En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
skalman

skalmans bloggis

hundra år av ensamhet

hundra år av ensamhet

ja du Cecilia

Boken hitils är rätt bra den handlar om Aureliano Buendia och hans familj. Hitills har det handlat om hans pappa Jose Arcadio Buendia. Dom bor i byn Macondo i Sydamerika någonstans skulle jag tro eftersom dom har spanska namn och det finns tropiskt klimat där. Hans pappa Jose Arcadio Buendia var med och anlade byn men tröttnar på isoleringen, och fascineras när zigenaren Melquiades gör sina besök till byn med uppfinningar från alla världens hörn. Han köper en ny uppfinning varje gång och försöker hitta något nytt användningsområde för dom, men lyckas inte och köper en ny istället vid Melquiades nästa besök. Han börjar anses som galen eftersom han hela tiden försöker uppfinna nya grejer och eftersom han tjatar om världen utanför. En dag kommer ett annat tåg med zigenarna och har med sig is vilket han aldrig har sett förut och för honom är det ett mirakel.
Jose Arcadio Buendia har en fru Ursula och två barn ett heter Aureliano och det andra vet jag inte vad han heter.

Det hela utspelar sig uppenbarligen för ett bra tag sen 1800 tal skulle jag tro hitils i alla fall skulle tippa senare 1800 tal i alla fall med tanke på exekutionsplutonen som nämns och eftersom man känner till så mycket om världen
språket är lättläst tycker jag inga konstigheter.

Okej Cecilia jag har missat en dag och jag skäms otroligt mycket över det. Men jag läste på kvällen och kom inte åt min dator, tyvärr.

Men i alla fall. Nu får man läsa om när Jose var ung och han levde i en annan stad där hans familj bodde. Man får reda på att Ursula är hans kusin och att många varnade för äktenskapet eftersom man trodde att deras barn skulle bli missbildade. Eftersom en annan släkting hade blivit det för hans föräldrar var kusiner. Han hade nämligen blivit född med en knorr, som han senare högg av med en slaktares hjälp och förblödde. Ursula försökte förhindra honom från att fullborda äktenskapet genom att sy ett par speciella byxor med starkt tyg som han inte kunde slita sönder. Efter ett tag spreds rycktet ut om att Jose inte fullbort äktenskapet eftersom han var impotent. En dag vid tuppfäktningen så hade Joses tupp just vunnit och ägaren till den andra tuppen Prudencio Aguilar sa då att det var tur att han hade en bra tupp åtminstone som kanske kunde fullborda äktenskapet. Jose sa då helt lugnt att han skulle vänta där för när han kom tillbaka skulle han döda honom. Han gick hem hämtade sin lans och slungade den med kraft i den andres hals. Jose gick hem sa till sin fru att nu skulle hon ta av sig dom där byxorna för ingen mer skulle behöva dö för henne. Efter ett tag kom den döde tillbaka som ett spöke, och störde deras frid så dom samlade ihop ett följe och begav sig in i djunglerna, för att hitta ett nytt ställe att slå sig ner på. I djungeln födde dom Arcadio. Efter 2 år av hård vandring kom dom fram till den palts som dom byggde Macondo på. Man får nu läsa mer om Arcadio, Joses son och om hur han har en jätte stor schlooong och hur han träffar en kvinna Pilar Terneras. Han smyger till henne om nätterna i hemlighet och efter ett tag gör han henne gravid. Det är bara hans bror Aureliano som vet men som inte förstår riktigt varför brodern gör det. Ursula föder ett en dotter som får namnet Amaranta. När Arcadio får reda på att Pilar är gravid får han panik och går till zigenarna där han stöter på en zigenar flicka som han rymmer med. Dagen efter så undrar Ursula var han har tagit vägen och springer efter honom men hon hinner inte ifatt och försvinner. Jose letar då förtvivlat efter henne men hittar henne inte. Efter två veckor så kommer hon tillbaka med massa folk från en by i närheten som hon råkade stöta på.
Hmmm det här med att läsa varje dag och skriva om det klarar jag inte Cecilia jag har inte tillräckligt med disciplin eller tid för att göra det men nu har jag läst en massa. Hitils är boken bra men jävligt skum ibland och full med en massa namn som blir svårt att hålla koll på efter ett tag så jag var tvungen at göra ett släktträd för att hålla koll.

Pilar Terneras föder sitt barn och lämnar över det till Ursula som tar emot det på villkoret att han aldrig ska få reda på sitt förflutna. Han får namnet Jose Arcadio. Till honom anställde man en indianska Visitacion som barnflicka hon hade kommit till byn under sin flykt undan sömnsjukan. Staden växer och mer och mer folk kommer dit. Zigenarna kom tillbaka och man trodde Jose Arcadio skulle komma tillbaka med dom men han fanns inte med så zigenarna fick inte komma in i byn utom Melquiades trupp som skulle släppas in om dom kom förbi. Jose Arcadio Buendia blev åter igen en företagsam man som organiserade byns uppbyggnad och ingen gjorde något utan att rådfråga honom. En söndag kommer ett barn som heter Rebeca till deras hus med ett brev skrivet av några som påstår sig vara deras släktingar som ber dom ta hand om henne och i en påse har hon sina föräldrars döda ben. Dom tog hand om henne. Hon hade en del underliga vanor som att hon åt fuktig jord och kalk från väggarna men det vande dom av henne genom att låta henne dricka sur rabarber och apelsinsaft. En natt så vaknade Visitacion och såg Rebeca sitta uppe på sin stol med glödande ögon hon förstod redan att det var sömnsjukan och hon blev livrädd hon berättade för familjen om sömnsjukan och hur den gör att man inte kan sova och att man tillslut börjar tappa minnet. Hela byn drabbades och för att man skulle komma ihåg vad saker hette så kom Aureliano på att skriva på sakerna vad dom hette och vad dom var till för och man väntade bara på att man tillslut skulle glömma bort vad tecknerna betydde. Då kom en gammal skruplig man till byn han gick direkt till Jose Arcadio Buendias hus och knackade på när denna inte kände igen honom gav han honom en dryck och alla minnena kom tillbaks då såg han att det var Melquiades som hade kommit tillbaka. Alla i byn blev botade. Melquiades stannade i byn och visade Jose Arcadio Buendia en ny uppfinning kameran och tog en bild av deras familj. Jose Arcadio Buendia får ta över kameran och sätter upp den och fotar lite här och där för at kunna bevisa guds existens eller motbevisa den. Ursula som nu tycker att huset är för litet för den växande familjen och bestämmer att bygga ut det så familjen inte ska splittras. Huset blir stort och vackert men när dom ska måla det vitt får dom ett brev från en som kallas corrigor Don Apolinar Moscote som säger att det ska målas blått. Jose söker då upp den här corrigor och sliter upp honom i kragen till hans rock bär ut honom och säger att han inte kan bestämma något om dom och att byn klarar sig utan honom men att han gärna får bo här och i så fall ska dom fixa ett hus till honom. Don Apolinar Moscote kom tillbaka med sex beväpnade vakter som bevakade hans hus. Jose Arcadio Buendia tar då med sin son Aureliano och går till hans kontor dom går rakt in utan att bry sig om männen som står beväpnade utanför. Inne på kontoret så fanns två av Moscote sex döttrar. Jose säger att han gärna får stanna men inte för vakternas skull utan för respekt mot hans familj, han får stanna på två villkor ett att han skickar bort männen med vapen, och två att dom får måla husen hur dom vill. Hans son Aureliano hade blivit kär i by domaren Moscote yngsta dotter Remidios som skulle ha kunnat vara hans dotter. Det nya huset invigdes med en bal och till den hade hon beställt en pianola ett självspelande piano och för att montera ihop det och lära ut danserna till musiken kom en Italiensk ung man som hete Pietro Crespi han visade döttrarna hur dom skulle dansa under övervakningen av deras mor Ursula. Innan balen hade Jose börjat skruva ner den för att förstå hur den fungerade och fick ihop den igen men då var den väldigt ostämd och spelade fel. Så Ursula fick kalla tillbaka Pietro som fixade pianolan. Rebeca blev förälskad i Pietro och mycket ledsen när han åkte därifrån så hon började åter igen äta jord.

