Här om dagen skrev Aftonbladet om Annica som ådragit sig akromegali, en sjukdom som förorsakas av en godartad tumör på hypofysen som leder till abnorm avsöndring av tillväxthormon. Detta leder, om det inte behandlas till ett mycket smärtsamt sjukdomsförlopp vilket är fallet för Annica. Men här är kruxet: När man väl opererat bort tumören, och inga komplikationer tillkommit, blir man frisk av sjukdomen om man bortser från att de tillväxter som ägt rum inte återgår, så att man blir lite Jaws liknande resten av livet. Många som drabbats av akromegali, har kunnat fortsätta arbeta bland andra skådespelaren som i många filmer gestaltade Jaws killen med tänder som kunde käka av stålwirar. Det tillkommer ungefär 20 30 nya fall av akromegali i Sverige varje år, så det är ingen folksjukdom. Man skall inte bagatellisera eller underskatta de plågor de drabbade har, men i all rättvisans namn: Annicas dotter som, om jag skall få vara lite elak, har en image som en socialsekreterare från 1970 talet, har gjort moderns sjukdomshistoria, och myndigheternas behandling av denna som stöd för sin syn om att de rödgröna skulle hanterat det på ett annat sätt.
Sanningen är den att sossarna stödjer Arbetslinjen. Jag har sett tallösa exempel på hur man ifrågasätter läkarintyg även i kommuner med stark slagsida mot vänster. Det som skedd i fallet Annica, är att Försäkringskassan åsidosatt läkarintyget, och beslutat om utförsäkring. Socialtjänsten har ålagt Annica att inom 4 månader sälja lägenheten. Så vad är fel i denna bild? Akromegali är en sjukdom som går att bota om man kommer under behandling i tid. De ledbesvär och neurologiska plågor som härrör från nerver i kläm, går över under behandlingens gång. I så måtta, och så här långt har Försäkringskassan rätt, men de har fel beträffande den tidshorisont man måste arbeta inom. Man opererar inte bort tumören ena dagen, och är fullt arbetsför inom någon vecka eller så. Det tar längre tid. Socialen har rätt med: Om man är så sjuk att man behöver dygnsbaserad omvårdnad, skall man inte sitta i lägenhet, men bo på behandlingshem där man får den vård som är nödvändig. Problemet med det hela, är att de som ger reglerna har så lite pengar att röra sig med, att de vill se snabba ryck, och allra helst vill de ha varenda kotte som kan lyfta ett pappersark i arbete. Detta skapar den situation som är idag. Problemet är att den rödgröna sörjan kommer att föra en skattepolitik som gör det svårare att behålla arbeten i Sverige än Alliansen. Samtidigt vill inte de rödgröna ha mer pengar att röra sig med än Alliansen eftersom det ju är sammanhang mellan hur många kunder Sverige AB har, och hur mycket som finns i dagskassan, så att säga. Sätter du upp priserna, går folk till andra och när skatterna ökar, så ökar priserna på svenska produkter vilket minskar våra marknadsandelar på en redan svår internationell marknad ergo blir det flera som behöver bidrag och färre att betala för det.
Jag tror inte Annica skulle blivit schysstare behandlad under rödgröna sörjan än vad fallet är nu. Hon har min djupaste medkänsla, men dottern borde ha en spark där bak så skjortan stod rakt ut och socialsekreterareglasögonen hoppade på näsan för att använda moderns svåra medicinska situation för att bedriva valrörelse. Om Annica fått behandling för sin akromegali i tid, skulle hon fortfarande kunnat leva som hon gjorde dessförinnan. Jag är ledsen, men detta är en medicinsk, och inte en politisk fråga. Jag hoppas att alla som läser detta, tänker på att hur vi röstar imorgon har betydelse för hur vi kommer att leva under kommande 4 år. Det finns många i vårt land som inte får den behandling de behöver för att bli friska, och det finns mycket att kritisera vid den byråkrati som administrerar det hela, men jag tror Alliansen har bättre grepp om sjukvården än den rödgröna sörjan. Måtte Athene och Universums alla goda krafter skona oss för 4 år med de rödgröna!