skinnys bloggis
Ge mig en vinterdrog. Jag undrar om en platt rumpa och pinnsmala armar kommer att få mig att vilja gå igenom ett rum utan att vara livrädd för att andra ska döma mig och be en bön om att jag ska sluta äta och bli smal. Jag undrar om det ska bli ett slut på alla ensamma plågosamma timmar ensam, timmar som jag aldrig skulle dela med mig till någon annan. Jag kan se mig själv ur en halvdöd vinkel, se ur fel allting blir, se hur jag skadar mig själv, se hur jag njuter av mina egna plågor.
Jag är så förvirrad. Ena minuten ska jag svälta, ena ska jag fruktbanta, ena ska jag äta normalt, och ena vill jag bara dö.
NU ska jag printa ut min kalorilista och plugga in den.jag har glömt mycket.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag avskyr att du behandlar mig såsom du skulle avsky att bli behandlad av mig. Jag kommer inte att ställa upp för dig något mer för tåget hit verkar vara för långt borta för dig. Du lär dig visst aldrig.
Idag är jag inte lika svag som vanligt. Jag lyckades stå emot, jag lyckades sudda ut mina sår och jag lyckades att inte springa ut från klassrummet i ren panik över mig själv på matten. Panikattacker över mig själv och mitt liv.
Hur många av mina krav för ett bra liv som jag uppnår, desto mer framstår mitt liv som ett misslyckande. jag har så många krav, så förbannat många åsikter och restriktioner att jag lever i en begränsad bubbla.
Undra vad mamma skulle säga om jag sa att jag stirrade in i ett tänt stearinljus hela natten och önskade mig död. att jag febrilt skrev tre kalori listor i min hjärna för att kolla av att jag vet hur mycket allt innehåller.strök fingrarna över mina "revben" och önskade att mamma en en gång skulle kommentera dom och kalla mig...
Visa hela (0 kommentarer)
" Ska jag berätta en godnattsaga för dig? Ok, det var en gång en lycklig flicka. Hon föddes lycklig, hon levde lycklig, hon dog lycklig."
Vilken overklig saga mamma.
Visa hela (1 kommentar)
In the arms of an angel. Fly away with me.
Jag är så pain in the ass trött på den här fucking skiten. den tar för i helvetets jävla kuknamn aldrig någonsin slut. jag går , jag andas och plågas och snart dör jag.
det senaste dygnet har jag skrivit listor på mat. igen. min sjuttioelfte lista. jag funderar på att vara hemma imorogon och andas. just nu är det så kvavt.
och jag hatar att jag från och med idag måste tävla en fruktansvärt plågsam tävling med dig. en tävling som jag har sluppit i snart ett år.
du kallade mig för tjockis, jag vägrar att prata med dig. nu ska jag gråta. jag ska tvinga fram min ångest i min säng. jag ska få gråta ut mina känslor, som aldrig förr.
jag minns idag för tre år sedan. då kom jag in från snön. jag hade inga skor, ingen jacka, ingen tjocktröja, bara en t-shirt och jeans. det var 10 minus grader. jag hade ätit en tallrik med 0 procent fett yoghurt á 1 dl på morgonen. jag svimmade i duschen. som var på ca. 15 grader. mina...
Visa hela (1 kommentar)
Jag har haft ångest hela helgen. Råångest. Inte everyday ångest. Jag känner mig så kvävd. Så jävla kvävd och halv död. Jag ber mamma att få mig att gråta så att allting kan lätta men hon börjar drabbla om något med mognad och mens och bla bla bla. Se, jag försöker prata men det går inte. Jag känner mig så skammsen och så kvävd, ingen vill lyssna, eller så lyssnar dom men vägrar tro på det jag säger.
Jag har ingen alls, men jag vill inte heller ha någon. Bara en ynka jävla syster. varför skänkte inte gud mig en sådan?
droger gör dig lycklig.
jag vill inte vara här..
Visa hela (0 kommentarer)
En gång var jag utsvulten och supersmal. Sen blev jag inlagd och fet. Och på den vägen är det. Så nu är jag mest... fet. Kul. Att vara fet alltså.
Men jag ska bli smal. Smal, brun och skitsnygg igen.
Visa hela (0 kommentarer)
Något säger mig att mitt liv aldrig kommer att bli som det en gång var. Jag har inte alltid varit såhär. Egentligen är det ingen som vet hur jag egentligen är. Eller visst, vissa vet vad jag gör och har gjort, känner till mina värderingar och åsikter. Men ingen vet vad som pågår i mitt hjärta, i mina tankar. Det är som en egen liten värld, dit jag flyr varenda sekund. Där straffar jag inte mig själv, hatar mig själv. Där bryr sig ingen om hur man ser ut, alla älskar varandra, alla skrattar och ler med hela själen. Ingen som klagar, ingen som anser att mina handlingar är helt wasted. Det är det som får mig att hata mig själv. Det faktum att jag aldrig klarar av att utföra något perfekt. Och det enda jag vill ha är perfektion. Mitt dilemma är alltså klart. Och en människa som inte älskar sig själv, kan inte älska någon annan. Jo, mina vänner och min familj. Dom ställer alltid upp, jag måste ha dom i mitt liv. Därför lär jag mig att älska. Men det tar så fruktansvärt...
Visa hela (1 kommentar)