Inte långt från där jag bodde under uppväxtåren fanns en park med en musikpaviljong. Under hela sommaren och en bit ut på hösten brukade olika kristna trossamfund komma dit och sjunga, spela och predika. Det som fick mig att formligen stegra var att gemensamt för de alla var deras hyllning till döden. Jag var blott ett barn, men tänkte: ”Dessa kristna, varför hyllar de inte livet?” Mina föräldrar kunde inte erbjuda någon hållbar förklaring till dessa galenskaper – och ingen av mina lärare i skolan hellre. Jag tror nog grunden för min ateism lades redan då. Om Jesus var Frälsaren, skulle man inte då hylla Livet? Skulle man inte då hylla att man genom Jesu handlingar fått en möjlighet att befrias från syndens bojor? Men, nej: Halleluja snart är jag död!
Det att tillsynes normala människor kan ha sådana tankar är rent ut sagt skrämmande. Vi lever en kort stund här på Jorden, och borde vi inte då göra det bästa ut av denna tid? Jag reds själv inte döden, och visst har det varit gånger då man önskat att man kunde satt sig i elektriska stolen och fått det undanstökat, men det finns ett skäl till att vi lever här – även om vi inte kan definiera detta skäl. Risken med ett sådant tänkande såg vi med den japanska krigsmakten under andra världskriget då fullt normala unga män störtade sig i döden i flygplan som var konverterade till flygande bomber. Kamikaze – den gudomliga vinden kallades fenomenet och kom från en gammal krigartradition där det att dö för Kejsaren var en ära och en handlings som kom att belönas med Nirvana. ”Osaliga andar” heter en programserie som brukar gå på TV4+, och jag tror att om de två tanterna i denna serie tog sig en seglats till de områden av Stilla Havet där de flesta av dessa ungdomar dog, skulle de komma att möta en oändlig rad av osaliga andar som upptäckt att de blivit blåsta – rejält.
Jag har sagt det förut, och upprepar det gärna: Religioner är sagor för vuxna – det finns inte så mycket som en gnutta sanning i någon av dem. Men ändå ser vi människor som är villiga att dö för dessa vansinnes berättelser som gör anspråk på att vara Sanningen i kraft av sin ålder. Det som var lögn för 5000 år sedan, var lögn för 2000 år sedan och är lögn den dag i dag! Människor blir osams och dödar varandra över detta elände – eller är eländet enbart ett svepskäl för att göra andra, mindre respektabla syften mindre skenbara? Jag lutar åt det senare eftersom man måste locka med belöning om man skall få såväl djur som människor att frivilligt blamera sig. ”Dö för mig så skall du få sitta vid Herrens sida och få njuta av Härligheten!”. Hört det förut? ”Vi är de rättvisa och goda. Våra motståndare är onda och Satans sändebud. Alla grymheter vi utsätter dem för, kan rättfärdigas.” Denna utsaga kan du hitta hos alla härskare upp genom åren. Hitler använde den mot judar, slaver, romer, dissidenter och arbetsoföra, Stalin mot alla han ogillade just för stunden och Ahmadinejad mot judar, amerikaner och européer.
Det att Ahmadinejad vann en ny president period, gör att han nu har ett antal nya år på sig att förverkliga sina ambitioner om att bli ledare för en stormakt i Mellanöstern. Kommer det att leda till krig? Ja, det är jag rimligt säker om att det kommer att bli – och även oljemarknaden. Vi ser det på att oljan gått upp jämt och trutet under en längre tid. Det betyder att man förväntar bråk. De som arbetar med olja vet när saker är vid att ta sig hus i Helvetet – jag menar Mellanöstern (Jag blandar ofta ihop de två ställena. Kan inte begripa varför.) Det var tidigt klart att Ahmadinejad kom att vinna, och att valet enbart var en formalitet. Iran är en teokrati som låtsas vara en demokrati. Det finns faktiskt profetior som gör gällande att tredje världskriget kommer att utbryta senast i år, och om man tittar på förutsättningarna, så verkar det rimligt: Iran är en av världens största oljeexportörer, och skulle denna källa torka upp över natten, kom världsekonomin att kastas in i en depression värre än någonsin tidigare. USA och Kina har båda sagt i klara ordalag att de är villiga och beredda att gå till krig för att säkerställa att de har tillgång till olja – vilket innebär att den som ställer sig i vägen för dem bör ha satt upp sitt testamente och förberedd sig på att aldrig se solen stiga upp mer. Det som gör situationen känslig är att vi passerade peak oil ifjol och att oljan kommer att bli svårare och svårare att utvinna framöver – med avsevärd högre priser till följd. Det är med olja som med dricksvatten: Jorden har massor av vatten, men enbart en nästan försumbar del är dricksvatten. Oljan var lättillgänglig och därmed billig de första 150 åren, men trots att det mesta av oljan finns kvar, blir den allt svårare att få upp, och det man får upp håller sämre kvalitet med fler orenheter.
Kanadensarna ligger på händer och knän och skrapar fram oljesand. Detta är otroligt dyr olja eftersom det behövs stora mängder energi för att lösgöra oljan. I USA finns oljeskiffer. Problemet med den är det behövs mer energi för att utvinna oljan ur den än vad som finns i den olja man får lös. Trots det är allt detta inkluderat i de beräknade oljereserverna. Alltså inte svårt att begripa att oljepriserna gång på gång går i taket – trots att vi befinner oss i en ekonomisk kris. De allt större svårigheterna med att ta fram olja i tillräckliga mängder kommer att hämma en ekonomisk återhämtning, och leda till ökade spänningar. Jag är säker på att det kommer att smälla, men frågan är när, var och hur högt.
Återigen kommer religionen att bli använd på samma sätt som den använts tidigare under historiens gång: Som en motiveringsfaktor. Gud är på vår sida, Satan på motståndarens sida. Att folk inte lär sig av historien? Att man väljer att blunda för att man luras med lögner och rena sagor att offra livet för att andra skall kunna leva loppan – för det är det som är fallet. Man delar ut pappersbitar som det står ”Diplom” på, och metallstycken med färgstarka snören fäst till sig som ”belöning” för att man gjort sin ”plikt” för kung och fäderneland, men inte en ända korvöre till ersättning för krigstrauman, förlust av förlighet och arbetsförmåga. Efter andra världskriget fanns norska krigsseglare strandsatta över hela världen utan medel att ta sig hem. En grupp idealister åtog sig att hämta dem hem. Norska krigsseglare fick aldrig någon krigspension eller annan ersättning eftersom de inte räknades som ”stridande” trots att de behandlades som det av fienden, och oftare än inte stod under militärt kommando. Denna generation som bidrog så starkt till att hålla britter och sovjeter försörjda med olja, råvaror, vapen och ammunition dog utan att fått så mycket som ett ord till tack. De dog fattiga och härjade av minnen och skador på kroppen. Ledda av fädernelandskärlek och gudstro gav de allt, och fick inget tillbaka. De, om någon, kanske hade anledning att ryta: ”Halleluja, snart är jag död”?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5378949.ab
http://www.dn.se/nyheter/varlden/reformledare-gripna-i-iran-1.891000
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/06/13/AR2009061300627.html?hpid=topnews
http://arkiv.na24.no/Nyhet/223082/-+Krigsseilerne+fors%C3%B8mt+av+Norge.html
http://www.dagbladet.no/2009/06/15/nyheter/iran/utenriks/mahmoud_ahmadinejad/valg/6721438/
