En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om piratpartiet

Bergatorparen

Under de senaste åren har namnet Rick Falkvinge varit synonymt med Piratpartiet – och det vitsord denna gestalt fått har inte varit trevlig läsning, men det ser inte ut att besvära Falkvinge i det minsta. En av de saker han beskyllts för, är parasitiskt leverne. Jag skall inte gå i borgen för sanningshalten i dessa påståenden, men det är något med såväl Falkvinge, som med Piratpartiet som luktar unket. Han slutar i ett välbetalt arbete för att offra sig för PP på heltid (eller fick han sparken?) – och ber medlemmarna om ekonomiskt stöd, vilket han får. Han lever gott på medlemmarnas och vännernas bekostnad, så vitt jag kan förstå. Nu syftar han sig in på en plats i Riksdagen – vilket borgar för ett ännu mer välpolstrat leverne.

PP gick ut i starten och välkomnade ALLA som ville stötta SAKEN. När man nådd dit man ville, fanns plötsligt inte plats för oss högerpopulister. Våra musklar var bra att ha för att putta PP vagnen över tröskeln till Bryssel/Strasbourg. När jag höll med mina Schweiziska släktingar i att de införde minaretförbud, fick jag veta exakt hur PK PP är i sådana frågor – och att de har fräckheten att kalla det liberalt. Jag vet inte vad som är så liberalt med att tillåta enbart EN sorts uppfattning, och förtrycka alla som har en annan. Jag måste ha missförstått synonymordlistan definition av liberal för ju mer man svamlar om att vara liberal, ju mer enkelriktad pro-muslimsk anti-svensk är man, och totalt intolerant gentemot alla som har andra uppfattningar. Det verkar som om PP i själva verket är en avknoppning av gapiga storstadsvänstern – och vi vet ju hur de ser på alla som inte är enig med dem, gör vi inte?

Så dök det upp ett nytt nyhetsbrev i mejlen från Falkvinge med mer depressionsframkallande svammel om rättshaverier. När den killen skriver får man intryck av att man står framför en enorm ångvält som ruvar 50 meter över huvudet på en, och att man inte har annat att försöka få stopp på fanskapet med än ett spätt. Jag tycker att sådant verkar deprimerande snarare än motiverande. När man börjar se ”fienden” som övermäktig, finns risken att man bara går därifrån och ger fan. Skall jag vara ärlig tror jag så lagom på allt svammel om att visa sig i lila T-tröja. Skall man ändra på saker, så är det bara ett medel som hjälper: Att möta fanskapet med en veritabel armé av lobbyister och advokater. Det är så rättighetsindustrin arbetar. Att försöka mota den ångvälten med barnsligheter, är bara patetiskt och löjligt. Om någon vill få Reinfeldt och Ask att sätta kaffet i halsen, måste man spela på deras villkor – eller snarare: Tvinga dem att spela på ens egna villkor, och det gör man genom att skapa en ångvält likadan som den de radat upp och försätta den på kollisionskurs med deras. Hur? Med lobbying, juridiska finurligheter, utpressning och manipulation. Falkvinge bryr sig så lagom om IPRED, rättshaverier eller folk som tvingas betala för att hänga ut sig själv med namn och bild i media. Om han brydd sig, skulle han skapat en organisation som samlat ekonomiskt, politiskt, affärsmässigt och socialt stöd för rätten att bedriva icke-kommersiell fildelning, och dito bruk av upphovsskyddat material inom rimlighetens gränser. Detta skulle inte vara något oöverkomligt projekt. Att det inte blivit av, beror sannolikt på att det inte skulle ge samma medieuppmärksamhet som ett lila parti bestående av gaphalsar och pajaser.

Jag vet inte vem du tror du lurar, mister Falkvinge, men jag tror inte du kommer att kunna leverera varorna som gör att du har någon kredd kvar om 4 år.

(1 kommentar, 2010-07-02 13:58)

Nästa inlägg
Bergatorparen

Det har, som (kanske) bekant, pågått en debatt här på bloggen om minaretförbud och även min anknytning till Piratpartiet – en anknytning även jag själv nu ifrågasätter. Men sedan är frågan: Hur representativ är/var denna debatt? Låg besöksfrekvens och högt antal kommentarer får mig att ställa denna fråga. Kanske det förhåller sig så att jag retat upp en handfull PK’ are och att frånvaron av andra åsikter än de liberala/PK i sig är ett tecken på att de som lutar åt det mer konservativa hållet inte brydde sig om att kasta sig in i debatten – vilket ju är förståelig. Det var en riktig ansträngning i vissa fall att förstå vad somliga debattörer menade.

Man kan få för sig att somliga vill tillåta allt och alla – även de som vill använda sin frihet till att begränsa andras. Jag har stora problem med ett sådant synsätt som jag anser vara både flummigt och inte så lite fegt. Fegheten ligger i att man är så rädd för att stöta sig med andra vänstergestaltar som de hänger med på stadens kaffebarer på dagarna. Jag vet, jag är brutal mot de som vill vara PK och modemedvetna . Fruktansvärd! Men för mig framstår dessa modedjur som lite, skall vi säga, verklighetsfjärran? De skapar sig en kokong där de silar bort allt de inte vill/orkar se eller förstå. Jag har vistats i verklighetens värld så länge, att jag inte precis tar några fångar längre. Jag respekterar givetvis andra människors rätt att leva som de vill, och tycka som de vill – men det är inte samma sak som att jag håller med dem. Talar man med människor som vistas ute i verkligheternas värld och som ser sakerna utan filter av något slag, så får man en helt annan verklighetsbeskrivning än den man får av PK’ ena och vänstermaffian.

Jag har märkt mig, att varje gång man startar ett projekt som Piratpartiet, så startar de så äppelkäckt som ett parti med en plan och utrymme för alla som vill vara med och kämpa för ändamålet, för sedan att bli ett vänsterprojekt med moderiktiga åsikter. Inte vet jag vad Piratpartiet har med minaretfrågan eller frågor om religion att göra överhuvudtaget, men jag utgår ifrån att tiden då även högerkillar som jag platsade där är över. Skall jag gissa på vad som händer framöver, så ser jag för mig att det går för Piratpartiet som det gått för många andra sådana projekt: Man stöter bort grupp efter grupp tills att endast den inre hårda kärnan finns kvar, och efter det begriper man inte vad som hände. Ta bara FI. Det började som ett projekt där feminister från olika vädersträck kom ihop. Sedan tog det sig hus i Helvetet och var är FI nu? Inte ens en fotnot! Det är det som är det tråkiga med sådana demokratiska projekt, men som även då illustrerar vad jag menar med att ge alla obegränsad frihet – även de som vill använda sin frihet att begränsa andras frihet. Det ändar upp med flum – och om det inte då kommer någon som kan ta högtryckstvätten och lite starkt rengöringsmedel och spola ut flummet, så kvävs organisationen/partiet till döds. Titta bara på listan över registrerade partinamn i Sverige, så ser du vad som finns kvar av många politiska projekt som varit de senaste decennierna. Att skapa ett brett folkrörelseparti kräver inte enbart duktighet och engagemang, det krävs även mycket hårda nypor. Det förstår jag nu. Norske Carl Ivar Hagen, och franske Jean Marie Le Pen har sådana hårda nypor, och Hagens Fremskrittspartiet har uppnått att under en period vara Norges största parti. Om man ser till svenska Socialdemokratin, så ser vi samma sak: Så länge ”buffliga” Göran Person höll i tyglarna med sina hårda nypor, så höll partiet sig uppe. I händerna på Mona ”Toblerone” Sahlin börjar partiet att tappa greppet. Besanna mina ord: Nästa valrörelse kommer det att bli tuffa tag och kanske rentav en ohelig allians från Vänstern via Sossarna till Folkpartiet och eventuellt Centern. En sådan allians kommer inte att producera annat än en konturslös flumpolitik som är så PK att det är motbjudande – och allt detta av två skäl: S+MP+Vp kommer inte att uppnå majoritet och inte hellre Alliansen, så för att undvika att SD får vågmästarroll, bygger man sig förbi den situationen genom att hoppa i säng med sina tidigare antagonister. Leve demokratin!