boken är väldligt underlig eftersom den blandar massa sago saker som flygande mattor och magi med vanliga saker som skulle kunna vara i vilken bok som helst och att personer ändras antingen mycket eller väldigt lite och det börjar seriöst bli väldigt svårt att hålla koll på alla personer eftersom dom blir adopterade hit och dit och heter ungefär samma sak språket är välskrivet med lite spanska ord inblandade så vissa saker får man gissa lite vad dom är som med pianolan man hör likheten i namnet och vad den gör men man får inte veta direkt.

Aureliano var kär i Remidios som inte ens är i puberteten. En dag kommer hon förbi hans verkstad i huset (han är guldsmed) och kollar undrande på honom han försöker ge henne en förgylld guldfisk men hon blir rädd och springer därifrån. Aureliano blir mer och mer kåt och försöker ha sex med en prostituerad men kan inte eftersom hon blir utnyttjad av sin mormor
för att hon råkade bränna ner deras hus. Så en dag går han till Pilar Terneras och dom har sex. Han berättar senare för henne att han är kär i den unga Remidios och hon lovar att hjälpa honom genom att prata med henne. Remidios godtog Aureliano och Jose Arcadio Buendia gick över till familjen för att erhålla om hennes hand för sin son. Det fick han men man trodde han hade tagit fel på namnet eftersom det var den minsta dottern som inte var mogen än. Men Aureliano intygar att det är den yngsta och att han kan vänta tills hon är gammal nog. Melquiades dog och var den första som begravdes i byn. Rebeca och Pietro Crespi förlovade sig men det gillade inte Amaranta som också var kär i Pietro och hon svor att stoppa deras giftermål om hon så var tvungen att döda sin syster. Pilar berättade för Aureliano att hon var gravid Aureliano erkände barnet och sa att det skulle bära hans namn. Jose Arcadio Buendia som hade varit uppe i flera dagar i sträck och uppfunnit saker såg plötsligt att Prudencio hade hittat till hans hus och han blev glad att se honom och dom pratade hela natten. Han hade hittat till byn eftersom det nu hade dött en i byn så dom döda visste vart byn fans. Han låg naken hela nätterna och kallade på dom döda men ingen kom. Han fick för sig at inget längre förändrades och började slå sönder saker med sån styrka att det krävdes tio man för att fälla honom till marken och fjorton för att binda honom och tjugo för att släpa ut honom och binda honom vid ett kastanjeträd på gården. Där fan Ursula och Amaranta honom tuggandes fradga och skrikande på ett främmande språk så dom byggde ett litet tak över honom så han skulle få skydd från regn och sol.

Igen så är det mycket konstiga grejer som händer ett spöke dyker upp, en blir galen och en man förlovar sig med ett litet barn och en syster hotar att döda den andra systern för att hon vill gifta sig med hennes trolovade. varje kapitel innehåller otroligt mycket grejer och det blir svårt att hålla koll på allt

