge har suttit på sjukan och en har fått knata från centrum, eftersom klantisen missade sista bussen/spårvagnen hem. Det tog ett tag, kan jag säga. Make har sovit sött igenom allt, eftersom han har en snäll fru som inte säger flaska. Finns ingen mening med att två sitter uppe och nojar, om en ska upp tidigt och jobba eller hur? Förresten så kan jag ju sova på dagen. Det finns fan fördelar med att vara en sådan där sjuk typ...ibland. Särskilt ibland.
Har jag sovit då? Jodå, tackar som frågar, lite.