Skorpionen delar med sig...

Hej mina trogna läsare!
Nu flyttar även jag till en ny blogg:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1617042
Kram Skorpionen

Hade tänkt göra klart hemuppgiften idag, så jag fick njuta av att vara ledig imorgon. Men just nu har jag grymt svårt att koncentrera mig. Kan det vara huvudvärken?
Hursomhelst är jag nu extremt produktiv på alla andra områden istället. (Detta fenomen känns igen från grundskoletiden, då man hellre diskade och städade hela huset inför ett prov än satt med näsan i böckerna. Eller var det bara jag?)
Jag har tagit tag i mitt nyårslöfte. Bättre sent än aldrig.. Löfte: Få ordning på matvanorna. Det inkluderar väl egentligen främst att ha med matlåda till praktikplatsen. Bara det skulle göra underverk för min mage. Min mage är nämligen av den sort att den inte klarar av för mycket bröd. Tänk er bröd till frukost, bröd till lunch och en hel del onyttigheter (som t.ex. sjukt goda kardemummabullar) däremellan. Strejkmage är ordet. Det hjälper inte att jag tränar nästan varje dag. Kosten behöver balanseras upp.
Så istället för att sitta med näsan i skolböckerna, har...

och det tänker jag göra oxå. Men endast en kort och koncis snutt om min skånska prins (som ännu inte hört av sig = gör rätt).

J - Hela mitt hjärta till dig!

Och så en annan kärlek: Bröd!
Ja, egentligen är jag rätt säker på att det är konditori jag kommer syssla med i slutändan.. Men kolla in de här fina mästerverken och hajja varför även bageri ligger mig varmt om hjärtat.

Valnötsbröd

Lingonbröd

Kavring

Har haft beslutsångest light sen igår.. Tjejkväll ikväll eller mysa framför melodifestivalen med bästa vännen?
Vaknade klockan två idag, efter att ha jobbat natt. Dagen kändes plötsligt så kort. Men det blir väl så när man har ungefär 1 & ½ dag ledigt per vecka. Denna vecka har jag dessutom haft helt oregelbundet schema. Därav extra trött som bonus. Är faktiskt imponerad av att jag klarade mig igenom nästan hela teorilektionen igår utan att tankarna vandrade iväg. Jag hade fokus. (Något jag inte tycks ha haft på länge.. Eller är det bara fokus på "fel" grejor?)

Jag är komplett värdelös för tillfället på att hålla ordning på min kost. På nya praktikplatsen gör vi sjukt goda bullar. Dessutom semmeltider... Behöver jag säga mer? Mina matvanor är helt ur spel. Bortser man från matnojja, så är det rent fysiskt omöjligt för mig att fortsätta såhär. Min mage gör uppror och energin toppar och dalar värre än en bergochdalbana. Trots det tycks jag inte kunna hejda...

Gårdagskvällen och natten var omtumlande. Är hos kusinerna för att jag redan hade köpt tågbiljetter som egentligen var menade för mig och J. Tjejmiddag med singstar och sen utgång i lilla hålan lockade mer än att sitta ensam i storstan och deppa över kärleksproblem.

På något sätt fick J veta att jag skulle gå ut och han var också där. Vi dansade och kysstes och var allmänt glada åt att återse varandra. Sista dansen kom. För en gångs skull spelade de fyra (!) lugna låtar.. Någon av texterna fångade alla mina känslor. Jag kunde inte rå för att jag började gråta. Tårarna bara rann. När J märkte det, höll han extra hårt om mig. När ljuset tändes blev vi kvar i ett hörn. Jag grät. Han grät. Vi pratade och tröstade om vartannat. När vakterna tyckte att det fick vara nog, gick vi ut i blåsten och fortsatte prata. Han sa att det var något han inte hade berättat, men att det inte var något man bara kunde slänga ur sig. Jag sa bara att jag lyssnar om han vill...

Detta inlägg blir kanske lite personligt sänt till "byron". Blev så nyfiken av din kommentar till mitt förra inlägg. Du skriver som om vi känner varandra.. Gör vi det? Kommer inte på. Men jag ska berätta för dig om coreträning i alla fall!
Core är träning för musklerna kring bålen, alltså mage och rygg. Under 30 minuter gör man olika övningar, liggandes på golvet (eller ibland stående). Olika sit-ups, rygglyft, benlyft balanserandes på sidan, "plankan" m.m.
Hoppas du fick svar på din fråga!

Vet att det inte gått ens en liten vecka, men jag tänker på min J nästan hela tiden!
Vågar jag tro? Hoppas vet jag ju att jag gör! Jag kan önska att jag visste hur det skulle bli..

Men det är ju omöjligt. Jag har bestämt mig för att försöka hitta på så mycket roliga grejor som möjligt. Bara gå och tänka blir inte bra. Jag får finna mig i att känna mig nere över det här. Nuet går inte att komma ifrån.
Det skumma är skiftningarna från ledsen till glad. Igår kom jag på mig själv med att ligga och fantisera om vår framtid som om vi var tillsammans nu. Jättelänge hade tankarna bara vandrat iväg. Jag blev inte glad när jag kom på mig själv. Det är som om jag inte hajjat läget än.
Men det känns så overkligt här uppe. Han är så långt borta och vi har inte delat någon vardag. Så när jag gör alla mina vardagsgrejor, är det ju inget konstigt eller ovant med det. Sen hann han inte komma upp och hälsa på mig, så inget här hemma blir nostalgiskt. Kanske är det...

Igår förändrades läget mellan mig och J. På mitt initiativ, fast ett gemensamt beslut. Ett beslut om att bryta tills J är klar med sitt gamla. För just nu ligger det i vägen för oss.
Jag föreslog att vi bryter helt så länge, så får han höra av sig när det känns rätt. Och Gud, vad jag hoppas på att han kommer höra av sig! Han sa i och för sig att han kommer göra det, men man kan ju egentligen inte veta. Varken han eller jag.

Det känns så jäkla visset att när jag för första gången känt såhär rätt för någon, då faller det på taskig tajming. Och det känns inte så lätt nu, för tänk om det faller helt och hållet. Gör det det så kommer jag säkert nån gång i framtiden se tillbaka och tänka att ja, då var det väl inte rätt. Men nu är nu, och hur det känns just nu är skit!

Jag har så ont i huvudet och jag vill så gärna skriva av mig, men tankarna är svåra att samla idag. Så vill jag gärna ringa alla och berätta och prata, men jag orkar inte. Jag...