Aureliano Buendia och Remidios Moscote gifter sig en månad efter hon hade fått sin första mens. Hon var förvånansvärt mogen och hade en naturlig grace och hon skar den första biten av tårtan och tog den till Jose Arcadio Buendia som satt bunden under trädet. Men Rebeca Buendia var olycklig eftersom hennes bröllop som skulle ha firats samma dag blev inställt eftersom Pietro Crispi fick ett brev fredagen innan där det stod att hans mor låg för döden och han var tvungen att ge sig av. Men han mötte sin mor halvvägs då hon var på väg till bröllopet. Man fick inte veta vem som skrivit brevet men man trodde det var Amaranta men hon svor på sin oskuld. Man hade anställt en präst för att förrätta vigseln Padre Nicanor Reyna han valde att stanna kvar efter vigseln för att kristna hedningarna och han gick omkring och samlade ihop allmosor men man brydde sig inte om honom så i misströstan reste han ett altare på torget och begärde gudstjänst folk kom dit av nyfikenhet och några av känslokall. Han läste mässan och när folk började gå så sa han att dom skulle vänta och att dom nu skulle få se ett säkert bevis på guds existens. Han drack en kopp choklad i ett svep sträckte ut armarna och lyfte från marken medans korgossen gick och samlade in pengar och dom fick tillräckligt så dom kunde bygga kyrkan inom en månad. Den enda som inte var imponerad var Jose Arcadio Buendia. En söndag då fader Nicabor satt med vid middagen och talade om kyrkan så sa Amaranta till Rebeca att hon måste vara glad att det kommer att vara hon som inviger den nya kyrkan som ett uppenbart försök till att förskjuta vigseln och det blev så eftersom Ursula nappade på iden och kyrkan skulle vara klar inom tio år. Pietro Crispi och Rebeca blev nedslagna av den nya förskjutningen av bröllopet och efter tre månader så bestämde sig Pietro att ge dom pengarna som fader Nicanor behövde för att avsluta verket. Amaranta började då fundera ut något som skulle kunna förskjuta bröllopet ytterligare och hon kom på att ta ut malkulorna från kistan där Rebecas bröllopsklening låg. Men
av en slump tog Rebeca fram klänningen för att pröva den och såg att den var alldeles förstörd av malar men som tur var fanns det tid att laga den. Amaranta önskade att något skulle hända så vigseln sköts upp ytterligare, någonting dramatiskt. En vecka innan bröllopet vaknade Remidios upp med hennes inälvor rinnandes ur kroppen hon dog med ett par tvillingar på tvären i sin mage. Det var en stor sorg för alla. Amaranta kände sig skyldig eftersom hon hade önskat att något skulle hända som sköt upp bröllopet. Amaranta adopterade Aureliano Jose eftersom Remidios hade vart som en mor åt honom och hon ville lätta sina samvetskval. Mitt i sorgen kom en gigantisk man till deras hus han hade tatueringar över hela kroppen han gick rakt in i huset och hälsad på alla god dag. Ursula tittade på honom ett ögonblick sen utbrast hon JOSE ARCADIO han hade kommit tillbaka. Han var stor som ett hus och gick direkt till bordellen där han slog vad om styrke prov och prostituerade sig till tjejer som gärna ville ligga med honom med tanke på hans fysik. Jose Arcadio låg i sin hängmatta när Rebeca kom in i rummet han tog tag i henne lyfte upp henne i hängmattan och hade sex med henne tre dagar senare gifte dom sig. Dagen innan gick Jose för att berätta det för Pietro som protesterade och sa att det var olagligt och emot naturen för hon var hans syster (ingen förutom Ursula och hennes man vet att Rebeca är adopterad). Jose Arcadio säger att han skiter i det och sa att om han vill så finns ju Amaranta. Aureliano träffar sin svärfar ofta och han börjar diskutera politik med honom och om liberaler och konservativa eftersom det snart var dags för omröstning. Hans svärfar don Moscote var konservatist men Aureliano sympatiserade med liberalerna av humanitära skäl. Han var med när man räknade rösterna och såg att liberalerna fick dom flesta men hans svärfar bytte ut som mot konservativa röster. Han tog kontakt med en liberal som tänkte organisera ett uppror han var med dom ett tag tills han fick reda på att dom tänkte skjuta prästen och hans svärfar då sa han emot och lämnade dom och sa att han tänkte försvara sin svärfar. En dag slog några soldater ihjäl en rabies smittad kvinna och då fick Aureliano nog och sa till Gerineldo Marquez att han skulle hålla pojkarna redo för dom skulle dra ut i krig han frågade då med vilka vapen. Aureliano svarade med deras. På kvällen överrumplade dom garnisonen och tog deras vapen och sköt ner soldaterna som slog ihjäl kvinnan. Han gick till sin svärfar och berättade att han inte skulle vara rädd för han överste Aureliano Buendia garanterade hans säkerhet.

Igen så finns det lite pervers sex med i bilden och det händer en väldigt massa grejer och det blir krig alltsåå jag lackar på den här boken för att det är med massa incest och pedofileri med och folk som blir galna och sånt ingen annan bok jag har läst har haft så här många grejer med i bilden

Överste Aureliano Buendia lämnade Macondo för att med sina 21 man ansluta sig till general Victorio Medinas styrkor och lämnade över Macondo till Arcadio den yngre inte hans broder. Tyvärr visar det sig att det beslutet inte var så lyckat eftersom han genast blir en tyrann som fåtillfångatog don Moscote och tänkte skjuta honom men då blev Ursula som galen och tog en läderpiska och stormade in på kaserngården och började piska Arcadio efter det var det Ursula som hade makten och hon upphävde alla dumma lagar som hade införts. Amaranta och Pietro förlovade sig och dom förberedde bröllopet men en dag så sa Pietro att han inte stod ut med väntan och att dom skulle gifta sig redan nästa månad Amaranta svarade att han inte skulle vara barnslig och att hon aldrig skulle gifta sig med honom. Pietro blev förtvivlad och började gråta han grät till och med i Ursulas armar så en dag så hittade hans bror honom i hans butik död. Han hade skärt av sig pulsådrorna. Arcadio utlyste allmän sorg över hans död. Amaranta som var förtvivlad över hans död stack in sin hand i den öppna spisen och höll den kvar tills hon inte kände samvetskvalen längre utan bara lukten av sin egen brända hud. Arcadio gick och besökte sin farbror Jose Arcadio och hans fru Rebeca i huset i utkanten av byn han var den enda som höll kontakten med dom. Först efter middagen berättade han varför han hade kommit Jose Arcadio hade börjat plöja sitt eget land sen hade han bara fortsatt att plöja på dom andras också och krävde skatt av bönderna vars jord inte intresserade honom. Arcadio hade kommit för att legalisera det han gjorde med ett ämbete så att han lagligt kunde behålla marken och kräva in skatt. Liberalerna ute i landet började förlora och snart var kriget till Macondo och dom konservativa trupperna intog byn efter hårt motstånd. Arcadio blev tillfånga tagen och dömd till döden av krigsdomstolen han blev skjuten mot kyrkans mur

Ja vad kan jag tillägga jag kan säga att staden byn Macondo växer hela tiden och får större och större betydelse. Tiden som har gått kan inte vara mer än 30-40 år. en revolution har utbrutit men inte den kommunistiska som man skulle kunna tro utan den liberala.

I maj slutade kriget två veckor innan regeringen gav det officiella tillkännagivandet och överste Aureliano Buendia tillfångatogs. Ursula kände på sig att han levde och att dom snart skulle få se honom igen. Aureliano hade dömts till döden och straffet skulle verkställas i Macondo. Så fort Ursula hörde trampet av soldaternas stövlar sprang hon och Amaranta ut till folkhopen för att se Aureliano gå bakbunden med ett rep som satt fast i en officers sadelknapp. Han såg på dom och bad dom att gå hem och sedan begära tillstånd för att träffa honom. Ursula besökte honom i fängelsehålan där han satt men fick först inte komma in men hon lyckades övertala dom. Det var hans eget val att bli avrättad i Macondo vilket räddade hans liv. Först var det ingen som vågade skjuta honom av rädsla för vedergällning men tillsist fick dom en order om att dom var tvungna att skjuta honom inom 24 timmar. När han stod uppställd mot muren för att bli skjuten så kom hans bror Jose Arcadio till undsättning och vid hans åsyn så gav exekutionsplutonens ledar kapten Rorque order om att dom inte skulle skjuta och istället anslöt dom sig till Aureliano och dom gick ut i ett nytt krig. Han kom senare tillbaks och återintog Macondo och gjorde det till sitt högkvarter. Huset var fullt av barn Ursula hade tagit hand om Arcadios fru och barn eftersom han hade blivit likviderad. Hans fru Santa Sofia de la Piedad och hennes dotter som fick namnet Remidios och tvillingarna som föddes senare som fick namnen Jose Arcadio secundo och Aureliano Segundo. Samma veva som Aureliano kom hem så dog hans bror Jose Arcadio man vet inte hur men han blev skjuten och rummet där han dog i luktade krut. Det var Ursula som hittade kroppen eftersom Jose Arcadios blod rann genom hela byn och in i huset och in till köket där hon stod och hon följde blodet och hittade honom. för att få bort krutlukten från honom så kokade man honom och gjorde en massa hokus pokus men den försvann inte så lukten låg kvar kring hans grav i flera år fast att man murade in den och gjorde allt möjligt för att få bort den. Rebeca stängde in sig i sitt hus och kom inte ut utan levde där ensam. En av Aurelianos närmaste män Gerineldo Marquez börjar umgås med hans familj och speciellt med Amaranta som han blir kär i hon avvisade honom men han var inte som dom andra som gav upp utan han fortsatte att umgås med dom.
Aureliano skickade telegram med uppgifter om kriget till dom och en dag skickade han ett telegram där det stod ta väl hand om pappa för nu dör han snart. Så en dag dök det upp en liten bredaxlad man som kom fram till huset det var Visitaciones bror som hade flytt från sömnsjukan Ursula frågade vad han gjorde där och han svarade att han hade kommit till kungens begravning och mycket riktigt så var Jose Arcadio Buendia död. Innan hans begravning så började det regna små gula blommor över byn, hela natten regnade dom så mycket att dom var tvungna att skotta bort dom för att begravningsföljet skulle komma fram.

