Jag oroar mig för kommande åhörare som tråkas ut av min energi vid anföranden. Och jag har utvecklat ett försvar (obra sådant) mot det här; noggrant och sakligt anförande - när åhöraren tråkas ut av min tröghet eller tysthet byter jag automatiskt ämne mitt upp i ett anförande eller så cirkulerar jag för att inte verka obekväm? - vid misstänkt uttråkning, då jag gör ett energirikt framförande, forcerar jag ämnet och snubblar på ord och meningar, sedan låter jag andra diskutera ämnet (för med min energi har jag i alla fall fått igång en diskussion) medan jag inriktar mig på något annat projekt. Om det bara gäller samspråk med en person, avbryter jag tyvärr åhöraren ofta då denne tycks ta över anförandet, jag forcerar samtalet så jag hinner få sagt det jag tänkt mig. Och sedan är samtalet över om vi inte växlat in på ett nytt ämne.
Dåligt samvete för det som har skett och oro för det som kan komma att hända är det största energislöseriet man kan ha. Detta gör endast att man blir utbränd, går i väggen eller går in i en depression. Och sedan är det verksamheten man kommer att skylla på då det i verkligheten är ens energi man använt felaktigt.
Den som grubblar historiskt tar stor energi av sin självömkan!
Den som grubblar på hur det skall bli tar stor energi av sin oro!
Att ha en meningsfylld tillvaro, trygghet i flocken och en målsättning som är realistisk, är att prioritera!
Energistöld är att brottas med samvetet om det förflutna och ansvaret för det som är gjort (tänk; gjort är gjort!). Eller och, den som brottas med sitt samvete att marknadsföra sig för framtiden och det som skall ske! Försök att leva i nuet och lägg energi på att meditera (fokusera på ditt mantra (vad som helst; träflisa, sten, ord
.)) i stället för att grubbla! Att ständigt vara uppkopplad för umgänge och tanke gör att någon positiv energi aldrig kommer att lagras i ditt sinne
(etc. det om det osv.)