Till Daniela

När jag fick reda på det som jag hade misstänkt sen i tisdags så kändes det som att någon hade släppt en bomb, och hela min värld föll i bitar. Åh, det var inte bara en hämsk sak som inträffade utan två. Det kändes som att "Vi ska kämpa tillsammans" gick under. Jag är så otroligt arg, förbannad, besvicken och framför allt ledsen. Jag behövde inte det här just, det är liksom nog med allt annat. Eftersom att jag redan mår så dåligt så blev det liksom inte bättre av det här. Varför ska man fortsätta kämpa när man kan ge upp??? Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna alla den här skiten som jag har upplevt genom årens lopp??? Vad har egentligen den här sjuka världen emot mig. Det är nog aldrig menningen att jag kommer att få må riktigt bra, och när det börjar bli bättre så kommer något annat problem och förstör allting??? Varför ska allt sånt hät alltid behöva hända mig??? Vad har den här sjuka världen emot mig??? Och varför måste just jag var den starka som måste fortsätta att kämpa hela tiden och varför tror alla att jag kommer att klara av det??? Varför alltid jag??? JAG ORKAR JU INTE LÄNGRE!!!

Skrivet av till_DK, 2006-06-01 22:56