Okej nu lackar jag helt på att alla har samma namn alltså jag kan knappt hålla ordning på dom alla döper sina barn till samma namn som dom har eller någon annan har aaaaaaaaaaaaaaaa fett svårt att hålla koll på vem som är barn till vem och sånt. nu handlar den mest om Aureliano eller den handlar mer och mer om honom han har blivit själva personen i centrum.
måste säg att fast boken har massa namn att hålla koll på så är den bra och har inte vart tråkig än.

Aureliano Jose har nu växt upp och börjar upptäcka det motsatta könet tyvärr så är det hans faster han tänder på. Hon har uppfostrat honom sen Remidios dog och dom brukar sova tillsammans. En natt vaknar han av att hennes fingrar leker över hans mage ner mot hans kön och han låtsas sova och vänder sig om så hon lättare ska komma åt och det gjorde hon. En dag så kom Ursula nästan på dom med att kyssas och det var det som ryckte ur Amaranta ur det hela och fick henne att förstå att det var fel. Ungefär samtidigt blev Aureliano Jose klar med sin militära utbildning och flyttade ut till kasernen. Han besökte bordellen och i mörkret låtsades han att kvinnorna var Amaranta. Aureliano fortsätter att bedriva sitt krig och krigar här och där. Han krigar lite utomlands också och hela tiden så cirkulerar det rykten om honom att han är död och sånt. En konservativ general kommer till Macondo Jose Raquel Moncada han beundrar Aureliano och dom två går in för att humanisera kriget han blir corregidor i Macondo. Han och Aureliano träffas i pauserna va kriget för att byta fångar och sådant och då passar han på att lära honom spela schack en ny skola öppnades och Aureliano secundo och Jose Arcadio Segundo började gå där. Aureliano Jose deserterade från sitt regemente och liftade hem på en tysk båt för att fria till Amaranta. Amaranta förstod vad som var i görningen och undvek honom. Men han smög till henne på natten och gick i gryningen och kom igen nästa natt men en natt så sa hon verkligen nej och reglade dörren och hon ignorerade honom. Hon började tänka på general Marquez igen. Nu börjar massa kvinnor med barn ploppa upp dom säger att barnet är överste Aureliano Buendia och Ursula tar hand om dom och döper barnen och väntar på att Aureliano ska komma och bekräfta att det är hans. Ursula fick ett varsel om att någonting hemskt skulle hända Aureliano Jose, han lyssnar inte utan går för att kolla på teater. Utanför teatern står det beväpnade vakter som muddrar alla som går in han säger att dom inte ska muddra en Buendia vakterna vägrar låta honom gå in så han knuffar till dom kaptenen ger då vakterna order om att skjuta men dom gör det inte under tiden Aureliano Jose springer därifrån då sliter kaptenen till sig ett gevär och skjuter honom. Skottet tränger in i ryggen och splittrar hans bröstkorg så han dör. Så fort skottet har avlossats så slås kaptenen till marken och skjuts med två skott. Aureliano Buendia återintog Macondo igen och general Moncada fängslades. Dagen där på åt general Macondo lunch med Aureliano och Ursula under tiden dom väntade på hur det revolutionära krigsrådet skulle döma honom. Aureliano var förändrad han var känslokall och lät ingen komma närmare än tre meter ifrån honom och han var ständig vaksam. General Moncada blev dömd till döden fast hela byn protesterade. Moncada sa till Aureliano att det var inte att bli skjuten som var det som han fruktade mest utan det var den person som Aureliano nu hade blivit.

jaaaaaaaa du Cecilia i det här kapitlet får vi se att Macondo har blivit mycket mer betydelsefullt. man tycker nästan det är skönt när lite folk dör så att man slipper hålla koll på dom.

Krigets tomhet smyger sig på först Gerineldo Marquez och senare Aureliano. Marquez uppvaktar fortfarande Amaranta efter fyra år och Remidios börjar undra varför hon inte gifter sig med den stiliga karl’n. Då väcks samma agg som Amaranta hade mot Rebeca. Aureliano blir mer och mer känslokall av kriget och han känner att kriget inte leder någonstans förutom till en massa lidande för båda parter. så tillsist efter att ha nästan avrättat sin goda vän Gerineldo Marquez så bestämmer han sig för att avsluta kriget men det visade sig vara svårare än vad han trodde och det blev väldiga blodbad när han tvingades kriga mot sina egna innan kriget tog slut. Aureliano hade aldrig varit en bättre krigare. När han blev undersökt av läkaren samma dag som kapitulationen frågade han vart exakt hjärtat satt och läkaren ringade då in ett ställe med jod där hjärtat satt. Rebellerna skrev under kapitulationen och under hela tiden var Aureliano helt oberörd och ändrade inte sitt ansiktsutryck. Efter ceremonin så gick han till ett fältläger som var uppsatt för honom och sköt sig själv mitt i cirkeln. Samtidigt stod Ursula och kokade mjölk och när hon lyfte på locket var det fullt med maskar. Hon förstod då att något hade hänt med Aureliano. Men senare bars han på en bår till huset med ett sår i bröstet läkaren hade ringat in det enda stället där han skulle kunna skjuta sig utan att skada några inre organ. Aureliano sa till honom att om han fortfarande hade befogenheter skulle han låtit skjuta honom. Folk som hade snackat skit om honom och trott att han hade fått massor med guld för att avsluta kriget tog tillbaks sina ord när han avböjde alla pengar som regeringen erbjöd honom. Folk ville fortfarande att han skulle dra ut i krig och försökte övertala honom med presenter och ibland var det nära att han ville dra ut i krig igen speciellt när regeringen väntade med att ge veteranerna från kriget deras pension.