Jämt mellan blocken. Sahlin behöver SD för att avsätta Reinfeldt.

Så vilka sätter egentligen agendan i Sverige? De som sätter agendan är de som besitter de resurser som behövs för att dominera informationsflödet, och i viss mån styra den offentliga debatten. Följaktligen debatteras oftast frågor som folk i allmänhet har ett milt sagt perifert förhållande till i media, medan de som tar upp ämnen som upptar vanliga människor föregår på olika håll på nätet. Detta understryker den skiktning som skedd i samhället, och som har förtydligats efter att Internet gjorde sin entré. Folkrörelsedemokratin är en saga all sedan länge, och dagens demokrati är selektiv såtillvida att endast utvalda åsikter tillåts att komma till framför kameror och mikrofoner. Vanligt folk har så eftertryckligt parkerats på sidospår de senaste decennierna att de känner ingen motivation att försöka påverka politiken på annat sätt än att skriva på ett ”uppror” då och då. Dessa uppror går oftast på matvaruhantering och elpriser. Tänk vad civiliserade vi är: Vi går inte ut på gator och torg och vrålar och skriker. Vi tuttar inte eld på bilar och MacDonald’s och kastar sten på polisen. Vi SKRIVER på ett uppror – vilket i och för sig är så som jag tycker är mest passande i en demokrati.

Men HAR vi en demokrati? Det är en bra fråga som det inte finns något bra svar på. Demokrati är i sig ett rätt så luddigt begrepp. Man KAN kalla det demokrati om folk vart fjärde år får bestämma vilka som skall dupera dem i kommande mandatperiod, och man kan kanske kalla det demokrati om man balanserar honung och vinäger så att man inte får annat än skriftliga uppror och lite skäll av uppretade gamla tanter vid valmöten. Demokrati är som en soppåse: Du kan fylla det med så mångt, och ändå kalla det demokrati.

Men som debatten visar, så är det inte folket i sig som bestämmer vad som skall vara PK, men den klass som behärskar medierna och det politiska systemet. För alla som tvivlar har jag en utmaning: Skapa en lista i varje valkrets bestående uteslutande av arbetarklassare och lägre medelklass, och se om ni kan få in någon i Riksdagen. Mina pengar sätter jag på att det inte låter sig göra. PK’ ena kommer att snusläsa programmet för att kunna ge er beteckningen rasistisk/främlingsfientliga som är politikens svar på spetälska eller pariakast – om du föredrar. Och bara så det inte är något tvivel: Piratpartiet fick förvisso in folk i Europaparlamentet, men vilket samhällsklass kom de från? Jag vet inte, men gör mig vissa tankar. Beträffande Riksdagen, tror jag inte Piratpartiet kommer att lyckas ta sig in. Sverigedemokraterna kommer ganska säkert att få ett mandat, men huruvida det kommer att besättas av någon från någon från de lägre samhällsklasserna, kvarstår att se. I det förflutna har man tagit udden av politiska rörelser genom att assimilera ledarskapet in i övre medelklassen och på så sätt skapa ett avstånd till övriga medlemmar som splittrat rörelsen. Det skedde med arbetarerörelsen som för 100 år sedan var lika stigmatiserat som SD är idag, men som idag är så PK att det ryker om dem. Det kommer att ske med alla försök från golvplanet i samhället att utöva sina demokratiska rättigheter utöver det att rösta varje fjärde år – och det verkar som om valdeltagandet aldrig mera kommer att nå upp i folkrörelsedemokratins nivåer. Det är inte det att folk struntar i allt, det är att avståndet upp till de som styr har blivit så avsevärt att man nästan behöver teleskop för att kunna se dem.

Den skiktningen av samhället som jag nämnt, ihop med att man stigmatiserar alla försök på att skapa nya politiska projekt från golvplanet i samhället, gör att folk i allmänhet inte har så mycket annat att välja på än det rådande etablissemanget. SD är ett folkligt projekt, och lite av ett ihop - kok av allt möjligt, men det är inte DET som gör att de stigmatiseras. Det är att det är just ett folkligt projekt där etablissemanget inte är representerade på någon nivå som gör att partiet utsätts för den smutskastning och den rakt ut sagt diskriminering som man ser idag. Skulle jag rösta SD? Tveksamt. Jag tror på att rösta på det som ligger närmast det man själv tycker och håller för rätt. Vägen till att uppnå saker, har vi sett med IPRED och FRA, går genom att skapa en lobby som kan besticka de folkvalda med de rätta mutorna för att få de beslut man vill ha. Dessa mutor består inte i pengar, men löfte om ett lukrativt kontrakt efter att ens politiska karriär är över, eller i att man får ”hjälp” i vissa politiska frågor på den utrikespolitiska arenan eller att undvika konflikter på den inrikespolitiska arenan. Det försiggår så mycket mygel inom politiken att man kan bli illamående. Men det är en av livets realiteter och en sida vid alla högre varelser – mutbarheten. Det får vi leva med – och utnyttja för allt vad det är värd. Det fanns för några år sedan någon som föreslog att lobbying skulle förbjudas eftersom det tog i anspråk för mycket av ledamöternas tid – sades det. Min gissning: Förslagsställarna hade inte fått del i det hela och surade.

Så är det här i världen: Ljusår mellan vad vi uppfostras att tro av föräldrar och skola, och de faktiska realiteterna. Alla hoppas ju på en bättre morgondag, och försöker genom barnen skapa denna. Behöver jag säga att på ålderdomshemmen sitter många desillusionerade människor?


(4 kommentarer, senast 2009-12-14 18:51)

Nästa inlägg
Bergatorparen

Vad har han för agenda? Om man läser hans svar på mitt inlägg om Halal hippiene, så kan man få för sig att detta är en kille från etablissemanget som känner sig ansatt av det jag skriver och tycker. HAN tycker visst att jag inte äger rätt att tolka något som helst – om man skall ta honom på ordet. Jag brukar inte ha lång stubin, men det han skriver samsvarar inte med Piratpartiets utgångspunkt. Skall vi tro honom, är ju allt ”honky dory” i Europa – även om han bestrider att det finns en kulturell gemenskap. Jag för min del väljer att se sakerna utan filter – och ironin är att jag använder glasögon och han inte. Men sådana utbrott som det ni kan läsa här nedan – och under inlägget om Halal hippiene, borde man kanske ta med en nypa salt. Men man blir ju onekligen lite nyfiken: Här går han till en rasande attack på en partikollega – mig, och sedan kommer han med påståenden om sakernas tillstånd i dagens Europa som fullkomligt sparkar benen undan Piratpartiets skäl att ens existera. Förklara det för mig, den som kan – för jag har en sådan makaber, cynisk fantasi så det kanske blir värre än det faktiskt är om jag skall säga vad jag tror. Piratpartiet kanske borde ta sig ett snack med denna Björn Nilsson?

