En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Senaste inläggen som handlar om socialen

Bergatorparen

Här om dagen skrev Aftonbladet om Annica som ådragit sig akromegali, en sjukdom som förorsakas av en godartad tumör på hypofysen som leder till abnorm avsöndring av tillväxthormon. Detta leder, om det inte behandlas till ett mycket smärtsamt sjukdomsförlopp – vilket är fallet för Annica. Men här är kruxet: När man väl opererat bort tumören, och inga komplikationer tillkommit, blir man frisk av sjukdomen – om man bortser från att de tillväxter som ägt rum inte återgår, så att man blir lite ”Jaws” – liknande resten av livet. Många som drabbats av akromegali, har kunnat fortsätta arbeta – bland andra skådespelaren som i många filmer gestaltade ”Jaws” – killen med tänder som kunde käka av stålwirar. Det tillkommer ungefär 20 – 30 nya fall av akromegali i Sverige varje år, så det är ingen folksjukdom. Man skall inte bagatellisera eller underskatta de plågor de drabbade har, men i all rättvisans namn: Annicas dotter som, om jag skall få vara lite elak, har en image som en socialsekreterare från 1970 talet, har gjort moderns sjukdomshistoria, och myndigheternas behandling av denna som stöd för sin syn om att de rödgröna skulle hanterat det på ett annat sätt.

Sanningen är den att sossarna stödjer Arbetslinjen. Jag har sett tallösa exempel på hur man ifrågasätter läkarintyg även i kommuner med stark slagsida mot vänster. Det som skedd i fallet Annica, är att Försäkringskassan åsidosatt läkarintyget, och beslutat om utförsäkring. Socialtjänsten har ålagt Annica att inom 4 månader sälja lägenheten. Så vad är fel i denna bild? Akromegali är en sjukdom som går att bota om man kommer under behandling i tid. De ledbesvär och neurologiska plågor som härrör från nerver i kläm, går över under behandlingens gång. I så måtta, och så här långt har Försäkringskassan rätt, men de har fel beträffande den tidshorisont man måste arbeta inom. Man opererar inte bort tumören ena dagen, och är fullt arbetsför inom någon vecka eller så. Det tar längre tid. Socialen har rätt med: Om man är så sjuk att man behöver dygnsbaserad omvårdnad, skall man inte sitta i lägenhet, men bo på behandlingshem där man får den vård som är nödvändig. Problemet med det hela, är att de som ger reglerna har så lite pengar att röra sig med, att de vill se snabba ryck, och allra helst vill de ha varenda kotte som kan lyfta ett pappersark i arbete. Detta skapar den situation som är idag. Problemet är att den rödgröna sörjan kommer att föra en skattepolitik som gör det svårare att behålla arbeten i Sverige än Alliansen. Samtidigt vill inte de rödgröna ha mer pengar att röra sig med än Alliansen eftersom det ju är sammanhang mellan hur många kunder Sverige AB har, och hur mycket som finns i dagskassan, så att säga. Sätter du upp priserna, går folk till andra – och när skatterna ökar, så ökar priserna på svenska produkter vilket minskar våra marknadsandelar på en redan svår internationell marknad – ergo blir det flera som behöver bidrag och färre att betala för det.

Jag tror inte Annica skulle blivit schysstare behandlad under rödgröna sörjan än vad fallet är nu. Hon har min djupaste medkänsla, men dottern borde ha en spark där bak så skjortan stod rakt ut och socialsekreterareglasögonen hoppade på näsan för att använda moderns svåra medicinska situation för att bedriva valrörelse. Om Annica fått behandling för sin akromegali i tid, skulle hon fortfarande kunnat leva som hon gjorde dessförinnan. Jag är ledsen, men detta är en medicinsk, och inte en politisk fråga. Jag hoppas att alla som läser detta, tänker på att hur vi röstar imorgon har betydelse för hur vi kommer att leva under kommande 4 år. Det finns många i vårt land som inte får den behandling de behöver för att bli friska, och det finns mycket att kritisera vid den byråkrati som administrerar det hela, men jag tror Alliansen har bättre grepp om sjukvården än den rödgröna sörjan. Måtte Athene och Universums alla goda krafter skona oss för 4 år med de rödgröna!

