Senaste inläggen som handlar om stockholm

Jag har alltid sett söndagslunchen som en av de viktigaste aktiviteterna i mitt liv. Att ta en två timmar lång paus på en annars ledig dag frambringar ett stort lugn hos mig. Konversationerna är också mer stimulerande vid veckans sista tolvslag. Människor verkar slappna av lite grann.

Dagens lunch blev å andra sidan inte särskilt lyckobringande. Det var med en viss kväljande känsla som jag vände blicken mot Saras partner när han kom gående mot mitt bord. Han var klädd i en grönrandig vit skjorta, håliga jeans, och en svart basker. Hans ansikte var ockuperat av sydeuropeiska sminkprodukter och hans bleka hud påminde om en mimares. Hans horribla utseende överträffandes bara av hans matval. De uttorkade händerna höll i en tallrik med spenatpaj och ett glas havredryck.

När han stolt presenterade sig som en poet skapades en bild av en giljotin i mitt inre synfält. Dåvisste jag att mitt tålamod skulle nå botten inom tio minuter.

Det enda som är mer ansträngande än att lyssna på en översittare är att lyssna på en översittare som inte vet vad han pratar om. Han var som en amfetaminpåverkad Linda Rosing när han talade om vad postmodernismen betydde för honom.

Till slut fick jag nog och ställde några frågor:

Rick: Vad är hexameter?

Poeten: <tyst>

Rick: Vem var Robert Frost?

Poeten: Vad menar du?

Rick: Har du sett honom i dagens kulturdebatt?

Poeten: <tvekar> Bara i förbigående.

Rick: Konstigt, han dog för mer än 40 år sedan.

Vid det här tillfället förstod Sara att jag inte stod ut med hennes parter längre, och bad honom hämta ett par servetter. Jag log brett och tog en segerklunk ur hans förfärliga havredryck.

När han hade lämnat bordet var Saras min dock allt annat än uppskattande. Hon hade läpparna i ett sådant läge som brukade visa att hon var besviken - eller riktigt arg. Under de följande minuterna fick jag också veta att hon var det sistnämnda. Jag blev också påmind om varför det inte fungerade för oss två.

När hon lämnade restaurang-kaféet med den där hycklarens hand om sin midja kunde jag ändå inte undvika de vågor av svartsjuka som stegrade inom mig. Det enda som är värre än en översittare är en översittare som fumlar med ens Ex.

Äntligen fredag. I morse hade jag endast en plan: proppa munnen full med choklad och se hela första säsongen av Frasier. Men efter studierna hann jag knappt sätta på mobilen innan Sms:en kom in.

Alla var från Katherine. Det som hände igår var uppenbarligen inte en engångsföreteelse som jag hade hoppats. Nu vill hon "gå ut" senare ikväll. (Det verkar som det i alla fall - alla smileys och utropstecken gjorde hennes meddelanden ganska svåra att översätta.)

Jag undrar om jag kan stå ut med att träffa hennes "väninnor" igen. Sedan den outhärdliga lunchen då jag träffade de fyra häxorna har de endast visat sig i mina värsta mardrömmar.

Jag kan svära på att de enda ämnena som togs upp under denna lunch från helvetet var Möbler, Paradise Hotel, och Pengar (de verkar sannerligen älska att se ner på arbetande människor). Djävulens nymfer, utan tvekan.

Samtidigt upplever jag lika få valmöjligheter som jag gjorde igår. Jag följer med. Om så bara för att se vad som väntar mig på andra sidan Styx.

Fan. Inget golfmedlemskap kan vara värt det här.

Sedan jag gjorde en referens till Robert Jordan på min Fantasy-blogg har jag fått en del meddelanden från andra fans av hans framgångsrika bokserie, The Wheel of Time.

Eftersom jag har en stund nu innan småtimmarna kan jag svara på en del av frågorna.

Finns det någon intervju med Robert Jordan?
Många mail gällde bristen på intervjuer med författaren; och vissa undrade om det fanns några överhuvudtaget!

Ni kan vara lugna. Det finns ett dussin videointervjuer och ännu fler litterära. Jag hittade en
18 minuter lång intervju från 2005 av Fast Forward:
Intervju med Robert Jordan

När kommer sista delen ut?
Den sista boken, A memory of Light, kommer att släppas i tre olika delar. Den första, vid namnet The Gathering Storm, kommer att finnas i affärerna i slutet av oktober i år.
Som många andra har jag en stor tillit för Brandon Sanderson, och är säker på att han kommer att göra ett fantastiskt jobb med Jordan's sista verk.

Mer info om hela The Wheel of Time serien finns på http://www.dragonmount.com/

Nu måste jag inspektera insidan av mina ögonlock i några timmar. Det är en lång dag imorgon. Söndagsvilan är minst sagt obefintlig den här veckan.

//Rick' - 'Må ni alltid finna vatten och skugga'

På med säkerhetsbältet och den rosafärgade hjälmen, för nästa vecka kommer att bli den mest intensiva någonsin. När jag står inför familjehögtider, intervjuer, tentor, och en mångfald livsförändrande händelser kan jag föreställa mig ett behov för kaffe som är större än Robert Pattinson’s skivsamling, nästan i alla fall.

Samtidigt som detta moln av händelser närmar sig, kommer fler tvivlande funderingar upp till ytan. Att tänka på allt som kan gå fel är vad en svensk ska göra antar jag. Trots mitt franska arv så har jag uppenbarligen tagit mig an denna skandinaviska tradition nu. Det skulle säkerligen förklara varför en viss tanke har gått om och om i mitt huvud sedan igår. Det var någonting min syster sa innan hon lämnade in sitt slutprojekt i historia för bedömning: ”Abraham Lincoln hade en ljusare framtid efter att ha plockat up sina teaterkuponger på biljettkontoret.”

Även om jag inte förväntar mig den presidentens öde, så är det mycket att ta tag i från och med måndag nästa vecka. Det är faktiskt så mycket att jag skulle bli tvungen att raka av mitt skägg två gånger innan jag hunnit skriva ner allting.

Så, den enda… mustasch-fria lösningen på problemet är nog att jag berättar om händelser nästa vecka i den takt de kommer. Jag borde kunna finna en stund mellan förberedelser och kaffedrickande då jag kan berätta hur stressig dagen har varit – och kanske klaga lite på den sydeuropeiska tendensen att doppa samma chips i dippen två gånger. The horror!

// Rick – som anser att ”double dipping” är källan till all ondska.