En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
teea

teeas bloggis

Allt jag ville
var att få spegla mig i dina ögon
och se en vackrare version
av mig själv.
Allt jag ville
var att få se dig en gång till
se dig som den vän du varit
men som jag inte vet om jag har kvar.
Allt jag ville
var att träffa dig utan några bekymmer
och ha sådär kul som bara vi kan.
Allt jag ville
var att få tillbaka våran tid tillsammans
så vi kan göra om allt underbart vi gjort.
Och allt jag ville
var att se att det är du och jag som är Vi

Skrivet av teea, 2007-10-25

Visa hela (0 kommentarer)

När krafterna ebbar ut ur kroppen sådär hejdlöst så önskar man sig inget hellre än bara få vara för sig själv.
Få ligga under täcket och lyssna på musik som gör att man håller medvetandet igång.
Få vara ifred och tänka igenom saker och ting i sin rätta ordning.
Känna vad man orkar och inte orkar göra.
Att inte ha en massa måsten som stressar en så man blir tokig. .


Och mitt i allt kaos, den sovande världen med all sin sorg och saknad,så ler vi plötsligt mot varandra.
Fast våra sår fortfarande står öppna, gör ont och skaver, som påminner oss så fort vi vaknar på morgonen.
Så ler vi och låtasas att allt är bra

Och påstår jag att det är enkelt när det är såhär så ljuger jag. . för det är jobbigt och kraft-ansträngande så förbannat.
Kroppen blir helt knäckt och orken finns inte kvar.
Man vill bara sova och inte veta av någon eller någonting...

Skrivet av teea, 2007-07-08

Visa hela (0 kommentarer)

Jag har förlorat, tappat. Fallit och tappat allt, hela jävla skiten som jag på något vis har byggt upp.
Det gör ont.
Allt gör ont.
Och ni måste ha tänkt att vilken dum-i-huvudet-tjej hon har blivit när ni fick veta..

Och då inser man att ni är egoistiska allihop och bara vänder allt till erat eget bästa. Ni inser inte att man märker det.
Men det spelar ingen roll längre, för på något vis har det allt varit samma sak.
Och ändå så lurar man sig själv till att tro på det.
Bara för att man själv försöker göra sitt bästa för andra, så tänker man självklart så bryr dom sig också.
Men aldrig att ni skulle göra det. Aldrig skulle ni göra mer än ni nödvändigt, för då skulle ni ju kasnke få lov att anstränga er. Och det är de inte värt..eller?.

Skrivet av teea, 2007-07-01

Visa hela (0 kommentarer)

Det är efteråt, när du står där.
När du har en hel rad av omöjliga beslut.
En hel rad av skit som väntar.
En hel rad av saker du utan tvekan kommer göra fel på.
En hel vinglande rad av jävligt instabila grunder, grundade på dig själv.
det kallas livet, den där raden. Och det suger, DEN suger rent ut sagt.

Det är efteråt du behöver dig själv.
Och spelar ingen roll hur vacker soluppgången är,
hur högt du spelar den förbannade musiken, hur komiskt det är att försöka förklara det här eller hur snabbt en dag än går.
För det kommer alltid en ny dag, och den person du behöver är dig själv.
Först och främst behöver du dig själv, men också en vän som det går att lita på.
En som man kan anförtro sig åt.
Som kan visa att det även finns ett liv längs den jäkla raden som man osäkert balanserar på.

Skrivet av teea, 2007-06-28

Visa hela (0 kommentarer)

När det har hänt alltför mycket runt om en, så tappar man tillslut fotfästet och kommer i obalans. Man blir osäker på allt och orkar inte göra någonting, utan faller in i en dvala av minnen och tankar om vad som kommer hända sen.
Allting bara snurrar runt och man får inte klarhet i någonting.
Det blir som en emotionell cancer. Det känns som det inte går att bota och man är helt instängd i sig själv.
Hur mycket man än försöker nå omvärlden så lyckas man inte.
Tillslut orkar man inte kämpa, för inga krafter finns kvar i kroppen. . .


men du måste vänta, hålla ut, annars vet jag inte om jag kommer kunna andas mer

Skrivet av teea, 2007-06-18

Visa hela (0 kommentarer)

Allting blir inte som man tänkt sig, eller ingenting blir som man tänkt sig.
Det är så mycket man tror, men sen är det inte så som man tänkt sig, och då blir man besviken och kanske till och med rädd?.

Plötslgt kände jag ingen samhörighet med dig, vi hade inget att prata om, skratten blev för tillgjorda och det skrämmer mig. För kommer det inte bli som vi tänkt oss, kommer den idiotiska verkligheten hinna ifatt oss så vi inte kommer kunna göra allt vi planerat. Kommer den skilja oss åt?
Kommer vi behöva gå åt olika håll fast vi inte vill det?. . .
Och kommer du ihåg då vi blev vänner?
Kommer du ihåg hur kul vi hade det?
Kommer du ihåg den tiden då det bara var vi?
Kommer du ihåg. . ?

Om du inte skulle komma ihåg det, så skulle jag vilja påminnna dig om oss i ett brev som ännu är oskrivet.
Ett oskrivet brev adresserat till en underbar människa.

Skrivet av teea, 2007-06-18

Visa hela (0 kommentarer)