sommarstark

Behöver komma bort från den här inceststan. ALLA KÄNNER ALLA.
Så vad gör man, man flyttar till Hultsfred. Där känner alla säkert alla, men det spelar ingen roll. Jag känner ingen å ingen känner mig.

Fy fan vad livet går upp å ner. Just nu känns allt bra. Och det känns så rätt att lämna stan som jag sagt att jag aldrig skulle lämna.

Och komma bort från all skit, alla ex, alla one night stands (som alla känner varanda) fittstad!

Det känns bra att allt finns upplagt igen. Tror inte nån orkar läsa igenom allt men det finns i alla fall.

Idag är jag en annan människa. Jag tog alla skit under första månaden för att jag kände sådan skuld. Jag trodde på allt han sa om att jag borde ta livet av mig. Jag fick runt fem sms om dagen där det stod allt från att jag var stans största hora, till att han hatade mig, till hur alla hans vänner skrattade åt den lilla patetiska hora jag var.
Och jag tog allt.

Det värsta är att ingen av hans vänner vet vad som hände den morgonen. Kanske skulle dom tycka att han gjorde rätt i att bete sig som han gjorde. Men va fan, ingen förtjänar den förnedringen.

Egentligen borde jag fattat redan när han sa att jag inte kunde ha några killkompisar. Att det inte var mina vänner utan att dom bara ville ligga med mig. Och jag trodde på honom. Jag sa upp all kontakt med alla mina vänner. Som jag haft det så jävla kul med tidigare. Men jag var ju bara ett objekt.
Fy fan för...

Lägger upp allt jag skrev för ungefär 2 månader sen. Är starkare nu och jag känner att jag är redo att berätta. Vägrar känna mig som the bad guy resten av livet. Det var inte bara jag som gjorde fel.

Inlägg 1
För några veckor sen satt jag på ett café med en kompis. Vi satt å pratade om hur bra vi hade det, om hur vi hade fått det så bra ordnat för oss i livet. Vi satt å pratade om våra bananskal. Lägenhet inne i stan, jobb direkt efter studenten, börja plugga. Jag sa att det inte kan vara såhär, att det inte kan vara på riktigt. Snart kommer nåt gå fel, det vet jag. Sen gick det fel.

Inlägg 2
Jag önskar att vi kunde sitta där på Söderstadion och kolla på matchen. Att vi kunde sitta där för alltid. Det spelar ingen roll hur kallt det var eller om matchen tar slut. Jag vill bara vara med dig. Jag vill bara hålla din hand. Önskar att det gick att vrida tillbaka tiden och att det aldrig hänt.

Du kom in och kallade mig billig, ringde till min...

Vissa personer är inte vad man trodde dem var, medans andra visat sidor jag inte visste fanns. Hos vissa får man bara en chans, och er vill jag ändå inte ha i livet. Om det är något jag lärt mig så är det att aldrig lita på någon jag tvivlat på tidigare. För ni ser bara en sida. Ni väljer sida och blundar för verkligheten. Jag önskar att jag aldrig blir som er. Jag vet att jag är bättre.

Det är svårt att få himlen över sig ena sekunden och sedan någon form av tröst. Inget kan trösta mig. Du var inte den jag trodde. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Om det är något jag inte tänker göra, så är det att berätta vad du gjort, för de som redan dömt mig. För dem förtjänar inte en andra chans. Jag behöver inte dem.

Jag blir hela tiden starkare. För varje sekund som går. Sedan är det tre steg bakåt igen, och sen ett steg framåt igen.

Sparade allt jag skrivit. Kommer att lägga upp det igen.