Lol!

Soundtrack till det här blogginlägget:
http://open.spotify.com/user/levitates/playlist/3DseDN2X1TU4C0avaCXzPQ

Jag försöker så gott jag kan att hålla mig utanför det politiska spelet inför det här valet. Men det är inte så jävla lätt. Inte när det brinner i hjärtat. Jag har så många argument som de så lätt skulle kunna döda. De har så många argument som jag inte tror på, som jag kan döda.

På det stora hela blir sakfrågorna ointressanta. Lokalpolitiken - jag bryr mig inte! För mig handlar det om en helhetssyn, om grundläggande värderingar och moraliska ställningstaganden.

På allvar. Visst. Alla de här sakfrågorna, superviktiga. Absolut. Men sakfrågorna kan inte få styra. Jag kan inte basera mina ställningstaganden utifrån sakfrågor. Det handlar om ideologiska grundläggande principer.

I den här valcirkusen har de flesta av de politiska parierna haft fler eller färre extremt korkade uttalanden om allt ifrån barnporr till bröstpumpar. Nivån har varit så...

När jag blir rädd tappar jag förmågan att tänka logiskt. Det är som att några kopplingar i hjärnan blir fullständigt funktionsodugliga, stänger av och skriker "NEPP, vi tänker INTE funka normalt nu! Pilutta pilutta!".

Jag åker till Australien och Nya Zeeland den 3 oktober. Jag tog beslutet. Jag bokade resan. Jag betalade resan. Jag bestämde helt själv hur länge jag ska vara borta. Helt själv gjorde jag de här grejerna.

Och nu undrar jag varför stackars lilla jag blir deporterad från landet? Varför får inte jag vara hemma i Sverige som alla andra?

Samtidigt som jag faktiskt vill åka, så är jag så fullständigt skräckslagen att jag liksom glömmer att det är jag som tagit det här beslutet. Till och från vill jag ha någon att ställa till svars. Grina ut i kvällspressen. "Vem ska ta ansvar för det här nu då?" och en bild på mig med ypperligt tragisk min och flygbiljetterna i högsta hugg, och nån grävande journalist som hittar nån stackare att ställa till svars...

Jag är klar. Med kockskolan. Helt fantastiskt. Hämtade betygen i måndags. Vilken jävla befrielse! Och medans jag var där, så kände jag att "jag är klar". Såklart fanns där också ett litet hugg i hjärtat, tankar om saknad och fan vad häftigt.

Jag har upplevt så mycket under mina 15 månader på den där skolan. Skaffat nya vänner och ovänner. Utvecklats grymt som människa. Separerat och flyttat. Lärt mig att reda såser, steka pilgrimsmusslor intill perfektion, smakat sötpotatis och polenta, lärt mig att äta räkor och oliver! Fått en stark vetskap om att jag kan komma i tid om jag verkligen vill.

Skolan har varit min fasta punkt i tillvaron. Jag är ju rätt turbulent som person. Jag har verkligen behövt en fast punkt så många gånger. Och då har skolan funnits där. I med öronpropparna och städa stora kylen. Av med huvudet och bemöt gästerna med det bästa humör du har!

Och jag är klar med Västerås. Festerås. Bästerås. För tillfället i alla fall. Jag...

Har åter igen en sån här fas då jag inte kan sova som jag ska. Mycket irriterande, särskilt med tanke på att jag ska genomföra mitt projekt i skolan nästa helg och det är MASSOR med saker kvar att göra. Och jag är så GRYMT skoltrött. Det kanske till och med är så att jag hatar skolan bara yttepyttelite. Och det är "eget ansvar" som gäller. Det i kombination med skoltrötthet, bristande motivation, inga deadlines... det blir inte så himla bra!

Och man skulle ju kunna tänka sig att jag skulle kunna göra nåt vettigt när jag ändå liksom är vaken på natten. Men då tänkte man fel! Jag har målat om lite möbler i natt. Närmare bestämt en pall, en liten hylla och en piedestal. Fint blev det... men kanske inte så himla fiffigt!