Och bara så det inte är något missförstånd: Man behöver inte ha skägg, långt hår och poncho för att vara hippie. Det som kännetecknar en hippie är att denne oftast virrar omkring och svamlar om fred, frihet och filli bom bom bom. På ”nysvenska” kallar vi de för ”appeasers”, vilket är sådana som vägrar se faran även när den står på deras tår och stirrar dem rakt i ögonen. DET är dagens hippies, och en Halal hippie är en som inte vill stöta sig med muslimerna.


"Men, det här är ju stor komik ^^

Det finns folk som tror att det fortfarande finns hippies?

*asgarv*

"Jag har levd i 50 år, och varit vuxen under alla de drygt 30 år som muslimerna smädat vår europeiska kultur – och oss."

Jag känner mig mer smädad av att du hävdar något slags gemenskap med alla européer, än jag någonsin känt mig smädad av muslimer. Tala för dig själv du, och gör en skarp skiljelinje mellan din europeiska kultur och min, är du snäll. Jag ser inte hur du har getts tolkningsföreträde.

Mitt Europa är nämligen demokratiskt TACK VARE liberalismen, TROTS konservativa bakåtsträvare.
Mitt Europa är på väg mot yttrandefrihet även för de trångsynta (ja du också) - förhoppningsvis.
Mitt Europa prackar inte på mig en färdig uppsättning värderingar med något slags stockkonservativt 'kulturarv' som ursäkt, utan låter mig forma min kulturella tillhörighet som jag önskar, på ett personligt plan.

Vad gäller minareter stör de mig inte mer än kyrktorn så länge de inte undantas från de gränser för buller som gäller i tätort - som ateist ger jag fullständigt fan i vilken guds tillbedjare som för oväsen.


Skrivet av Beelzebjörn, 2009-12-01 18:28"

(27 kommentarer, senast 2010-01-03 18:08)

Nästa inlägg
Bergatorparen

2009-05-23 02:47 - Bergatorparen
Lystring!

30 maj arrangeras demonstrationer för att markera att vi inte accepterar politikernas försök att stjälpa informations och kunskapssamhället. Piratpartiet är mer än enbart en organisation för fri fildelning. Vi håller på att bli vår tids medborgarrättsrörelse. Vi vill skapa en bättre framtid, och vi vill behålla de fri och rättigheter som våra förälder och deras förälder kämpade genom åt oss - däribland rätten till ett privatliv. Låt inte deras kamp och uppoffringar omintetgöras av oförståndiga politiker och Hollywoodmaffian.

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/wallstrom-in-i-internetdebatt-1.871632
http://www.gt.se/Nyheter/eu-valet2009/1.1579309/piratpartiet-de-slanger-vara-valsedlar
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2938433.svd
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2937197.svd

(5 kommentarer, senast 2009-08-10 16:39)

Nästa inlägg
Bergatorparen

Kanske ett rungande Heil Sarkozy vore på sin plats?

Jag låter Rick Falkvinge från Piratpartiet ge bakgrunden:

”Så här nära valet kommer det en försmak av vad upphovsrättslobbyn vill ha. Idag röstades HADOPI-lagen igenom i Frankrikes parlament.
HADOPI är tänkt att "skydda artister mot fildelning". Den innebär:
Människor stängs av från Internet, utan domstolsbeslut, efter tre anklagelser (!) om fildelning från storföretag (!!). Detta sker av en ny administrativ myndighet som kallas HADOPI.
Under tiden man är avstängd ska man få fortsätta att betala sitt internetabonnemang.
Myndigheten kräver, för att kunna bedöma folks oskuld, att de planterar spionprogramvaror på sina datorer som rapporterar allt man gör på datorn till myndigheten. Den som inte låter sig granskas, är automatiskt skyldig.
Kulturministern räknar med hundratusentals avstängningar.
Nu ska vi se här. En myndighet som bara rapporterar till storföretagen, och som kräver att få se allt - precis allt - som vi gör på våra datorer. Storföretag som vill stänga av medborgare från Internet – och politiker som kallt räknar med att det kommer att ske i hundratusental. Kopplingen mellan fildelningshäxjakten och klappjakten på privatliv kunde inte vara tydligare.
Anaïs har gett en förstklassig löpande rapportering på sin blogg.
Det är det här som upphovsrättslobbyn strävar efter. Nu är det inte längre foliehattiga fantasier - för det har hänt i ett land i Europa. (Som visserligen har aktivister som kommer att släpa lagen inför författningsdomstol, EU-domstol och Europadomstol. Men ändå. Lagen röstades igenom.)
När någon försöker försvara fildelningsjakten, så har vi nu Frankrike att peka på som exempel på vad den jakten leder till. Det här är vad som krävs för att stoppa fildelning: spionprogram på datorn som bevakar dig. Ingen politiker här i Sverige, åtminstone inte ännu, förespråkar att man ska ha ett spionprogram på sin dator eller automatiskt vara skyldig. Men det är verklighet på andra platser i Europa.
Därför behövs Piratpartiet. Slaget om det öppna samhället står här och nu.”

När man läser sådana saker, blir man djupt deprimerad och ledsen. Man funderar på varför i hela fridens namn alla fina unga människor dog under andra världskriget. Vad var de kämpade emot - egentligen? Tyranni? Det tyranni som rider Europa som en mara numera, tror jag är värre än det nazisterna hade varit förmögna att diska fram. Det finns ingen värre än något som kallar sig en sak, men är raka motsatsen: Diktatur/despoti som försöker utmåla sig självt som demokrati. Det blir lite som medicin mot cancer som förorsakar just cancer. Cancer är väl den mest täckande termen på det som just i detta nu drabbat det som brukade vara europeiska demokratin. Kanske vi bör fundera över vad EU egentligen är bra för? Bör vi skrota eländet och slänga ut all den bråte de har belamrat oss med i form av en ändlös ström av direktiv och tvång? Kanske bygga upp ett gemensamt europeiskt råd som endast har rådgivande funktion och som fungerar som ett diskussionsforum för parlamentariker från hela Kontinenten. I den globaliserade världen behövs inte längre sådana konstiga och demokratividriga konstruktioner som EU – i synnerhet inte om det endast fungerar som hejduk för amerikansk (o)nöjesindustri. Det är ett enormt svart hål som suger musten ur länderna och får dem att tro att det är nödvändigt för marknadsåtkomsten – men vänta ett ögonblick nu: Den europeiska marknaden är inte den enda i världen som har gott om köpekraft. Vi har USA, Asien och Oceanien – och tro det eller inte, men transporterna dit kostar inte mer än 2 – 3 mils transport av samma godsvolym längs med svenska eller norska landsvägar. Jag vet därför att jag kollade det i förbindelse med ett projekt jag höll i för några år sedan. Man är helt enkelt inte längre beroende av Europa, så att om man bestämmer sig för ett utträde ur denna skändiga union som inte fungerar till förmån för de folk den sägs företräda, men snarare ser på vanligt folk som en fiende som måste bekämpas med de nedrigaste medel som tänkas kan, så tror jag bestämt att man gör det rätta.

