Till Daniela

Åh, vad jag är trött på allting!!!

Jag känner mig väldigt trött kom precis hem från gymet, gäsp! Det ska bli skönt att få vara ledig imorgon, ska inte göra så mycket plugga fysik (suck) och vara med Therese (vi ska fixa biljetter till matchen mellan Sverige och Trinidad-Tobago).

Jag börjar känna mig mer och mer orolig inför nian (nationella prov, gymnasie val och slutbetyg). Men först ska jag ha sommarlov i nio veckor, det ska bli skönt. Åh, vad jag hoppas att jag kan få börja må bra snart, men så fort som det börjar kännas lite bättre så händer det något annat som jag börjar att må dåligt av. Varför ska allting drabba just mig??? Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här som jag har upplevt genom åren? Jag tror ju inte på någon särskild religion men allt som har hänt mig kan ju inte bara hänt av slumpen. Jag försöker att vara glad och tänka posetiva tankar men det är inte så lätt. Men jag är verkligen glad att jag har dig och Therese!!! Emilie stöttar mig också men liksom...

Jag känner mig helt tomt som att någon har slitit min själ ur mig. Jag ser inte direkt fram emot de här sista veckorna i skolan för då kommer det vara en massa prat om betyg och vad jag har för betyg i b la SO. Varför vill alla veta det? Själv struntar jag totalt i vad de andra har för betyg. För det är ju bara på mina egna betyg som jag kan söka in på gymnasiet på. Det är aldrig bra att vara duktig. Om jag inte hade fått bäst resultat i klassen på det första provet i sjuan, så hade jag aldrig fått "stämpeln" som pluggis (men den lyckas jag ju alltid få). Åh, jag blir så arg på folk när de dömmer mig utan att ens känna mig ordentligt. Men det finns i alla fall inget värre än betyg, de tar knäcken på mig! Det kommer nog att sluta med att jag pluggar i hjäl mig. Men de målen som jag har satt upp till nästa termin ska nog inte alls vara omöjliga att klara av, jag måste bara höja mig i två ämnen och hålla kvar de betyg jag har nu i de andra ämnena. Så om jag...

Jag ser inte direkt i fram emot imorgon, jag känner redan nu på mig att jag kommer att börja gråta på SO:n :( Varför ska den här skiten komma just nu för? Och sen så har jag även NO-prov på torsdag. Det är hur mycket som helst och prov i mitt värsta ämne :( Åh, jag orkar inte längre. Längtar tills på torsdag (och då menar jag inte till provet)...

När jag fick reda på det som jag hade misstänkt sen i tisdags så kändes det som att någon hade släppt en bomb, och hela min värld föll i bitar. Åh, det var inte bara en hämsk sak som inträffade utan två. Det kändes som att "Vi ska kämpa tillsammans" gick under. Jag är så otroligt arg, förbannad, besvicken och framför allt ledsen. Jag behövde inte det här just, det är liksom nog med allt annat. Eftersom att jag redan mår så dåligt så blev det liksom inte bättre av det här. Varför ska man fortsätta kämpa när man kan ge upp??? Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna alla den här skiten som jag har upplevt genom årens lopp??? Vad har egentligen den här sjuka världen emot mig. Det är nog aldrig menningen att jag kommer att få må riktigt bra, och när det börjar bli bättre så kommer något annat problem och förstör allting??? Varför ska allt sånt hät alltid behöva hända mig??? Vad har den här sjuka världen emot mig??? Och...