Snart är det över! Snart, snart, snart. Men det känns som förbannat lång tid!

Länge sen jag skrev nåt här. Varit helt upptagen med livet. Så himla härligt.
Jag har blivit av med en katt, flyttat, avslutat kockutbildningen och påbörjat arbetsledarutbildningen, börjat dansa folkdans och trivs. Hektiskt. Men det är ju så jag vill ha det!

Just nu sitter jag på golvet i vardagsrummet och nattsuddar, lyssnar på Nordman och fryser sådär mysigt-lagom-mycket. Katten ligger i en pappkasse bredvid mig och sover. Mys!

Bara så. :)

Alltså, jag funderar på det där ibland. Var går gränsen mellan ärlighet och hänsynslöshet? Och när är man egentligen oärlig? Exempel: Jag är lite tjock, och skulle behöva banta lite, men det får man liksom inte säga, för det är skamligt och fy och usch! Träna och äta hälsosamt ska man göra, för att må braaaaaa, för att vara fresh! Men jag tycker ärligt talat att det är rätt trist att träna, och om jag tränar gör jag det för att jag är lite tjock och behöver banta. "Nej nej, inte är väl du tjock? Det har jag inte sett! Lite sådär gosig är du, men nej, du är inte tjock! Inte!" Det är ju ljug och lur AB! Jag ser ju själv hur jag ser ut, jag känner ju att brallorna börjar strama ordentligt i midjan. Varför är det så jävla fel att vilja träna och äta vitkål för att bli snygg? Om jag kunde få välja skulle jag inte träna, äta vad jag kände för och ändå vara smal. Men nu är det ju inte riktigt så det funkar.

Jag kan också tycka att det blir grymt...

Katterna måste ha haft det livat inatt! Dels har dom haft ner en blomma på golvet = blomjord överallt, och så hade de dessutom lyckats ha ner en lampa = glas överallt. "Tokigt!" tänkte jag och tog hand om röran. Lite sådär trist, eftersom jag har städat lägenheten i tre dagar för att få den riktigt fin, och det är svårt att få upp blomjord utan en dammsugare, men ja ja, vad fan. Värre saker har ju hänt i världen än att jag har blomjord på golvet.

Fick SMS från min lärare idag också. Han undrade hur jag mår, och så skrev han att jag skulle ta det lugnt i helgen och att vi ses på måndag, att jag mår bättre om jag är i skolan, och att jag behöver få in rutiner igen. Det är ju smått jävla fantastiskt, att min lärare bryr sig! jag går ju på komvux, eget ansvar och hela den där biten. Jag blev lite rörd. Det var en fin stund.

Jag har verkligen en bra dag. Solen skiner. Om ett tag tänkte jag hoppa in i duschen och piffa lite. Dra iväg en sväng och se vad världen...

Skolkat idag igen, men imorgon SKA jag tamejfan gå till skolan! Jag har städat här hemma i två dagar, högt och lågt. Känns mycket bra! Jag kan välja hur jag vill ha det hemma hos mig. Jag vill ha det rent och fint runt omkring mig, för då mår jag bättre. Jag kan dessutom välja hur jag mår. Jag vill må bra, därför väljer jag att göra det jag behöver, typ städa, göra läxor, hänga med folk... jag vet att det skulle kännas ännu bättre om jag tog mig iväg till skolan. Jag vägrar fastna i självömkansträsket. Det är så äckligt att gå runt i grå sörja och tycka synd om mig själv. Det trivs jag verkligen inte med i det långa loppet.

Jag har så smått börja fundera på hur jag ska styra till det här med min fruktansvärt ohälsosamma kosthållning. Jag gillar inte mig själv när jag äter bara godis, socker, sött, onyttigt. Jag vet att jag mår bättre av bra mat. Läser Du är vad du äter av Gillian McKieth, hon är en tuff jävel. Om jag vore som hon skulle jag vara...