Ett rätt tråkigt kapitel faktiskt som bara handlar om att Aureliano och att han är deppig. I fortsättningen tror jag det kommer handla mer om Remidios, Jose Arcadio Segundo och Aureliano Segundo.

Aureliano Segundo och Jose Arcadio Segundo är tvillingar och dom var så lik när dom var små att dom brukade lura folk genom att ta på sig varandras kläder så att folk skulle förväxla dom. Dom till och med drömde samma saker, blev sjuka samtidigt och vaknade samtidigt. En dag så gav deras mamma Santa Sofia De La Piedad gav ett glas citronsaft till den ena och ett glas med annan saft till den andre då påstod den som inte hade fått citronsaften att den var sur och då hade Santa Sofia glömt att sockra den. Ursula trodde att dom hade förväxlat sig själva någon gång under förväxlingslekarna eftersom deras namn inte verkade vara på rätt person. Den som hette Aureliano Segundo blev som sin farfarsfar och den som hette Jose Arcadio Segundo blev som överste Aureliano. Under kriget bad Jose Arcadio Generildo Marquez att han skulle ta med honom så att han skulle få se en likvidering medans Aureliano Segundo var livrädd för att följa med. Aureliano Segundo föredrog att sitta i Melquiades rum och läsa gamla historier som fanns nertecknade. En dag så såg han Melquiades avtecknad i fönstret inte mer än 40 år gammal och han kände genast igen honom genom det med ärvda minnet han hade av den dagen då hans farfarsfar såg isen. Dom började prata och pratade varje eftermiddag. Jose Arcadio Segundo fick se en likvidering han blev så förskräckt över hur soldaterna begravde den som blivit skjuten att han blev prästens medhjälpare. Han började träna stridstuppar. När han avlade sin första bikt så frågade prästen honom om han hade gjort något fult med någon kvinna han svarade då uppriktigt nej, sen frågade prästen honom om han hade gjort något fult med något djur. Han förstod inte riktigt vad prästen menade men svarade nej. Efteråt så frågade han en sjukling Petronio som bodde i klocktornet om vad det var prästen menade han frågade så mycket tills Petronio tillslut erkände och sa att han går till en åsna på tisdagar och att han skulle ta med honom dit.
han blev mycket förtjust i dessa nattliga äventyr. Han blev mycket skicklig med sina stridstuppar och tjänade bra med pengar. Aureliano Segundo träffade en flicka som hälsade välbekant på honom han blev inte förvånad för det var rätt vanligt. Hon uppvaktade honom och tillslut drog hon med honom in på sitt rum. hon blev mycket förälskad i honom. Efter två veckor förstod han att hon hade legat med honom och hans tvillingbror om vartannat utan att ha sett skillnaden men han gjorde inget åt saken. i två månader delade han kvinna med sin bror tills han en dag fick en könssjukdom från henne som hon hade fått från Jose Arcadio Segundo. Jose Arcadio Segundo återsåg aldrig kvinnan men Aureliano Segundo höll kvar henne tills sin död hon hette Petra Cotes. Ursula beslöt att ingen mer skulle få hetta Jose Arcadio eller Aureliano mer eftersom hon trodde att det skulle bli släktens förfall. Men hon gick med på ett undantag när Aureliano Segundo fick sitt första barn om hon skälv fick uppfostra det även fast hon nu var hundraårig. det gick bra för Aureliano Segundo alla hans kor och höns blev fruktsamma och födde massvis med barn och han trodde att det var Petra Cotes som gjorde att allt blev så fruktsamt så han höll henne nära sin gård. Överste Aureliano började återigen göra guldfiskar inte för att han tjäna några pengar på det utan för att han fan sin sinnesfrid i dom. Det skulle bli en karneval i Macondo och Remidios valdes till drottning för att hon var otroligt vacker även om hon var mentalt efterbliven. Hon var så vacker att Ursula stängde in henne och bara lät henne gå utanför huset då det var mässa och då måste hon ha en bit svart tyg för ansiktet. En dag kom det en prins till Macondo för att vara med vid mässan han gav Remidios en blomma och hon lyfte skynket för ansiktet och han fick se en glimt av det. Detta gjorde honom galen han uppvaktade henne hela tiden utan att åka tillbaka till sitt land och blev ett slödder. Regeringen oroades av att någon med namnet Buendia skulle vara karnevalens drottning och mitt under karnevalen skrek någon länge leve det liberala partiet och soldaterna öppnade eld in i massorna. Det enda bra som kom ut av karnevalen var att Aureliano Segundo träffade sin fru Fernanda del Carpio.

Ett helt okej kapitel med lite nya människor och det är fett skönt att Ursula har förbjudit alla att döpa sig till samma jävla namn. Macondo har blivit rikt nu och en mycket större stad.

Aureliano Segundo hittade sin fru efter mycket letande i höglandet. Det enda han visste om henne var att hon gjorde begravningskransar och var väldigt vacker. Fernanda del Carpio bodde i ett ödsligt gammalt hus som hyste det sista av hennes släkts glansdagar. Hon hade blivit uppfostrad till att bli en drottning. Hon hade massa vanor som hon påtvingade dom andra och som gjorde att alla irriterade sig på henne och husets tidigare värme och gästfrihet försvann. Hon försvårade själva äktenskapet i sängen för sin man eftersom hon bara fick ligga med honom på vissa dagar och då hade hon ett långt nattlinne på sig, så Aureliano Segundo sökte sig tillbaka till Petra Cotes. Fernanda kom på det och han förklarade och bevisade för henne att han var tvungen för att djuren skulle föröka sig som dom skulle. Det blev en strid mellan Fernanda och Ursula om vad hennes dotter skulle heta dom kom senare överens om att hon skulle heta Renata Remidios men Fernanda kallade henne bara Renata och resten av byn kallade henne Meme. Regeringen ville ge överste Aureliano några utmärkelser på jubeleumet av hans kapitulation men han vägrade att ta emot dom och ville inte ha någon fest. Han låste in sig i sin verkstad och lät ingen komma in tills Ursula knackade på dörren och han öppnade och där stod hans 17 söner som hade kommit dit samtidigt utan att prata med varandra. Aureliano Segundo tog tillfället att ordna med en jätte fest och dom festade i flera dagar. Ursula tog med dom till mässan och där alla fick ett kors av aska i pannan men när dom kom hem kunde dom 17 inte tvätta bort korset. Aureliano Segundo erbjöd dom alla att stanna kvar och jobba hos honom men det var bara en som antog erbjudandet det var Aureliano triste. Några månader senare letade han efter ett hus så han kunde eftersända sin familj dit (hans mamma och hans syster). Han såg ett hus i utkanten av byn där Rebeca hade bott men alla trodde hon var död eftersom huset var förfallet och man inte hade sett henne på flera år. Han gick och inspekterade huset och slog in dörren och gick in där inne stod en gammal skallig kvinna och riktade en gammal pistol mot hans huvud och sa att han skulle gå ut från hennes hus. det var bara Amaranta som visste att hon fortfarande levde och bara för att hon hatade henne. Aureliano triste byggde en is fabrik i utkanten av byn. Han kom då på att dra en järnvägs räls till byn för att förbinda den med resten av världen han fick pengar av sin kusin. Han lämnade fabriken i sin halvbror Aureliano Centenos ansvar som också han hade kommit tillbaka för att arbeta för honom. Han försvann och folk väntade på honom så tillsist kom han sex månader försenat med ett tåg till Macondo.

