En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

stone_hs bloggis

väggen

Lördagen just hemma från sjukhuset efter dom 4 värsta dagarna i mitt liv.jag gick in i väggen på tisdagen den 4/4 och upplevde mitt liv i spillror och jag förstod inte vad som hände med mig.inget i mitt liv fungerade och det enda jag ville var att låta mig dö så jag slipper dessa plågor.Men på något sätt ringde jag psykakuten och frågade vad som hände med mig för själv visste jag inget mer en att livet bara rasade i hopp efter ha pratat med en sjuksköterska bad hon mig komma upp till psykakuten för att träffa en läkare där.jag bad en vän fälja med ditt upp för jag var mycket rädd väl där på akuten fick jag först träffa sköterskan jag pratat med i telefonen jag fick sätta mera ord på hur jag kände mig och hur jag mått under många år
jag erkände att jag dämpat den åtekomande ångesten med en hel del öl vilket inte gjorde mitt problem mindre precis som hon påpekade på ett bra sätt så blev det bara sämmre hela tiden
Efter ha pratat med denna underbara sköterska som gav mig ett hopp fick jag efter ett tag även träffa en läkare.där jag åter fick lägga ord på dom känslor jag just gick igenom.jag förstod på min läkare att jag råkat ut för utbrändhet tagit på mig mer en jag klarade av vilket jag nog borde förstå för signaler kom det i alla fall men jag var för trög för att förstå det bara.jag lades in på psyk direkt och fick mediciner och sömmedel för att kunna kontrollera mina tankar och få sova mycket mer en jag gjort på länge.under onsdagen och torsdagen kommer jag inte i håg något jag gjorde för jag lyckades stänga mitt simkort till mobilen och det minnet har inte jag men var dagen jag gjorde det på enligt comvic.på fredagen vaknade jag lite lättad men med en konstig känsla vad har hänt med mig.jag hade gått in i väggen och varför hade jag gjort det då för det finns många orsaker en är att jag har svårt att säja nej när någo frågar mig om att hjälpa till.jag ställer för höga krav på mig själv som jag omöjligt kan nå upp till.men jag vet att jag inte är den smartaste människan och jag kanske inte behöver vara det men dom kraven har jag på mig själv i alla fall.Det var en underbar personal på psyk att prata med och det glädjer mig. att i bland gnäller man en gång för mycket för denna gång när jag behöve allt stöd jag kunde få fanns det där och det är något jag aldrig kan visa men tack för allt alla människor i denna svåra stund för mig.

Nu har jag lärt mig hoppas jag att livet är det viktigaste och att man ska krama det inte hata det för det gör jag numera och för all min tid som är kvar

Kramisar till alla vänner och släkt

Skrivet av stone_h, 2006-04-08 20:28

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.