fannys blogg

jag älskar dej, så måste jag väl börja. det kommer från den innersta punkten i mitt hjärta - jag kan inte leva utan dej. vi behöver inte ha det så jobbigt egentligen... du och jag mot alla odds...

som vi bråkar. sån svartsjuka, så mycket missförstånd, så mycket osäkerhet och utseendefixering och fan vad du bryr dej om vad andra tycker.
när jag går med dej på stan och håller din mjuka hand (det borde inte finnas något tryggare) har du inte blicken på mej en enda gång. Du kan inte prata och se på mej. Jag finns liksom inte. du pratar utåt luften, mot alla andra. oh en tjej! wow... var hon snygg? ja det var hon... okej - och då kommer du med dina dåliga anledningar till att få kolla lite längre på henne "oh, henne känner jag igen" eller "oj, vilken kort kjol - det måste vara kallt!" eller "oj, titta! det ser ut som om brösten ska trilla ur hden urringningen när som helst"... och så vänder du dej om - och kollar efter henne, hon. Henne. en annan. den där, och nästa. och så hon ja. och hondär, men var hon snygg? Jaha hon. den där bimbon och hon. jaha hon är snyggare än mej?
SÅ SVARTSJUK
jag grät igår tillsammans med dej, vi höll om varandra och det forsade tårar. Det kändes som att gråta blod. All smärtan, jag litar inte på dej. Det går inte, döljer du något?
Jag sa som det var - jag känner mej inte tillräcklig. jag måste sminka mej för att vara med dej, jag msået iaf put on some mascara. Det är så jäkla patetiskt. Men vad gör man inte för den man äslskar, jag kan inte klara mej utan dej. Du sa att i dina ögon är jag perfekt och att jag är tillräcklig. Men hur vet jag att det inte bara är ord? Du är så bra på att ljuga, jag vet aldrig när du talar sanning. Jag kan inte se igenom dej som du kan med mej
[JAG TRODDE ALDRIG ATT JAG SKULLE LÅTA MEJ SJÄLV SJUNKA SÅHÄR LÅGT]

men sålänge du älskar honom, bör du inte lämna honom

Det är bara problem, jag vet vad jag kanske borde göra. men jag har nog inte så mycket kvar - minst av mej själv. jag är så svag man kan bli, alla dina hårda ord tar på mej som knivar, de karvar ur mitt självförtroende, det pulserar ut i takt med mitt blod. jag hatar dej. nej, det är inte dej jag hatar. JAG HATAR MEJ SJÄLV. hjälp mej att hitta tillbaka till mej själv[/i´

Skrivet av vilija, 2006-12-29 17:20