... från
NYHETSBREV
31 MARS 2009
Öppna nätverken, bygg kunskapssamhället
Ingen lär väl ha missat att Privatpolislagen Ipred tar effekt imorgon den 1 april. Tajmingen kunde inte varit bättre.
Jag har skrivit mycket tidigare om vad den innebär, och Lobbyn har sagt att de tänker hänga på låset för att få in de första stämningarna redan före lunch. De är verkligen ute efter att skrämmas.
Politikerna har misslyckats med att skydda Internet och att hålla det öppet, fritt och anonymt. Som tur är behöver vi inte politikerna till det. Är vi tillräckligt många kan vi göra det själva.
Det började med en idé från Emma som driver bloggen Opassande. De här repressiva lagarna är ute efter att få oss tysta, att skrämma oss till lydnad. Men jag tänker varken vara tyst eller rädd. Vi medborgare kan faktiskt hålla nätet öppet, fritt och anonymt själva.
Igår och idag har många öppnat sina trådlösa nätverk för besökare. De flesta använder Emmas förslag på namn till nätverket: Ipredia. På det sättet är nätet garanterat öppet, fritt och anonymt -- det behövs bara ett par tusen personer som gör så här, så finns det gratis och fritt internet i alla stadskärnor och tätorter. Precis det som politikerna har misslyckats med. Det behövs ett par tusen -- och vi som läser det här är nästan femtontusen. Dessutom pratar vi med våra vänner om det.
Ett axplock av de bloggare som hakade på direkt är Kulturbloggen, Zac, Svensk Myndighetskontroll, Jardenberg, Scaber Nestor, Pure Nandi och Varför inte?. Jag själv skrev också.
(Naturligtvis måste man se till att säkra datorerna, om man öppnar upp nätverket, så att utomstående inte kommer åt filerna på datorn. Men det har de flesta av oss redan gjort. Annars är det hög tid ändå.)
Det är dessutom så, att det tog Danmarks medborgare över fem år att hitta en fungerande försvarslinje mot deras version av Ipred, och under tiden hade många barnfamiljer hamnat i slumpens skottlinje och fallit offer för skiv- och filmindustrins utpressning. Den försvarslinjen är just öppna trådlösa nätverk; om vem som helst kan använda nätverket, så anses det inte bevisat vem som har använt det till fildelning, och domstolen har frikänt. Det anses nu vara ett fungerande prejudikat.
Men att vi gör lagar som Ipred och Datalagringsdirektivet verkningslösa är mest en trevlig sidoeffekt av att vi har fått nog av sittande politikers inkompetens och bestämmer oss för att bygga kunskapssamhället själva. Framför allt så vägrar vi vara rädda, utan förstår och är stolta över vad vi bygger. Ett öppet, anonymt och fritt internet på de flesta ställen är precis vad vi behöver just nu - och är också något vi kan bygga tillsammans.
Veckans argumentationsövning
Först: vad får du för frågor som du känner att du inte kan svara på? Vad vill du ha en argumentationsövning om? Skriv och fråga! Det är mitt jobb (bland annat) att se till att just du känner dig bekväm med att argumentera.
Idag tänkte jag prata om Sverige, Europa, och världen, i den ordningen. Hur vi ska bygga om Sverige, Europa och världen, i den ordningen. Flera önskade sig mer kött på benen om just det efter min förra argumentationsövning.
I all korthet har vi två stycken trestegsraketer.
Den första formulerade vi efter valet 2006, och består i att grunda ett starkt och självständigt ungdomsförbund, göra bra ifrån oss i EU-valet 2009, och sedan använda det som en språngbräda mot riksdagen 2010. Vi står alltså inför det andra steget i den raketen.
När det gäller riksdagen, så har vi vår vågmästarstrategi. Vi har uttryckligen valt att inte ha någon ekonomisk politik, bland annat för att kunna välja höger- eller vänsterblock helt fritt. Att vara en vågmästare på riktigt. Det gör att vi kan spela ut blocken mot varandra, och faktiskt få igenom våra frågor vid bara drygt fyra procent. ("Priset för statsministerposten är det bästa budet i Piratpartiets frågor.")
När det händer, så kommer två saker att inträffa. För det första, så kommer det att bli som när den lille pojken säger att kejsaren är naken. De här monopolen som vi jobbar mot har bara ett värde för att alla håller med om att de har ett värde. Den första som säger "nä, det här är värdelöst" kommer att kollapsa det gamla systemet som ett korthus, och kunna lämna plats för att bygga om till kunskapssamhället. Vi satsar på att det kommer att vara Sverige.
Det andra som kommer att hända är att USA kommer att bli vansinniga och hota med handelssanktioner. Det är en uttrycklig del i deras utrikespolitik att hota med handelssanktioner i sådana lägen, och hittills har svenska politiker fått svansen mellan benen inför det hotet. Men det kort som ingen använt, är att sådana sanktioner inte skulle kunna riktas mot Sverige, utan skulle få riktas mot EU.
Och här är trumfkorten: EU har en större bruttoproduktion än USA. Det gör att om USA riktar sanktioner mot EU, så skadar det USA mer än EU, och därför kommer de inte att verkställa det hotet. Samtidigt är upphovsrättslagstiftningen på nationell nivå i Europa, så att vi faktiskt kan ändra lagarna (i USA är upphovsrättslagen, alltså själva lagtexten, på federal nivå).
Där är andra steget. Så ändrar vi på Europa, under protester från framför allt USA (men förmodligen hejarop från Latinamerika). Svenska politiker -- inte bara PP-politiker -- ska bli de bästa i Europa på att bygga kunskapssamhället.
Det tredje steget är det lättaste: när vi har byggt om Europa, och EUs politiker förstår eller åtminstone har accepterat att Internet kommer att förbli fritt, så kan resten av världen inte göra något annat än att hålla med.
Det där är planen i ett nötskal, lite kortfattat. Så ska vi bygga om Sverige, Europa, och världen -- i den ordningen
Bergatorparens bloggtips:
http://www.alliansupproret.se/2009/03/31/munkavle-tider-att-vanta-om-inte-alla-vaknar/