(1 kommentar, 2010-09-18 22:00)

Nästa inlägg
Bergatorparen

Fortfarande tror människor på demokratiska verkmedel i Svea Rike – tack och lov, får man kanske säga. Jag var ute och gjorde månadshandeln idag, vilket är en nödvändighet när man bor så långt ute på vischan att även Hin Håle går sig vilse där, och jag lyssnade på bilradion. Det var snack om att det vid varje val uppkom en – fråga – partier, och att dessa var representerade i kommunfullmäktige i kring hälften av kommunerna. Bakgrunden för dessa partier är ofta att medborgarna överkörs i frågor som är centrala för vanligt folk – sådant som nerläggning av skolor. När medborgarnas förslag överkörs och röstas ner i värsta ”Robinson” andan, kvarstår oftast enbart att bilda en egen vallista och försöka komma in där besluten fattas och försöka en till gång att ändra på sakerna. Som en utav de som intervjuades i radion sade: ”De förtroendevalde tror att de sitter så säkert. De tror visst dessutom att väljarna ä så dumma att de inte förstår”. I de flesta fall kan det vara så det faktiskt förhåller sig. Det är en klyfta mellan de som styr och de styrda som verkar vidgas allt mer. Den sittande regering verkar vara en ”firma” som tar emot beställningar på lagstiftning från den stora, globala företagen inom bland andra underhållnings- och mediebranschen, medan de som vald de in verkar betraktas som en sorts pariakast som skall förtryckas, förnedras och bekämpas på alla sätt och vis. Ett exempel är det provocerande faktum att man tillåter att kraftbolagen låter kärnreaktorerna stå still under den tid av året som traditionellt är den kallaste. Det luktar spekulation och lurendrejeri lång väg om det. Tyvärr är det så att bland elkonsumenterna finns ingen gemensamt konsensus om hur det bör vara. Vi SKRIVER PÅ ett uppror som skickas vidare till politikerna – som de i sin tur och ordning torkar sig där bak med och spolar ner i toaletten. Ända sedan Tage Erlanders tid har politikerna letat efter ett sätt att bedriva en ”representativ diktatur” som föreger att vara demokrati. Precis som i en latinamerikansk bananrepublik blir svenska politiker köpta av lobbyn från kraftbolag, rättighetsindustrin, bilbranschen och oljebranschen – bara som ett litet axplock – att leverera lagar och förordningar som tillgodoser branscherna på konsumenternas bekostnad. Bästa beviset på det är att köpevillkoren från så gott som alla företag, privata såväl som offentliga och konsument ägda kan sammanfattas såhär: ”Firman AB kan närsomhelst besluta(…), kunden accepterar. Firman AB äger rätt att när som helst överdra eller belåna närvarande fordran. Kunden äger inte rätt att överdra fordran. Firman AB äger rätt, kunden äger ingen rätt!” Om du tror detta är satt på sin spets, så plock fram några villkorsformular från några av de företag du handlat med under åren lopp, så ser du vad jag menar.