Kampen om privatlivet – och inte minst Rättsstaten – står här och nu. Jag tror dock inte att vanliga juridiska medel kommer att räcka till. I sista instans befarar jag att det måste vapenmakt till. Det värsta är att även handeldvapen i de olika myndigheternas arsenal i våra dagar är så utspekulerade att det kommer att bli ett blodbad av bibliska proportioner, men det är kanske det som måste till? En avlegitimering av psykopater som Sarkozy & Co med blod och bensplitter från de egna medborgarna. Om ett år är det riksdagsval i Sverige och även här har vi ett betydande problem: Det ända funktionsdugliga regeringsalternativet är en ohelig allians som springer framför fötterna på samma herre som Sarkozy, viftar med svansen och ger vacker tass. Tala om att tvingas mellan AIDS och Ebola. Men för all del: Låt oss inte glömma att det är vi som väljare som besitter makten att spola skiten ut ur maktens korridorer. Vi måste ta tillbaka demokratin och det enda sätt att göra det är att skapa alternativ där inget finns. Jag ryser vid blotta tanken på en period till med Alliansen, för vad blir det nästa? Övervakningskameror överallt i allas bostäder? Maka på dig Orwell, för här kommer vi! Ju mer jag ser av etablissemanget idag, ju ilsknare blir jag. Hur är det med dig?


(4 kommentarer, senast 2009-05-15 07:44)

Nästa inlägg
Bergatorparen


NYHETSBREV
4 MAJ 2009

Fem komma en procent

Den första opinionsmätningen inför det kommande EU-valet slog ner som en bomb.

Piratpartiet: 5,1 procent.

Nu skriver alla medier i Sverige om oss som valets stora vinnare, givet på förhand. Stockholm City, t.ex., skriver idag att "Piraterna kan kapa hela valet", över ett helt uppslag i tidningen.
Men det stoppar inte där.
Jag vet inte om alla av oss förstår hur stora Piratpartiet faktiskt är. Att vi skriver historia. Inte bara i Sverige, utan världshistoria. Vi ändrar på hela historiens förlopp. Med våra egna händer. Här och nu.

För att ge en ögonblicksbild av hur stora Piratpartiet är, så tänkte jag peka på några andra morgontidningar som skriver om våra framgångar. Inte teknik- och nördtidningar, utan helt vanlig dagspress. På andra sidan planeten. Dagspress i Santiago, Chile, New Delhi, Indien och Sydney, Australien rapporterar om våra framgångar. Bara för att ta några exempel. (De skriver förresten inget om Kristdemokraterna. Eller något annat svenskt parti. Eller för den delen något annat europeiskt, heller.)
Sedan har vi förstås rapportering från varenda ett av de stora respekterade mediehusen i Europa också. Die Zeit, Le Monde, Guardian, BBC, et cetera.
Vår tajming kunde inte ha varit bättre. Om bara några dagar -- den sjunde eller åttonde maj -- så drar gammelpartierna igång sina valkampanjer, och vi är redan utmålade som valets vinnare.

DNs undersökning innebär att vi, med de siffrorna i valet, skulle komma in i Europaparlamentet. Efter de siffrorna så chocksänkte spelbolagen oddsen för att vi skulle komma in. Från att ha gett åtta gånger pengarna, så får man numera knappt pengarna tillbaka.
I klartext: till och med spelbolagen bedömer att vi kommer in. Att vi grejar det här.
Det viktiga nu är att vi inte tror att allt är klart. Det är nu vi måste kämpa och hålla ut, och hålla ut hela vägen till målet. Det är nu vi måste fortsätta att prata, prata, prata med våra vänner och bekanta. Det är nu vi måste fortsätta att driva Piratpartiets frågor. Det är nu vi, framför allt, måste fortsätta att övertyga våra vänner och bekanta att gå och rösta. På Piratpartiet.
Vi måste fortsätta att synas, synas och synas. Att dela ut flygblad, foldrar, att synas i piratlila kläder, knappar och pins ute på stan (något vi alla kan göra!). Nu är det bara 16 dagar till vallokalerna öppnar. Det är nu det gäller.
Nästa utmaning blir att bemanna vallokalerna. Vi måste nämligen bära ut våra valsedlar själva till alla vallokaler. Jag gör ett extra utskick om det så fort vi får listorna från Valmyndigheten om var vallokalerna finns. Vi klarade det ganska bra 2006, vi täckte 93% av vallokalerna, men det är ett enormt arbetsmoment som absolut inte ska underskattas.
Nu tar vi hem det här. Nu jobbar vi in i det sista och skriver historia, vänner.
34 dagar till valet.

Veckans argumentationsövning

Idag tänkte jag vara väldigt rakt på sak och helt enkelt ge ett par svar på frågan "Varför ska man rösta på Piratpartiet?".

"Därför att inget annat parti driver frågan om medborgarrätt. Många pratar om medborgarrätt, men kompromissar bort den så fort de får chansen. Det är bara ohederligt. Alla sju riksdagspartierna har gjort så."

"Inget annat parti har grundläggande medborgarrätt som profilfråga. Och den rätten behövs."

"Inget annat parti har förstått det enorma strukturskifte vi befinner oss mitt inne i. De andra pratar i bästa fall lite grann med ungefär rätt ord, men tänker fortfarande gammalt. Bara titta på deras valkampanjer. Inte ett spår av svärm- eller deltagartänk, det är bara affischer, planscher och megafoner rakt igenom. Megafonpolitik. Hur ska de då kunna bygga nästa ekonomi?"

(1 kommentar, 2009-05-05 07:46)

Nästa inlägg
Bergatorparen


NYHETSBREV
28 APRIL 2009

Vi bygger om. Tillsammans.

Just nu åker jag runt i Sydsverige och träffar aktivister, efter att tidigare ha varit uppe i Norrland. Och det som slår mig överallt är hur entusiastiska alla är, hur alla har känslan av att göra något riktigt stort.
För det gör vi. Vi gör något riktigt stort. Vi bygger om, tillsammans. Vi bygger om till kunskapssamhället. Sverige, Europa och världen, i den ordningen.
Samtidigt är vi det öppna samhällets sista försvarslinje. Hela världen tittar på oss. När jag håller keynotes på IT-mässor i San Francisco, på andra sidan planeten, så känner hälften av publiken till det svenska Piratpartiet. Men inget annat svenskt politiskt parti. Inget annat europeiskt heller. Varje gång det är en story om svenska Piratpartiet, så sprider det sig som en löpeld på Twitter, Facebook, Digg och andra sociala medier.
Det svenska Piratpartiet är känt i hela världen i nya medier och på nätet. Vi bygger om, vi skriver historia, och det gör vi tillsammans, med våra egna händer. Piratpartiet är inte bara en medborgarrättsrörelse. Vi är också en medborgarrörelse. Vi har bara växt genom att vänner har pratat med vänner, människor med kollegor, släkt och vänner, en människa i taget, ett möte i taget. På det sättet har vi växt till att vara över fyrtiotusen personer i den här medborgarrättsrörelsen.

Ansvaret vi behöver ta är tungt, men vi är beredda att ta det. Vi behöver säkra medborgarrätterna och börja bygga om lagstiftningen för kunskapssamhället. Vi behöver utbilda dagens politiker i hur deltagarkulturen fungerar. Vi behöver förklara för dagens makthavare varför Internet inte är någon leksak, utan en medborgarvital infrastruktur. Vi är beredda att ta det ansvar, som både svenska medborgare och resten av världen ser till oss för att ta.

