Senaste inläggen som handlar om stress

Hur mår du fysiskt och hur är ditt allmänna välbefinnande. Motion, kost, sömn och alla de sätt som du tar hand om din kropp på. Att ha hälsa handlar om mycket mer än frånvaron av sjukdomar och symtom. För vissa har området hälsa och området fritid starka beröringspunkter – till exempel om du är idrottsintresserad eller friluftsintresserad. Då väljer du om du vill fundera kring dessa intressen i detta område eller i området som kallas fritid.

Är god fysisk / hälsa av avgörande betydelse för mig? Är mina vanor förenliga med god hälsa? Har jag god hälsa nu? Är jag i behov av läkarvård nu? Är min inställning till min egen hälsa förenlig med intresset för min familj och nätverk på lång sikt? Har jag någon sjuk- och olycksfallsförsäkring?

Har jag genomgått någon fullständig hälsokontroll under senaste året? Har jag varit hos tandläkaren under de senaste åtta månaderna? Har jag kontrollerat min syn under det senaste året? Kontrollerar jag min fysiska hälsa regelbundet? Vet jag hur man känner igen signalerna från de sjukdomar som orsakar flest dödsfall - cancer och hjärtsjukdomar? Känner jag igen tecknen på mental utmattning och emotionell stress? Reagerar jag förnuftigt på sådana signaler?

Räcker min energi alltid för den syssla jag utför?

Fritid. Det här området handlar om hur du tillbringar din tid när du inte bemödar dig med någon uppgift. Det handlar om vilka aktiviteter du skulle vilja ägna dig åt, både för egen del och tillsammans med din familj och dina vänner. Det kan vara specifika intressen du har som du vill skapa tid för. Det kan också handla om små saker i det vardagliga livet: hur du vill ha det och hur du vill spendera fritiden på ett sätt som blir återhämtande och berikande. Fundera över området utifrån frågorna och fyll i dina svar.

Planerar jag på ett rätt sätt för avkoppling och rekreation ? Fyller jag min tid för avkoppling med att bara vara åskådare?

Idrottar jag eller motionerar på annat sätt? Får jag den fysiska träning jag behöver? Får jag rätt sorts träning? Har jag ett särskilt träningsprogram? Håller jag gärna till utomhus? Njuter jag av att aktivt utöva idrott? Tycker jag om att promenera?

Bidrar min vikt till bästa möjliga hälsa? Är jag kalorijägare? Ser jag till att jag får en välbalanserad kost? Äter jag bara sådant jag njuter av? Förstår jag mig på vilken mat som ger god näring?

Har jag någrta speciella vanor inom del fysiska området som jag borde förändra? Finns det vanor jag borde utveckla?

På med säkerhetsbältet och den rosafärgade hjälmen, för nästa vecka kommer att bli den mest intensiva någonsin. När jag står inför familjehögtider, intervjuer, tentor, och en mångfald livsförändrande händelser kan jag föreställa mig ett behov för kaffe som är större än Robert Pattinson’s skivsamling, nästan i alla fall.

Samtidigt som detta moln av händelser närmar sig, kommer fler tvivlande funderingar upp till ytan. Att tänka på allt som kan gå fel är vad en svensk ska göra antar jag. Trots mitt franska arv så har jag uppenbarligen tagit mig an denna skandinaviska tradition nu. Det skulle säkerligen förklara varför en viss tanke har gått om och om i mitt huvud sedan igår. Det var någonting min syster sa innan hon lämnade in sitt slutprojekt i historia för bedömning: ”Abraham Lincoln hade en ljusare framtid efter att ha plockat up sina teaterkuponger på biljettkontoret.”

Även om jag inte förväntar mig den presidentens öde, så är det mycket att ta tag i från och med måndag nästa vecka. Det är faktiskt så mycket att jag skulle bli tvungen att raka av mitt skägg två gånger innan jag hunnit skriva ner allting.

Så, den enda… mustasch-fria lösningen på problemet är nog att jag berättar om händelser nästa vecka i den takt de kommer. Jag borde kunna finna en stund mellan förberedelser och kaffedrickande då jag kan berätta hur stressig dagen har varit – och kanske klaga lite på den sydeuropeiska tendensen att doppa samma chips i dippen två gånger. The horror!

// Rick – som anser att ”double dipping” är källan till all ondska.

Jag har inte varit så aktiv här på bloggen under mars månad. Det är väl ingen större förlust för världen, bloggen är ju mest mitt eget tidsfördriv. Jag blir glad så fort det är över 100 personer som har läst ett av mina blogginlägg, det känns som oändligt antal människor. Men om jag råkar få storhetsvansinne så brukar jag tänka på Blondin-Bella mfl. som har 10-tusentals besökare på sina bloggar. Och då känns det bättre igen.

Jag har haft tusen idéer om vad jag ska skriva på bloggen, bland annat har jag lite härliga kort på när jag styckar kött i vårt kök. Maken hade den kvällen "styckar kött och lyssnar på hårdrock" som Facebook-meddelande, lite primitivt kändes det allt att sprida en fjärdedels oxe över köksbänken i vår lilla bostadsrätt. Tillbaka till rötterna och bondesamhället.

Det är väl bara att konstatera att jag hitintills har misslyckats med att hålla mitt nyårslöfte. Det är så underligt, det är som om det räcker med att jag gör något till nyårslöfte så misslyckas jag med att lyckas. I år hade jag inga som hells krav i mitt nyårslöfte, jag skulle inte bli modellsmal, inte träna som en tok och inte bli smart som en bok eller sluta röka (tja, jag har ju aldrig börjat men det brukar ju vara en klassiker). Istället besämde jag mig för att ta han om mig själv och njuta ordentligt. Hur svårt kan det vara?

Otroligt svårt tydligen, och någonting säger mig att jag visste det redan från början eftersom jag gjorde ett helt nyårslöfte om det. Men jag visste inte att jag var så bra på att misslyckas med att hålla det.

Hitills i år har jag lyckats med att bli projektledare på halvtid, vilket i sin tur har lett till att min arbetssituation på den halvtiden har blivit betydligt inspirerande, rolig, stimulerande men samtidigt otroligt krävande. Jag har till och med börjat äta lunch på bussen mellan mötena en och en halv timme efter ordinarie lunchtid - som lunch. Det ser jag inte som ett steg i rätt riktning! Att jag samtidigt försöker få färdigt en masteruppsats som ska bli en vetenskaplig artikel, läser matte D på komvux och tidigare varit involverad i ett forskningsprojekt vid Karolinska Institutet. Och allt detta till en lön som skulle få en busschauför att arbetsvägra! Alltså komvux gör jag på fritiden, men det lönearbete jag gör är barnsligt underbetalt, tyvärr.

Ofta drömmer jag om långa ledigheter med sovmornar och massor med fritid. Samtidigt som jag vet att jag efter någon vecka eller två börjar klättra på väggarna av understimulering. Jag kan inte njuta av att vara ledig om jag inte har tillräckligt mycket att göra innan. Samtidigt som jag inte mår bra av att ha kalendern fullpackad med måsten, hur roliga de än är.

Hur gör man? Hur hittar man balansen? Hur får man tid att blogga igen? Det känns som jag har ett lyxproblem i dagens lågkonjunktur där många inte ens har ett jobb att gå till. Men det hindrar inte att jag ibland önskar att jag kunde byta med dem, om än bara för några veckor. Den enes vardag är den andres paradis.