
Lol!
Färdig!
Jag är klar. Med kockskolan. Helt fantastiskt. Hämtade betygen i måndags. Vilken jävla befrielse! Och medans jag var där, så kände jag att "jag är klar". Såklart fanns där också ett litet hugg i hjärtat, tankar om saknad och fan vad häftigt.
Jag har upplevt så mycket under mina 15 månader på den där skolan. Skaffat nya vänner och ovänner. Utvecklats grymt som människa. Separerat och flyttat. Lärt mig att reda såser, steka pilgrimsmusslor intill perfektion, smakat sötpotatis och polenta, lärt mig att äta räkor och oliver! Fått en stark vetskap om att jag kan komma i tid om jag verkligen vill.
Skolan har varit min fasta punkt i tillvaron. Jag är ju rätt turbulent som person. Jag har verkligen behövt en fast punkt så många gånger. Och då har skolan funnits där. I med öronpropparna och städa stora kylen. Av med huvudet och bemöt gästerna med det bästa humör du har!
Och jag är klar med Västerås. Festerås. Bästerås. För tillfället i alla fall. Jag planerar en resa till Australien och Nya Zeeland med avfärd i september, allra senast i oktober. Ju förr desto bättre. Jag behöver nya ut maningar, ny luft, nytt blod, nya perspektiv.
Västerås är sakert. Under så lång tid har jag inte varit redo att lämna Västerås, jag har haft så mycket kvar här som jag behövde göra. Jag behövde alla vännerna, behövde vandra på alla gator jag aldrig satt min fot på, bli "tjena tjena!" med killen i kassan på Ica Skrapan, gå samma väg till skolan i flera hundra dagar.
Men nu behöver jag göra den här resan. Allra först behöver jag plugga gymnasiepoäng och ta studenten. Det är det projekt jag haft på gång de senaste åren, och jag behöver slutföra det. Jag har aldrig varit särskilt bra på att slutföra någonting. Men jag tror att jag kan förändras! Så jag ska slutföra gymnasiet. Och sen ska jag ut på den här resan.
Jag ska simma med stora vita hajar på stora barriärrevet tänkte jag. Eller i alla fall åka ubåt och titta på stora barriärrevet genom ett fönster. Jag är förvisso mer rädd för havsormar än för hajar, och det är väl mest därför jag vill åka ubåt. Och så kanske jag vill titta på Ayers Rock. Men jag är ju åksjuka klubben, så jag får se hur värt det faktiskt känns att åka dit. Och givetvis se operahuset i Sydney. Leka doktorn kan komma på nån random gräsmatta.
Och sen flyga vidare till Nya Zeeland där jag tänkte njuta av att vara i ett av få länder i världen där det inte finns ormar. Nästan för bra för att vara sant! Och så tänkte jag vwoofa lite. Jobba. Chilla. Simma. Bli kompis med nån skön människa som ser kul ut. Bli bättre på engelska. Kanske bli kär. Uppleva sanslös hemlängtan under jul och nyår. Och så småning om börja tänka på refrängen. När är inte bestämt ännu. När jag är klar. Eller när mitt Working Holiday Visa går ut. Det visar sig. Det reder sig.
Skrivet av sugarmama, 2010-08-04 05:56
Jag tror på något vis att motivationen kommer när man väl har börjat, och inser att det här var inte så jobbigt som jag trodde. Jag håller tummarna för dig och din utbildning!
Tack för lyckönskningar!
Kram!
Skrivet av sugarmama, 2010-08-04 14:17
Verkligen inspirerande att läsa! Jag befinner mig i samma läge med att göra klart skolan, annars blir aldrig gjort, väntat 12 år på att få tillbaka motivationen men den kommer inte bara för att jag väntar, så lika bra att göra klart gymnasiet och få gymnasiekompetens. Hejjar på dig! Och jag hoppas att din resa till Australien och NewZeeland ska ge dig precis allt det som du behöver!
Lycka till!
Kramar
Louice (fejjanLouice) ;P
Skrivet av Louice, 2010-08-04 09:19