För det stoppar inte. Vi har redan sett många lagförslag som helt överstyr kränker medborgarrätten. När som helst läggs ett nytt fram om att logga alla mail och SMS vi skickar, alla telefonsamtal vi ringer, och att göra våra mobiltelefoner till statliga spårsändare. Propositionen väntas i juni, så råtexten bör bli tillgänglig vilken dag som helst.
Piratpartiet behövs. Vi ska, kan och behöver bygga om Sverige, Europa och resten av världen, i den ordningen.

Lite glada nyheter

Som vi vet, så uppmuntrar vi alltid initiativ. Om man vill kampanja i Piratpartiets namn, så räcker det att tre pirater tycker att det är en bra idé, så behöver ingen mer frågas om lov. Om man vill bidra med kampanjmaterial, så är det bara att göra – om det är uppskattat bland andra pirater, så plockar de upp och bygger vidare på det. Ett strålande exempel är kampanjlåten Bryssel som mål, som Johan Bakke satte ihop – utan att fråga någon, naturligtvis – som snabbt blev tokigt populär bland pirater (och nu används som ringsignal av många).
Sådana initiativ tas hela tiden av enskilda pirater: alla bidrar på de sätt de kan och känner för, och det är både uppskattat och nödvändigt för att vi ska lyckas.
Jag har också goda nyheter om Piratstudenterna i Uppsala – i kårvalet 2009 blev Piratstudenterna näst största parti, och gick framåt från 5 till 9 mandat.
Vi har också, efter mycket hårt arbete av helt vanliga medborgarrättsaktivister, seglat upp som det mest omtalade partiet av alla i bloggosfären. Det är nu inte bara på politiska bloggar, utan på över en kvarts miljon bloggar av alla tänkbara sorter: matlagning, sport, husvagnssemestrar, ...

Trenden har varit tydlig länge, men nu pratar alltså bloggare om oss mest av alla.
Slutligen i raden av goda nyheter vill jag hälsa våra nya kollegor i Grekland och Tjeckien välkomna. Som sagt, vi bygger om, tillsammans.
Telekompaketet

Till sist några ord om Telekompaketet. Det är ett lagförslag i Bryssel just nu, där – för att göra en lång historia väldigt kort – upphovsrättslobbyn har kapat ett lagförslag om att standardisera telefonnätet, och försöker få in lagskrivningar som gör att storföretag ska få rätt att stänga av medborgare från internet utan inblandning från myndigheter, så som president Sarkozy kämpar för i Frankrike, och i allt väsentligt göra om Internet till ett kabel-TV-nät.
Omröstningen om Telekompaketet i EU-parlamentet är den 5 maj. En viktig milstolpe är redan imorgon, när vissa ändringsförslag behöver ha gått igenom.
Läs mer på We Rebuild EU. (Att prata om att "bygga om" har blivit vårt sätt att beskriva vad vi vill göra, en term som gradvis har växt fram i partiet, och som idag symboliseras av en lila bygghjälm.)

Veckans argumentationsövning

Idag tänkte jag prata om fildelning, och vad vi pratar om i det sammanhanget, och ännu viktigare, vad vi inte pratar om i det sammanhanget.
Det är viktigt att förstå att vi är ett politiskt parti som vill in i den lagstiftande församlingen. Vårt enda sätt att påverka är alltså att skriva om Sveriges lagar.
I det sammanhanget måste man tänka på vad lagar kan justera, och vad lagar inte kan justera. Vi kan till exempel aldrig någonsin prata om att saker är för dyra eller för billiga eller borde vara gratis. Att påverka sådant med lagar är att införa en planekonomi, och vi har inte en planekonomi i Sverige.

Vi argumenterar aldrig någonsin utifrån att någonting, t.ex. skivor, kostar för mycket eller borde vara gratis. ”Gratis” är ett ord som inte ingår i vår argumentation.
På samma sätt ska vi aldrig försöka svara på frågan ”Hur ska artisterna få betalt?”. Det är ett sätt att försöka skjuta över försörjningsansvaret för en hel yrkeskår på lagstiftarna och det är återigen att prata i planekonomiska termer. Det är aldrig, någonsin, lagstiftares sak i en marknadsekonomi att peka på hur en yrkeskår ska försörja sig.
Försök aldrig någonsin att ge ett svar på frågan hur artister ska få betalt.
Om någon insisterar, så kan man svara något sådant här:
”Men alltså, den där frågan förutsätter att vi har planekonomi här i landet. Sverige fungerar inte så. Du kan inte ställa den frågan till en lagstiftare. Vi säger inte ”Anders ska vara flyttkarl hela livet och försörja sig så här, Berit ska vara psykolog hela livet och få betalt på det här sättet, och Emma ska vara gitarrist och få betalt så här.” En lagstiftare varken kan eller ska ge ett svar på frågan hur en viss person eller yrkeskår ska försörja sig.”
(ibland får man då motfrågan och protesten ”men ni vill ju... [vad som helst]”.)

”Nej, vi vill ändra kartan efter verkligheten. Verkligheten har redan ändrats, och det finns ett kinesiskt ordspråk – när förändringens vindar blåser, så bygger vissa vindskydd, och andra väderkvarnar. Det är upp till var och en, för sig, att hitta sin egen väderkvarn. Vi som lagstiftare har ansvaret att ändra kartan efter verkligheten.”

Så varför vill vi tillåta fri fildelning?
”Det handlar egentligen inte om fildelningen i sig, det handlar om grundläggande medborgarrätt. Om vi har den självklara rättigheten att skicka privata förseglade brev, så kan de breven innehålla böcker, musik och film. Enda sättet att hindra medborgare att skicka sådan kultur mellan varandra är att ta bort rätten att skicka privata förseglade paket – på nätet eller utanför nätet. Ta bort brevhemligheten, alltså. Fildelning sker genom att folk skickar privata försändlser till varandra. Och vi tycker helt enkelt att brevhemligheten är mycket viktigare för samhället än att skivindustrin ska få leva kvar på 80-talet. Därför är enda vägen framåt att legalisera fildelning fullt ut.”

Sedan kan man fortsätta, om man vill, och förklara varför det inte alls är något dåligt:
”Men det är inte något dåligt. När man väl accepterat att det måste bli så, så kan man i stället se det positiva i förändringen. Det innebär att alla människor får dygnetrunt- och åretrunttillgång till hela mänsklighetens samlade kunskap och kultur. Det är ett gigantiskt steg framåt – mycket större än när de allmänna biblioteken kom. Och allting finns faktiskt redan på plats. Allt är utvecklat, alla har det som behövs. Det enda vi behöver göra är att ta bort förbudet mot att använda det.”

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
Bergatorparen

... från

NYHETSBREV
31 MARS 2009

Öppna nätverken, bygg kunskapssamhället
Ingen lär väl ha missat att Privatpolislagen Ipred tar effekt imorgon den 1 april. Tajmingen kunde inte varit bättre.
Jag har skrivit mycket tidigare om vad den innebär, och Lobbyn har sagt att de tänker hänga på låset för att få in de första stämningarna redan före lunch. De är verkligen ute efter att skrämmas.