Macondo har fått en järnväg vilket gör att staden har växt ytterligare.

Med järnvägen kom det mycket folk till Macondo och staden förändrades helt. Buendia hus var alltid fullt med främlingar som fick mat och husrum. Alla förtrollades av Remidios växande skönhet. Hon var så vacker att folk dog för henne även om hon gick omkring i en klänning av säckväv och hade rakat huvudet. En dag orsakade hon ytterligare ett dödsfall med hennes skönhet när en man som lagade taket såg henne tvätta sig han blev då så förhäxad att han hoppade in genom taket och bröt nacken. Man kom på att det var något med hennes doft som gjorde att män blev olyckliga. Så en dag när hon och Amaranta var ute och hängde upp lakan så kom en vind och lyfte upp Remidios och tog med sig henne därifrån. Det var det sista man såg av henne. Överste Aureliano Buendia blev förbannad när några soldater hög ner en pojke och hans far för att pojken råkat spilla saft över hans uniform. Han hotade då med att beväpna sina 17 söner och skjuta alla soldater. Då började olika folk skjuta alla 17 av hans söner i korset som dom hade i sina pannor. Överste Aureliano började då samla ihop pengar till ett nytt krig och tillsist hade han fått tillräckligt och gick då till sin gamle kamrat Gerineldo Marquez men denna sa att det inte längre var möjligt.

ett rätt kul kapitel faktiskt inget incest eller massa namn bara att läsa på.


Ursula hade blivit blind men ingen märkte det eftersom hon dolde det och memorerade allas ljud och dofter så hon kunde se med hjälp av minnet. när Fernanda förlorade sin vigselring var det hon som hittade den eftersom hon hade hört var hon var när hon hade tappat den. Det hon inte kunde ta reda på med hjälp av lukt, ljud eller känsel så som färger lärde hon sig med hjälp av Jose Arcadio som hon bar omkring på sin höft. Hon tyckte också att tiden försvann att den hade ändrats och gick snabbare eftersom hon inte längre han med sina saker. Nu skickade dom äntligen Jose Arcadio till ett seminarium för att Ursula ville att han skull bli påve och Meme skickades till en nunne skola. Nu tog Fernanda över huset igen och höll strikt på seder från hennes föräldrar och lät inte vem som helst komma in i huset. Jose Aureliano tröttnade på hans fru och flyttade in hos Petra Cotes och det blev som om hon blev hans fru och Fernanda hans älskare. Aureliano stängde in sig i sin verkstad helt och hållet och gick bara ut för att uträtta sina behov. En dag sås såg han en cirkus dra igenom stan och när han sen gick och urinerade ville han fortfarande tänka på cirkusen men minnet svek då satte han pannan mot trädet och stod kvar där. Det var Santa Sofia de la Piedad som hittade honom dagen där på när hon la märke till alla gamarna.

Rätt tråkigt kapitel faktiskt.

Överste Aureliano Buendia dog och en allmän sorg föll över Macondo då deras krigshjältes vaka hölls. Meme hade avslutat sin lärotid och kom hem med ett diplom som bekräftade att hon var konserterande klavikordspelare. Hon använde instrumentet för att fly från sin mors hårda disciplin bara hon spelade på den två gånger per dag så kunde hon komma undan med så mycket mer. Hon gillade inte sin mor och förstod varför hennes far föredrog sin älskare Petra Cotes. Hon började umgås mer med sin far eftersom han ville det och hon misstyckte inte. Han gav henne pengar när hon ville ha det och tog med henne på bio. Hon började umgås med folket som inte var från Macondo och bodde i utkanten det som kallades för hönsgården. Fernanda misstyckte först men lät sig övertalas tillslut så Meme fick umgås med dom och fick simma i bassängen varje söndag. Hon fick en syster som döptes till Amaranta Ursula emot Fernandas vilja. Amranta fick en dag ett besök från döden när hon satt och broderade Rebeca svepning. Döden som var en hon sa åt henne att sluta brodera Rebeca svepning och börja brodera sitt eget för när det var klart skulle hon dö samma kväll. Hon började då brodera sin egen svepning men drog ut på det så att det tog fyra år att bara väva tyget. I början hade hon gjort det så långsamt som möjligt men fram emot slutet så snabbade hon på det och morgonen den 4 februari så satte hon det sista stygnet i den. Hon gick då omkring och berättade för folk att hon skulle dö samma kväll och att hon tog med sig post till dom döda hon fick en hel lår full med post som hon sa att dom skulle ställa på hennes kista när hon begravdes. Hon dog mycket riktigt på kvällen. Meme började bete sig konstigt och den första som märkte det var Ursula som nu var sängliggande och inte orkade stiga upp. Hon frågade Meme vad som var problemet men Meme förnekade det hela. Men Meme var förälskad i en pojke från hönsgården och det var därför hon betedde sig konstigt. Dom träffades i smyg. Alla tyckte Memes vana att bada på kvällen var väldigt konstig tills Fernanda en dag gick in i Memes rum medan hon var i badet och fan att det låg preventivmedel på golvet då förstod hon vad som pågick. Hon hämtade en ordningsvakt och bad honom hålla vakt i trädgården eftersom hon trodde att en hönstjuv kom dit på kvällarna. Så när Memes älskare kom och skulle ta sig in i badrummet så sköts han ner i ryggen. Kulan splittrade ryggraden så att han aldrig kunde gå igen men han berättade aldrig varför han egentligen hade vart i Memes hus för att skydda henne.


cecilia jag börjar tröttna på boken.