Demokratin har smulats sönder ända sedan Berlinmurens fall. Jag befarade just detta när jag såg muren falla, och tyvärr visade sig mina farhågor besannas. Det har svamlats rätt mycket i media om att klyftorna i samhället har ökat, och det är både sant – och en velat politik. På den gamla hårda tiden, var fattigdomen den gemensamma nämnare som skapade gemenskap och sammanhållning, så man beslöt sig för att förbättra förhållandena för de flesta, men inte alla. Man visste att om man lyfter upp några, men inte alla, så bryter sammanhållningen ihop och det blir lättare att styra. Alla som tagit sig ur fattigdomens helvete, har en farhåga: Att hamna där igen. Denna rädsla används sedan av makthavare för att hota medborgarna till lydnad. Ju mer man fragmenterar befolkningen, ju mindre blir sannolikheten för att det rullar upp traktorer som dumpar färsk kogödsel på platsen framför Rosenbad eller framför Öresundskraft, Vattenfall, EON eller Fortum. Och fragmenterad är den svenska befolkningen idag, utan tvekan. Om man tittar på spridningen i inkomsterna, får man en bild på just hur fragmenterad det blivit. Lösningen på problemet skulle ligga i om man kunde ta fram billigare och bättre teknologi för att samla in och nyttiggöra sig den energi naturen överöser oss med i form av solljus, vind och vatten i villaskala så att folk kunde bli mer oberoende av kraftmaffian. Och det ser ut att vara vägen som saker är på väg: Befolkningarna i de olika länderna distanserar sig mer och mer från det som i tidigare tider var gemensamma funktioner, och skapar egna alternativ. Detta kommer utan tvivel att skapa en näst intill oöverstiglig ravin mellan folket på ena sidan, och industrin och myndigheterna på den andra – precis som i en alarmistisk, amerikansk 70 eller 80 tals framtidsfilm. Detta skulle vara början till slutet för samhället eftersom ekonomin baserar sig på köp och försäljning inte enbart inom egna ”huset”, men i en större skala. Om industrin förlorar försäljningen till gemene man, tappar den sitt existensberättigande och kollapsar. De som varit rika på gemene mans bekostnad upplever plötsligt att deras pengar inte längre är värda något. På andra sidan ravinen har en ekonomi vuxit fram utifrån reella behov, och sedan går historien ett nytt varv. Sensmoralen är att huvudet inte kan leva utan kroppen – och den läxan borde någon dänga in i den härskande klassens tjocka skallar. Hur lite jag än gillar den röd/gröna röran, måste jag dock erkänna att de åtminstone sätter Sveriges behov framför de behov de stora, globala företagen måtte ha. Regeringen Reinfeldt är ett hot mot Sverige eftersom den sätter de globala företagens intressen i främsta rad, medan den förtrycker gemene man och försummar Sveriges intressen genom att inte uppvisa det ringaste intresse för frågor som rör energiförsörjning eller ens de frågor de gick till val på, nämligen den gamla politiska slagdängan: ”Jobb, skola, omsorg och äldre. Yiah, yiah oooohhh!” Man har dock sett till att egna samhällsklassen fått skattelättelser, medan de svagaste i samhället drivs till självmord. Någon borde väcka åtal mot detta gäng hos den Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag. Om jag haft den auktoritet och de resurser som krävs, skulle jag gladligt åtagit mig att se denna regering häktats och fängslats för många år framåt! Den parlamentariska immunitet missbrukas jämnligt för att föra en politik som gränsar till det brottsliga – och det måste vara fallet när folk begår självmord på grund utav de förvägras ekonomiska medel till sitt livsuppehälle efter att ha kämpat mot dålig hälsa i alla år, och trots hälsan gjort allt för att förbli i arbete, och betalat sina skatter. Den samma regering som hetsar sig upp över att någon ”stjäl” (piratkopierar) från multinationella (läs: amerikanska) multimiljardföretag, drar sig inte för att stjäla från de som inte ens har hälsan. Alliansen mot Sverige är ett otyg som inte bör få förnyat mandat, men förpassas till historien som ett misslyckat politiskt projekt som gjorde mer skada än gagn.


Den kända ministern.

Vem drabbas som värst av den maffialiknande energiregimen i dagens Sverige? Rätt gissat: De som har det sämst redan i utgångspunkten. Jag har tittat på en lång rad bostäder hos ett av Sveriges större mäklarhus, och förfärats över hur många hus som fortfarande har direktverkande el som uppvärmningskälla eller vattenburen el, och som har kostnader som uppgår till över 35 000 kronor per år enbart på uppvärmning. Med hushållsel, uppgår deras inköp av el till långt över 40 000 kronor per år! Inte att undras att industrin blir mätt och belåten – eller att den får råd att köpa sig politiker som kan se till att den gynnsamma situationen fortsätter. Jag tror många som lever på gränsen, och som bor i hus med direktverkande el, fryser mer än vad bra är – och det i synnerhet en vinter som den vi har i år. I all anständighetens namn borde vi, oberoende av vilken samhällsklass vi tillhör, kräva att man börjar ta sociala hänsyn.

Bor man i hus – även om det är ett ruckel – får man inget stöd på Socialen, så då är det att frysa sig genom vintern – precis som på gammelmormors tid. Själv har jag turen att ha en pelletspanna. Förvisso sjunger jag alla sorters konstiga psalmer när jag försöker få trädgårdstraktorn att ta tillräckligt med styrning för att komma från skjulet till pannrummet med pelletssäckarna, men åtminstone har jag det varmt – och det önskar jag att alla skulle ha och i synnerhet de sämst ställda.

(2 kommentarer, senast 2010-03-03 16:14)

Nästa inlägg