Politikerna har misslyckats med att skydda Internet och att hålla det öppet, fritt och anonymt. Som tur är behöver vi inte politikerna till det. Är vi tillräckligt många kan vi göra det själva.
Det började med en idé från Emma som driver bloggen Opassande. De här repressiva lagarna är ute efter att få oss tysta, att skrämma oss till lydnad. Men jag tänker varken vara tyst eller rädd. Vi medborgare kan faktiskt hålla nätet öppet, fritt och anonymt själva.
Igår och idag har många öppnat sina trådlösa nätverk för besökare. De flesta använder Emmas förslag på namn till nätverket: Ipredia. På det sättet är nätet garanterat öppet, fritt och anonymt -- det behövs bara ett par tusen personer som gör så här, så finns det gratis och fritt internet i alla stadskärnor och tätorter. Precis det som politikerna har misslyckats med. Det behövs ett par tusen -- och vi som läser det här är nästan femtontusen. Dessutom pratar vi med våra vänner om det.
Ett axplock av de bloggare som hakade på direkt är Kulturbloggen, Zac, Svensk Myndighetskontroll, Jardenberg, Scaber Nestor, Pure Nandi och Varför inte?. Jag själv skrev också.
(Naturligtvis måste man se till att säkra datorerna, om man öppnar upp nätverket, så att utomstående inte kommer åt filerna på datorn. Men det har de flesta av oss redan gjort. Annars är det hög tid ändå.)
Det är dessutom så, att det tog Danmarks medborgare över fem år att hitta en fungerande försvarslinje mot deras version av Ipred, och under tiden hade många barnfamiljer hamnat i slumpens skottlinje och fallit offer för skiv- och filmindustrins utpressning. Den försvarslinjen är just öppna trådlösa nätverk; om vem som helst kan använda nätverket, så anses det inte bevisat vem som har använt det till fildelning, och domstolen har frikänt. Det anses nu vara ett fungerande prejudikat.
Men att vi gör lagar som Ipred och Datalagringsdirektivet verkningslösa är mest en trevlig sidoeffekt av att vi har fått nog av sittande politikers inkompetens och bestämmer oss för att bygga kunskapssamhället själva. Framför allt så vägrar vi vara rädda, utan förstår och är stolta över vad vi bygger. Ett öppet, anonymt och fritt internet på de flesta ställen är precis vad vi behöver just nu - och är också något vi kan bygga tillsammans.

Veckans argumentationsövning
Först: vad får du för frågor som du känner att du inte kan svara på? Vad vill du ha en argumentationsövning om? Skriv och fråga! Det är mitt jobb (bland annat) att se till att just du känner dig bekväm med att argumentera.
Idag tänkte jag prata om Sverige, Europa, och världen, i den ordningen. Hur vi ska bygga om Sverige, Europa och världen, i den ordningen. Flera önskade sig mer kött på benen om just det efter min förra argumentationsövning.
I all korthet har vi två stycken trestegsraketer.
Den första formulerade vi efter valet 2006, och består i att grunda ett starkt och självständigt ungdomsförbund, göra bra ifrån oss i EU-valet 2009, och sedan använda det som en språngbräda mot riksdagen 2010. Vi står alltså inför det andra steget i den raketen.
När det gäller riksdagen, så har vi vår vågmästarstrategi. Vi har uttryckligen valt att inte ha någon ekonomisk politik, bland annat för att kunna välja höger- eller vänsterblock helt fritt. Att vara en vågmästare på riktigt. Det gör att vi kan spela ut blocken mot varandra, och faktiskt få igenom våra frågor vid bara drygt fyra procent. ("Priset för statsministerposten är det bästa budet i Piratpartiets frågor.")
När det händer, så kommer två saker att inträffa. För det första, så kommer det att bli som när den lille pojken säger att kejsaren är naken. De här monopolen som vi jobbar mot har bara ett värde för att alla håller med om att de har ett värde. Den första som säger "nä, det här är värdelöst" kommer att kollapsa det gamla systemet som ett korthus, och kunna lämna plats för att bygga om till kunskapssamhället. Vi satsar på att det kommer att vara Sverige.
Det andra som kommer att hända är att USA kommer att bli vansinniga och hota med handelssanktioner. Det är en uttrycklig del i deras utrikespolitik att hota med handelssanktioner i sådana lägen, och hittills har svenska politiker fått svansen mellan benen inför det hotet. Men det kort som ingen använt, är att sådana sanktioner inte skulle kunna riktas mot Sverige, utan skulle få riktas mot EU.
Och här är trumfkorten: EU har en större bruttoproduktion än USA. Det gör att om USA riktar sanktioner mot EU, så skadar det USA mer än EU, och därför kommer de inte att verkställa det hotet. Samtidigt är upphovsrättslagstiftningen på nationell nivå i Europa, så att vi faktiskt kan ändra lagarna (i USA är upphovsrättslagen, alltså själva lagtexten, på federal nivå).
Där är andra steget. Så ändrar vi på Europa, under protester från framför allt USA (men förmodligen hejarop från Latinamerika). Svenska politiker -- inte bara PP-politiker -- ska bli de bästa i Europa på att bygga kunskapssamhället.
Det tredje steget är det lättaste: när vi har byggt om Europa, och EUs politiker förstår eller åtminstone har accepterat att Internet kommer att förbli fritt, så kan resten av världen inte göra något annat än att hålla med.
Det där är planen i ett nötskal, lite kortfattat. Så ska vi bygga om Sverige, Europa, och världen -- i den ordningen

Bergatorparens bloggtips:
http://www.alliansupproret.se/2009/03/31/munkavle-tider-att-vanta-om-inte-alla-vaknar/