Fernanda som ville skydda familje äran tog med Meme till tåget en dag utan att säga något och åkte till hennes hemby till det klostret som hon uppfostrades i. Under resan kände sig Meme illamående på mornarna och när hon kände lukten av mat. Hon förstod inte då att hon var gravid. Fernanda åkte hem till Macondo där hon upptäckte att Jose Arcadio Segundo hade uppviglat arbetarna till strejk. Han ville genast åka iväg och hämta tillbaks sin dotter men Fernanda visade papper på att hon åkt dit av egen fri vilja. En dag så kom en nunna med en korg till deras hus och i korgen fanns Memes barn. Fernanda ville dränka det först men vågade inte utan istället låste hon in det i överste Aurelianos verkstad. Det blev en allmän strejk så regeringen kallade in trupper för att återställa ordningen. Det blev en väldig folksamling på torget vid tågen och där i folksamlingen stod Jose Arcadio secundo och lyssnade på vad en kapten läste upp, ni har alla blivit stämplade som förbrytare och ni får fem minuter på er att överge torget annars öppnar vi eld. Massan blev som förstelnad och då öppnade kulsprutorna eld och började skjuta ner folk. Jose Arcadio Segundo tappade medvetandet och vaknade flera timmar senare omgiven av döda och hade ont i hela kroppen. Han krälade fram tills han kom till ett hus där han knackade på dom öppnade dörren och han sa dom sitt namn och frågade om han inte kunde få lite mat av dom. Dom hade inte hört om några döda och det inte hade hans familj heller gjort. Hela historien mörklades av regeringen. Alla ledarna för strejken letades upp och skickades iväg på en resa utan återvändo tills det bara var Jose Arcadio Segundo kvar. En natt kom soldaterna till hans hus och han gömde sig snabbt i överste Aurelianos verkstad men vakterna kom dit men dom kunde inte se honom även fast dom kollade rakt på honom eftersom det var något magiskt med rummet. Så han stannade i rummet.

Aureliano Segundo upptäcker pojken som Fernanda har låst in i största hemlighet och tar hand om honom. Det regnar i Macondo i flera månader och Ursula säger att det enda som hon väntar på att dö är så det ska sluta regna. Gerineldo Marquez dör och han begravs som en krigshjälte i regnet. Regnet förstör det mesta och det håller i sig dom börjar få ont om mat. Fernanda går omkring och klagar på alla i huset och beklagar sig hela tiden. Tills Aureliano Segundo tillslut får nog reser sig upp och börjar slå sönder porslin och glas sen klagade hon inte mer. Barnen kommer ihåg regntiden som en lycklig tid då dom lekte i vattenpölar fast dom vuxna tänker på den som en eländig tid. Aureliano Segundo börjar leta efter skatten som Ursula har grävt ner på gården och han prövar. Han går till en spåtant för att få reda på vart den finns hon äger att den finns i radien inom hundratjugotvå meter från Ursulas säng. Han grävde som en galning och folk trodde han var galen han grävde tills ena sidan av huset störtade ihop för han hade grävt bort grunden då lagade han det och började gräva på andra sidan huset. Tillsist slutade regnet och solen lös på Macondos ruiner. Aureliano Segundo gick ut på torget för att återigen bekanta sig med byn det var bara dom som hade bot i Macondo från början som fanns kvar.

Ursula hade fått anstränga sig för att hålla löftet om att inte dö under regnet. När regnet slutade så lämnade hon sängen som hon inte hade lämnat på tre år och började rensa upp i huset som var i en väldig oordning. Tillsist kom hon till Melquiades rum där Jose Arcadio Segundo satt instängd och öppnade dörren och där inne fann hon honom med tovigt skägg och hår fortfarande läsande Melquiades pergament. Ursula tvingade honom att tvätta sig och att dom skulle städa rummet som var fullt med smuts, men Jose Arcadio Segundo ville inte lämna rummet så allt fick göras där inne. Fernandas son Jose Arcadio meddelade från rom att han skulle komma på besök i Macondo innan han avgav sitt livstidslöfte. Familjen började få tillbaks lite av sin forna rikedom och livet i Macondo började bli lättare. Aureliano Segundo och Petra Cotes startade ett lotteri där man lottade ut djur. Dom tjänade aldrig speciellt mycket med pengar på det men dom fick en liten vinst som räckte. Fernanda skickade iväg sin dotter Amaranta Ursula till en privatskola men vägrade låta Memes barn Aureliano att gå i skolan. Ursula började förlora sitt förstånd och började prata för sig själv om minnen som hon upplevde igen hon krympte också till växten och låg ibland orörlig i flera dagar. Ursula dog tillslut och dom begravde henne i en liten kista. Rebeca dog samma år. Nu hade byn blivit så förfallen att den var som den var när den först anlades och zigenarna kom åter igen med sina magneter och fick folk att häpnas av uppfinningar som vart kända i mer än 100 år som dom gjorde förut. Lille Aureliano och Jose Arcadio Segundo fan varandra och Jose lärde honom läsa och skriva eftersom Fernanda inte tillät att han gick i skolan. Aureliano Segundo vaknade en morgon av att han kände något i sin halls som efter tiden bara blev värre och värre tills han tillslut fick problem med att andas och han förstod då att han skulle dö. Han började försöka tjäna ihop pengar till Amaranta Ursula så att hon skulle kunna åka till Bryssel och han kom då på att lotta ut delar av den jord som hade blivit förstörd av regnet men som man kunde fixa upp igen han sålde masa lotter och kunde skicka henne till Bryssel. Jose Aureliano och Jose Arcadio Segundo dog samma dag ungefär samtidigt. Jose Aureliano höll sit löfte och dog i Fernandas säng och inte hos sin älskarinnas. Aureliano fortsatte att läsa Melquiades texter och förstod att några var skrivna på sanskrit som han satte igång att lära sig. Santa Sofia de la Piedad hade ägnat mer än ett halvt sekel att ta hand om sin familj utan att klaga eller säga något om saken hade hon gjort allt för att ta hand om den hon sov till och med på en matta i skafferiet utan att någon någonsin märkte det. En dag när hon inte längre tyckte att hon kunde stoppa husets förfall försvann hon därifrån utan att säga vart hon skulle. Aureliano som hade översatt ett pergament ville nu gå till en bok affär för att fixa fram några böcker som han behövde för att få texten att betyda något frågade Fernanda om han fick tillåtelse att göra det men hon sa nej. Fernanda dog och Jose Arcadio kom tillbaka. Vid Fernandas död hade Aureliano gått till bok affären och köpt dom böckerna han behövde. Jose Arcadio hade överget studierna till att bli påve direkt när han kom till rom åkte tillbaka så fort han fick Fernandas sista brev och läste hennes testamente. Jose Arcadio bjöd in alla barnen i byn att leka i hans hus och dom fick leka hela dagarna där. Aureliano hade ingenting emot det så länge dom inte störde honom. En dag så hittade dom en masa pengar som Ursula hade gömt i sitt sovrum och med den nya rikedomen så förvandlade han huset till ett paradis med sammet och kakel och fina viner. En dag så rev barnen ner sammetsgardinerna och hade sönder möblerna då blev Jose Arcadio som galen och drev ut dom ur huset med piskor han led då hela natten av astmatiska problem och bad tillslut Aureliano att han skulle gå till apoteket och köpa mediciner åt honom. Det var andra gången som Aureliano var utanför huset. Endag när Jose Arcadio låg i badet så bröt sig fyra av pojkarna han hade fördrivit från huset in genom taket och dränkte honom och tog guldet som dom visste vart det låg.

