Lol!

Soundtrack till det här blogginlägget:
http://open.spotify.com/user/levitates/playlist/3DseDN2X1TU4C0avaCXzPQ

Jag försöker så gott jag kan att hålla mig utanför det politiska spelet inför det här valet. Men det är inte så jävla lätt. Inte när det brinner i hjärtat. Jag har så många argument som de så lätt skulle kunna döda. De har så många argument som jag inte tror på, som jag kan döda.

På det stora hela blir sakfrågorna ointressanta. Lokalpolitiken - jag bryr mig inte! För mig handlar det om en helhetssyn, om grundläggande värderingar och moraliska ställningstaganden.

På allvar. Visst. Alla de här sakfrågorna, superviktiga. Absolut. Men sakfrågorna kan inte få styra. Jag kan inte basera mina ställningstaganden utifrån sakfrågor. Det handlar om ideologiska grundläggande principer.

I den här valcirkusen har de flesta av de politiska parierna haft fler eller färre extremt korkade uttalanden om allt ifrån barnporr till bröstpumpar. Nivån har varit så skrämmande låg vid vissa tillfällen att jag liksom skämts lite å de bortgjordas vägnar.

Jag kan inte rösta med ett alliansparti. Min kropp och min själ skriker "DON'T DO IT!". Alla människor har rätt till ett värdigt liv. Punkt. Jag tror inte på hetsjakt av sjuka. Jag tror inte på hårdare reformer i skol- och betygssystemet. Jag tror på kärlek. Jag tror att vi måste älska varandra. Oavsett politiska eller religiösa motsättningar.

Ja, det är flummigt. Men jag tror att det är vår enda chans. Att våga hjälpa varandra. Att våga sträcka ut en hand till någon som behöver, med risken att få en käftsmäll tillbaka. Det går inte att bekämpa våld med våld, fördomar med fördomar. Det går inte att lagstifta bort sånt som redan är olagligt.

Idag förs en politik som bjuder in till känslomässigt våld mellan människor. Trampa och sparka på de som ligger. Gruppera dig med de som är som du. Rika med rika. Fattiga med fattiga. Sjuka med sjuka. Kasta de sjuka till vargarna och låt de rika välja att inte se festmåltiden.

Jag har svårt att formulera mina tankar kring det här. För det ligger så mycket på det känslomässiga planet. Politik handlar om känslor. Att känslomässigt ta ställning till frågor.

Det största problemet är pengar. Ekonomiska intressen. Hela tiden är det pengar som styr. De allra finaste människor jag känner är inte särskilt välbärgade. Sluta straffa de människor jag älskar för en till krona i stadskassan!

Igår gick jag på stan. Såg min Situation STHLM-försäljare. Bad honom vänta en liten stund, gick och tog ut pengar. Köpte tidningen, dricksade en tia, fast jag inte borde. Kramade om honom. Och vi grät båda två, precis som förra gången. Och han såg på mig och sa "det värmer gott det här.". Och vi log med tårar i ögonen båda två. Och jag sa "var rädd om dig tills vi ses igen.". Jag har träffat honom tre gånger, men känner sån ömhet och kärlek för honom. Han försöker verkligen, kämpar och jobbar för en förändring i sitt eget liv. Det ger eko i resten av världen.

Mitt ansvar som människa är att alltid se en medmänniska som ett mål i sig och aldrig som ett medel för något annat. Så är det.

Varenda en utav er är ju helt fantastiska precis som ni är. Jag vill aldrig att ni ska bli utnyttjade för andras ekonomiska, sociala eller politiska vinning.

Skit samma. Jag tror på att hjälpas åt. Solidaritet. För vi är alla samma, från en annan mamma. Glöm aldrig det, Bröder och Systrar!

Skrivet av sugarmama, 2010-09-16 21:54