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
Bergatorparen

... från

NYHETSBREV
23 MARS 2009

Vad vi slåss för
Det är mycket nu. Det är lätt att misströsta när censuren breder ut sig. När korporativismen, i ett mindre akadamiskt ord kallad fascismen, breder ut sig. Det är lätt att misströsta när upphovsrättshejaklacken pekar på Kina som ett samhällsföredöme. Det är lätt att misströsta när människor förbjuds att skapa.
Och man vill upp på barrikaderna ännu mer. Man vill slåss. Man vill kämpa för det vi tror på. För de friheter vi hade, och vill slå vakt om för att de är viktiga.
I stället tänkte jag göra tvärtom. Jag tänker inte ägna det här brevet åt vad vi slåss mot. Det har fått alldeles för mycket uppmärksamhet. I stället tänker jag ägna lite allvarlig tid åt att prata om vad vi slåss för.
För vi slåss inte för samhället som det såg ut för tio år sedan, 1999, när vi fortfarande hade medborgarrätter. Ingen kan vrida tillbaka klockan. Inte vi heller. Tekniken har ändrat världen, för alltid. Vi slåss för ett annat samhälle, som kan vara här 2019. Eller ännu tidigare.
När jag pratar med människor som förstår hur Internet förändrar saker i grunden, så kan man generellt dela upp dem i två grupper, alltefter hur viktig de anser att den här milstolpen i civilisationen är.
Den första gruppen anser att Internets intåg är lika stort som när tryckpressen kom 1453. Det finns många historiska paralleller att dra. Tidigare hade alla varit beroende av att byprästen hade läst och tolkat Bibeln på latin för byborna. Plötsligt kunde de läsa Bibeln själva, på sitt eget språk, och var inte beroende av kyrkans tolkning. Katolska kyrkan tappade otroligt mycket inflytande och försökte få tryckpressen förbjuden, och lyckades bl.a. i Frankrike (1535). I Storbritannien skapades istället en ohelig monopolallians så att kyrkan, genom dåvarande drottningen, fick censurera alla protestantiska skrifter mot att ett visst boktryckarsällskap fick monopol på tryckpressen (1577). (Konstruktionen kallades copyright och finns kvar.)
Att alla kunde ta del av tankar, ofiltrerat, okontrollerat, ändrade världen för evigt. Att möjligheten att publicera tankar och idéer expanderade från prästerskapets elit till att gälla ända ner till övre medelklassen, som nu kunde gå till tryckare och få sina idéer, noveller och tankar spridda, gjorde att den gamla makten över kunskapen och kulturen förintades på bara några tiotal år -- ungefär en generation.
Än mer så när världen industrialiserades, och koncepten "fritid" och "disponibel inkomst" gjorde entré. Plötsligt valde några att spendera sin inkomst på att sprida idéer, noveller och kultur. Biblioteken gjorde att alla kunde ta del av den kunskap och kultur, som ett relativt fåtal valt att producera. Alla. Det som tidigare hade tolkats av byprästen, och förmedlats på nåder, var plötsligt tillgängligt för alla, utan att någon mer än originalskribentens tolkning lade sig i. Men de kunde fortfarande bara diskutera det i en relativt sluten vänkrets -- det gick inte att kommentera Bibeln mitt i själva Bibeln, till exempel.
Den andra gruppen anser att Internet är större än tryckpressen, och anser att nätet har lika stor effekt på samhället som när skriftspråket kom för femtusen år sedan.
Där tryckpressen gjorde att alla fick tillgång till något att läsa, så har nätet gjort att alla också kan skriva i det som alla kan läsa, och kommentera och bygga vidare på det till en global läsekrets. Det går inte att överdriva effekten av det.
Från att ha varit passiva mottagare av kunskap och kultur, där ett fåtal kunde producera och resten skulle vara konsumenter, så blir alla plötsligt deltagare. Det finns inte längre någon indelning i "producenter" och "lyssnare".
Om man ska prata i bilder, så går kulturen och kunskapen just nu från att ha varit organiserad som ett kabel-TV-nät, där ett fåtal fick prata och resten skulle vara tysta och öppna plånboken, till att vara organiserad som en global lägereld, där alla sjunger, pratar, berättar och diskuterar på lika villkor.
Den som har varit med om ett grupparbete på nätet -- varit med i en svärm -- vet vilken otrolig dynamik det är. Folk kommer och går, men svärmen tar snabbt på sitt eget medvetande och driver mot målet. Massor av idéer kastas in och bollas runt, några förkastas och andra byggs vidare på, i ett rasande tempo, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. I svärmen spelar det ingen roll om du är svarthårig, grönögd, handikappad eller chimpans. Det enda som betyder något är dina idéer, din kultur och kunskap, ditt deltagande. Du är en del av svärmen, du är en del av idéflödet, du är en del av kulturen -- och det går inte att säga var dina idéer slutar och någon annans börjar.
De här svärmarna går ihop i större saker som ibland går att sätta etiketter på -- Wikipedia, Linux -- och ibland inte. Och tillsammans bildar de något fantastiskt: hela mänskligheten har inte bara tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och kultur, dygnet runt och året runt, utan hela mänskligheten deltar i och bygger kontinuerligt vidare på vår gemensamma kunskap och kultur. Utan att någon förlagschef tar hänsyn till budget och inkomstprognos. Utan att juridiska monopolrättigheter spelar roll för vem som får prata.
Och i denna svärm, i detta globala medvetande, så har en femåring i Uganda som precis fått sin första dator precis lika mycket tyngd som du och jag i de rika I-länderna. Fantastiskt räcker inte för att beskriva det.
Det här händer mitt framför ögonen på oss. Just nu. Medan politikerna tjafsar om ifall arbetslöshetsersättningen ska vara 78 eller 80 procent.
Isobel Hadley-Kamptz formulerar det så här, och det är något som inte går att kommunicera, utan bara kan upplevas:
Jag överdriver inte när jag säger att jag på internet knappt vet var min egen hjärna slutar och andras börjar. ... På nätet är det som om hjärnans själva synapser flyttat utanför huvudet. Mina tankar blir dina som blir någon annans.
Och det är därför Piratpartiet finns. De etablerade partierna förstår inte det här. De tycker att Internet är ett kul sätt att se på TV. På sin höjd. Och så är det ju praktiskt att man kan boka resor på nätet. Att folk kan kommunicera direkt med varandra, och bilda svärmar, det är mest ett bekymmer som behöver bekämpas politiskt. Bloggen Att Dricka Liberalt skriver om Folkpartiet -- och Folkpartiet är inte direkt unikt i riksdagen i den här situationen:
Om Folkpartiet numer inte förstår sin egen tidigare analys av kommunikationsteknikens utveckling, och inte heller förstår vad tekniken skulle kunna betyda för det egna partiet i framtiden, hur ska det då förstå vilka utmaningar internet skapar för resten av samhället?
Och det sammanfattar hela situationen. Det är därför Piratpartiet finns. För att vi vet vad vi slåss för. För att vi vet vad det finns att slåss för.
Tekniken är redan här. Tillräckligt många människor, miljontals, har redan de nödvändiga verktygen. De sociala strukturerna är klara. Alla pusselbitar är på plats. Inget måste utvecklas, inget måste betalas. Det enda vi behöver göra är faktiskt att ta bort de politiska förbuden mot att använda det.
Under mina många föreläsningar har jag haft förmånen att prata med de främsta i hela världen om det här. Jag har pratat med Lawrence Lessig. Med Karl Fogel. Med Fred von Lohmann. Med Quinn Norton. Jag har pratat med folk på Google, på Stanford University, på O'Reillys OSCON. Samt naturligtvis med våra svenska världsberömdheter: Peter Sunde, Rasmus Fleischer, och alla andra. Richard Stallman deltar aktivt på koordinationslistan för internationella piratpartier.
Bilden som träder fram är tydlig: vi här i Sverige är kunskapssamhällets pionjärer. Det är vi, här och nu, som lägger grundstenarna för det samhälle som jag pratat om. Vi bygger. Vi bygger om. Det är vi, vi i det svenska Piratpartiet, som aktivt manövrerar ut det gamla globala prästerskapet för att låta Skriftspråket 2.0 få genomlysa samhället med sin byggande magi.
Det är lätt att, i ljuset av det gamla prästerskapets allt mer aggressiva ton, misströsta om vi verkligen kan göra det. Vi är ju bara människor. Ja, men det är de också. Människor kan förändra världen. Därför tänkte jag avsluta det här brevet med några ord från en person som vet av egen erfarenhet att man kan ändra på världen.
Flera av er känner till Lawrence Lessig. Det är mannen bakom Creative Commons. Han har förändrat världen, på riktigt, och vet att det går. Efter att jag hade presenterat våra planer för honom -- att bygga om Sverige, Europa, och världen, i den ordningen, så fick jag en kulspruteeld med motfrågor om hur det här påverkar global politik. WTO, handelssanktioner, lobbyorganisationer, bruttonationalprodukter, handelsbalanser. Vi och jag hade genomtänkta svar på allting. Efter ett batteri av frågor så blev han tyst, tänkte en stund, och sade;
– Ja, det låter som en genomförbar plan. Vad vill du ha till lunch?