Skrivet av skalman, 2006-02-07 00:29

nämen en annan bok guuuuuud vad trevligtkanske lite mer en erotisk såna läser jag ofta gärna om kolinialsimen på den tiden pirater och sånt du vet många män länge till sjös det får en att tänka till eller hur

Skrivet av dirtybastard, 2006-02-10 17:54

Calle,
Du har gjort ett gediget arbete med att referera vad som händer i boken! Ja, det är en bok med många vindlande spår och skumma händelser. Varför tror du att Marquez blandar in alla skumma händelser, magi, spöken, och skrönor?
Hur skulle du beskriva boken om du skulle genrebestämma den eller ge en mycket kort beskrivning?

Vad tycker du om boken så här långt?

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-02-13 14:06

damn, va mycke du har skrivit Carl

Skrivet av bv, 2006-02-14 21:17

om jag ska ge den här en genre är det lite svårt eftersom den har så många olika delar och handlingar men jag skulle nog tro att det typ är föregångaren till fantasy böcker med lite äventyrsroman invävt eller något sånt. jag tror också att Marquez ville göra något annorlunda något som han tyckte var kul att skriva och nåt som är kul att läsa och som man framförallt inte tappar interesset för eftersom det hela tiden händer något nytt det blir alldrig långtråkigt.

Skrivet av skalman, 2006-02-16 17:52

Calle???

Har du funderat på att kanske ha lite mellanrum i din text?
Den är skitsvår att läsa när det är så tätt packat!!!

Weeeeell... I guess that wou will have to change it nooow...

Skrivet av Drak-Vanne, 2006-02-20 14:03

I WILL DO NO SUCH THING

Skrivet av skalman, 2006-02-20 22:15

Calle, för tusan! Blogga i fler bloggar så det blir lättare att hitta! Nu är allt en enda lång text. Jag bleve så tacksam om du kunde dela upp det!

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-03-23 16:06

Men i alla fall. Nu får man läsa om när Jose var ung och han levde i en annan stad där hans familj bodde. Man får reda på att Ursula är hans kusin och att många varnade för äktenskapet eftersom man trodde att deras barn skulle bli missbildade. Eftersom en annan släkting hade blivit det för hans föräldrar var kusiner. Han hade nämligen blivit född med en knorr, som han senare högg av med en slaktares hjälp och förblödde. Ursula försökte förhindra honom från att fullborda äktenskapet genom att sy ett par speciella byxor med starkt tyg som han inte kunde slita sönder. Efter ett tag spreds rycktet ut om att Jose inte fullbort äktenskapet eftersom han var impotent. En dag vid tuppfäktningen så hade Joses tupp just vunnit och ägaren till den andra tuppen Prudencio Aguilar sa då att det var tur att han hade en bra tupp åtminstone som kanske kunde fullborda äktenskapet. Jose sa då helt lugnt att han skulle vänta där för när han kom tillbaka skulle han döda honom. Han gick hem hämtade sin lans och slungade den med kraft i den andres hals. Jose gick hem sa till sin fru att nu skulle hon ta av sig dom där byxorna för ingen mer skulle behöva dö för henne. Efter ett tag kom den döde tillbaka som ett spöke, och störde deras frid så dom samlade ihop ett följe och begav sig in i djunglerna, för att hitta ett nytt ställe att slå sig ner på. I djungeln födde dom Arcadio. Efter 2 år av hård vandring kom dom fram till den palts som dom byggde Macondo på. Man får nu läsa mer om Arcadio, Joses son och om hur han har en jätte stor schlooong och hur han träffar en kvinna Pilar Terneras. Han smyger till henne om nätterna i hemlighet och efter ett tag gör han henne gravid. Det är bara hans bror Aureliano som vet men som inte förstår riktigt varför brodern gör det. Ursula föder ett en dotter som får namnet Amaranta. När Arcadio får reda på att Pilar är gravid får han panik och går till zigenarna där han stöter på en zigenar flicka som han rymmer med. Dagen efter så undrar Ursula var han har tagit vägen och springer efter honom men hon hinner inte ifatt och försvinner. Jose letar då förtvivlat efter henne men hittar henne inte. Efter två veckor så kommer hon tillbaka med massa folk från en by i närheten som hon råkade stöta på.
Hmmm det här med att läsa varje dag och skriva om det klarar jag inte Cecilia jag har inte tillräckligt med disciplin eller tid för att göra det men nu har jag läst en massa. Hitils är boken bra men jävligt skum ibland och full med en massa namn som blir svårt att hålla koll på efter ett tag så jag var tvungen at göra ett släktträd för att hålla koll.

Calle,
Du skriver väldigt extensivt, och behöver inte referera allt som händer. Det är kanske bra eftersom, som du säger, är det en mängd detaljer i boken som kan vara svåra att hålla reda på utan att skriva om dem. Bra att du gjort ett släktträd, det är ju ett utmärkt sätt att hålla reda på personerna i boken. Kanske kan du på samma sätt göra en tankekarta över vad som händer i boken så att du kan hålla reda på alla detaljer.

Du behöver inte läsa och blogga varje dag. Satsa på några gånger i veckan, tre gånger går bra.
Faktum är, att eftersom du skriver i samma blogg, har jag inte sett att du lagt in nya inlägg och har därför inte kommenterat så långt.

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-03-23 16:20

Carl,
Din blogg är väldigt detaljerad och ingående -jättebra! Du får med en massa detaljer i dina referat som du kommer att ha nytta av när du sedan skriver analys.

Jag vill att du nu, när du har kommit en bra bit, återigen funderar över vad det är för slags bok. Vad beskriver den, om du ser på den översiktligt?

Jag har ställt frågan tidigare, men ställer den igen nu när du har läst så pass mycket; vad har de magiska, skumma inslagen för effekt på boken? Hur hade boken sett ut om de inte hade funnits med? Vad fyller magin för funktion? Fundera över detta utifrån din egen läsning.

Det är ju, som du påpekar i bloggen, ett virrvarr av namn som passerar revy, en massa olika familjeband och släktingar. Hur verkar familjebanden fungera? Vad har familjen för funktion?

De mänskliga elementen är ju hela tiden närvarande i boken. Kärlek, svartsjuka, sex, död och sjukdom. Hur framställs t ex döden?

Blogga på, men återigen: skriv nya, separata bloggar!

Lycka till!

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-03-23 17:52

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.