Till skillnad mot det nordiska hundlivet, där människan får utlopp för sin ledarskapsförmåga som flockledare, lever fortfarande en del människor i föråldrade kulturer där klanledare styr sina medlemmar som en djurflock. Det är framförallt män som styr i dessa klaner, som vi (i västvärlden) ser det som att strida mot mänskliga rättigheter och oftast är kriminella handlingar (typ könsstympningar). Det är mödrarna som i grunden formar dessa män. Mödrarna är normalt endast utbildade i hederskulturens regler och därför strider också männen för att dessa inte ska få vetskap om andra kulturers levnadssätt, och att börja leva efter den. Det är ingen kamp mot Goliat. Det tar visserligen generationer att korrigera men det är fullt möjligt!
? Mödrar; Kvinnan bakom mannen gäller även i hederskulturer. Kvinnor innehar sällan maktpositioner, sägs det. Men medan mannen handlar direkt och impulsivt, styr kvinnan nästa handling med list. Och visst är det mannen som styr?!
Oskrivna och nedskrivna regler om hur samhället ska fungera styr hur kulturen utvecklas. Till sina verktyg använder människan en mix av sina, under sitt liv, ärvda och skapade regler inom sina livsområden. Och med ett liv menas då minst tre generationers före, sitt eget och planer för minst tre kommande generationers liv. Och livsområden är det fysiska, sociala, mentala, ekonomiska, andliga samt familjen. Globalt sett har vi många olika kulturer som har utvecklats mycket olika som skapar stora konflikter då de möts eller tvingas att samarbeta.
Hederskulturens förekomst i Sverige innebär föreställningar och beteenden som strider mot vad som kan anses vara svensk norm i dagens samhälle. Den fanns starkt förankrad hos oss fram till 1800-talet då den enskilda människan fick möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om kulturen (läs och skrivkunnighet).
Synpunkter beträffande dagens integrationsproblem förenklas av olika media, där religion pekas ut som orsaken till hederskultur. Hederskulturen har vuxit fram ur klansamhällets strukturer. Reproduktion av klanens medlemmar avgör klanens makt och styrka. Därmed fyller kvinnors kyskhet en avgörande funktion i bedömandet av klanens status. (Genom att åberopa högre makter och använda sig av religiösa föreställningar har den patriarkala ordningen kunnat hålla klanen under herrens tukt och förmaning.) Utövning av religion anpassas således till klanens hederskultur. Inte tvärtom. Religionen är endast ett andligt verktyg till att forma familjen.
Hederskultur handlar således inte endast om religion, utan det är kopplat till traditionella system där kvinnans sexualitet och beteende kontrolleras för att skydda familjens heder. Och det är här det har urartat för att kunna passa in i mänskliga rättigheter.
En orsak till att hederskulturen har minskat i västvärlden är individualiseringen och utveckling av det personliga ledarskapet. Vi har då också skapat en personlig balans i de olika livsområden, och i och med detta har ledare inom klankulturen svårt att utöva sin makt. I en tid då Sverige blir allt mer pluralistiskt, den religiösa mångfalden allt mer iögonfallande och integrationen möter rader av utmaningar är det helt avgörande att förenklingar uteblir så långt det är möjligt.
Där hederskulturen försvagas utövas religion i enlighet med de nya normerna som globalt växer fram. Kvar finns militanta religiösa människor som uttrycker, i sin värld, sitt motstånd mot förlorat välstånd. (Normalt tafsar djupt troende människor inte på det motsatta könet under festivaler eller frotterar sig mot halvnakna kroppar i ett badhus. Det kan däremot de som vuxit upp i klanbaserade samhällen, präglade av föråldrad kvinnosyn, se som uppbygglig förströelse).