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg
Bergatorparen


Veckans argumentationsövning är inte så mycket en övning i retorik, som att tala om vad Privatpolislagen Ipred som riksdagen antog i onsdags faktiskt innebär. Att prata om detta med sina vänner och bekanta räcker väldigt långt. Alltför ofta möts man av reaktionen "men det kan inte vara sant!". Det är det.
Till att börja med får Lobbyn - och när jag skriver Lobbyn, så menar jag upphovsrättslobbyn - göra privata brottsutredningar. Det har varit skitförbjudet tidigare, men de har haft tillfälliga undantag. Nu skrivs det uttryckligen in i lagen att de, just de, får göra privata brottsutredningar. De är undantagna från personuppgiftslagen som säger att privata intressen inte får göra sådant.
Sedan får de tvinga en internetleverantör att lämna ut personuppgifterna för den person som ligger bakom IP-numret de spanat på, och som de anser fildelar. Det kan inte ens polisen få ut. Lobbyn får alltså mer långtgående befogenheter än den svenska polisen. Läs den meningen igen: Lobbyn, en privat industri, får mer långtgående befogenheter att kränka vanliga medborgares privatliv än den svenska polisen. Det är bland annat därför som det här har kallats för privatpolislagen.
Därefter får de frysa bankkontot och beslagta huset för en person som de misstänker för fildelning. I klartext, så är det den som står för abonnemanget bakom ett IP-nummer. Ja alltså, personen och familjen får bo kvar där, men det är belagt med så kallat "kvarstad", vilket innebär att det i allt väsentligt är taget i beslag. Notera nu att det inte ens gäller personen som är misstänkt för fildelning, utan istället personen bakom det abonnemang som har använts.
Sedan kommer de och knackar på och gör husrannsakan. Det är först då man får reda på att ens bankkonto är frysta. Formellt heter det inte husrannsakan, utan intrångsundersökning, men det är precis samma sak med ett annat namn. Då går de igenom alla datorer, alla backup hårddiskar, alla MP3-spelare, allt. Har du nakenbilder på datorn? Varsågod att titta, Lobbyn, säger riksdagen. Har du privata dagböcker? Varsågod, Lobbyn. Privat surfhistorik? Politiska åsikter? Sexuella preferenser? Kom, kom, ta för er bara, Lobbyn. Inte bara på dina datorer, utan för alla i hela hushållet. Riksdagen är generös, den som inte har något att frukta kan inte ha något att dölja.
Därnäst kommer de med ett utpressningsbrev. Då kräver de dig, eller den barnfamilj som de gjort husrannsakan hos, på tiotusentals eller ibland hundratusentals kronor. Vi vet att det är så, vi har sett deras utpressningsmallar.
Skadeståndet de kräver behöver inte vara pengar de förlorat. Lagen går ifrån en grundprincip i svensk civilrätt om att man bara kan kräva igen faktiska förluster. Lagen tillåter Lobbyn att sätta skadeståndsnivån utifrån "industrins intresse att det inte upprepas" -- i klartext, så högt att det skrämmer folk. I allt väsentligt privata straffböter, alltså. Men på hundratusentals kronor i stället för, som är brukligt, hundralappar.
I "vänlighet", så erbjuder de sig att inte gå till domstol om du betalar halva beloppet inom tio dagar. Om det går till domstol, så hotar de med att du dessutom måste betala deras rättegångskostnader på ytterligare massor. I Danmark, där det här systemet har funnits ett par år, så blir de flesta så rädda att de betalar för att bli av med problemet, oavsett om de har gjort något fel eller inte. Konceptet "rättssäkerhet" existerar inte. Lobbyn är inte ett dugg intresserad av att personen som faktiskt fildelat betalar, de är intresserade av att någon får agera syndabock. Om det är rätt person är inte så viktigt.
Sedan kan man gå till domstol om man trots allt kräver någon form av rättvisa och inte vill betala, utan vill bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. Det är inte längre en straffrättslig rättegång, utan en civilrättslig. "Oskyldig till motsatsen bevisats bortom rimligt tvivel" gäller inte. Men -- aha! -- Lobbyn har ju frusit ens bankkonto. Så det finns inga pengar till försvarare. De pengarna som finns kommer man inte åt.
Slutligen, efter de har dömt någon till enorma skadestånd (eftersom man inte har råd med försvarare), så kan den anklagade barnfamiljen tvingas att själv betala en tidningsannons för att berätta att de blivit dömda. Det här är också något helt nytt, en återinförsel av skampålen, som den dömde dessutom tvingas att betala för.
Man behöver inte någon speciell retorik just nu. Det räcker att berätta rakt upp och ner vad den här lagen innebär. Problemet är snarare att över huvud taget bli trodd.
Några hävdar att den bygger på ett EU-direktiv; att Sverige skulle vara tvingade att införa det här. Det är ren lögn rakt upp och ner. Det har varit hela vägen uppe i EG-domstolen som har tydligt sagt att Sverige inte inte inte måste införa de här galenskaperna. Det är bara regeringens eget ansvar och de har inga att gömma sig bakom.
Privatpolislagen är inte en anti-fildelningslag. Det är en anti-rättssäkerhetslag.
Prata om det här med dina vänner och bekanta. Berätta om Piratpartiet.

http://www.dn.se/nyheter/politik/det-har-ar-ipred-1.471253

(5 kommentarer, senast 2009-03-02 11:16)

Nästa inlägg
swede

2008-11-11 10:39 - swede
Fildelningslagen

Hur kommer det sig att bolag som tjänar mycket pengar alltid måste ha mer ?
Den nya fildelningslagen är sjuk tycker jag, betalar jag inte skatt för att polismyndigheten ska kunna har resurser för alla slags brott. Om nu fildelning är ett brott så ska ju respektive myndighet utreda det.
Men jag kan förstå att det inte heller fungerar eftersom dagens polismyndigheter inte ens har resurser att utreda de enklaste brotten så som inbrott, snatterier, stöld, misshandel och personrån. Inte heller ta tag i ekobrotten, bedrägerier och den organiserade brottsligheten som har många människoliv på sitt samvete och då kvinnor som kommit hit genom fagra löften om en bättre framtid.
Nää låt de stora bolagen som drar in miljarder på en film som visas på bio över hela världen eller ett musikbolag som måste ha sina 40%-60%av intäkterna av artisterna istället sköta det.
Skam vore ju ifall det råkade tappa några procent av marknaden jag tror nog de bolagen klarar sig ekonomiskt.
Glöm inte att många okända band och soloartister har fått sitt genombrott genom Internet och fildelning, och även tjänat pengar på det själva.
Jag är villig att köpa min musik och även köpa filmerna men inte med ett 80 procentigt påslag av tillverkningskostnaden av dessa musik och film skivor. Sänk priset på CD-skivor och DVD filmer så kommer jag handla mer. Men jag tror även att många fildelare som laddar ner musik samt filmer även köper orginalet ifall det tycker det är bra.
Hur många gånger har man inte spenderat hundratals kronor på ett biobesök och kommit ut besviken att filmen inte höll vad trailern lovade, eller om man nu köpt en skiva varav 3 låtar av 20 var bra och man spelade de hela tiden. Fildelningen kommer att fortsätta lika säkert som man förr spelade in band i från radiokanalen eller kopierade kassetband eller LP-Skivor som de också ville förbjuda.
Filmer och musik har alltid varit copyright skyddade genom urminnes tider men likförbannat har det sålts tomma kassetband, brännbara CD-Skivor, DVD-skivor och DVD-brännare, inspelningbara kassetbanspelare, VHS samt inspelningsbar DVD och TV med hårddisk.
Snacka om dubbelmoral.
Nää döp om IPRED-Lagen till IFRED-Lagen och låt mig vara.

Läs mer om diskussionen på Aftonbladet

(Inga kommentarer än)

Nästa inlägg