Days of my life

Jag är så jäkla trött på min omgivning och på allt skitsnack. Jag förväntas vara den som tar tag i allting, den som hjälper och den som lyssnar och ska ta hand om alla. som en extra mamma. För i helvete, ta er i kragen! Jag är också mänsklig. Jag har mina egna bekymmer att bry mig om. När jag väl säger att jag inte har tid så tycker ni att jag är dum i huvudet. Jag kanske borde byta umgängeskrets eftersom det är UPPENBART att ni tar mig förgivet. Vad händer den dagen då jag flyttar, eller när alla börjar plugga på olika håll. Ibland brukar jag undra hur ni ska kunna klara er utan mig? Jag vet inte hur jag ska börja. Det finns så mycket inom mig, och det byggs hela tiden på nytt. Mitt inre käns som en stor röra. Allt är kris och jag har ingen kontroll. Enda sättet att lätta på trycket är att skriva här. Men så fort jag försöker uttrycka mig blir det svårt. Konstigt, i mina tankar kan jag sitta i timmar och prata, uttrrycka mina känslor väldigt bra. Allting är grått, himmeln är grå och dess grå moln vill varken regna eller åska. Tiden lär ha stannat, ändå fortsätter min längtan efter en tid att få vara med DIG. Jag ryser varje gång jag tänker på dig. Aldrig har jag känt mig så lycklig, så fylld av olika känslor då den natten jag var i din famn. Efter allt kan jag inte inse, eller vill inte inse att vi är så olika. ALLT var en lek. En lek du kunde reglerna till. En lek du var proffs på, men som för mig främmande var. Jag försöker att glömma dig, även om mitt oskuldsfulla hjärta blivit fången i din fälla. HOPPAS att jag någon gång i framtiden läser detta och tänker på hur jag kunde vara som tänkte och kände så här för dig. Ung och dum sökte jag mig nyfiket till verkligheten, tyvärr varade inte det så länge.

Din blick smälter mig som isen på ett isberg
Dina ord värmer mig som solens strålar.
Din kropp bränner mig liksom lavan som flyer inom mig
Värm mig, förvandla mig till eldens heta låga
Låt mig bränna mig själv och ingen annan.

Det är höstens nedsövande mörker och dovande kyla som väcker tankar och bekymmer som ett darrande löv i höstenes kyla vill den lägga sig till ro. När den fallit till marken fortsätter höstdagen sin morgon och nästa dag närmar sig smygande.

Tim, alltid vid din sida finns jag. Hela du och din själ gör mig kär. Sen är du det vackraste än något jag mött. I närheten av dig känner jag mig aldrig trött. Du är min red bull, eller varför ej en flaska rött? Du är ju min druva av ädlaste sort. Med dig vill jag resa och drömma mig bort. Du och jag kommer en dag att dela själ. Ja med dig mår man så jävla väl.

Skrivet av tigerr, 2005-11-08 20:12